Är MMA för farligt?

November 2nd, 2009 Behrang

SVTs reportage om våldet i MMA väcker känslor hos oss inbitna.

Den senaste tiden har SVT försökt upplysa sporten MMA för det svenska folket. Man visade sporten i ett nytt segment kallat Halvtid, om ni inte sett det kan ni göra det här:

I panelen bjöd man in Omar Bouiche från Pancrase som tillsammans med SVTs egen krönikör Jonas Karlsson skulle diskutera vad sporten går ut på och dess farligare aspekter. Och i klassisk public service-anda hörs röster från medicinska världen för deras expertutlåtanden. 

Man följer upp segmentet med ännu ett inslag i Sportnytt där hjärnforskaren Martin Ingvar anser att sporten är för farlig och bör uteslutas från Riksidrottsförbundet:

 

Utöver detta har Uppdrag Granskning följt Reza Madadi och Tor Troeng under en tid. Även om det programmet ej sänts än kan vi väl redan nu dra slutsatsen att de inte kommer att vara särskilt positiva till sporten.

Jag bör säga att jag själv inte är en expert inom sporten, faktum är att jag egentligen bara följt det sedan UFC 98 (och sen dess varit stor fan av Lyoto Machida) och har aldrig tränat eller utövat någon kampsport i mitt liv. Just därför kan jag kanske ge en mer nykter analys av situationen som uppdagas.

Till Superior Challenge 4 fick vi på kimura.se uppdrag av Babak Morteza Aghavali att ta fram en informationsfilm om vad MMA är. Vi kom fram till detta:

 

MMA är rent krasst en kollektion av olika kampsportsdiscipliner samlat under samma tak. Men det är självklart så mycket mer än så. I inslaget som SVT gjorde ville reportern att de som intervjuades skulle sätta en rubrik på vad MMA är för dem. Det fick mig att tänka, vad är MMA egentligen för mig? Hur kan en ny sport få mig så engagerad på så kort tid som det har gjort? I segmentet kom svar som “bra träning” och “endorfiner”, men det som jag fastnade för var “livsstil”. För visst är MMA lite av en livsstil. 

Så är det kanske det SVT inte gillar, de som har MMA som livsstil och följer sporten? Den är inte lika bred som t.ex. fotboll, vilket gör att de som följer vad som händer i galorna har endast ett fåtal liksinnade människor att diskutera resultat med. Och som fallet så ofta blir när någonting är exklusivt, blir de insatta mer och mer pålästa. Men demografin för fansen är som att dra en osthyvel genom Sverige, människor från alla aspekter i livet följer sporten. Så det är nog inte där skon klämmer för SVT.

Är det kanske de som utövar sporten? Vi här på kimura har följt vissa av dem på väldigt nära håll under den senaste månaden. Våra reportage avslöjar att de leder något av ett tvångsmässigt liv. Oerhört intensiva träningar upp till 4 ggr per dag, hårt reglerat kost och minutiös planering av sina liv för att få kroppen redo till tävling. Något som känns igen? Jo, ungefär som varje professionell utövare i alla andra sporter. 

Så träningsformen i sig är nog inte det som SVT ogillar. Men vi skall inte lämna ämnet utövare än, för något som ständigt tas upp är kopplingen mellan kampsport och kriminalitet. Yasser skrev en väldigt fin krönika om just detta ämne som ni kan läsa här. Att en viss koppling finns där kan väl ingen förneka. Men att härleda det till att det skall vara organiserat eller ett likamed-tecken vågar väl inte ens SVT göra. Faktum är att MMA har hjälpt många att komma bort från ett sådant liv. Ju större sporten blir, destå snabbare kan ungdomar få utlopp för sin missplaserade energi i form av att de i tidigare ålder upptäcker det. Detta ställer självklart krav på klubbarna att ta större ansvar, men det är inte något svenska idrottsföreningar inom andra sporter inte gått igenom tidigare.

Med detta i åtanke tycker jag att det vore förödande ifall MMA sparkas ur RF. Utan kontrollerade normer löper sporten risk att bli en underground-rörelse, vilket bara skulle förvärra kriminalitetsaspekten. Men Jonas Karlsson tyckte inte heller att det vore en bra idé, och inslaget uppmärksammade den respekt och kamratskap som råder mellan utövarna. Så återigen tror jag inte SVT är negativa till sporten p.g.a. det.

Är det kanske för att sporten är farlig? Självklart är detta anledningen. I alla fall officiellt. För visst är sporten farlig jämfört med många andra. Upprepade slag mot huvud och kropp under såväl träning som tävling under längre perioder är inte hälsosamt och i vissa fall direkt farliga. Men det finns många andra sporter som är farliga. Sporter som rugby, motorrally, rodel och fallskärmshoppning finns alla under RF också. Dessa utövare hör inga kritiska röster för att de sätter sina liv på spel när de utövar sin passion. Så varför är MMA så kontroversiellt?

Jag tror att i slutändan handlar det om vissas fördomar angående kampsport. I inslaget som SVT visade berättade Niklas Långström, en psykiater och våldsbrottsforskare (bara det…), att när hjärnan bevittnar våldsamma bilder så reagerar den på olika sätt. Vissa får en wow-känsla och andra avsmak. Trots att utövarna är enormt professionella, domarna väldigt kunniga, kontrollanterna extremt noggranna och arrangörerna oerhört måna om publiken såväl som allt runt omkring, så är bilden av att en person slår någon annan för mycket att hantera för vissa. Även fast att denna person medvetet gjort detta val. Lika medvetet som äventyraren som kastar sig från en bergsluttning med lite tyg i en ryggsäck eller föraren som hellre lyssnar på sin kartläsare om vad som döljer sig bakom nästa hörn än att sänka farten på sin bil. 

Jonas Karlsson sade det själv, han hade svårt att komma till SC4 utan fördomar. Detta måste vi självklart respektera. Men, och det här är hela poängen med min krönika, ifall man anser att MMAs erkännande i Riksidrottsförbundet skall vara under diskussion, måste all sport som kan vara farligt för en individ också diskuteras. Situationen är självklart ohållbar då många sporter innehåller riskmoment. Men enskilda kritikers högljudda röster skall inte styra andra människors liv i en icke-totalitär stat. Så ifall hockeytacklingar inte förbjuds, eller spjutkastning tas bort från OS, rör inte vår MMA.

 

Behrang Ehteshamy

Relaterade artiklar:

1. Är MMA för farligt?