”Dagens Fighterporträtt” är något så omfattande som personporträtt av alla svenska framgångsrika aktiva fighters samt ett mycket litet fåtal fighters som inte är svenska medborgare (ännu), men som bor och tränar här. En del porträtt kommer vara stora och andra kommer vara små beroende på tillgänglig information. Målet är att komma med ett nytt porträtt, en ny del, per veckodag (paus på helgerna och med reservation för några få undantag på sommaren exempelvis) tills dess alla är avklarade. Kvalificerande för att komma med i serien är att man lyckats vinna minst två matcher som proffs, att man varit aktiv under de senaste tre åren och att man är en svensk fighter (se ovan för undantagen). Alla porträtt presenteras i alfabetisk ordning och dagens fighter Christoffer Wassberg.
Christoffer Wassberg (2-2) kallas Keso och bloggar hos Orcbite. Ni finner hans blogg här.
Sitt smeknamn fick han i gymnasiet. Keso jobbar som elektriker när han inte kör MMA och redan i sitt första blogginlägg på sin blogg så beskriver han att han är bakis. Han är som många andra av proffsen en träningsälskande herre och träningen sker på Fighter Centre, FMS och sin klubb han fightas för, Gladius MMA*. Med andra ord ännu ett proffs från den framgångsrika klubben i Göteborg. Frågan är hur många proffs som tränar eller tränat där? Imponerande.
Han började träna MMA hösten 2007 och har sannerligen blivit känd för sin vilja till både krig och spänning i matcherna. Han ger och tar och vågar fightas på ett publikfriande sätt, men ändå samtidigt vara taktisk. Han har en bakgrund som gymnast och karate. Inspirerad av Hamid ”Akira” Corassani bland annat började han träna MMA.
Senast gick han match på The Zone och har skrivit så ypperligt om det i sin blogg hos Orcbite att jag bara måste citera det. Det säger en del om hans skärpa och känsla för detaljer, men också om hur det kändes efter matchen.
”I lördags så gick jag match på The Zone FC ‘Unbreakable’. Dagen flöt på riktigt bra och jag kände mig aldrig osäker eller orolig, har börjat få lite rutin. När jag kom till arenan så minglade jag runt lite och sedan så samlades vi fighters från Gladius i omklädningsrummet och bytte om. Max var först ut, han hade värmt upp bra och såg redo ut. Själv så hade jag nyss börjat värma upp med Christian “Tuck” Jostelius och det kändes riktigt bra! Var nästan inte nervös alls utan jag var redo för vad som skulle hända, inget nytt så att säga.
Gick in till Lasse Holm – Canneloni Macaroni vilket var grymt kul.
Matchen går igång, Donnelly är kortare än jag (vilket jag visste innan) så hålla distansen och boxas var min plan. Hinner knappt byta mer än ett par korta slagväxlingar innan Donnelly sköt lågt mot en singelleg, jag stoppar den ganska bra med en fin sprawl men släpper in honom på kroppen när jag försöker knäa honom i ansiktet, då trippar han mig och hamnar direkt i mount.
Jag känner mig inte särskilt hotad då jag har tryck mot hans höft med händerna och huvudet tätt mot hans kropp för att undvika slag. Jobbar in till halvguard och sedan butterflyguard, Donnelly hoppar över till mount men jag inner skoota ur innan han hinner etablera positionen, därefter driver jag upp och försöker på doubleleg men blir vänd efter ett tag och jag får ta guard. Jobbar med öppen guard och letar submission, slänger in en triangel ganska cleant, men han slänger sig bakåt och får ut huvudet, jag stannar kvar på rygg och får tag i hans häl när han ställer sig upp, mot tar ett slag i ansiktet men fäller honom med en tripp direkt efter.
Ställer mig upp, kastar undan benen på honom och fäller ett hårt slag mot hans ansikte, träffar dålig och hamnar överst i halvguard. Lägger tung axelpress och avancerar till mount, Kevin jobbar febrilt för att komma därifrån, han gör en reversal men undertiden kontrollerar jag hans arm och går på en armbar när vi kommer runt, armen är hal och glider ur (kan varit otight när jag gick på den). Jag turtlar runt, driver upp och tar ner, befinner mig i guard en stund för att sedan passera till halvguard.
Där får jag inte stanna länge då Kevin klättrar med fötterna mot buren och vänder på mig lätt. Jobbar mig in honom i min guard tillslut där jag jobbar lite tieups och försöker sätta upp någon submission, Kevin vill slå och postar upp, då skjuter jag bort honom och ställer mig upp.
Donnelly går direkt mot nedtagning och sedan clinch. Jag fick tag i nackclinch och gjorde ett hoppknä medans han gick på singelleg, hoppknät träffade dåligt och jag hamnade underst i halvguard igen.
Det slog mig om hur mycket energi han gjorde av med vid varje offensiv eller defensiv handling. Han hade väldigt bra, offensiv och explosiv teknik, men jag hade nog gått om honom en bit in i andra ronden och då börja plocka isär honom.
Kände att jag ville ta över ronden då den var jämn, räkade för att skapa lite avstånd och drev upp min vänster arm i hans armhåla för att driva upp till stående clinch eller kanske en nedtagning, när han lägger vikten på armen så hör jag hur det börjar krasa i axeln och helt plötsligt så viker armen sig, i stundens hetta råkar jag säga STOPP, STOPP. Kevin aktar på sig, jag tar en titt på axeln och ser att armen har trillat ur sitt fäste.
Resten är historia.
En historia som jag inte kan sluta tänka på, jag är väldigt bitter över denna ruttna förlusten. Fan jag hade ju hela sommaren planerad med tävlingar, VM i BJJ, ADCC kval, SM i SW mm. Det kan jag bara glömma, om jag ska ha någon chans i min fortsatta karriär som fighter så måste jag lägga 3 månader åt rehab och grundträning. Kan träna BJJ, MMA och thai men INGEN matchträning!
Hur ska det här gå? den frågan ställer jag mig flera gånger om dagen, när jag drar runt på ett smutsigt bygge.
– Nu kan du ju jobba heeela sommaren! Sa en arbetskamrat.
Min livsmotivation sjönk som en sten ner i en djup svart avgrund av ångest…”
Wassberg gör en volt och frågan är hur han landade?
Texten är, precis som Kesos fighting, direkt och träffar i hjärtat. Han upplevde verkligen ångest efter förlusten och vetskapen om att planerna gått åt helvete. För pengarna Keso fick för matchen bjöd han sin flickvän till Paris där han kunde ladda batterierna igen. Axeln hade visst hoppat ur led redan innan sin senaste match och skadorna gör sig påminda, men Keso är en krigare av sällan skådat virke och kommer inte ge upp i första taget den saken är säker.
Christoffer Wassberg är 24 år gammal och har ett gediget tävlande inom Shootfighting bakom sig. Han gick hela elva matcher inom Shootfighting. Han vann sju matcher och förlorade fyra. Han kom tvåa i Danish Open i -82,3 kg (blåbälten). Hans proffskarriär startade med en förlust mot Kristoffer Muren (3-1) på The Zone – Bushido (2009). Keso förlorade på ett domslut (majoritet). 2010 mötte Keso Ali Ameziane (1-2) som tävlar för Pancrase. Ali och Keso bjöd på en slugfest som gick fram och tillbaka. Båda två herrarna visade vilka hjärtan de har och Keso drog det längre strået och vann på enhälligt domslut. I november 2010 mötte sen Keso Jeremie Moreau (1-2). Keso vann matchen i första ronden via TKO. Sen är vi framme vid hans senaste match mot Kevin Donnelly (4-2) där alltså Keso förlorade då han skadades.
I en intervju för Nyheter 24 berättade Christoffer om en av sina svagaste sidor:
”En av mina svagare sidor är att jag lätt blir för blodtörstig och tappar min gameplan. För att vinna matcher mot svårare och svårare motstånd så måste jag ha mer is i magen. Jag vill gärna bjuda på en show men ger ändå alltid allt för att vinna.”
Den typen av mentalitet är sällan det sämsta att ha ur ett fanperspektiv. Vi kommer givetvis följa Kesos karriär med spänning. Om han lyckas ta hand om skadan kanske han kan ställa upp i nästa The Zone redan!
Morgondagens fighter är Cleas Beverlöv (6-1).
* Det är lätt att missa någon detalj om alla klubbar fighters tränat på. Om ny fakta kommer fram om någon fighter så uppdaterar vi givetvis porträttet. Samma sak kan gälla records. Det är inte alltid records hunnit rapporterats in korrekt eller helt enkelt bara inte stämmer. De största källorna för record är de som används som referens.
