Nyheter

Exklusivt: Lång intervju med Sirwan Kakai

Han är vid 23 års-åldern redan en av Europas bästa bantamviktare och rider för tillfället på en åtta matcher lång segertrend. Av dessa matcher har bara en motståndare klarat tiden ut. Jag syftar givetvis på svenske toppfightern Sirwan Kakai från Gävle. Kakai som sedan en tid tillbaka tillhör den högt ansedda MMA-klubben American Top Team i Florida är för en kort period nu tillbaka i Sverige. Kimura.se mötte upp Kakai i Gävle för en längre intervju om livet på andra sidan Atlanten, UFC och en hel del därtill.

Jag hade stämt möte med Sirwan under lördagseftermiddagen, bara en dag efter att han flugit hem från USA. Vi möttes upp utanför hans pappas hus på Sadelvägen i Säter och tog en biltur mot city. Medan vi traskade mot ett kafé för att genomföra intervjun slogs jag av att Sirwan bar på ett par tunna Converse-skor i den täta snön. Hela hans garderob är nämligen i Göteborg, berättade han kort efter. Tjocka vinterjackan han var iklädd i hade han dessutom lånat av sin pappa. På plats i kafét beställde han en sallad och vi satte oss ned på en plats avskild från alla julstressade människor. Mina första frågor gällde relationen till pappan.
– När jag började träna så hatade min farsa MMA.  Men nu är han väldigt intresserad och säger att jag måste träna hårdare, han låtsats om att han vet någonting (haha).

Inte så olikt andra föräldrar ville pappa Kakai att sonen skulle välja en mer traditionell yrkesbana.
– Min farsa har alltid varit sån att han inte tänker efter innan han pratar. Ibland har han sagt att jag aldrig kommer klara det, att jag kommer få stryk, eller bli handikappad. Han ville att jag skulle börja plugga istället. Men nu när han sett att jag är på väg någonstans så tror han på mig.

Till skillnad från många andra fighters hade inte Sirwan satsat på någon sport innan han började med MMA. Med tanke på hur långt han kommit ställde jag nyfiket en fråga om hur all tävlingslust kanaliserades innan han började att fightas.
– Då spelade jag helt ärligt mycket datorspel. Min personlighet är som sådan att om jag ska göra något så gör jag det till hundra procent. Jag är ganska extrem. Även om det gällde datorspel så ville jag vara bäst. Jag minns när vänner var nära att bli lika bra som mig så satt jag uppe till fyra på nätterna. Ibland gick jag och la mig i sängen några timmar för att lura föräldrarna, sedan gick jag upp och lirade tills skolan började. Sova gjorde jag i skolan.

– När spelperioden var över så testade jag att göra mitt yttersta i plugget i början av gymnasieperioden. Det gick ganska bra där, men jag tyckte att det var så jäkla tråkigt. Det var inte min grej.

Kort därefter såg Kakai en affisch för en nybörjarkurs i MMA. Snabbt riktades istället allt fokus på att bli bäst på att fightas.
– Två av mina bästa vänner var brottare och boxare. När jag såg affischen tänkte jag att om jag börjar på MMA kan jag slå båda. Min filosofi har alltid varit att alla människor har en talang, och när jag började träna så sa jag till mig själv att jag ska bli bäst på det här.

– Jag hade en tränare i Gävle som berättade för mig att jag inte är någon fysisk jättetalang, och att om jag ville bli bäst så kan jag inte göra som alla andra. När han sa det klickade det i huvudet och jag förstod att jag måste jobba hårdare än alla andra. Jag hela tiden velat tävla, och när jag blivit bäst på ett gym har jag sökt mig till en nytt. Det är så min motivation återskapas hela tiden.

Så ditt mål är att bli bäst på ATT?
– Jag försöker alltid slå mina träningspartners. Men vi har inte så mycket folk i min viktklass på klubben, utan jag kör mycket mot fjäderviktarna istället. Dagen jag kan slå dem så kommer jag ha bältet i UFC. Så bra är killarna här.

Vilka sparras du mot främst?
– När Brad Pickett är där så sparras jag självklart mot honom. Sedan finns det också flera okända talanger som jag vet kommer bli mästare i 66 kg. Till exempel Mirsad Bektic, som förutspås bli en stor stjärna i USA. Han är på väg upp och är riktigt bra. Annars tränar jag med Dustin Poirier, Nik Lentz, Yves Edwards, Marcus Brimage, Cole Miller, Din Thomas, Mike Brown, Bubba Jenkins och många fler.

Hur väl klarar du brottningen mot till exempel din klubbkamrat Bubba Jenkins?
– Jag har väldigt bra brottning. Men i ren brottningsmatch skulle jag inte ha en chans. Min anti-brottning har blivit mycket bättre och jag är långt, långt, mycket bättre än många på just det. När jag kom till ATT och brottades mot världsklassbrottare så förstod jag hur mycket mer som finns att lära. Jag tror inte folk riktigt förstår. En NCAA-mästare som Jenkins med bara tre proffsmatcher i MMA skulle kunna rensa ut en hel division i Sverige enbart genom sin brottning.

Tror du svenska fighters måste träna mer i USA för att kunna hävda sig internationellt?
– Det beror på vilken fightingstil du har och vilken viktklass du tävlar i. Ju lägre ner man kommer i viktklasserna, desto mer teknisk måste man vara. I min viktklass är det otroligt svårt att vinna matcher, alla är fysiskt starka, tekniska och atletiska.

Hela intervjun flöt på bra och undertecknad behövde inte ens följa upp alla frågor. Istället var Sirwan väldigt öppen och talade mycket passionerat. Trots sin ringa ålder känns han som en väldigt mogen och lagom ödmjuk person. Egenskaper han säkerligen hade användning för när han överraskande nobbades av UFC, när organisationen kom till Sverige för första gången.
– Jag började äta havregrynsgröt i en hel vecka för att jag lagt alla pengar på träningen. Jag började min träning redan innan jag blev signad för UFC. Så säker var jag på att komma med.

Sean Shelby

Berätta varför du var så säker på att få gå match på galan?
– Så här var situationen. Sean Shelby (UFC-matchmäklare) hade ringt ATT och frågat ifall jag var villig att möta Brad Pickett om de signade mig. Shelby vet att vi är bra vänner och UFC gillar inte att ha för mycket fighters från samma klubb i samma viktklass. Eftersom de ringde för att fråga om en sådan sak så trodde jag de var nära att kontraktera mig. Även min manager Manos (Terzitane) berättade att jag var nära. Men det största tecknet på att jag skulle till UFC var när jag coachade Pickett mot Renan Barao i England. Då frågade jag om Shelby om de är på väg till Sverige. Han sa då att de hade velat ha mig länge, men att viktklassen är full på grund av många som kommit in via ”short notice”-matcher. Att komma in på den vägen för mig och köra i USA hade krävt två månader av pappersarbete. Men Shelby ville att jag skulle fortsätta köra och att de håller koll på mig. När jag sedan hörde att de skulle till Sverige så blev jag helt säker på att min chans skulle komma. Men det blev inte så.

– Det var nog hel del politik bakom det också. Det är jag helt säker på. All cred till Bessam (Yousef) för att han fick gå match där, men jag tror självklart det fanns politik bakom det. Antingen det eller så har en jävligt grym manager. Eller så är det som Shelby berättade, att viktklassen är full. Det kan också vara en kombination av båda delarna.

Hur mådde du rent psykiskt efter detta?
– Grejen var att jag hade sagt till mina föräldrar och alla mina vänner att jag skulle få kontrakt. Jag var redo mentalt och tyckte jag förtjänade att få tävla i UFC. Men, att jag hade sagt till alla att jag skulle bli signad var det som kändes värst. Dessutom var det under den tiden riktigt tufft ekonomiskt.

Har du hört något mer från UFC?
– Nej. Det enda jag hört är att de kommer tillbaka till Sverige under 2013. Men jag tar det inte för givet att jag kommer vara med då. Verkligen inte. Jag blir ganska lätt motiverad, så jag har använt hela den här grejen till att jobba hårdare. Att visa hur bra jag är.

Hur skulle en match mot Pickett sluta?
– Det skulle jag inte ens vilja tänka på. Han är min bästa vän. På träning gör jag det bra mot Brad, men i match med små handskar så blir det mycket, mycket, svårare. Hans stil passar bättre i match, han går mycket framåt för att knocka

Brad "One Punch" Pickett

Hur ser du på att fightas för Bellator då?
– Nej, de har väldigt knepiga kontrakt, vilket kan göra det svårt att komma till UFC sen. Men däremot har ATT kollat upp möjligheten för mig att gå match i Japan. Det är även tänkt att jag ska gå en match i USA, för att få ut mitt namn där.

Sirwan är helt inställd på att hamna i UFC. Det är bara så. Jag ställde frågan om han funderat över att kanske gå ner en viktklass, eftersom det är större behov av flugviktare i UFC. Sirwan väger som mest 71 kg och jag tänkte att han rent teoretiskt skulle kunna klara bantningen om den gjordes korrekt.
– Det skulle jag kanske kunna. I så fall skulle jag komma in direkt, inget snack om saken. Men jag känner att jag vill ha en lång karriär. Skulle något gå snett så är dock ett byte av viktklass min backup-plan.

Sirwan berättade vidare om hur mycket hjälp han får av ATT rent ekonomiskt. Allt från boende, mat till läkarkostnader. Han är otroligt tacksam för möjligheterna han fått, och det faktum att klubben tror så starkt på honom.
– Innan jag kom till ATT så hade jag på slutet otroligt svårt med ekonomin eftersom jag inte jobbade vid sidan om. Efter att jag varit på ATT ett par gånger ville de att jag skulle flytta hit. Nu har jag kontrakt med dem och det känns skönt att ha det stödet. Jag är en av några få unga fighters som är på väg upp och som de tror på väldigt mycket på.  En person som betyder mycket och är som en mentor för mig för därborta är huvudtränaren Ricardo Liborio. Även om jag inte skulle lyckas är jag säker på att han skulle finnas där för mig ändå.

– En annan person jag vill lyfta fram och som också betyder mycket för mig är Joakim Engberg på GBG MMA. Jag vill gärna få över honom till ATT några månader varje år för att hjälpa mig. Det är en person vars råd jag litar på oerhört mycket på.

När mitt möte med Sirwan led mot sitt slut började jag beta av några av de kvarstående frågorna i mina anteckningar. Den första frågan handlade om det finns någon där ute som han ogillar och verkligen vill möta. Jag förväntat mig inte ett konkret svar – men det fick jag.
– Ja, Mike Easton. Han vill jag möta. Hans personlighet är så dryg, när han pumpar upp sig själv inför match och så. Jag tror han gör så för att han är svag mentalt. Som i hans senaste match när han mötte en bättre kontringsboxare, då vågade han inte pressa framåt och vinna. Han vill jag sätta på plats.

Mike "The Hulk" Easton

Oj, okej. Härligt. Men är det något personligt mellan er?
– Folk tycker han är bra, och det kanske han är, men jag vet att jag är bättre. Han är kanske snällaste killen i världen, men… Jag ska inte säga mer, jag är inte ens i UFC.

Är det en match du skulle vilja ta i en eventuell UFC-debut?
– Visst, på pappret är det en tuff match för mig och att han har mer erfarenhet. Först behöver jag bevisa att jag är på hans nivå, men faktum kvarstår att jag tror jag kan ta honom. Det är bara vad jag tror.

Sämsta matchen du gjort?
– Min första match (enda förlusten) räknar jag inte ens då jag var så ny i gamet. Min sämsta prestation var mot brassen Claudemir Souza på The Zone. Jag underskattade honom och var lite ringrostig.

Om du fick föra över en enda fighters förmåga till dig själv i ett datachip alá Matrix. Vem skulle du välja då?
– José Aldo. Jag tror inte folk förstår vilken otrolig atlet det är. Jag kan se att han är otroligt fysiskt begåvad, otroligt explosiv och har en otrolig känsla för tajming. Han får faktiskt inte tillräckligt med cred. Det var någon som skrev om det i en krönika (av Pontus Tillberg) på Kimura.se och jag håller med. Folk brukar nämna Jon Jones, men han vinner för att han är fysiskt stor, bra brottare och att konkurrensen i hans viktklass inte är så hög.

Slutligen, har vi ännu sett den bästa versionen av Sirwan Kakai i buren?
– Nej, absolut inte. Jag är som bäst när jag får fightas hårt och ligger under. När det blir en riktig fight. Det är inte fight för mig när jag ligger på topp och vinner, utan mer av en uppvisning.

Sirwan Kakai nästa match väntas ske senare i vår på Royal Arena 3 i Danmark mot en ännu okänd motståndare.

Registrera dig hos Unibet via Kimura.se och få 120% bonus

Gilla oss på facebook för snabba nyheter

 

Föregående artikel

Se åtta matcher med Dos Santos och Velasquez helt gratis

Nästa artikel

Twitterkollen V.51: ”I am perfectly fine at the co-main”

Skriven av

Jaser Davari

Relaterade Artiklar

Sök