“Don’t leave it in the hands of the judges”, vill du vara säker på vinst, är det bäst att avsluta din motståndare. Det är ofta domarna förvånar oss, MMA är en bedömningssport och din uppgift som fighter är att övertyga domarna att du vinner varje rond. Lyckas du inte avsluta bör du ha åstadkommit tillräckligt mycket för att ingen tvekan ska råda om vem vinnaren är. UFC har valt att se till proffsboxning i sitt sätt att bedöma. Vinnaren av ronden får 10 poäng, förloraren 9 eller mindre beroende på hur dominant segraren av ronden är. Det bedöms genom stående tekniker (slag, sparkar, knän och armbågar) och grappling (nedtagning, dominanta positioner och lås). Genom de nya reglerna går detta helt i första hand. Går det inte att avgöra vinnaren av ronden genom stående tekniker eller kontroll på marken kollar domarna på aggressivitet och “octagon control” alltså den personen som styr var matchen tar plats.
10-9 systemet har dock inte undgått kritik. Vi har sett flertalet tillfällen med tvivelaktiga domslut och i en sport som MMA är varje match avgörande för fighters fortsatta karriär, därför är det så viktigt med vinst eller förlust. Det är ingen som tycker att domarnas uppgift är enkel och misstag kan absolut ske. Frågan är ifall det finns ett bättre system som skulle visa sig mer rättvist?
Det populäraste alternativet är att återgå till poängsystemet i Pride. Där domarna dömde matchen i sin helhet, inte rond för rond. Vilken fighter gjorde mest skada och var närmast att avsluta? Detta system gick inte heller utan kritik. Skada kan i många fall vara svårt att definiera, är skada blodvite? Rena träffar? Eller behöver man se att benen inte riktigt lyder efter en hård smäll? Ska en fighters kapacitet att absorbera skada vara en del av bedömningen? Att bedöma utifrån skada görs även med dagens regelverk men har inte en lika central roll. Ett exempel på detta är matchen mellan Anderson Silva och Michael Bisping. Bisping var tydligt den fighter som tog mest skada men tilldelades segern efter att ha vunnit rond ett, två och fyra. I mitten av matchen fick Silva in ett hoppknä efter Bisping tappat sitt tandskydd och försökt få kontakt med ringdomaren. Efter smällen blödde Bisping rejält och fick ta emot ett flertal huvudsparkar i matchens sista rond. Bisping vann tre av fem ronder och jag tycker domslutet var korrekt men utifrån Prides regelverk skulle segern gått till Anderson Silva som utan tvekan var den som var närmast avslut. En annan åsikt är att bedöma utifrån träffar och nedtagningar, ett slags poängsystem som liknar den tidigare amatörboxningen. Detta håller självklart inte eftersom en jabb omöjligt kan vara värd lika mycket som en huvudspark.
De nya förändringarna som började användas i år ger domarna större möjlighet att ge 10-8 ronder. Alltså två poängs fördel till vinnaren av den ronden, något som var extremt ovanligt enligt det gamla regelverket. Nu behövs det inte samma dominans utan är segraren av ronden tydlig och ensidig ska ronden bedömas 10-8. Detta kommer såklart ge stor effekt när en fighter ligger under och ska försöka göra en upphämtning, avslut kanske inte längre är enda sättet att ta ikapp utan en dominant rond kan ge chans till seger. I många fall tror jag detta är rätt väg att gå; att inte lämna poängsystemet men justera det. Jag är av åsikten att domarna bör visa poängen efter varje rond för att ge fighters all möjlighet att påverka resultatet i slutet av matchen. Även om detta kanske påverkar spänningen är det avslut i matcherna vi vill se och vet du att du ligger under är det dags att bita i tandskyddet och se till att avsluta din motståndare. Titelhållaren i lätt tungvikt Daniel Cormier frågar till exempel alltid sin ringhörna vem vinnaren av ronden är för att göra rätt justeringar i nästa.
Något som också är svårt att bedöma är ronder som liknar den fjärde mellan vår egna Alexander Gustafsson och Jon Jones. Blickar vi tillbaka till just den fjärde ronden var det Gustafsson som uträttade mest. Han träffade Jones vid ett flertal tillfällen och undvek alla amerikanens försök att få matchen till marken. Det såg länge ut att vara en solklar rond till Gustafsson men med bara 30 sekunder kvar blir han träffad av en armbåge och är nära att bli avslutad. Den ronden går att bryta ned på flera olika sätt. Ser vi till tid och antal träffar borde ronden gått till Gustafsson, sett till “skada” var det Jones rond och det är precis därför domarnas uppgift är svår, hur bör man bryta ned ronden och vilka kriterier väger tyngst? Även med de gamla regelverket som var aktivt vid denna match är det “effective striking” och “effective grappling” som bör bedömas i första hand. UFCs definition av detta är följande:
1. Effective striking is judged by determining the total number of legal strikes landed by a contestant.
2. Effective grappling is judged by considering the amount of successful executions of a legal takedown and reversals. Examples of factors to consider are take downs from standing
position to mount position, passing the guard to mount position, and bottom position fighters using an active threatening guard.
Med UFCs definition bör alltså ronden gått till Gustafsson. Jones lyckades aldrig ta ner Gustafsson eller hålla honom mot buren särskild länge. Ronden bör därför enbart ha avgjorts genom “effective striking” och enligt UFC är antalet viktigare än skadan och Gustafsson var tydligt den som träffade mest. Trots det var det ingen av domarna som dömde ronden till svenskens favör.
Bedömningssporter är alltid svåra och inget system är perfekt. De nya regelförändringarna är ett bra steg på vägen för att få ett så rättvist system som möjligt men jag är övertygad om att vi inte sett det sista tvivelaktiga domslutet. Förändringar och justeringar är bra och i en sport som utvecklas i det tempo som MMA gör är systemen långt ifrån färdigutvecklade. För fighters som är påväg framåt är varje vinst ett stort steg, för att undvika besvikelsen en förlust för med sig bör vi avsluta på samma sätt som vi började. “Don’t Leave it in the hands of the Judges”
Vad tycker ni? Hur bör MMA bedömas?
