På lördag är det dags för MMA-gala i Göteborg när The Zone FC återvänder till Lisebergshallen. Proffsmatcherna drar igång kl 19.00. Tidigare på dagen, kl 13.30, är det i vanlig ordning amatörmatcher på schemat. Vad som är speciellt med dem den här gången är att det är den första officiella landskampen för det nybildade svenska MMA-landslaget. De tar sig an grannlandet Norge. Har man en hundralapp över, eller har en biljett till huvudgalan, så har man alltså chansen att få bevittna ett stycke svensk MMA-historia. Kimura.se har träffat en av de kämpar som blivit uttagna till att representera Sverige i denna historiska kamp.
Joel Moya är 24 år gammal och född och uppvuxen i Göteborg. Han slåss i fjädervikt. Som trettonåring började han med boxning och höll på med det tills han blev sexton. 2010 började Joel träna MMA och sedan även BJJ på Conde BJJ & MMA på Hisingen i Göteborg. Men det var inte självklart att det skulle bli MMA för honom.
– Jag kollade aldrig på MMA innan, jag tyckte det var för brutalt, säger Moya med ett skratt. Men så var det en kompis som sa till mig att testa det. Jag var ganska duktig på brottning när jag var yngre. Även om jag inte tränade det så var jag ganska stabil, hade bra balans. Så testade jag på MMA och jag älskade det!
Moya har varit rankad som nummer ett i Sverige i sin viktklass i shootfighting, där han har ett matchfacit på sju segrar och två förluster.
– Så jävla segt, dom jag förlorade var på delat domslut. Det är inte så att jag har blivit dominerad. Inte ännu. Men det kommer väl det också, säger han och skrattar.
Sin debut inom amatör-MMA gjorde han i december förra året eller i februari i år, beroende på hur man ser på det. Reglerna på tävlingen i december skiljde sig en del från svenska amatörregler.
– Det var i Tyskland. Det var inga slag mot huvudet i ground-n-pound och vi hade inga benskydd. ”Up-kicks” mot ansiktet från marken var . Man fick knäa i kroppen på backen och du fick stampa honom också, i kroppen. Det var jätteskumma regler. Annars är det väl egentligen i februari jag gjorde min amatördebut, faktiskt. Om det är riktig svensk amatör-MMA man menar, säger Moya.
Räknar man med matcherna i Tyskland har han nu ett facit på sju segrar och noll förluster inom amatör-MMA.
Vad skulle du säga är din största styrka som MMA-fighter?
– Viljan! Eller menar du rent tekniskt sett? Jag tycker jag är ganska allround faktiskt.
Vad har du för mål med ditt MMA-utövande?
– Först och främst vill jag vinna VM (i Las Vegas i juni), såklart. Sedan får vi se vad som öppnar sig. Om jag blir proffs så blir jag proffs. Alltså, det var inte min tanke från början att ens köra en match i shoot. Jag skulle bara träna för att det var skoj. Men det var ju skoj att tävla också, säger han med ett leende. Så jag tror proffs kanske kommer senare. Ingen stress.
Joel Moya har bott en period i Norge och tränade då på klubben Frontline Academy. Han är nu tillbaka i Göteborg och tränar MMA hos Sleipner IF under tränarna Emil Söderholm och Carl Booberg. Joels tränare i BJJ är Martin Hedenbergh och Leo Graf från Conde BJJ & MMA. Under tiden i Norge stötte Joel på flera av de norska landslagsmännen. Två av dem, welterviktaren Joachim Tollefsen och tungviktaren Andreas Lagaard tränade dessutom på samma klubb som Joel. Han beskriver dem som duktiga. Sin kommande motståndare Ole Johnny Eriksen vet han däremot inte så mycket om.
– Jag tror att han är grappler, men jag är inte säker, säger han.
Desto säkrare är Joel på sin egen förmåga och på hur matchen kommer utspela sig.
– Dominerande från min sida. Från början till slut (skratt), det tror jag, säger han.
Sedan tvekar han lite. Han blir orolig för att framstå som för kaxig.
– Men jag ska inte säga för mycket heller, jag vill inte vara mallig, fan. Nej, men jag ska vinna i alla fall. Men jag tycker faktiskt så, helt ärligt. I mitt huvud så är jag dominerande från början till slut. Men det är jävligt kaxigt att säga det i en intervju. Då tänker de som läser ”vad är det här för jävla idiot”. Ja, men du vet när man läst själv om fighters som har stort ego, du vet, så tycker man ”jävla nolla”. Det går ju fan inte, säger han och skrattar.
Men man kanske måste vara sådan och ha den inställningen som fighter?
– Man kanske måste vara sån ja. Men folk tänker ju så, ”fan vilken jävla nolla, jag hade knockat honom med en vänster”, säger Joel och skrattar igen. Men man kan inte vara den man inte är heller. Jag tycker inte att man bara ska säga ”jag ska göra mitt bästa”. Nej, jag ska ju in och dominera liksom! Man måste ju komma med inställningen att man ska vinna.
Innan vi skiljs åt tvekar han igen.
– Du får kolla på svaren på de där sista frågorna. Jag känner att dom kanske var lite väl malliga, säger han med ett skratt.
Joel vill också passa på att tacka alla som tror på honom, tränare, klubbkamrater och sin sponsor MM Sport.
Joel Moya är duktig och självsäker, men är ändå ödmjuk, har också självdistans och som ni märker nära till skratt. På lördag är han med och skriver MMA-historia tillsammans med sina lagkamrater i det svenska MMA-landslaget.
