– ”Mannen, jag trodde dom va araber!”
sa en kille som kom ut från omklädningsrummet under måndagens träning. Vi var ett rätt bra gäng trots stormvarningen. Hela terminen hittills har följt en träningsplanering där varje pass har byggd på och repeterat teknikerna under föregående pass. Jag tror verkligen på vikten av en ordentlig planering när det kommer till träning. Men den här dagen fick mina killar och tjejer en liten break från den vanliga strukturen. Jag hade bjudit in min vän Martin Blad som är den första Svensken som blivit graderad till ”Professor” i Capoeira. Han är dessutom utbildad i Coaching och en allmänt bra kille. Martins jobb idag var att få de tränande att göra något de vanligtvis inte är bekväma med och på så sätt gå utanför sin ”confort zone”. Deltagarna fick bl.a klappa händer och sjunga. Alla är olika, men detta var märkbart obekvämt för några av deltagarna. Vad Martin lyckades med extremt bra var att få folk att göra något som de kanske tycker är lite jobbigt men samtidigt lyckas med vad det som de var tillsagda att göra. De lyckades till och med ha roligt under tiden. Jag tror det är viktigt bygga ett ”track record” av framgång i obekväma situationer. Det kommer ge dig en känsla att du har kontroll över dig själv och dina känslor. Det ger dig självförtroende att du kommer kunna hantera obehagliga situationer även framöver. Detta är direkt relaterat till din förmåga att prestera i ringen/buren.
Inspiration till passet var den Engelska boxningstränaren Brendan Ingle träningsmetoder. Ingel som bla coachat Prince Nazeem är känd för att lära ut en extremt oortodox stil med händerna lågt, triangulärt fotarbete och attacker från ovanliga vinklar. Många experter har kritiserat Ingle för att lära ut en stil som har för stora defensiva luckor och är alltför beroende av den individuella boxarens fysiska attribut. Men något som de flesta verkar vara rörande enade om är Brendan Ingles förmåga som coach på det mentala planet. Ingle brukade få sin boxare att sjunga, dansa och hålla tal framför varandra. Allt för att få sin boxare vänja sig vid att vara utanför sin comfortzone, stå framför folk, kontrollera sitt adrenalins dump osv.
Jag hör ofta fighter och kommentatorer säga något i stilen med
”Fighting är minst 50% mentalt” och folk i närheten brukar nicka instämmande. Jag håller med om hur viktigt detta är. Men om detta nu är sant, varför lägger vi inte mer träningstid på att stärka den sidan av vårt game?
Jag har själv rätt mycket erfarenhet av mer klassisk ”mental träning” med avslappningsövningar och visualisering. Problemet med detta kan vara att få det att fungera rent praktiskt. Jag vet av erfarenhet att de flesta fighters (många som har både en och två bokstavskombinationer) inte tar sig tid att göra det hemma. Även i träningslokalen kan det vara svårt att få tiden till det eller undvika bli störd av folk som kommer och går är det svårt att få bra resultat. Då kan den här typen av övningar vara guld värda.
[contentblock id=10 img=html.png]
