Krönika Okategoriserad

Krönika: Nico Musoke och Daniel Cormier delar samma framgångsrecept

Mellangala i UFC-regi väntar på lördag. En av tre mellangalor innan UFC 167. Det handlar om UFC Fight Night 30 som utspelar sig i Manchester, England. Bortsett från svenske Nico Musokes debut (kommer till det lite senare) kommer det mest intressanta för mig personligen vara att se Lyoto Machida i en lägre viktklass. En övertygande seger och vi har en ny kraft att räkna med i mellanvikten. En viktklass som idag är full av högklassiga och framför allt farliga fajters. Chris Weidman är mästare, men namn som Anderson Silva, Ronaldo Souza, Vitor Belfort och nu kanske Machida skulle likaväl också kunna vara det. Inte världens roligaste situation att befinna sig i för Weidman med den brasilianska fyrlingen i hasorna. Den första rankas som historiens bäste, den andra är en BJJ-gud, den tredje ett TRT-monster med betongnävar och den fjärde ett flygande karatefenomen.

För övrigt är det inte värst mycket som står på spel vad gäller titelsnack. Det ska dock bli kul att se Ryan Jimmo och Jimi Manuwa slugga ut om den förstnämnde inte väljer att tråkbrottas. Missförstå mig inte, brottning är absolut inte trist – men tråkbrottning är det. Å ena sidan vore det smart av Jimmo att göra det, men å andra sidan trist för oss tittare. Manuwa är tyvärr lika spännande stående som han är en sköldpadda på rygg. Sen ska det också bli kul att få se om Polens stora UFC-hopp, Piotr Hallman, kan chocka oss igen.

Musokes match då? Ja, sjukt kul. Det är ett kvitto på att Sverige kommit långt inom sporten när en landsmans UFC-debut inte längre skapar stora vågor i mediebruset. Vad jag menar är att det längre inte är lika speciellt att en svensk ska testas på den allra största scenen. Det har under de senaste året blivit vardagsmat. Musoke hoppar in som ersättare mot Alessio Sakara och gör det i gamla viktklassen mellanvikt. Hur det påverkar Nico, att dels fajtas mot tyngre motstånd och dels göra det med bara några veckors varsel, får vi se på lördag. Senast jag såg Musoke gå match var i somras på Golden Ring då han var otroligt vass fram tills tröttheten tog över i slutet av andra ronden.  I veckans avsnitt av MMA-panelen rekommenderades nedtagningar och brottning. Det tar mindre kraft att ligga topp och med tanke på hur energitömmande en UFC-debut kan vara så tror även jag på att det är rätt taktik.

* * * * * * * *

Det snackas om Daniel Cormier som näste man mot Alexander Gustafsson. Hoppas inte det. Inte för att jag tycker Cormier är ett hot – för det är han. Mest för att det förmodligen inte blir speciellt publikfriande. Amerikanen har inte glänst i UFC och hittills varit oroande belåten med att säkra segrar utan att riskera allt för mycket. Han har förvisso gjort det mot mycket tyngre herrar, men med tanke på Alexanders vassa boxning lär hans gameplan ändå vara kram mot buren de luxe. Om han nu lyckas med det. Tveksamt.

* * * * * * * *

Det är ganska talande att man vill ha mer brottning och minimera den kreativa luckan när det är ett framgångsrecept för en fajter man sympatiserar med.

* * * * * * * *

På SVT sänds just nu en dokumentärserie som Musse Hasselvall står bakom. Kameralinsen följer och skiftar mellan tre olika fajters som befinner sig på helt olika platser i sina karriärer. Samtliga tre förbereder sig också för match. Det handlar om forne Kimura Talent-deltagaren Simon Sköld, amatörtalangen Herdem Alacabec och förre OS-brottaren Usama Aziz. Serien som sänds i åtta delar varje onsdagskväll är lite för kort i min smak. Men så känner jag enbart för att jag vill ha mer. Rekommenderas.

* * * * * * * *

Förra helgens UFC 166 var superbra. Matchen mellan Diego Sanchez och Gilbert Melendez var makalöst superunderhållande. Super är faktiskt rätt ord i sammanhanget. Men var det bara jag som ville gömma ansiktet i kudden när Joe Rogan i affekt basunerade ut att det var genom tidernas bästa fajt? Tar man bort de oerhört vilda men också korta samt otekniska slagväxlingarna i slutet på första, andra och under tredje ronden kvarstår enbart en grymt fin insats av Melendez. Ja, det och en halv liter blod. Det får vi inte glömma. Kanske det som fick Rogan att bli överexalterad.

[contentblock id=14 img=html.png]

Föregående artikel

”Daniel Cormier kan lätt gå ner till 205 och ingen kan stoppa honom där”

Nästa artikel

Lyoto Machidas höjdpunkter i karriären

Skriven av

Jaser Davari

Relaterade Artiklar

Din önskelista

My wishlist

    Din önskelista är för närvarande tom. Lägg till något och kom tillbaka igen.

Sök