Krönika Nyheter Videor

Krönika: The Conor McGregor era – It’s not bragging if you can back it up

Conor McGregor, född och uppvuxen i södra Dublin, Irland, i en förort kallad Crumlin. Det var i Crumlin som McGregors kampsportsintresse tog vid. Vid tolv års ålder valde McGregor, istället för fotboll, att vända sig till boxning på Crumlin Boxing Club, något vi i efterhand kan vara tacksamma för att han gjorde.

Som junior lyckades McGregor vinna titeln, ”All-Ireland boxing championship”, likvärdigt Junior SM i boxning i Sverige. McGregor skulle 2007, vid 18 år ålder, ta klivet in i MMA-världen och gå sin första amatörmatch, en match han vann via teknisk knockout i första ronden. Med en amatörmatch i blodet skrev McGregor på kontrakt för organisationen, Irish Cage of Truth, och började träna under John Kavanagh på Straight Blast Gym, en tränare som än idag, står vid McGregors sida.

McGregor, ett år efter sin första och sista amatörmatch, fick en fight mot Gary Morris under Cage of Truth 2, en match som till allt av döma, blev startskottet för en ung Conor McGregor.

McGregor skulle efter tio vinster få det där efterlängtade samtalet från UFC, och 2013 var det äntligen dags för irländarens debut. Debuten skulle ta plats i Globen, Stockholm, mot Marcus Brimage, en tidigare ”The Ultimate Fighter”-deltagare. Jag som förmodligen många andra, visste väldigt lite om vem den där irländaren egentligen var, men efter att ha avslutat Brimage i första ronden och säkrat galans första knockout, var nog de flesta glada att debuten skedde just här, i Sverige.

McGregors vinstturné fortsatte och efter totalt tretton raka vinster och fem vinster i UFC, var kontraktet framlagt för en fight om fjäderviktsbältet mot José Aldo.  Som de flesta vet blev deras första tilltänkta match om bältet inställt. In hoppade istället Chad Mendes på två veckors notis för en match om interimbältet i fjäderviktsdivisionen. Tretton segrar blev nu istället fjorton när McGregors hand höjdes av Herb Dean efter ett avslut i andra ronden via teknisk knockout.

Matchen mot José Aldo skulle ske fem månader senare under UFC 194, en match där förväntningarna var skyhöga på hur matchbilden skulle se ut och om McGregor faktiskt hade tagit sig in i psyket på brassen. Efter tretton sekunder stod det klart, McGregor hade förenat interimbältet och blivit fjäderviktskungen i UFC.

McGregor hade större planer än att endast låsa sig till fjädervikt och ville bege sig till lättvikt, eller som han själv sade, ”the stuck in-the-mud division”, en resa som kom att bli svårare än anat. Titelmatchen som skulle gjort McGregor historik under UFC 196 fick ett tråkigt besked när dåvarande mästaren, Rafael Dos Anjos, brutit sin fot och inte kunnat fullfölja. In steg Stocktons egna, Nate Diaz, på kortvarsel precis som Mendes. En match som planerades äga rum i lättvikt blev istället i 77-kilosklassen, weltervikt.

McGregor såg stabil ut i första ronden, men efter första rondvilan såg McGregor påtagligt trött ut och fick se sin vinstsvit på fem år ta slut efter förlust via rear-naked choke i andra ronden. McGregor skulle dock få sin revansch fem månader senare under UFC 202, där han lyckades utarbeta den alltid tuffa, Nate Diaz och vinna via majoritets-domslut.

Vad var härnäst för Conor ”The Notorious” McGregor? Aldo skrek efter en returmatch, Nate Diaz likaså. UFC Fight Night 90 gick av stapeln den sjunde juli i år, där Eddie Alvarez, som en stor underdog, lyckades chocka många genom att besegra Rafael Dos Anjos via teknisk knockout i första ronden. Passande nog knackade UFCs första resa till New York på dörren och efter många turer fram och tillbaka om vem Alvarez skulle möta blev det äntligen bekräftat, McGregor skulle få en andra chans att bli historisk.

Idag, 14e november, har jag ännu inte lyckats smälta allt UFC 205 hade att erbjuda, en fantastisk gala som bjöd på allt. Kronan på verket är självaste Conor McGregor, 18-åringen som i den första videon sade att han en dag skulle stå med lättviktsbältet runt sin midja, kom att bli sann. McGregor för mig är inte pound for pound mest dominant genom tiderna, däremot är han en sann risktagare vilket sedermera cementerar betydelsen av att ”våga satsa för att vinna”. Jag avslutar med att säga som Muhammad Ali en gång sa; ”Its not bragging if you can back it up”.

Föregående artikel

Conor McGregor fick låna sitt andra bälte av…

Nästa artikel

Raquel Pennington mot toppen

Skriven av

Vicktor Winquist

Relaterade Artiklar

Sök