Hur låga var oddsen egentligen på att Antonio Rogerio Nogueira skulle hoppa av bokade fajten mot Alexander Gustafsson i London senare i vår? Jag twittrade för snart en vecka sedan ut att det inte går att lita på att brassen lyckas hålla sig kurant, och att UFC därför behöver en backup-plan. Vad är då den bästa lösningen? Det ska jag försöka bena ut.
Tittar jag på UFC:s lista av lätta tungviktare och andra potentiella motståndare är enbart en handfull fajters aktuella. Vissa alternativ är givetvis bättre än andra. Ett säkert val finns i 34-årige Daniel Cormier som nu tagit beslutet att göra ett försök i Gustafssons division – trots att han rankas som den nästbäste tungviktaren i världen. Sedan har vi Gustafssons klubbkamrat tillika ex-motståndare Phil Davis. Amerikanens senaste vinst mot Lyoto Machida i augusti, samt det faktum att han för över tre år sedan besegrade Alexander, gör honom värdig chansen. Därefter blir det både tunt och glest. Men undertecknad kan även se UFC diskutera namn som Rashad Evans och Dan Henderson.
Både Evans och Henderson har redan matcher inbokade och det är framförallt nödvändigt att de vinner. Man skulle kunna resonera utifrån tesen att UFC vill matcha vinnare mot vinnare och förlorare mot förlorare. Och Alexander förlorade ju trots våra protester. Men som jag ser det är både Evans och Henderson för långt ifrån på rankingen för att kamma hem matchen mot Gustafsson efter en ytterligare eventuell förlust.
* * * * * * * * * *
Förresten så har Alexander medgett att han fick beskedet om Nogueiras skada redan dagen efter match presenterats i London. Måste vara ett UFC-rekord på hur snabbt någon hoppat av en fajt. Det är en konstig situation. Skadan kan inte ha inträffat samma dag som Alex fick nyheten, för så snabbt tillkännager inte fajters den typen av nyheter. Tvivlar ens på att några kontrakt var påskrivna. Min starka känsla är att det handlar om en förhastad och bristfällig kommunikation mellan brassens management och UFC-ledningen. I sådana fall inte första gången det sker i UFC.
* * * * * * * * * *
Av samtliga tänkbara namn som diskuterats är det bara en matchning som Alex har något att vinna på. Ja, bortsett från en ny titelchans för den är han ju garanterad vid seger. Alex har mest att vinna i en fajt mot förre OS-brottaren Cormier. En obesegrad fajter som varit ohotad i sina samtliga tungviktsmatcher varav fyra mot väldigt duktiga veteraner. En framgångsrik insats mot Cormier kommer öka Alexanders värde markant och göra honom till en större stjärna, framförallt i USA. Men det är också det svåraste av alla motståndare. Utifrån en riskminimering vore givetvis ett mindre duktigt namn att föredra i London senare i vår, speciellt med tanke på att konsekvensen blir densamma. Sverige får vid Alex-seger en ny titelchans oavsett om motståndaren heter Cormier eller Evans.
* * * * * * * * * *
Att riskminimera eller att ta fajten man har mest att vinna på är en diskussion som faktiskt inte är relevant. I UFC tar man inte något utan man får. Även om Alexander, managern Manos Terzitane och tränaren Andreas Michael har sina preferenser är det UFC som har bollen. Nej, man har inte bara bollen utan man äger bollen. Vem försöker vi lura? UFC äger hela fakking bollfabriken. Så är det. Alex får snällt vänta på passningen.
Följ mig gärna på Twitter på @sarpyesil
[contentblock id=10 img=html.png]
