Ett öppet brev till dig

Ju större man är desto större skugga kastar man. Tänk på det. En skugga som fylls med folks förväntningar och krav. Ju större skugga en person skapar, desto mer vikt att bära omkring.
Jänkarna har en lite mer förenklad syn på det hela. De har ett talesätt som säger; The bigger they are, the harder they fall. Detta innefattar givetvis inte bara uppfattningen om själva kroppsmassan, utan också tillhörande medmänskliga aspekter som gör att dessa individer skiljer sig från oss andra vanliga dödliga människor. Vi som älskar vår underbara sport höjer våra favoriter till skyarna. Med all rätt skulle jag vilja säga. De gör ju trots allt något som vi endast kan drömma om.
Vi som MMA fans, har våra egna hjältar. Precis som fotbollsfansen har sitt favoritlag. Eller som soffpotatisen har sina favoritprogram. Men det är lite svårare att vara MMA fan och jag ska förklara varför. I en sport där den genomsnittliga elitutövaren endast går tre matcher per år så innebär detta att var fjärde månad står vi och faller med våra killar. Om din favoritfighter är världsmästare i världens största organisation så är vi nere på två vistelser i Octagonen per år. Om du gillar fotboll, hockey, handboll eller någon annan lagbaserad sport så har du oftast chansen att minst se ditt lag spela i alla fall en gång per vecka, minst. Inte ens för att nämna att om ditt lag råkar förlora så glöms det så fort nästa match är vunnen, förutsatt att det är säsong. MMA funkar inte så…
Upptrappningen till en viss given match kan vara flera veckor långt och om det skulle vara så att själva matchen råkar bli antiklimax så är det svårt. Ibland så är det väldigt svårt att svälja förlusten. Men på senare tid så har jag sett en starkare förhärdning hos fansen till vår sport och i vissa fall till och med en likgiltighet. Kanske kan det vara så att folk slutat bry sig i och med att mängden UFC galor stiger. Kanske är det så att folk inte längre orkar investera sig rent emotionellt i nya fighters för att de gamla rävarna som man lärt sig att älska med åren börjar tappa krutet. Jag vet faktiskt inte varför. Men folk är väldigt snabba att kliva av de olika fightertågen (bandwagons) när deras favoriter förlorar nuförtiden.
Vi kanske förväntar oss att våra favoriter som i vissa fall gått flera år utan förluster under deras storhetstid alltid ska hålla sig inne i den vinnande kolumnen. Men verkligheten är annorlunda. Det hände Fedor, Wanderlei, Tito, Chuck, samt Torres bara för att nämna några. Listan kan göras lång på forna mästare som kastats åt vargarna på vägen ner från toppen av berget. Sanningen är att alla faller förr eller senare, vi vill bara inte acceptera det. Sen händer det oundvikliga, en fighter förlorar två på raken och fansen som sa att de var just det, fans, börjar snabbt skynda sig av de respektive metaforiska tågen som de satt på, kanske med Eddy Murphys nu legendariska replik från mästerverket RAW; ”What have you done for me lately?” gåendes på upprepning i deras respektive skallar.
Sanningen är att ett riktigt fan är ett riktigt fan för alltid. Oavsett vinst eller förlust. Ett fan är den person som förstår uppoffringen som sin fighter gör och som accepterar förlusten, om den skulle komma att bli ett faktum. Det enda jag vill ha sagt är detta. Alla blir gamla. Alla förlorar. Men hjärtat vet inte när kroppen har fått nog hos riktiga fighters. Ett fans hjärta borde då inte sluta banka bara för att någon förlorar. I alla fall inte hos ett riktigt fan.
”Down here it’s just winners and losers and don’t get caught on the wrong side of that line” Bruce Springsteen – Atlantic City.
Grym låt. Nästa gång du hör den, tänk på vilket slags fan du är. Eller gör inte det. Vad vet jag. Hursomhelst så är det en riktigt bra låt. Till er alla som väntade på en ”Millad Vet bäst… Ibland” krönika och fick detta istället ber jag om ursäkt. Jag ser till att bjuda er två på en öl nästa gång vi ses, samt att jag lovar att jag kommer att leverera endast larvigheter och långsökta metaforer och referenser till nästa galas upplaga. Min tipsrad finns dock att läsa här under om det nu skulle intressera någon utav er. Samtliga odds återfinns på Unibet.
Happy Hunting /Millad Salehivand
Brad Picket 2 ggr pengarna Vs Renan Barao 1.75 ggr pengarna
Vinnare på UD Barao, 3 ggr pengarna.
Cyrill Diabaté 1.22 ggr pengarna Vs Anthony Perosh 4 ggr pengarna
Vinnare på TKO 2 ronden: Diabaté, 122 ggr pengarna.
Jason Young 3.3 ggr pengarna Vs Michihiro Omigawa 1.3 ggr pengarna
Vinnare på UD Young, 3,33 ggr pengarna.
Chris Leben 3 ggr pengarna Vs Mark Munoz 1.35 ggr pengarna
Vinnare på TKO 3 ronden Leben, 6 ggr pengarna






Papy Abedi vs. Thiago Alves?!
Sorry Henke. Har ingen häst i det loppet. Men bara mellan dig och mig så kommer Papy att vinna=)
Millad en av få iranier som inte påstår han e italienare inom MMASweden, respekt och må allah välsigna dig!
Bra krönika