Blogg Svensk MMA

Pannie Kianzads blogg: Jag tänker, känner och skriver.

Vissa saker får mig att fundera. När jag närmar mig match blir hela jag känsligare på bra och mindre bra sätt. Jag försvinner i mina tankar när jag är hemma, på jobbet, gymmet eller mitt under rondpaus. Om 2 veckor kommer jag befinna mig i Ryssland och kommer gå min hittills största match. Det kliar i hela kroppen och jag blir som en unge i en godisaffär….


Jag vill kalla mig själv en slarvig, klantig perfektionist. Från topp till tå vill jag vara perfekt när jag slår, rulla mig till rätta tekniker, bli snabbare, explosivare och kunna mäta mig i styrka.

Jag tycker att det är viktigt att ha rent hemma men endån har jag det väldigt stökigt och det luktar sopor allt för ofta hemma hos mig. Men när jag väl städar blir det kliniskt rent och fint. Då kommer den slarviga biten: Jag är en tids optimist som glömmer, gömmer och samlar på skit. Som öppnade kuvert, gamla biltema kataloger, vattenpipor, ensamma strumpor, hårfärgsburkar och övermogna paprikor. Jag är sämst på att öppna post och svara på sms. Jag får ofta betala mer påminnelseräkningar än vanliga för jag glömmer och skjuter upp att bara öppna brev. (det har blivit bättring)

När jag får känslor får en annan människa på riktigt, känner jag mig behövd. Att jag finns till och blir mer omhändertagande. Då kan jag helt plötsligt bli gullig, lagar mycket mat till personen och kan till och med bli kramgo. Samtidigt blir jag svartsjuk. Som händer väldigt sällan, men det händer. Då brukar jag säga, det är då blatten i mig kommer fram. (ni får ta det hur ni vill, men har man humor så förstår man) Det är även då jag blir lite överdriven, dramatiserad och jädrans envis. Då får vi inte glömma att jag är en kvinna med galna temperament utbrott. (LOL)

Men något som aldrig kommer förändras med mig är att jag tycker,tänker och agerar. Oavsett om det är tyst eller högljutt så försöker jag alltid stå på mig om vad jag tror på och gör precis som Pannie vill. Jag håller just nu på allt leva min dröm och det kommer bara bli bättre. Jag har ju liksom självmant valt att dedicera 8-10 år extra på min idrott för att jag vill nå toppen, jag vill kalla mig själv världsmästare en dag.

För vi alla gör galna saker ibland för att vilja nå en viss nivå i livet. Jag pendlar 2-3 gg i veckan till Köpenhamn för att jag vill bli bäst. Galet som de kanske låter att åka till ett annat land några gånger i veckan, så tror jag inte bara som atlet, utan som människa behöva uppoffra lite av sig själv för att lyckas. Jag tror på att ge och ta och jag har fått så mycket av Kaisho och Rumble när det gäller allt från träning till gemenskap. Känslan att man hör hemma någonstans, att man kan ta tag i vem som helst där för att kanske prata eller rulla. Jag hoppas allt mer klubbar kan hitta en fin gemenskap till varandra och ta hand om sina fighters och tränare.  För när du väl har hittat rätt, accepterar alla varandra precis som de är. Även om du är lite sjuk i huvudet så gör det dig unik.

Föregående artikel

UFC Primetime: Velasquez vs. Dos Santos 3

Nästa artikel

Lavar Johnson förnekar steroidanvändning och skyller på TRT

Skriven av

Jaser Davari

Relaterade Artiklar

Sök