Shurda!
Då var det dags igen för er favorit ”Maddog” att börja blogga igen. Jag kommer att blogga om min träning, min vardag, mina tankar om olika saker och självklart en massa idiotiska saker som jag gör dagligen ;).
Det var ett tag sen jag skrev någon blogg och det har hänt väldigt mycket under den tiden. Sist jag skrev var mitt största mål att komma med i UFC. Nu har jag inte bara lyckats med det utan även vunnit min första match i UFC. Och det inför 15 000 underbara, svenska fans. Sättet som ni bar fram mig får mig nästan att gråta av lycka när jag tänker på det.
För många är det kanske inte så märkvärdigt att jag kom till UFC, eller att jag vann min första match inför mina fans, men för mig betydde den matchen ALLT.
Ni som följt mig under hela min karriär vet vad jag gått igenom, nii vet vilka uppoffringar jag gjort, ni vet om all svett, blod och tårar jag fått ge för att nå mitt mål. Men för er andra som inte känner till min historia kan jag berätta lite kort om min bakgrund och hur jag formats till den person jag är idag.
Jag föddes i Tehran, Iran, där jag växte upp i väldigt hårda och svåra förhållanden. Jag vill inte gå in på exakt hur vi hade det men jag kan säga att allt som vi tar lite för givet här i Sverige, kunde vi bara drömma om att få där. Om vi ville ha något så var vi tvungna att fixa det på egen hand, och då pratar jag om när vi var barn!
Jag kan berätta om en sak som jag och mina vänner brukade göra för att få lite pengar så att vi kunde köpa mat, godis och sånt.
Vi brukade ta oss in i nybyggda hus som inte hade blivit bebodda än. Där brukade vi dra ut kopparledningarna som fanns i eluttagen. Sen sålde vi kopparn. Vi tjänade kanske 10-20 kronor på detta, men för oss var det som en förmögenhet.
En gång när jag inte följde med mina kompisar, så fick en av dem elektriskstöt när han meckade med uttaget. Stöten var så stark att han dog på plats. Han var bara 11 år gammal. 11 år gammal och död för några småkronor.
Vi försökte inte spela gangster, vara coola eller något sånt, utan ville bara stilla vår hunger och det var det enda sättet att få in pengar. Men inga barn ska behöva göra något sånt, inga barn ska behöva riskera sina liv dagligen, inga barn ska behöva dö för några kronor. Men sånt var livet där jag bodde. Vi hade inget val.
Min historia är inte unik på något sätt, det finns inget sånt i Sverige men utanför Sveriges gränser så sliter småbarn överallt för att få det de egentligen har rätten till att ha. Vi MÅSTE uppskatta det vi har i Sverige och vara stolta över att vi har ett samhälle där våra barn inte får gå igenom det de flesta barn behöver gå igenom för att klara av vardagen.
Det är inte svårt att gissa att alla mina barndomsvänner som jag hade i Iran så är de idag aningen heroinister, fängslade eller så är de döda. Alla utom en. Han som presenterade mig för brottningen. Han som räddade mitt liv med andra ord. För utan brottningen hade jag gått samma mörka väg som mina vänner gjorde.
Jag medger att jag inte var guds bästa barn när jag var liten. Jag var överenergisk, hade svårt att koncentrera mig i skolan, busig, blev lätt irriterad och hade noll disciplin. Hade jag bott i Sverige hade jag väl fått en fin diagnos och fått den hjälp jag behövde, men sånt finns inte i Iran. Min hjälp kom i form av brottningen.
I brottningen fick jag utlopp för den stora mängs överskottsenergi jag hade i min kropp. Jag lärde mig vad disciplin innebar och fick bukt med min allmänna irritation. Framförallt annat fick jag en chans att göra något annat än det som ”ödet” hade bestämt att jag skulle göra, brottningen blev min väg ut. Jag fick ett mål i livet.
När jag flyttade till Sverige med min familj fortsatte jag med brottningen. Det gick jättebra till en början. Jag vann många tävlingar och fick till slut en plats i svenska landslaget.
Sen hände det något som resulterade att det svenska brottningsförbundet stängde av mig från brottningen. Vad som exakt hände kommer jag berätta senare om. Hursomhelst fick avstängningen positiva konsekvenser, då en av mina vänner bjöd mig ner till Hilti BJJ för att prova på MMA. Jag blev direkt kär i sporten. Den saknade alla defekter som brottningen hade. MMA var mycket renare som sport.
Alla som sett brottningen under OS-spelen, vet ju att nuförtiden är det inte bara de två brottarna som är på mattan som avgör matcherna. Domarna, ”lottningen” och korrupta förbund har mer kontroll över matchernas utgång än vad brottarna har. Sånt fanns/finns inte i MMA. Visst ibland blir det så att fel fighter vinner matcher, men det händer väldigt sällan. Och det viktigaste är att alla fighters har 15 minuter på sig att avgöra matcherna, i brottningen kan man bli bortdömd mitt i en match. Efter 5 års hårt slit lyckades jag till slut att nå mitt mål med att komma med i UFC.
Jag hoppas att min resa till mitt mål och mina drömmar kan inspirera ER till att göra detsamma med era mål och drömmar. Vad det än må vara. Man kan uppnå vad som helst i det här livet om man bara kämpar tillräckligt för och inte ger upp.
Så när ni ser mig gå upp i UFC-buren den 13 oktober i Rio de Janeiro så ska ni veta att hade det inte varit för att jag upptäckte brottningen (eller idrott överhuvudtaget) hade jag antingen pundat i någon gränd i Tehran, suttit inne eller legat en meter under marken. Ge aldrig upp era drömmar mina vänner, för de kan bli verkliga. Jag är ett levande bevis på det.
Kärlek och respekt.
Kung!
Salam Reza
Välkommen in i gemenskapen.
Jag tänkte om du växt upp i Sverige så skulle du kanske syssla med detta istället tror du hade varit riktigt grym på det: http://www.youtube.com/watch?v=NTNDWqgBlAI
Iranier mot kurd, enjoy
Du r grym Reza på alla sätt och vis kärlek o respekt till dig! Väl mött Davva =)
Även om jag inte känner dig Reza så är jag fantastiskt glad för din skull. Du förtjänar verkligen det bästa. Ska bli grymt kul att följa din blogg.
Du är bäst!
Hej Reza! först vill jag börja med att gratulera dig till din framgång inom MMA och fortsätt kämpa, du gör ett bra jobb och är en skön snubbe! Sen vill jag kommentera att det är trist att det är svält och krig i världen men att säga att barnen inte far illa i Sverige är helt fel, barn över hela världen far illa fast på olika sätt. hunger kanske inte är det dom utsätts för men incest, misshandel, mobbing, våldäkt, you name it.
vi som överlevt och bearbetat sådana saker ska absolut vara tacksamma men många barn lider i tystnad för att sedan ta sina liv i SVERIGE. Världen är en tuff plats att växa upp i oavsett vart man kommer i från. lycka till och fightas väl! Mvh
Svenska barn svälter iofs inte, eller tvingas ut i krig. Så även om vissa barn kan ha det svårt i Sverige så är det inte riktigt på samma nivå
@spöket> hur menar du nu? På vilket sätt är det skillnad
@spöket> Det jag menar är att man inte ska jämföra problemen för det är barn som far illa. Barn ska inte utsättas för något av det reza tog upp och inte det jag räkna upp, barn ska få va barn oavsett var man bor eller hudfärg o.s.v.
End of story!
Äntligen bloggar du igen, har längtat som sjutton! Du är en sådan grym förebild och jag längtar tills du kickar rumpa nästa gång i UFC-buren! :D
ÄNTLIGEN!
Reza du är en stor inspirationskälla, kommer alltid minnas din första ufcmatch när du går in i globen det spelades persisk musik. Ja o mina vänner kan inte sitta still, vi blir så himla glada o förväntansfulla, så skön stämning var det, sen vinner du, helt klart det bästa! ska bli kul o se din nästa match!!
Klart att inga barn ska vara illa. MEN det är skillnad på att komma från en familj som inte har råd att ta barnen till Liseberg och barn som tvingas döda varandra i krig. Med det sagt så finns det såklart barn som inte har det bra i Sverige med.. Dom behöver inte vara rädda att deras hus sprängs under natten, bara..
Starkt Reza, du är en inspirationskälla!
Lycka till som fan mannen (med allt)!
Gripande. Välskrivet, kul att läsa. Träna hårt å fortsätt leverera :)
På fullaste allvar – vart köpte du den där skjortan? Vill ha en sån nuuuu! =)
Kung! ser fram mot din nästa match!
Return of the king!
Reza det är många i Sverige som lever i fattigdom kom till Tensta barn som är 10 till 12 år säljer vodka eller knark så att föräldrarna ska betala hyran och mat på bordet …
Härligt att se/höra att du är tillbaka på bloggandet.
Gillar dina idéer, det du skriver och det du åstadkommit.
Kör hårt Reza =)
//Panos
Tro mig han är ofta i Tensta och Rinkeby det är jo hans vänner som är leverantörer tyvärr…
Helt rätt att blogga på denna sida. Du
Inspirerar mig att träna och leva mitt liv fullt ut. Reza jag ska följa din blogg noga.
fan vad jag gillar dig! ska följa bloggen slaviskt!
”Min historia är inte unik på något sätt, det finns inget sånt i Sverige men utanför Sveriges gränser så sliter småbarn överallt för att få det de egentligen har rätten till att ha.”
Kul att se att någon får ut något av det svenska systemet i alla fall. När jag vara i samma ålder gjorde vi inbrott och sålde sprit och knark för att få ”veckopeng” till ”godis och sånt” (och med ”godis och sånt” menar JAG mat och kläder). Det lilla morsan hade kvar efter soc bidraget gick till droger och sprit och dom vuxna som cirkulerade i hemmet var våldsverkare och mördare. Två av dom gamla polarna har dödats och två har tagit livet av sig. Fler har dött av komplikationer från missbruken. Min bästa vän räknar för närvarande av dagarna på en dödsdom då hans lever kommer ätas upp av cancer efter en släng hepatit. Av morsans gamla bekantingar är överlevare undantag snarare än regler. Kåken får nästan anses vara en klassresa…
Som liten brukade jag snegla avundsjukt på invandrarfamiljernas lyx och undra hur i helvete dom kunde bada i sån relativ lyx när vi själva hade det så svårt. Känslan fortsatte i bidragskön på soc där man fick finna sig i rutinen att bli pissad på av makthungriga kärringar med noll hjälp samtidigt som det bara var glada miner och överpedagogiskt daddande med invandrarna. På arbetsprojekten tvingades man sedan sitta och lyssna på hur skit allt var från samma sönderdaddade räkmackor.
Så välkommen till Sverige, Reza. Hoppas du njuter av semestern.
Kärlek & Respekt