För lite mer än en vecka sen fick den svenske bantamviktaren Sirwan Kakai äntligen göra sin efterlängtade UFC-debut, och vilken debut det blev! Kakai hoppade in på kort notis för att möta den tuffe amerikanen Danny Martinez på ”UFC: Fight Night 70”. Martinez som till vardags tränar på Alliance MMA i San Diego, har endast förlorat mot toppfighters såsom Joseph Benavidez och Scott Jorgensen och har aldrig blivit avslutad. Det amerikanen saknar i teknik kompenserar han med ett enormt fighterhjärta. Sirwan visade sig dock vara en nivå bättre än Martinez på alla plan och kammade hem alla tre ronder hos samtliga domare som dömde matchen. Sveriges förlustsvit på 8 raka matcher var därmed bruten.
Sirwans insats var en av de bästa, om inte den bästa, en svensk fighter utfört i UFC. Visst var Alexander Gustafssons match mot den bäste fightern genom tiderna (enligt mig), Jon Jones, den absolut bästa match en svensk gått i UFC, men aldrig förr har jag sett en svensk fighter bemästra i stort sett alla moment inom MMA:n som Sirwan gjorde.
Alla delar i Sirwans fightinggame såg ut att vara ”topp notch”. Han kunde styra matchen dit han ville och var hela tiden bättre än sin motståndare på alla distanser. Det stående såg riktigt bra ut, med riktigt bra fotarbete och huvudrörelser för att inte tala om hans nedtagningar, grappling och brottning som visade sig vara överlägset brottaren Martinez. Man får inte glömma att Sirwan inte hann med ett fullt camp inför matchen, så frågan är hur han ser ut efter ett 8 veckors långt träningsläger?
Kakai flyttade som 16-åring till Gävle för att fullfölja sin dröm om att bli världens bästa MMA-fighter, och har sedan dess bara fortsatt att utvecklas. Resan har tagit honom vidare till Göteborg, för att slutligen landa på ATT i Florida, Amerika. Han har aldrig slutat kritisera sin egen förmåga och ständigt varit redo på att offra allt, något som slutligen ledde till ett UFC-kontrakt.
Det var dock många som tvivlade på Sirwan efter domslutsförlusten mot Taichi Nakajima vid Pancrase 252, men med tre raka vinster har han bevisat hur fel många hade. Hur långt kommer han då att kunna gå? Med bara 25 år på nacken och en utvecklingskurva som pekat nästintill spikrakt uppåt kan han gå riktigt långt, och med tanke på vilka träningspartners och fighters som huserar på ATT ser det riktigt ljust ut.
Bara i sin egen viktklass har han fighters som Brad Pickett, John Lineker och Marcus Brimage att sparras med. Tittar vi även uppåt i viktklasserna så har vi även fighters som Nik Lentz, Dustin Poirier, Tyron Woodley, Yoel Romero och welterviktsmästaren Robbie Lawler för att nämna några. Fighters som Sirwan aldrig lär sparras med, men det är personer som han konstant drar lärdom av.
Kommer det här att förändra något inom svensk MMA? Kommer vi att få se fler fighters ta sig till staterna för att träna där? Troligtvis kommer detta öppna dörren för fler att ta sig över Atlanten för att bättra på sin arsenal, och inom kort kommer nog flera amerikanska gym få ett tillskott av svenska fighters, speciellt American Top Team.
Med tanke på Kakais underhållande stil och mängden avslut bakom sig, då enbart 2 av hans 12 vinster hamnat hos domarna, så är det en spännande tid som väntar Sirwan. Hans unga ålder och omättliga hunger att utvecklas som fighter kommer ta denna Gävle-son långt bortom Gästriklands gränser. Den 8:e augusti kommer Sirwan att gå sin andra UFC-match, där han tar sig an en topp15 fighter. En vinst mot Frankie Saenz kommer öppna dörrarna till många stora matcher och vem vet inom ett år så kanske vi har en svensk mästare i bantamviktsklassen. Svaret på den frågan
