Kimura rekommenderar Krönika Nyheter

Söndagskrönikan: Att vara liggande eller icke vara

Tidigare i veckan gjorde Chris Weidman ett framträdande på Ariel Helwanis podcast the MMA-hour, för att ge sin syn på den märkliga situation som utspelade sig tidigare i april under UFC 210. I matchen mot Gegard Mousasi blev amerikanen träffad av vad som först misstänktes vara otillåtna knän. Det fick domaren Dan Miragliotta att stoppa matchen i syfte att ge Weidman tid att återhämta sig, som sig bör vid regelöverträdelser. Efter en titt på reprisbilder visade det sig dock att träffarna som Mousasi delade ut i själva verket var tillåtna. De riktades inte mot en motståndare på marken, vilket först bedömdes vara fallet. Läkarna bröt matchen, och Mousasi tilldelades en vinst på TKO. Hela situationen och förvirringen som följde lämnade något av en bitter, kontroversiell smak i munnen på många.

Allt som oftast är mma en sport som inte lämnar mycket till diskussion. Resultaten är i de flesta fall entydiga. En knock eller submission är förstås en definitiv vinst. Undantag finns däremot alltid. Ett exempel är jämna matcher som inte går till avslut, där domsluten sedan kan tyckas gå åt vilket håll som helst. Väldigt sällan avgörs matcher på kontroversiellt vis till följd av regelförvirring, men för drygt två veckor sedan i Buffalo skedde alltså just detta. En kedja av misstag och oklarheter resulterade till slut i en soppa som lämnade ett par frågetecken kring utgången i en fight som snarare var tänkt att besvara frågor.

Med facit i hand skulle inte Dan Miragliotta ha stoppat matchen, i och med att Mousasi inte använde sig av otillåtna tekniker. Därmed skulle inte Weidman ha givits de fem minuter att återhämta sig som han gavs. Där kom nästa våg av kontroverser. Under återhämtningstiden ska Weidman inte bara ha misslyckats med att uppge datumet, utan till och med den aktuella månaden i samtal med läkarna. Givet att detta stämmer, vilket han delvis förnekade i intervjun med Helwani, finns det egentligen bara två logiska slutsatser. Den ena är att han var skadad och omskakad nog för att matchen skulle brytas där och då, men alltså inte på grund av otillåtna tekniker. Den andra är att Weidman medvetet försökte få till en diskvalificering av Mousasi, vilket hade givit honom en vinst. Hade knäna varit otillåtna, och Weidman inte bedömts kunna fortsätta, skulle så skett. Nu visade dock reprisbilderna på detaljen som förändrade hela situationen – Weidman hade aldrig kontakt med båda händerna i marken, och knäna riktades alltså inte mot vad som definieras som en motståndare på marken. Direkt efter att ha fått kännedom om detta, ska Weidman sedan enligt ”Big John” McCarthy ha uppgett det korrekta datumet klart och tydligt: 8 april.

Regeln om liggande, eller markbundna motståndare låter väldigt lättförståelig till en början. En liggande fighter är av säkerhetsskäl skyddad mot vissa typer av attacker, som är tillåtna i ett stående skede. Det som i extrema fall kan ställa till problem är när saker sker i skarven mellan vad som definieras som stående och liggande. En fighter är per definition liggande om: vilken del av kroppen som helst, utöver en ensam hand och fotsulorna berör matchgolvet. Två knutna nävar eller två handflator, och eller vilken annan del av kroppen som helst måste alltså vara i marken för att det ska utgöra en liggande fighter. Om det sker är inte sparkar eller knän mot huvudet tillåtna.

Weidman medgav att han i den komplicerade läget medvetet satte ned händerna i syfte att undvika att bli träffad av knäna. Precis detta handlande kommenterade John McCarthy i efterhand: ”So what I’m telling you is, don’t ever fucking do that.” Värt att påpeka är att den nyligen ändrade definitionen var ett sätt att försöka motverka just denna typ av situationer. Förut krävdes endast en hand i marken, vilket lätt kunde utnyttjas av opportunistiska fighters. Tyvärr nådde McCarthys råd aldrig amerikanen på förhand, utan Weidman satte sig istället i en limbo där han av allt att döma försökte utnyttja reglerna till sin fördel, med ett oönskat resultat.

Avslutningsvis vill jag säga att hela detta omtvistade händelseförlopp trots allt var världefullt för många fans, däribland undertecknad. En liknande kontrovers inträffade under UFC 207, där Tim Means match mot Alex Oliveira bedömdes som en ”No Contest”, efter att han knäat den per definition liggande brasilianaren i en förvirrad situation. Dessa två omdebatterade matcher skapade diskussioner kring liggande motståndare och de regler som berör dem. Även om Weidmans beslut att inte resa sig knappast var det sportsligt eller anseendemässigt bästa han kunde gjort, så möjliggjorde det för oss fans att bli rikare på kunskap. Att vara liggande eller icke vara, det blev frågan. Sökandet efter svaret gjorde oss lite klokare i mma-kontext.

Föregående artikel

Vitor Belfort bekräftar – Går sin sista match under UFC 212

Nästa artikel

Marcus Kowal berättar hur han bearbetar sin sons tragiska bortgång

Skriven av

Jaser Davari

Relaterade Artiklar

Sök