Söndagskrönikan: Gräset är grönare på andra sidan Atlanten

joseph duffy

Mma är en global sport. UFC:s gala i London var ett perfekt exempel på hur långt den spridits, hur multikulturellt och globalt detta koncept blivit. Huvudmatchen vanns av Jimi Manuwa, en britt uppvuxen i Nigeria. På galans huvudkort fanns inte mindre än fem av sju kontinenter representerade hos atleterna. Flera av dem hade gjort långväga flyttar till platser som kunnat ge bättre möjligheter till utveckling som fighter. Det kanske bästa exemplet på en kringresande fighter kunde däremot finnas under prelims-matchernas huvudmöte, där Joseph Duffy besegrade Reza Madadi.

Sjöfararsonen ”Irish Joe”, som han kallas, föddes i Donegal på Irland. Men uppväxten skedde i Wales, dit hans familj flyttade för att få jobb. I skolan hade han det bitvis tufft, inte minst när det gällde situationer där det nya landet ställdes mot vad han såg som sitt sanna hemland. Duffy var högst intresserad av rugby när han var liten, och i händelse av att Irland förlorade en landskamp undvek han att gå till skolan dagen efter för att slippa hånfulla kommentarer.

Men det var kampsport som skulle visa sig vara intresset framför allt annat. Redan som femåring hade han funnit taekwondo, och övergick till mma i tonåren. 20 år gammal gjorde han proffsdebut. Duffy vann de tio första matcherna, däribland mot Norman Parke och en viss Conor McGregor. 2011 – tre år efter den första professionella fighten – blev ett år av omväxling för irländaren. I oktober förlorade han sitt Cage Warriors-bälte i lättviktsklassen och bröt dessutom handen i samma match. I väntan på att näven skulle läka, flyttade Duffy till London och klubben MMA Clinic. Väl där leddes han in i boxningsvärlden.

Redan efter ett och ett halvt år hade Irish Joe samlat på sig ett gediget boxnings-cv med sju vinster i lika många proffsboxningsmatcher, och han agerade sparringpartner till mästare som Chris Eubank Jr, James DeGale och George Groves. Kärleken till mma:n skulle dock leda honom tillbaka under 2014. Året därpå erbjöds Duffy ett UFC-kontrakt, och han gjorde också nästa flytt i jakten på än bättre omgivningar att utvecklas i.

Denna gång gick flyttlasset till Montreal i Kanada. Under Firas Zahabis och Eric O’Keefes ledning på Tristar Gym kände han att hans prestationer i oktagonen skulle kunna tas till nästa nivå. Resultaten har varit goda: förutom en domslutsförlust mot Dustin Poirier har det uteslutande varit vinster i hans hittills fem matcher i UFC.

Senast alltså mot Reza Madadi. Under fighten påpekade kommentatorn Dan Hardy att Duffys flytt till Tristar tydligt indikerade ett driv och en viljestyrka att bli bäst. Att lämna sitt gamla gym och bege sig över Atlanten visade att irländaren var villig att ta sig utanför sin komfortzon, något som är essentiellt för en fighters utveckling enligt Hardy. I kontrast till detta har Conor McGregor tidigare kommenterat Duffys flytt till Montreal i betydligt mer negativa termer. Han menade istället på att flyttarna mellan olika gym (och sporter) visar tecken på ett svagt psyke och ett flyktbeteende. McGregor insinuerade till och med att Irish Joe är ett opportunistiskt smeknamn som tagits i kölvattnet av framgångarna hos andra irländska fighters, och att Joseph Duffy inte kan sägas representera irländsk mma.

Möjligen ligger det något i att McGregors framgångar inspirerade Duffy att återgå till mma. McGregor kan även tyckas ha en poäng i att Duffy inte representerar irländsk mma på samma vis som den våg av fighters från Straight Blast Gym som ledde det irländska intåget bland världseliten. Vad som däremot är bortom tvivel, är att Irish Joe inte glömmer sitt ursprung trots resandet. Ifall att minnet ändå skulle svika, finns påminnelsen nära tillgänglig. Överallt bär han med sig hembygden – Dún na nGall, den iriska stavningen av Donegal, står tatuerat i stora bokstäver över axlarna.

Fighten i London förra helgen var den sista på Duffys kontrakt med UFC. Riktigt vad som kommer hända framöver är ovisst. Att kliva in i nya situationer och uppleva miljöombyten är inte alls främmande för Donegal-sonen vid det här laget, men denna gång framstår sammanhanget som annorlunda. Den kringresande irländaren verkar till slut ha funnit ett andra hem, långt bort från det lilla kustsamhälle han föddes i och så stolt representerar. Visst kallas Irland för ”den gröna ön”, men för Joseph Duffy verkar gräset onekligen vara än grönare på andra sidan Atlanten.

Registrera dig på Unibet och få 200% och 50 free spins
Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.
  • DSGSDFGDHDFGH

    Sluta med era skitartiklar som kallas krönikor!!! Så jävla irriterande och jobbiga! vem läser ens dessa?!

    • Totte

      Gå och lägg dig

      • DSGSDFGDHDFGH

        Ska om några timmar.

        • Totte

          Kan du sova ruset av dig!

    • Ronin

      Du ditt lilla mongo: du och din senaste bärs mr Surfyllo

      • DSGSDFGDHDFGH

        Är inget mongo. Du förväxlar mig med din mormor.

      • Jaser Davari

        Oberoende av vad du anser om ”DSGSDFGDHDFGH” kommentar är det inte tillåtet att använda sig av nedlåtande ord.

        • Ronin

          Var det mongo som va nedlåtande?

          • Niklas Eriksson

            Högst troligt :)

          • Jaser Davari

            Yes, ”ditt mongo” är nedlåtande…

    • Erik

      Jag.

    • Styrbjörn

      Vafan, bete dig civiliserat, jävla vilde. Om det är så jobbigt och irriterande så behöver du ju verkligen inte gå in och läsa dem? Felix skriver skitbra krönikor och jag är inte den enda som tycker det.

    • http://www.tobiassolem.se/ Tobias Vincent Solem

      Håller inte med dig. Alls.
      Om en artikel som är valfri att läsa gör dig såhär kränkt så är problemet inte Kimura, utan du som läsare. Jag läser artiklarna, och som du märker så är det fler som tycker om dem.

  • Tjackman Bülow

    Alla texter som inehåller frasen ”multikulturell” känns alltid som ett jävla försvarstal. Vem fan försvarar ni? Vad är er agenda?

    • Jaser Davari

      Den moderna MMAn är förmodligen den mest axiomatiska produkten av flera olika kulturers samverkan/interaktion. Japansk judokan introducerar japansk kamsportsteknik till ett gäng utvandrade skottar i Brasilien som sedan tar sporten vidare till USA, där sporten modifieras med hjälp av brottning och boxning (båda grenar härstammar från Grekland). På senare tid har man även anammat thailändarnas thaiboxning och även japansk karate och koreansk taekwondo. Om MMA inte är en (positiv) produkt av multi-kulti, ja då vet jag inte vart man ska kunna använda sig av ordet ”multikulturell”.

      • Tjackman Bülow

        Håller med dig, tror du missuppfattar mig. Det är mer så att termen multikulturell blivit en jävla slogan för självhatande regnbågsfanatiker.

        Fuck it, helt fel forum för den diskussionen. Tänder av efter helgens speedbonanza, sorry.

        • Felix

          Kan nog fylla i att jag alls hade förväntat mig (eller velat) att detta skulle leda fram till en politisk diskussion kring globalisering och multikultur. Tänkte mig om något att folk skulle ledas in i en diskussion kring denna frågeställning: Borde en atlet med avsikt att uppnå framgång i sin mma-karriär nödvändigtvis söka sig till de bästa och mest kända gymmen? (Var de nu än råkar ligga i världen).

          /Felix

        • Jaser Davari

          Jag missuppfattade dig :) …

  • Fayterz

    Kul läsning.
    Bra skrivet Felix, låt inte dessa negativa kommentarer få dig att tro annat än att du gjorde bra ifrån dig här.

    • Felix

      Vill inte bygga upp en ”vi-mot-dom”-mentalitet, men tack för stödet! Kan i all blygsamhet minnas ett av Joe Rogans skämt, där han pratar om att även Jesus hade fått negativa kommentarer om han gjorde sin återkomst och startade en youtube-kanal…

      Missförstå mig inte, jag kan tycka att negativ kritik (om den går att omvandla till något konstruktivt) kan vara den bästa gåva man kan få. Det var fallet i det första inlägget jag skrev, vilket sen resulterade i att jag vann en sorts mentor och person som korrekturläst mina texter, vilket i sin tur har varit ovärderligt, Tyvärr kan jag nog inte riktigt utvinna nåt användbart i de kommentarer av negativ karaktär som skrivits här, men de visar indirekt ändå att det finns några som uppskattar texterna som produceras, och som dessutom uttrycker det! Det känns kul, och med det vill jag önska alla er kimurianer en trevlig vecka!

      /Felix

  • Batman

    Bra krönika Felix! Intressant och egenproducerad text! Bästa artikeln från Kimura i helgen!

  • BenRangel

    Bra!
    Kul med andra texter utöver nyheter här på Kimura.

  • http://www.tobiassolem.se/ Tobias Vincent Solem

    Jag tycker om att ni tar del av den kritik ni får Kimura. Jag minns att en av de klagomål jag hade var att ni hade för mycket innehåll som var kopior av andra sidor, och att ni behöver mer unikt innehåll som gör att ni sticker ut. Det här är precis vad jag menade. Jag tycker att detta gör sidan mer intressant och personlig. Dessa krönikor (även om jag inte alltid håller med åsikterna i innehållet) gör att man går till kimura för att läsa ett annat perspektiv.

    Bra jobbat.

  • Johan

    Trevlig krönika! (Y)

Fler Kimura rekommenderar: