“”

Årskrönika: MMA-året 2017 – del 2

Floyd Mayweather Jr. v Conor McGregor World Press Tour - New York

Ja, då fortsätter vi den genomgång av året vi påbörjade igår. Matchen mellan Floyd “The Narcissist” Mayweather och Conor “I’m greedy as fook” McGregor kom att dominera nyhetsbevakningen under sommaren. Det var spännande till en början, bitvis riktigt underhållande, men blev efter hand rätt tjatigt. Matchen i sig var okej men efteråt kändes det skönt att slippa höra mer om saken (“skiten”). Att kunna gå vidare och återgå till någon sorts normalitet.

Tyvärr kom hösten att präglas av en rad dopingavslöjanden. Jon Jones åkte dit igen – vilken total överraskning. Kontaminerade kosttillskott och möjligen kontaminerat kokain. Det är åtminstone vad som påstås. Men vi vet att UFC skulle ta tillbaka honom ögonblickligen om de bara hittar ett sätt. Junior Dos Santos åkte även han fast i USADAs finmaskiga nät. Det var däremot lite överraskande och väldigt trist. Anderson Silva var näste legend att åka fast. Än en gång har han en sådan förbaskad otur med kosttillskott stackarn. Hur mycket otur kan drabba en och samma person. Han gick ut, som tur var, med ett statement där han talade mycket om gud och sen talade han lite mer om gud. Han förklarade absolut ingenting.

Skandalerna – Under hösten har UFC brottats med Homofobia-gate, dvs vuxna individer som inte begriper det opassande i att uttrycka sig homofobiskt. Man kan såklart tycka att det finns värre problem här i världen. Men ska det vara så förbannat svårt att sluta använda det där ordet? Det är inte 13-åringar vi talar om utan vuxna familjefäder.

Conor “The Humble” McGregor passade på att bjuda på några skandaler. Han härjade i Gdansk och gick bärsärkagång i Dublin på Bellator. Straff för detta? Skulle inte tro det va. Han påstods även ha misshandlat en gangster på den lokala puben. Vem bryr sig. När han kliver in i oktagonen igen då kommer jag bry mig. Tills dess – arrivederci!

Colby Covington är inget geni, det vet vi. Han är oförskämd, dryg, självgod och duktig på att synas. Han och Fabricio Werdum rök ihop i “The Boomerang showdown Down under”. Pinsamt. För de inblandade och för sporten mma. Werdum är en 40-årig, ca 110 kilo tung, 193 cm lång flerbarnsfar. Att han, på kort tid, söker slagsmål med en lättviktare och en welterviktare borde vara en varningssignal. Något står inte rätt till. UFC kommer bestraffa honom med en ny huvudmatch.

GSP vs. Bisping – fyra år var han borta från sporten. Ja, ni känner till historien. Han besegrade Michael Bisping och tog titeln i mellanvikt. Sjukt imponerande. Sedan avsade han sig bältet – vilket ju varit hans plan hela tiden – och ska nu ta en längre semester för att fundera på vem han ska möta i sin nästa fight, Conor McGregor eller Floyd Mayweather. Jag vill inte ens höra talas om det – “money fights”.

Nä, låt oss släppa eländet och fortsätta vår genomgång av årets event. Vi har kommit halvägs och har en jäkla massa galor kvar så det är lika bra att köra vidare. Observera att vi rekommenderar er att snabbläsa texten nedan och inte fästa alltför stor vikt vid detaljer. 

The Ultimate Fighter 25 Finale
Den 7 juli i Las Vegas fick vi godis av UFC. Världen – den bredare mma-publiken – fick lära känna Justin Gaethje och de fick bevittna hur han fullständigt knäckte den duktige Michael Johnson. Detta i en galen – g-a-l-e-n – och fantastisk fight. Kanske årets fight i UFC.

UFC 213: Nunes vs. Shevchenko 2
Den 8 juli var oktagonen hemma i Las Vegas – där hen bor. Den planerade Huvudmatchen mellan Garbrandt och Dillashaw ställdes tidigt in pga skada. Den nya Huvudmatchen ställdes in pga problem för mästarinnan Amanda Nunes – go figure…

Ny huvudmatch blev Whittaker vs. Romero, som gjorde upp om interimbältet, och den levererade. Framförallt Whittaker gjorde en strålande match. Med ett (1) fungerande knä fick han utstå 21 nedtagningsförsök, av vilka han stoppade 17. – Let’s go champ!

UFC Fight Night 113: Nelson vs. Ponzinibbio
Den 16 juli besökte vi Glasgow Skottland. Där Santiago Ponzinibbio besegrade Gunnar Nelson via (eyepoke) KO i första ronden. Kontroversiell vinst.

Broder Daniel Teymur gjorde UFC-debut på kort varsel – ca 14 dagar. Matchen gick i lättvikt och Daniel gjorde en bra och underhållande insats men det räckte tyvärr inte hela vägen. Han fick dock $50,000 i bonus för besväret – fight of the night. Vi gillar att se ‘The Teymurs’ fightas och UFC verkar vara av samma uppfattning.

UFC on FOX 25: Weidman vs. Gastelum
Den 22 juli besökte UFC Long Island N.Y. Chris Weidman lyckades besegra Kelvin Gastelum via submission i tredje ronden efter att själv ha blivit rockad i inledningen av matchen. Det såg ut som att det var två olika viktklasser som möttes i buren. Det var det också. Det var ”Mexican all you can eat buffet” vs. ”Big ass All American Wrestler”. Den sistnämnde vann.

UFC 214: Cormier vs. Jones 2
Den 29 juli i Anaheim var det dags för årets största gala. Det var ett kort som bjöd på många bra matchningar och en hel del stora namn. Störst av allt var förstås att Jon “PED poster boy” Jones gjorde comeback efter avstängning och utmanade Daniel Cormier om titeln. Han vann men, ja ni vet vad som följde därefter.

Vi bjöds även på Woodley vs Maia – och all den smärta det innebar. Vi hade lågt ställda förväntningar, med tanke på tidigare titelförsvar av “Mr. I’m on a path to greatness”, och var inställda på en tråkig match. Det vi fick bevittna var något jag fortfarande inte kan tala om. Låt oss bara konstatera att mästaren gjorde det igen.

Volkan Oezdemir sänkte Jimi Manuwa och klev fram som en högst tänkbar contender. Chris Cyborg gavs en ny leksak (motståndare) att ta sönder – Tonya Evinger hette leksaken och det slutade som alltid. Robbie Lawler besegrade för övrigt Donald Cerrone.

UFC Fight Night 114: Pettis vs. Moreno

Den 5 augusti på hög höjd i Mexiko City bjöds vi på lillebror Pettis mot Brandon Moreno. Lillebrorsan tog hem ett säkert domslut. Detta på en gala som i övrigt innehöll absolut ingenting värt att minnas.

Floyd Mayweather Jr. vs. Conor McGregor

Den 26 augusti var det så äntligen dags. Då besökte vi T-Mobile Arena i Las Vegas för att bevittna ett galet spektakel. Det var inte mma men det dominerade mma-världens fokus under sommaren. Allt har redan skrivits om detta event och därför nöjer vi oss med några korta kommentarer. Conor McGregor presterade över förväntan, men blev i slutändan ändå utklassad av en motståndare som inte ens tog ut sig. Båda boxarna blev mycket rikare och idrottsvärlden aningen fattigare eftersom att den lånade ut sin trovärdighet till detta spektakel. Det var åtminstone inför fighten, underhållande, spännande och ett marknadsföringsmässigt mästerverk. Det handlade i grunden enbart om pengar. De rika blev rikare och de fattiga blev, ja de fortsatte som tidigare.

UFC Fight Night 115: Struve vs. Volkov

Den 2 september besökte UFC Rotterdam. Man fick en känsla av att UFC antingen struntar i, eller ogillar europeiska fans. Annars skulle man inte ha erbjudit ett så bedrövligt matchkort. I huvudmatchen (den borde knappt få kallas för det) förlorade Stefan Struve mot Alexander Volkov via TKO 3.30 in i rond 3.

UFC 215: Nunes vs. Shevchenko 2

Den 9 september i Alberta Kanada gjorde UFC ett nytt försök att genomföra titelmatchen mellan Nunes och Shevchenko. Mästarinnan vann via split decision på ett inte alltför upphetsande kort. En positiv sak var dock att Ilir “Världens bästa lyftkran” Latifi tog en säker seger mot den talangfulle Tyson Pedro. Malmö got damn it!

UFC Fight Night 116: Branch vs. Rockhold

Den 16 september var vi i Pittsburgh, Pennsylvania. En nonchalant Luke Rockhold blev inledningsvis hårt pressad av Branch, men skärpte till sig och avslutade matchen via ground-and-pound i rond 2. Pretty boy Rockhold är arrogant, självgod och en förbannat grym fighter. Vi fick även se Mike Perry tok-knocka den sena inhopparen (lättviktare) Alex Reyes – KO 78 sekunder in i första ronden.

UFC Fight Night 117: St. Preux vs. Okami

Den 22 september besökte UFC Saitama i Japan. När Shogun Rua skadade sig för 38:e gången hoppade welterviktaren Yushin Okami in med 6 dagars varsel. St. Preux som var oändligt mycket större än Okami gjorde processen kort – submission 1.52 in i rond 1 (Von Flue-choke). Antiklimax på ett redan bedrövligt kort.

UFC 216: Ferguson vs. Lee

Den 7 oktober var vi i Las Vegas för att se Tony Ferguson och Kevin Lee göra upp om ännu ett interimbälte. Ingen vet längre hur många som är i omlopp men det spekuleras om dussintals. El Cucuey avslutade Lee via submission i rond 3. Således kommer han härnäst utmana McGregor om det riktiga lättviktsbältet – det kommer med största sannolikhet att ske den….när helvetet fryser till is.

På samma kort försvarade Demetrius Johnson sitt bälte för 11:e gången (!). Han gjorde det via “mma-clinique to suplex-armbar” i femte ronden. Han är för överlägsen. Det börjar se ut som när en katt leker med en mus den har fångat. Man vet att han kan göra slut på leken när han behagar.

UFC Fight Night 118: Cowboy vs. Till

Den 21 oktober – Gdansk Polen. Darren Till presenterade sig för omvärlden genom att demolera Donald Cerrone. Han vann via TKO 4.20 in i rond 1. Imponerande av den karismatiske Till. Lina Länsberg förlorade dessvärre via TKO mot Aspen Ladd, vilket var väldigt trist. Resten av kortet stank.

UFC Fight Night 119: Machida vs. Brunson

Den 28 oktober, i Sao Paulo, gjorde Lyoto Machida comeback. Han gjorde det i exakt 2 minuter och 30 sekunder. Sen var det god natt. Den älskade Colby Covington besegrade Demian Maia och betedde sig i vanlig ordning som ett fullständigt föredöme. Han personifierar vad det innebär att vara “a true martial artist” – respekt, ödmjukhet och disciplin.

- Jack Hermansson förlorade samma kväll mot Marreta Santos. Fan.

UFC 217: Bisping vs. St. Pierre

Den 4 november var det dags. Madison Square Garden bjöd på årtiondets kort. GSP gjorde comeback efter fyra års uppehåll och besegrade Michael Bisping via submission. Wow. TJ Dillashaw chockade många, särskilt “tuffaste kompisgänget” (Team Alpha Male), när han KO’ade Cody Garbrandt 2.41 in i rond 2. En annan som chockade var “Thug” Rose Namajunas som besegrade den oövervinnerliga Joanna Jedrzejczyk via KO 3.03 in i första ronden. Mästarinnan klappade pga slag. Rose über-chockade hela mma-världen genom att köra över den odrägligt självsäkra Jedrzejczyk, sen spred hon kärlek, omtanke och harmoni i oktagonintervjun. Namaste. 

UFC Fight Night 120: Poirier vs. Pettis

Den 11 november, i Norfolk Virginia, bjöd Dustin Poirier och Anthony Pettis oss på tre ronder av högintensiv och mycket kvalitativ mma. Sen klappade Pettis pga en kombination av utmattning och skada. Poirier imponerade. Det gjorde även Matt Brown när han, i kvällens co-main, sänkte Diego Sanchez med den brutalaste armbåge vi någonsin sett. Mama mía.

UFC Fight Night 121: Werdum vs. Tybura

Den 18 november hade oktagonen placerats i Sydney Australien. Där fick vi se fem halvsega ronders dominans av Werdum. Resten av det mediokra kortet har vi glömt för länge sedan.

UFC Fight Night 122: Gastelum vs. Bisping

En vecka efter Sydney besökte vi Shanghai, det var alltså den 25 november som vi fick se Bisping bli brutalt KO’ad av Gastelum 2.30 in i första ronden. Greven borde inte ha tillåtits ta fighten blott 3 veckor efter holmgången mot GSP. UFC borde skämmas för sin girighet. Det enda vi minns från övriga kortet är Magomedsharipovs mma-clinique. Han är överdjävlig den killen.

The Ultimate Fighter 26 Finale

Den 1 december i Las Vegas fick vi se fler viktmissar och en rejäl dos medioker mma. Nicco Montaño blev mästare i damernas flugvikt. De flesta är ense om att hon bara lånar bältet tills dess att Joanna Jedrzejczyk eller Valentina Shevchenko vill hämta det.

UFC 218: Holloway vs. Aldo 2

Den 2 december var vi i Detroit Michigan för ett riktigt bra kort. Max Holloway gjorde ännu en gång en mycket imponerande insats när han dominerade och sedan avslutade Jose Aldo i tredje ronden. Sylvass, ödmjuk, respektfull “and stiiill”. Champ.

I kvällens co-main delade Francis Ngannou ut en våldsam whiplash när han KO’ade Alistair Overeem till ‘djupsömn’ efter 1.42 av rond 1. Sen ägnade han oktagonintervjun åt att belysa orättvisor i världen. Respect damn it. – Eddie Alvarez och Justin Gaethje bjöd på århundradets krig, innan “The Underground King” landade ett perfekt knä och sänkte Gaethje. Yancy Medeiros och Cowboy Oliveira bjöd också på en helt oförglömlig fight och David Teymur tog en stabil seger mot den tuffe Drakkar (som parfymen) Klose. Det tyckte dock inte Herb Dean som varnade David för att denne inte tok-rusade framåt.

UFC Fight Night 123: Swanson vs. Ortega

Den 9 december, i Fresno Kalifornien, visade Brian “T-City” Ortega att han är att räkna med när han submittade Cub Swanson i andra ronden. Ortega är sannolikt en farlig utmanare även för den magnifike mästaren. Resten av kortet var stundtals ganska underhållande. Exempelvis Marlon Moraes som avslutade den duktige Aljo Sterling via KO 1.07 in i rond 1.

UFC on Fox 26: Lawler vs. Dos Anjos

Den 16 december, dvs i lördags, var vi i Winnipeg. Där fick vi se Rafael dos Anjos ta en imponerande seger mot Robbie Lawler. Vi såg Santiago Ponzinibbio besegra Mike Perry i en tuff och underhållande fight. Vi såg även Josh Emmet, den orankade fightern som kom in på kort varsel, sänka tredjerankade Ricardo Lamas med en perfekt vänster. Den satt som gjuten på hakspetsen. Det var en perfekt träff – och nu är Emmet rankad 5:a.

THE END

Där har ni det, mma-året 2017 summerat på snabbspolning. Ja, det var mycket text. Sannolikt i mesta laget men så var det också många event som skulle kommenteras. Om ni mot förmodan skulle ha synpunkter på texten – kanske det aningen raljanta språket – så vill jag bara förklara att det beror på starkvinsglögg.

Ni ska få vila ögonen nu. Imorgon fortsätter vi summera 2017 genom att utse Kimuras “fighter of the year”, missa inte det.

_____________________________

Text: Kimuraredaktionen

Registrera dig på Unibet och få 200% och 50 free spins
Det här inlägget postades i Kimura rekommenderar, Krönika, Nyheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.
  • Tjohoo

    ”Werdum är en 40-årig, ca 110 kilo tung, 193 cm lång flerbarnsfar. Att han, på kort tid, söker slagsmål med en lättviktare och en welterviktare borde vara en varningssignal. Något står inte rätt till. UFC kommer bestraffa honom med en ny huvudmatch.”

    • Gunnar Gråskägg

      Tänkte samma sak om Ilir!
      ”Världens snällaste/trevligaste lyftkran”! Han är alltid glad och verkar så himla sympatisk.

  • Chingate Wey

    Mma humor! Många bra formuleringar!

  • jari edvardson

    att ta bältet är en prestation,och därmed mästare.
    men frågan är han den bästa fightern i divisionen det är ju ingen som vet .
    sannolikheten vore ju betydligt större om alla mötte alla tills en blev kvar.

  • Ric _Ohet

    Otroligt skön å roligt-bitsk krönika av PVhom we do not speak of ^^

  • Konfunderad

    Skön läsning. Varför får inte Pancho Villa cred för sina artiklar? ”Kimuraredaktionen” behärskar ju knappt svenska språket…

    • Ric _Ohet

      Han har sagt att det är så här han vill ha det, det är självvalt. Själv förstår jag inte varför men men ^^

      • Kimura guest

        Konstigt. Bra artikel hur som helst.

      • Styrbjörn

        Han har väl typ slutat kommentera också? Var han bara ute efter fame hela tiden? Blev vi utnyttjade? Har det stigit honom åt huvudet? :(

        • Pancho Villa

          Tjena!
          Nä, jag kommenterar då och då. Skriver ju dessutom artiklarna ”anonymt”(någorlunda), för att inte dra uppmärksamhet.

          Upplevde vid några tillfällen att när jag var inne och kommenterade på olika artiklar så tystnade diskussionen. Vet inte riktigt varför men jag har sen dess försökt hålla lite lägre profil. Vilket inte är så lätt när man har en massa tankar och åsikter om mma. Får försöka hitta en bra balans. ;-)

          Fridens

          • Styrbjörn

            Hahaha så får du uppmärksamhet ändå. Du kan inte undkomma ditt öde, PV, du är den utvalde.

            Skämt åsido förstår jag det men samtidigt går man miste om finurliga diskussioner. :/

          • Pancho Villa

            Haha – nä jag är bara en mma-nörd (sedan många år) med stort intresse för detaljer.

            Får kanske gå in och kommentera lite oftare. Tycker det är intressant att diskutera mma och många av de som kommenterar har intressanta synpunkter som jag gärna tar del av. Du och Ric tillhör definitivt den kategorin.

          • Styrbjörn

            Har exakt samma inställning. Dessutom är ingen av mina vänner intresserade av MMA vilket gör att man nästan måste gå in hit om man vill kunna få tjöta lite.

  • Ric _Ohet

    O M G – Nu till årets slutspurt har UFC uppdaterat Reebok’s sponsorkontrakt med sina fighters. Det trodde jag inte var möjligt. Nu kanske fighters kan få ett drägligare liv – ett bättre liv. Bra Gjort U.F.C och God Jul ALLA Fighters.

    1-3 matcher = $3,500
    4-10 matcher = $5,000
    11-15 matcher = $10,000
    16-20 matcher = $15,000
    21 och mer matcher = $20,000

    bältesutmanare = $30,000
    bälteshållare = $40,000

    är de helt bind-galna eller? fukkin ‘L. Bara casha in and get out fast…….

    De uppdaterade oxå bördan på vad fighters är tvungna att bidra/promota med för alla dessa extra pengar.

    *Fighters ska tillhandahålla minst 4 dagars förberett media matrial
    *Fighters ska tillhandahålla minst 6 timmars FightWeek matrial för media
    *Fighters ska tillhandahålla minst 1 timmes ”post-fight” media matrial
    *Fighters i Main/CO-Main events ska vara tillgängliga för UFCs video-team att bli filmade åtminstone 8 dagar inför varje headline-match
    *UFC kan oxå kräva 2st endagars promo-inspelningar per fighter per år.

    Och hyggliga som de är:

    ”Notably, the UFC enacted these new policy changes without athlete consent, as fighters in the UFC lack the ability to collectively bargain with the promotion due to the absence of a recognized fighters’ union or association.”

    • Pancho Villa

      Intressant!

      UFC har definitivt en alltför stark förhandlingsposition i förhållande till sina fighters. De utnyttjar dessutom den på ett sätt som får en att längta efter ett ”fighters union”, eller åtminstone någon form av sammanslutning som kan föra deras talan i gemensamma frågor.

      • Iliad

        Håller med. Klart intressant.

        Dock för oss som konsumenter är det ju mumma att det finns fack och övrig gemensam instans som kan ställa krav för de som tävlar i UFC.

        När jag själv knega inom handel på flertalet olika platser under nästan tio år så blev jag chockerad över hur facket fungerade, iallafall inom den sektorn (och många andra).

        På många ställen var det satt i system att jobba t.ex ett år stenhårt för att sen få fast tjänst på företaget. När det var klart så slutade dessa människor komma till arbetet förutom några dagar på ett halvår (det fanns något kryphål, att om du dyker upp x antal timmar kan eller så är det oerhört svårt att få sparken)

        Så det var det dessa människor gjorde, tack vare facket. På varenda plats så var det dålig stämning, avundsjuka och hat pga av det facket gjort på arbetsplatserna. Folk som arbetade på månads eller tremånaders kontrakt fick göra så i flera år utan att få heltidstjänst då företagen var livrädda att anställa pga av dessa fittor som förstörde för alla andra. Det är verkligen ett sjukt gnäll på arbetsplatser idag och facket är väldigt många gånger vidriga och förstår inte konsekvenserna för deras handlingar.
        Numera studerar jag till jurist för jag är så fruktansvärt trött på den där skiten.

        • Pancho Villa

          Har inte koll på hur facket agerar inom handeln i Sverige men det du beskriver låter inge vidare.

          Det är nog som du säger, att det finns individer som utnyttjar systemet och därigenom ställer till det för många andra.

          När det fäller UFC-fighters så befinner de sig i en otroligt svag position gentemot sin arbetsgivare. Ta Tim Elliott – den inställda matchen i Winnipeg – som exempel. Han undertecknade ett avtal med UFC om att han skulle infinna sig ett visst datum, på viss angiven vikt, redo för match.

          Han uppfyllde sin del av avtalet. När hans motståndare missade vikten med 6 pounds (samt var i riktigt dåligt skick) ställdes matchen in. Elliott har inte gjort något fel, tvärtom har han levererat vad han har lovat. UFC betalar ingen lön till honom – varken show eller win money. Trots att det är deras ansvar att tillhandahålla en motståndare. Men fighters har inget annat val än att acceptera de här usla spelreglerna pga UFCs ställning.

          Mycket dåligt. Därför tror jag att det behövs någon form av sammanslutning som kan förhandla kollektivt om frågor av det här slaget.

          Fridens och god jul!

          • Iliad

            Du är bra mycket mer påläst om vilkoren för UFC-utövare än vad jag är, och det där låter helt sinnessjukt. Jag generaliserade ju självklart och hoppas inte det sker med MMA. Min erfarenhet är dock att de blir girigt och förstör mer än det hjälper, hoppas jag har fel!

            God jul!

          • Pancho Villa

            Ja vi får hoppas på det bästa. Att fighters får lite bättre villkor åtminstone. ;)

    • Styrbjörn

      Överlag en väldigt bra informativ post, ricky. Tack för det! Men jag är intresserad i 2 punkter.

      Det första är ”*Fighters ska tillhandahålla minst 4 dagars förberett media matrial” vad menas med detta tror du och hur skiljer det sig från nuläget?

      Och så sista stycket där, det sjuka är hur de kan ändra villkoren utan att ens förhandla med fighters.men är det verkligen möjligt att ändra villkoren i ett kontrakt utan att folk behöver signera om det? Även om det finns en klausul för det i första utgåvan av kontraktet har jag för mig att jag har läst att det finns nåågon lag mot det.

      • Pancho Villa

        Det sista stycket är dessvärre en vanligt förekommande avtalskonstruktion. Att man skriver i det ursprungliga avtalet att man ”ger sig själv rätten att ‘uppdatera’ villkoren”.

        Det förekommer i allt från bankavtal till villkor för appar, mm. UFC-fightern är i praktiken ”fri” att frånträda avtalet, men med tanke på UFCs monopolliknande position är detta inte aktuellt.

        Hårda bud.

Fler Kimura rekommenderar: