Francisco

daniel cormier två ufc bälten

UFC 230: Eftertankar – Daniel Cormier gjorde vad som förväntades av honom

Madison Square Garden, New York. Det var ett hårt skadedrabbat kort som hade tappat ett flertal högprofilerade fighters. UFC gjorde sitt bästa för att rädda kortet och lyckades i slutändan trots allt sätta samman ett hyfsat matchkort. Kommentatorer denna afton var Jon Anik, Joe Rogan och Paul Felder. Det var en stabil laguppställning. 

UNDERKORT

265 lbs. Adam Wieczorek vs. Marcos Rogerio de Lima 

Den långe polacken Adam Wieczorek hoppade in på kort varsel mot den hårdslående brassen Marcos Rogerio de Lima. Det blev en ganska behaglig resa för de Lima som tog hem ett enhälligt domslut i en ganska händelsefattig match. Enkla nedtagningar och toppkontroll var allt som krävdes.

145 lbs. Shane Burgos vs. Kurt Holobaugh 

Hemmafightern Shane Burgos ställdes mot den tuffe Kurt Holobaugh i kvällens andra match. Det var två kraftfulla och riskbenägna strikers som möttes i oktagonen. Just detta återspeglade sig i fighten. De två utbytte hårda träffar och ingen backade. Holobaugh träffade med en hård träff som fällde Burgos till marken. Han var dock inte värre träffad än att han kunde applicera en tight armbar som tvingade Holobaugh att klappa vid 2.11 av rond 1. 

155 lbs. Matt Frevola vs. Lando Vannata 

Hemmafightern Matt Frevola ställdes mot den kreative strikern Lando Vannata  i en match med potential. Vi bjöds på högt tempo och god underhållning från första stund. Första ronden tog Frevola hem. Andra ronden gick till Vannata som var nära att hitta ett avslut. Tredje ronden blev väldigt jämn och domarna hade en tuff uppgift framför sig när de skulle utse en vinnare. Så pass tuff att två domare ansåg att det inte var möjligt att utse en segrare. Oavgjort. 

170 lbs. Lyman Good vs. Ben Saunders

Lyman Good hade publiken på sin sida när han tog sig an veteranen Ben Saunders som hoppade in på kort varsel. Good är en explosiv, hårdslående och väldigt stark fighter. Tidigt i rond nummer ett hamnade de i clinch och Good avlossade några stenhårda uppercuts av vilka den sista träffade klockrent på hakan. Saunders föll till marken och efter några hammerfists tvingades Herb Dean kliva in och rädda Saunders. Lyman Good vann via KO vid 1.32 av rond 1. Fin seger men Ben Saunders bäst-före-datum har passerat för länge sedan. 

145 lbs. Julio Arce vs. Sheymon Moraes

Julio Arce är en wellrounded fighter med fin boxning och solid grappling. Han ställdes mot den kraftfulle brasilianske kickboxaren Sheymon Moraes. Den explosive brassen fällde tidigt Arce med en hård höger. Hemmafightern överlevde och lyckades vända ronden genom att ta rygg och kontrollera Moraes. Även i slutet av rond 2 fick brassen en nedslagning men Arce överlevde än en gång. I sista ronden kontrollerade Moraes skeendet i oktagonen utan att förta sig och säkrade därigenom segern vi delat domslut. Den domare som gav Moraes segern med 30-26 behöver ett par nya glasögon. Att Moraes fick segern var dock helt i sin ordning. 

125 lbs. Roxanne Modafferi vs. Sijara Eubanks 

Roxanne Modafferi (#7) är en wellrounded och mycket erfaren fighter med 37 matcher på sitt record. SijaraEubanks (#4) är en farlig nybörjare med ett record på 4-2. Hon är en atletisk och explosiv grappler. Hon är dessutom en ’viktmissare’. Själva fighten höll högt tempo och var ganska underhållande. Samtliga domare gav segern, med 30-27, till Sijara Eubanks

145 lbs. Jason Knight vs. Jordan Rinaldi 

Jordan Rinaldi är en skaplig grappler som tog klivet ned från lättvikt till fjädervikt. Där välkomnades han av Jason Knight. En duktig och riktigt tuff fighter som har haft det motigt på sistone. Första ronden blev tyvärr inget undantag. Knight blev nedtagen och tvingades jobba från rygg under merparten av ronden. Andra ronden blev än värre. Rinaldi tog tidigt ned Knight och tog rygg. Därifrån kontrollerade han återstoden av ronden. Tredje ronden blev, mer eller mindre, en kopia av rond 2. Rinaldi tog rygg på Knight och kontrollerade ronden. Det räckte till en imponerande seger för Rinaldi i fjäderviktsdebuten. Knight inkasserade sin fjärde raka seger och kan möjligen komma att bli tvungen att se sig om efter ett nytt jobb. 

HUVUDKORT

185 lbs. Israel Adesanya vs. Derek Brunson 

I den första fighten på huvudkortet fick vi se den obesegrade supertalangen Israel Adesanya (#9) ta sig an den mycket farlige veteranen Derek Brunson (#6). Amerikanen är en explosiv och hårdslående brottare som skulle innebära ett nytt och mycket tufft test för den kaxige Nya Zeeländaren. Brunson visade tidigt att han inte ville stå upp med Adesanya. Han gick för upprepade nedtagningsförsök men Adesanyas försvar såg riktigt bra ut och han höll fighten stående. Där finns det få som kan mäta sig med honom, vilket han visade när han, lugnt och avslappnat, pricksköt tills dess att Herb Dean tvingades kliva in och rädda Brunson. Israel Adesanya vann via TKO vid 4.51 av första ronden. 

185 lbs. Jack Marshman vs. Karl Roberson 

Walesaren Jack Marshman fick chansen att fightas på huvudkortet när han ställdes mot amerikanen Karl Roberson. Marshman är en tuff och hårdslående brawler med medioker brottning och grappling. Roberson är en kraftfull southpaw-kickboxare med hyfsade ’submission skills’. Amerikanen såg vass ut. Han är snabb, teknisk och slår hårt. Han jobbade främst från utsidan med fin avståndskontroll och träffade med hårda slag och sparkar. Två taktiska nedtagningar visade på bra fight-IQ för att endast ha gått 7 matcher. Roberson tog en säker poängseger och skaffade sig samtidigt nyttig oktagonerfarenhet. 

185 lbs. David Branch vs. Jared Cannonier 

David Branch (#7) skulle ha mött Jacare Souza men när denne flyttades upp på kortet så fick han nöja sig med den sena inhopparen Jared Cannonier. Det är dock ingen ofarlig motståndare så det gäller att inte underskatta den explosive strikern. Cannonier gjorde dessutom debut i mellanvikt efter att ha tävlat i såväl tungvikt som lätt tungvikt. Branch hade respekt för utmanarens slagkraft och jobbade hårt för nedtagningar. Han fick dock inte mycket uträttat och Cannonier försvarade bra. Tidigt i rond två träffade Cannonier med en stenhård höger som sänkte den högt rankade motståndaren. Därefter klev han in och avslutade med tung ground-and-pound. Imponerande vinst för den nederlagstippade inhopparen. 

185 lbs. Chris Weidman vs. Ronaldo Souza 

Co-main event bjöd på ytterligare en intressant fight i mellanvikt. Den f.d. mästaren Chris Weidman (#3) tog sig an den livsfarlige Ronaldo Souza (#5). Vi fick se en intensiv och svängig första rond mellan två högkompetenta fighters. Det fortsatte på inslagen väg och intensiteten bara steg. Det var en underbar match och båda fighters bjöd på stor underhållning. Tredje ronden var ett veritabelt krig. Weidman såg ut att ha ett litet övertag men den kraftfulle brassen men Jacare visade stort hjärta och pressade oavbrutet. Det betalade sig i mitten av rond 3 när han fällde Weidman med en rak höger. Amerikanen var helt borta när han föll och Jacare tog en fin skalp när han avslutade den nummer 3-rankade Weidman. Domarinsatsen kom tyvärr att överskugga det fina avslutet en aning. Jacare tvingades vädja till domaren för att denne skulle stoppa matchen. Det är trist att sådant ska inträffa på den här nivån men det är nog dessvärre något vi tvingas leva med. 

265 lbs. Daniel Cormier vs. Derrick Lewis 

I kvällens huvudmatch fick vi se mästaren Daniel Cormier (C) försvara sin titel mot den nederlagstippade, men alltid farlige, Derrick Lewis (#2). Cormier tog tidigt ner Lewis och jobbade med tung toppkontroll. Även i andra ronden fick mästaren en tidig nedtagning och det dröjde inte länge innan han hade tagit rygg på Lewis och därifrån jobbade han in en tight rear-naked choke. Den regerande mästaren visade prov på överlägsen brottning och grappling när han, mer eller mindre, utklassade utmanaren. Efter 2.14 av rond 2 hade han försvarat sitt bälte.

SAMMANFATTNING

Detta blev en ganska trevlig kväll trots allt. Vi hade inte alltför högt ställda förväntningar på den skadedrabbade galan. Underkortet var okej och bjöd på några trevliga matcher. Mellanviktaction var vad som präglade kvällen. En rad fina insatser och god underhållning från en och samma viktklass. 

Israel Adesanya vann igen. Han visade förbättrat nedtagningsförsvar och lät sin excellenta striking tala när han avslutade sjätterankade Derek Brunson vid 4.51 av första ronden. Den giftige strikern närmar sig onekligen en titelchans i den tuffa divisionen. Lägg till $50,000 i bonus så får vi säga att han hade en ganska bra kväll. 

Jared Cannonier fick chansen att hoppa in på kort varsel och gå match på huvudkortet. Det var hans debut i mellanvikt och han gjorde en mycket stark insats när han avslutade nummer 6-rankade David Branch i rond 2. Utöver den imponerande vinsten belönades han med $50,000 i bonus för det fina avslutet. 

Jacare Souza tog en mycket imponerande vinst genom att avsluta den favorittippade Chris Weidman via slag. Den världsberömde submissionspecialisten är vid 38 års ålder farligare än någonsin och ännu en gång blandar han sig i titeldiskussionen. Souza och Weidman fick $50,000 vardera för Fight of the night, vilket var mycket välförtjänt efter den otroliga matchen. 

Daniel Cormier gjorde vad som förväntades av honom. Han använde sin fina brottning och grappling för att avfärda Derrick Lewis. Det var spel mot ett mål och han behövde bara 7 minuter på sig för att säkra segern. Han sägs dessutom ha fått riktigt bra betalt för besväret. Bara att gratulera den välmående mästaren. 

_______________________ 

Kimuraredaktionen 

 

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
volkan screaming

Breakdown: Volkan Oezdemir vs. Anthony Smith

På lördag besöker UFC Avenir Centre i Moncton, New Brunswick i Kanada. Nu undrar ni säkert var fan Moncton ligger och då kan vi berätta att det är en liten stad med drygt 70,000 invånare, belägen nära den kanadensiska atlantkusten. Det usla matchkortet kan sannolikt förklaras av att galan hålls i en liten stad på den kanadensiska glesbygden. För det är ingen höjdargala som väntar oss. Åtminstone inte om man ser till matchkortet. Huvudmatchen är dock någorlunda intressant och den ska vi kika lite närmare på nedan.

205 lbs. Volkan Oezdemir vs. Anthony Smith

Volkan Oezdemir (15-2 MMA, 3-1 UFC)

Ålder: 29 år
Längd: 188 cm
Räckvidd: 190,5 cm
Stance: ortodox

Oezdemir har tidigare tävlat i kickboxning, på såväl amatör- som proffsnivå. Hans styrka är tveklöst hans striking och i synnerhet hans slagstyrka. Han gjorde professionell mma-debut 2010 och har sedan dess hunnit avsluta 12 av sina 15 vinster – 11 KO och 1 submission. Samtliga avslut har dessutom kommit i första ronden. Han debuterade i UFC på kort varsel i februari 2017. Efter tre imponerande vinster – mot Ovince St. Preux, Misha Cirkunov och Jimi Manuwa seglade han upp som en titelkandidat. Han fick chansen i en titelfight mot Daniel Cormier i januari 2018. Där tog vinstsviten slut och han blev dominerad av mästaren.

Styrkor:
+ KO-kraft
+ stark kickboxning
+ utpräglad avslutare
+ avslappnad i oktagonen

Svagheter:
– erfarenhet
– brottning/markgame

volkan oezdemir i oktagonen med garden uppe

Anthony Smith (30-13)

Ålder: 30 år
Längd: 193 cm
Reach: 193 cm
Stance: ortodox

Smith tränade brottning i sin barndom men slutade med det när han hoppade av high school i de sena tonåren. Senare började han träna mma istället. Han är mycket erfaren med hela 43 matcher på sitt record. Han debuterade professionellt 2008 och har tidigare bl.a tävlat i Strikeforce och Bellator. Han har ett UFC-record på 6-3 och i sin senaste match besegrade han brassen Mauricio Rua via KO. Han är aggressiv och en farlig striker. Av hans 30 vinster har 27 kommit via avslut – 16 KO och 11 submissions. Av hans 13 förluster har hela 12 stycken kommit via avslut – 7 via KO. Han är alltså en avslutare som tar en del risker i sina matcher.

Styrkor:
+ KO-kraft
+ striking
+ farliga submissions
+ stark i clinch

Svagheter:
– tveksam haka
– defensiva brister

anthony-smith-seger

Matchning

Nummer #2 ställs mot nummer #10 i denna match. Det är två aggressiva och underhållande avslutare som ställs mot varandra. Smith har verkligen imponerat sedan han tog klivet upp till lätt tungvikt. Han är dessutom den betydligt mer erfarne av dessa herrar. Han besegrade senast den till åren komna Shogun Rua. Nu ställs han mot betydligt tuffare motstånd. Frågan är hur den tuffe amerikanens haka (som har sviktat) ska klara av de missiler Oezdemir avlossar.

Volkan Oezdemir är först och främst en giftig striker. Han har sin kampsportsbakgrund inom kickboxning och är en explosiv powerpuncher. Han är en pressfighter som gillar att ta kommandot i sina matcher och tvinga motståndaren bakåt. Det är då han är som farligast. Han har solid teknik och bra balans. Han har dessutom solid defensiv och skyddar sig väl. En ovanlig styrka hos Oezdemir är att han kan generera stor slagkraft även på närdistans och i clinch, vilket gör honom farligare än många andra strikers som behöver utrymme och tid för sina slag.

Anthony Smith är inte i samma liga som DC

Schweizaren har ett hyfsat nedtagningsförsvar vilket gör att han kan fokusera på att använda sin fina striking. Vi har inte sett särskilt mycket av det i UFC men han har tidigare i karriären visat upp ett okej markgame. Förlusten mot Cormier är inget bra riktmärke då D.C. har ett toppgame i yttersta världsklass. Anthony Smith är inte i samma liga som mästaren när det kommer till brottning och grappling. Därför kommer Oezdemir sannolikt att klara sig bra med sin ganska skapliga bjj.

Smiths jabb är alltid med hård kraft

Anthony Smith är primärt en striker och han har Muay Thai-stil. Han gillar att pressa sina motståndare och tvinga dem att fightas baklänges medan han jobbar med hårda tekniker. Han har solid grundteknik och bra kraft i såväl slag som sparkar. Han har en bra jabb men använder inte sin långa reach utan fokuserar mer på att jabba med kraft. Han har ett bra clinchgame med giftiga armbågar och knän. Han har tyvärr en del luckor i defensiven och håller stundtals hakan högt samtidigt som han slarvar med guarden.

Det kan bli kostsamt mot Oezdemir. Smith är brunbälte i bjj och har ett stabilt markgame. Han är duktig från rygg och har en svårforcerad guard. Hans nedtagningsförsvar har en del hål men Oezdemir bör inte ha vad som krävs för att utnyttja dessa. Offensivt är Smiths brottning ganska genomsnittlig och han verkar oftast vara nöjd med att fokusera på sin striking.

Vem har mest ork efter rond tre?

Det kommer att bli spännande att se vem av dessa hårdslående strikers som lyckas sätta sin prägel på fighten. Båda två är aggressiva pressfighters som gillar att stalka sina motståndare. Båda två är utpräglade avslutare och är beredda att ta en del risker för att avsluta sina motståndare. Mycket talar alltså för att detta inte kommer att gå tiden ut. Men man ska aldrig vara för säker. Skulle matchen gå förbi 3 ronder blir det dock intressant att se vem av dem som har bäst ork och uthållighet. I ett sådant scenario har Smith möjligen ett litet övertag tack vare sin stora erfarenhet. Oezdemir är dock en lugn och avslappnad fighter med ekonomisk fightingstil. Slipper han bara jobba från rygg bör hans kondition vara fullt tillräcklig.

Oezdemir är aningen mer teknisk än Smith

Oezdemirs två förluster i karriären har kommit mot riktigt starka brottare. Smith är förvisso inte ofarlig på marken men han är inte någon giftig brottare. Sannolikheten att amerikanen skulle lyckas med upprepade nedtagningar och dessutom hålla kvar fighten på marken är inte särskilt stor. Om Oezdemir kan hålla fighten stående har han sannolikt goda möjligheter att ta hem segern. Han är aningen mer teknisk i sitt stående game och har dessutom våldsam slagkraft. Även om Smith är relativt ung, och är en tuff fighter, så har han hela 43 matcher på sitt record och av dessa är hela 8 stycken förluster via KO. Han måste alltså skydda hakan för att undvika ytterligare en KO-förlust på sitt record.

Smiths imponerande vinstsvit tar slut på lördag.

Oddssättarna håller Oezdemir som relativt klar favorit i denna match. Vi är benägna att instämma i den bedömningen. Schweizarens haka har testats i hård sparring med den brutalt hårdslående Anthony ”Rumble” Johnson – han var ”Rumbles” sparringpartner i flera år – och bör alltså vara bättre än Smiths. Han har dessutom ett tätare försvar än amerikanen och sammantaget talar det för att Smiths imponerande vinstsvit tar slut på lördag. Men han har överraskat tidigare och kanske kan han göra det igen.

_____________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
officiell poster

Breakdown: Bellator 207 huvudmatchen – Matt Mitrione vs Ryan Bader

Bellator 207 går av stapeln på fredag den 12 oktober och hålls på Mohegan Sun Arena i Uncasville Conneticut. I galans huvudmatch möts Matt Mitrione och Ryan Bader, två veteraner och f.d. UFC-fighters som tillhör toppen i sina respektive viktklasser. Nu möts de i den första semifinalen i Bellators tungviktsturnering.

Det finns fler intressanta matcher och fighters på huvudkortet. Vad sägs om en tungviktsdrabbning mellan veteranerna Roy Nelson och Sergei Kharitonov. Därutöver bjuder man bl.a. på en spännande fight i weltervikt, mellan Lorenz Larkin och rumänen Ion Pascu (18-8). I denna text ska vi emellertid fokusera på huvudmatchen så låt oss titta närmare på de två kämparna som på fredag ska göra upp om en finalplats i turneringen.

265 lbs.: Matt Mitrione vs. Ryan Bader

Matt Mitrione (13-5)
Ålder: 40 år
Längd: 190,5 cm
Reach: 201 cm
Stance: southpaw

Mitrione är en f.d. professionell amerikansk fotbollsspelare, med NFL-erfarenhet, som efter karriären sadlade om till mma-fighter. Han deltog i tionde säsongen av The Ultimate Fighter utan att ha gått en ända professionell mma-fight. Han gick sedan sina 14 första mma-matcher i UFC innan han valde att skriva på för Bellator 2016. Han har just nu 4 raka vinster och i sin senaste match besegrade han Roy Nelson. Av hans 13 vinster har 11 kommit via KO.

Styrkor:
+ atletisk
+ KO-kraft
+ lugn i buren
+ snabbhet

Ryan Bader (25-5)
Ålder: 35 år
Längd: 188 cm
Reach: 188 cm
Stance: ortodox

Ryan Bader är en mycket duktig brottare som tillhört toppen i landet – NCAA Division 1 och tvåfaldig All-American. Han började träna mma året efter college och ytterligare ett år senare deltog han i säsong 8 av The Ultimate Fighter, vilken han vann och tog sig därigenom till UFC. Han gick totalt 20 matcher i UFC, av vilka han vann 15. Han tillhörde länge toppen av den lätta tungviktsdivisionen och var ett respekterat namn. Bader står just nu på 5 raka vinster och i sin senaste fight besegrade han ”King Mo” Lawal. Av hans 25 vinster är 11 KO’s och 3 submissions.

Styrkor:
+ brottning
+ KO-kraft
+ erfarenhet
+ kondition

Matchning
Detta är en intressant fight mellan två erfarna, atletiska och kraftfulla herrar. En spännande krydda är att storleksskillnaden. Bader är en lätt tungviktare medan Mitrione är en storvuxen tungviktare. Det är svårt att förutspå om, och i vilken utsträckning, storleksskillnaden kommer att inverka på fighten.

Ryan Bader är i grunden en mycket duktig brottare med en tung överhandshöger. Han är atletisk, explosiv och har bra nedtagningar. Han har ett starkt toppgame med fin toppkontroll och är väldigt svår att få bort. Han har skaplig bjj men använder den främst i defensivt syfte. Hans starka brottning har inneburit att han sällan hamnar på rygg. Från att ha varit en utpräglad brottare med bristfällig striking har han genom karriären utvecklat ett stabilt stående game. Han har en effektiv jabb, bra fotarbete och en kraftfull höger. Han har dessutom hårda sparkar och ett starkt clinchgame.

Om Mitrione kan hålla det stående ökar hans chanser avsevärt

Matt Mitrione är en förvånansvärt atletisk och snabb tungviktare. Han är rörlig och har bra fotarbete. Han har bra räckvidd och bra finter. Det kombinerat med att han är southpaw gör honom till en svårhanterad striker. Mycket av hans game handlar om att skapa öppningar för hans kraftfulla vänster. Han har fina kontringar och stänger avstånd (nästan) som en mellanviktare. I inledningen av karriären hade Mitrione svag brottning och markgame. Genom åren har han utvecklat skaplig teknik och tillsammans med hans atleticism och explosivitet har det lagt grunden till ett skapligt brottningsgame. Han är dock i första hand en striker och använder sina brottningskunskaper för att hålla det stående. Detsamma gäller för hans bjj-kunskaper som främst används i defensiven.

I denna fight måste Mitrione vara noggrann i sin defensiva brottning. Han vill inte hamna på rygg under Bader som trots storleksskillnaden har tekniken som krävs för att kontrollera motståndare från topposition. Om Mitrione kan hålla det stående ökar hans chanser avsevärt. Hans långa räckvidd, rörlighet och snabbhet gör honom till en farlig tungviktsstriker. Han har mer slagkraft än Bader och kan göra rejäl skada med sin striking.

Bader måste hålla sig borta från närdistans

För Bader gäller det motsatta. Han har ett definitivt övertag om han lyckas ta ned fighten på marken. Hans explosiva och tekniska brottning ger honom ett klart övertag på marken. Även om han inte skulle lyckas ta ned den atletiske tungviktaren så behöver han ändå etablera hotet om nedtagning. Han är dock inte chanslös i det stående. Hans fina fotarbete och snabba jabb gör att han kan prickskjuta från distans och plocka poäng. Han bör dock undvika att hamna i slagväxlingar på närdistans med den hårdslående motståndaren.

Oddssättarna håller Ryan Bader som klar favorit inför fighten men han måste vara på sin vakt från första stund. Om Mitriones raka vänster skulle träffa på hakan så kan det mycket väl vara tack och god natt. Det är spännande förutsättningar inför matchen.
_________________________
Kimuraredaktionen

Läs mer
+3
Dana Sad
Dana Happy
poster sonnen emelianenko

Breakdown: Emilianenko vs. Sonnen – Bellator 208 

Bellator har en intensiv helg framför sig med dubbla galor. På fredag besöker man Conneticut och dagen efter reser man vidare till Nassau Coliseum Long Island, N.Y. för Bellator 208. Huvudmatch på kortet är semifinal nummer två i tungviktsturneringen. Veteranen och legenden Fedor Emilianenko tar sig an amerikanen Chael Sonnen. Det är två erfarna och aningen åldersstigna herrar som ställs mot varandra på lördag i Long Island.

265 lbs.: Fedor Emilianenko vs. Chael Sonnen

Fedor Emelianenko (37-5, 1 NC)
Ålder: 42 år
Längd: 182 cm
Reach: 189 cm
Stance: ortodox

Fedor behöver knappast någon närmare presentation. Han är en legend vars namn och historia generationer av mma-fans känner väl till. Men en kortfattad beskrivning kan ändå vara på sin plats. Ryssen har en lång kampsportsbakgrund och har tävlat i såväl judo som sambo. Han är bl.a. fyrfaldig världsmästare i Combat sambo. Han inledde sin mma-karriär år 2000 och gick 28 matcher utan att förlora innan han åkte på en överraskande submissionförlust mot Fabricio Werdum i juni 2010. Efter en rad motgångar valde han, år 2012, att lägga handskarna på hyllan. Pensioneringen varade i 3 år innan han valde att göra comeback. I sin senaste match besegrade han UFC-veteranen Frank Mir via KO i första ronden.

Styrkor:
+ KO-kraft
+ striking
+ erfarenhet
+ wellrounded

Svagheter:
– ålder
– haka

Chael Sonnen (30-15-1)
Ålder: 41 år
Längd: 185 cm
Reach: 185 cm
Stance: southpaw

Sonnen är en f.d. NCAA Division 1-brottare. Efter high school började han träna boxning i hopp om att kunna ägna sig åt mma. Han inledde sin mma-karriär redan 1997, vid endast 19 års ålder. Han har haft en lång och hyfsat framgångsrik karriär som dock har kantats av en hel del kontroverser – bl.a. avstängningar pga användning av otillåtna preparat. Sonnen har alltid varit en frispråkig och högljudd person. Hans uppträdande har gjort honom till en kontroversiell figur som troligen sålde ppv’s främst pga att mma-följare ville se honom förlora. Han var dock ofta underhållande när han körde sitt ’trash talk’. På senare år har han tonat ner denna del av sin personlighet. Han står f.n. på två raka vinster och i sin senaste match besegrade han Quinton ”Rampage” Jackson.

Styrkor:
+ nedtagningar
+ toppkontroll
+ fight-IQ
+ erfarenhet

Svagheter:
– ålder
– motivation

Matchning

Detta är en match up mellan två äldre fighters som sedan länge har passerat toppen av karriären. De är dock inte helt slut som fighters utan har på sistone visat att de fortfarande kan bita ifrån när det behövs. Det är två erfarna fighters med hyfsad fight-IQ men tveksamma hakor. En ’striker vs. grappler’. Det kan alltså tänkas bli en ganska underhållande fight.

Fedor Emilianenko är i första hand en striker. Han har en aggressiv stil och föredrar att sätta press på sin motståndare i jakten på luckor för sin snabba och precisa högerhand. Han jobbar med en mycket fin jabb och vänster check-hook som han bl.a. använder för att kontrollera avståndet. Han har dessutom utmärkt timing och precision. När han väl hittar luckor är han mycket snabb på att stänga distansen. Han stiger snabbt in och avfyrar sin höger. Genom åren har han visat att han är en orädd fighter. Hans fina blick, huvudrörelse och stabila haka har tillåtit honom att stanna i pocket och slagväxla. Vid 42 års ålder är varken haka eller huvudrörelse vad det en gång varit. Därför är det betydligt mer riskabelt att kliva in i pocket, något som blev tydligt i förlusten mot Matt Mitrione.

Fedor är en väldigt wellrounded fighter. Hans grappling är stabil och han har 17 submissionvinster på sitt record. Dessa ligger dock långt tillbaka i tiden. Han föredrar definitivt att hålla det stående men om han får toppkontroll har han riktigt giftig ground-and-pound. Han har, mycket tack vare bakgrund inom judo, ett starkt clinchgame. Hans nedtagningsförsvar är okej men han bör passa sig för att fastna under Sonnen som är en vass brottare och erkänt svår att få bort.

En grinder som nöter ned sitt motstånd

Chael Sonnen är en fighter som genom sin karriär har satt hård press på motståndarna och hållit högt tempo. Han är en grinder och hans fina kondition har tillåtit honom att hålla högt tempo matcherna igenom. Han är i grunden en mycket duktig brottare som genom åren har utvecklat hyfsad striking. Han är southpaw och har en bra höger jabb. Den kompletterar han med en hyfsad rak cross och överhandsvänster. Den sistnämnda är effektiv för att dölja ingångar till takedowns. Han har viss boxningserfarenhet och hans grundläggande teknik är okej. Det är dock ingen tvekan om att hans striking syftar till att öppna upp för hans brottning. Det är där han verkligen excellerar.

Sonnen har ett brett game när det kommer till brottning. Han har fina double legs, såväl mot buren som ute i oktagonen. Hans erfarenhet från grekisk-romersk stil gör att han dessutom har fina body lock-nedtagningar. Hans game syftar till att etablera toppkontroll. Väl där är han mycket svår att få bort. Han har inte någon brutal ground-and-pound men han är en grinder som jobbar mer med volym än rå kraft och nöter ned motståndet.

Fedors väg till seger är att använda sin fina striking. Han är en betydligt bättre striker än amerikanen och kommer att ha ett övertag i det stående. Sonnen saknar dessutom KO-kraft vilket är en definitiv fördel för ryssens något tveksamma haka. Han måste alltså se till att vara mycket tät i sitt nedtagningsförsvar och inte fastna under brottaren. Lyckas han med det ligger vägen öppen till seger.

Ifrågasatt nedtagningsförsvar

För Sonnen gäller följaktligen det omvända. Han måste se till att inte ge ryssen utrymme och tid att implementera sitt fina stående game. Sonnen måste se till att stänga avståndet och gå för nedtagningar. På vägen in måste han dock vara noga med att hålla nere sin haka. Fedor har utmärkt timing och precision vilket gör det riskabelt att försöka sig på ogenomtänkta attacker. Om Sonnen lyckas ta ner ryssen ökar hans chanser avsevärt. Fedors nedtagningsförsvar är inte precis vattentätt och därför är det inte osannolikt att han kommer att få jobba från rygg i denna fight. Frågan är hur hans kondition klarar detta. En annan intressant fråga är vad som händer med ryssens precisa och explosiva striking efter att ha tvingats kämpa från rygg 5-10 minuter. Det är frågor vi kommer att få besvarade på lördag.

Oddssättarna håller Fedor som klar favorit inför denna fight. De verkar uppenbarligen ha stort förtroende för ”Kejsarens” nedtagningsförsvar. Sonnen var nederlagstippad även i sin senaste fight men överbevisade sina kritiker. Kanske kan han göra det en gång till mot den ryske mma-legenden. Det vore onekligen en fin vinst att sätta på sitt CV. Men då måste han ta sig förbi Fedors patenterade striking, vilket är lättare sagt än gjort.
________________________
Kimuraredaktionen

Läs mer
+5
Dana Sad
Dana Happy
kimura matchmaker

Kimura matchmaker: UFC 229 – McGregor vs Nurmagomedov

155 lbs.: Khabib Nurmagomedov vs. Tony Ferguson

Khabib Nurmagomedov (C) besegrade Conor McGregor (#1) och utökade sin obesegrade svit till 27 raka vinster. I och med segern kan vi stryka den nummer 1-rankade utmanaren och gå vidare till nummer 2. Svårare än så behöver det inte vara. Tony Ferguson, som besegrade en f.d. mästare i Anthony Pettis, är en synnerligen värdig titelutmanare. Det är dessutom en fight som precis alla vill se.

Tony Ferguson (#2) gjorde comeback efter en svår knäskada och ställdes mot den f.d. mästaren Anthony Pettis (#8). Dessa herrar bjöd på en svängig och ytterst underhållande match som gjorde dem $50,000 rikare tack vare bonus för kvällens match. Ferguson blev hårt träffad och var illa ute i inledningen av rond 2. Han visade dock både hjärta och stryktålighet när han kom tillbaks och dominerade slutet av ronden. Pga en bruten hand tvingades Pettis kasta in handduken efter rond 2. Det innebar att Ferguson stod som segrare i comebacken. I sin nästa fight bör han ställas mot mästaren Khabib Nurmagomedov. Det är en högintressant fight som tidigare har bokats men av olika skäl – och till fans stora besvikelse – har ställts in. Med 11 raka segrar råder det ingen tvekan om att Ferguson är en värdig utmanare. Han ska ha nästa titelchans.

kimura matchmaker

155 lbs.: Conor McGregor vs vinnaren av Dustin Poirier och Nate Diaz

Nej Conor McGregor bör inte få en returmatch mot Khabib Nurmagomedov efter helgens förlust. Nurmagomedov besegrade irländaren på ett övertygande sätt och bör invänta sin tur genom att ta andra matcher i lättviktsdivisionen. En bra match up för Conor hade varit vinnaren mellan Nate Diaz och Dustin Poirier, två högst intressanta matcher i form av returmöte. Diaz ställs mot Poirier under UFC 230 som äger rum på Madison Square Garden den 15:e november i New York.

kimura matchmaker

205 lbs.: Dominick Reyes vs. Glover Teixeira

Den talangfulle Dominick Reyes (#12) ställdes mot karriärens tuffaste motstånd i veteranen Ovince Saint Preux (#7). Han gjorde en mycket stark insats och utökade sitt obesegrade record till 9-0. Det innebär att han sannolikt tar över OSP’s sjundeplats på rankingen. På plats nummer 8 på rankingen återfinner vi en brasiliansk veteran. Han kommer visserligen från en förlust men han har ett välkänt namn och en seger mot Glover Teixeira skulle onekligen vara ett steg i rätt riktning. Det är dessutom en intressant matchning mellan två tekniskt duktiga strikers med bra markgame.

kimura matchmaker

265 lbs.: Derrick Lewis vs. Stipe Miocic

Derrick Lewis (#2) ställdes mot den ryske strikern Alexander Volkov (#5). Den tekniske strikern totaldominerade matchen i två och en halv rond. Lewis visade hjärta som höll sig kvar i fighten men var på god väg mot en solklar förlust. Med ett fåtal sekunder kvar av rond 3 sänkte han ryssen med en brutal överhandshöger. Det var en spektakulär comeback av den karismatiske amerikanen. I sin nästa match bör han ställas mot nummer 1-rankade Stipe Miocic. Mästaren Daniel Cormier kommer med stor sannolikhet att försvara sitt bälte mot Brock Lesnar. Således är en fight mellan Lewis och Miocic det enda rimliga.

kimura matchmaker

115 lbs.: Michelle Waterson vs. Karolina Kowalkiewicz

Michelle Waterson (#8) lyckades besegra Felice Herrig (#9) via domslut och befäste sin position på topp 10. Det var inte någon spektakulär seger, men hon gjorde vad som krävdes och tog sin andra raka seger. I sin nästa fight bör hon möta femterankade polskan Karolina Kowalkiewicz. Det är en match up mellan två kompetenta strikers. Vi tror det skulle kunna bli en trevlig drabbning.

Läs mer
+3
Dana Sad
Dana Happy
Khabib Nurmagomedov pekar på sig själv

UFC 229: Eftertankar – Khabib Nurmagomedov imponerade och skämde ut sig

T-Mobile Arena i Las Vegas Nevada välkomnade oss denna kväll. Det var en mycket efterlängtad kväll som vi sett fram emot ända sedan matchkortet meddelades. Conor McGregor gjorde comeback efter två års frånvaro och tog sig an den dagestanska örnen Khabib Nurmagomedov. Resten av huvudkortet bjöd även det på intressanta matchningar.

I kommentatorsbåset fick vi sällskap av Jon Anik, Joe Rogan och Dominick Cruz. Det var alltså upplagt för en bra mma-kväll.

UNDERKORT

170 lbs.: Ryan LaFlare vs. Tony Martin 

I kvällen öppningsmatch ställdes Ryan LaFlare mot den f.d. lättviktaren Tony Martin. Det var en ganska händelsefattig fight fram till dess att Martin sänkte LaFlare med en fin högerträff i andra ronden. Därefter kontrollerade han återstoden av ronden. I början av rond 3 träffade Martin med en fin huvudspark som fällde LaFlare. Några snabba hammerfists sen klev domaren in och avbröt. Bra vinst för Tony Martin.

155 lbs.: Gray Maynard vs. Nik Lentz 

Veteranerna Gray Maynard och Nik Lentz ställdes mot varann i kvällens andra match. En svårtippad fight mellan två erfarna och hårdslående herrar med brottningsbakgrund. Lentz inledde starkt och totaldominerade första ronden. Andra ronden blev underhållande och Maynard stod upp bra tills dess att Lentz fällde honom med en klockren huvudspark. Domaren klev in snabbt och avbröt fighten efter 1.19 av rond 2. Stark insats av Lentz som besegrar en veteran.

135t lbs.: Yana Kunitskaya vs. Lina Lansberg 

Ryskan Yana Kunitskaya ställdes mot den svenska ”Armbågsdrottningen” Lina Lansberg. Båda dessa damer är strikers och inledde sina UFC-karriärer med att förlora mot Cris Cyborg. Kunitskaya visade att hon är en bättre grappler och dominerade ronden tack vare två fina nedtagningar. Ryskan tog hem andra ronden via precis striking och stark clinch. Tyvärr för svenskan blev det en ganska komfortabel seger för Kunitskaya.

155 lbs.: Scott Holtzman vs. Alan Patrick 

Amerikanen Scott Holtzman är en skaplig striker. Han tog sig an den brasilianske grapplern Alan Patrick. Det blev en ganska underhållande fight. Den kraftfulle amerikanen gjorde en bra match. Han visade prov på bra nedtagningsförsvar och plockade poäng med sin striking. I tredje ronden tog Holtzman över och använde sin brutala kraft för att fälla och därefter avsluta den giftige brassen. Han vann via KO – ground-and-pound (armbågar) – vid 3.42 av rond 3.

135 lbs.: Aspen Ladd vs. Tonya Evinger 

Aspen Ladd (#9) är en ung och väldigt kraftfull fighter. Hon ställdes mot veteranen Tonya Evinger. En tuff grinder och f.d. Invicta-mästarinna som jobbar med hård press. Evinger inledde med att sätta hård press men Ladd fick topposition i en scramblesituation. Därifrån använde hon fin toppkontroll för att öppna för sin fina ground-and-pound. Hon lät slagen regna ner och efter 3.26 av rond 1 hade domaren sett tillräckligt. Imponerande TKO-seger för 23-åringen som tog karriärens tyngsta skalp och inkasserade dessutom $50,000 i bonus.

170 lbs.: Vicente Luque vs. Jalin Turner 

Den brasilianske strikern Vicente Luque var storfavorit när han ställdes mot den drygt 190 cm långe debutanten Jalin Turner. Luque satte hård press från början men debutanten stod upp bra i inledningen. Brassen träffades av en spinning elbow men kontrade med en hård höger som fällde Turner. Luque klev omedelbart in och avslutade det hela med ground-and-pound. Domaren stoppade fighten vid 3.52 av rond 1.

125 lbs.: Jussier Formiga vs. Sergio Pettis

Jussier Formiga (#5) är en giftig brasiliansk grappler. Han ställdes mot en mycket kompetent striker i Sergio Pettis (#2). Det blev en relativt avvaktande fight mellan dessa två mycket kompetenta herrar. Formiga stod upp bra i det stående och fick dessutom nedtagning i slutet av både första och andra ronden. I tredje ronden fick han rygg på Pettis och kontrollerade återstoden av tiden. Publiken buade åt den händelsefattiga matchen men Formiga besegrade en nummer 2-rankad fighter och måste vara nöjd med sin insats. Vi kan nog ändå konstatera att flugvikten inte fick några nya fans efter den här tillställningen.

HUVUDKORT

115 lbs.: Michelle Waterson vs. Felice Herrig 

Michelle Waterson (#8) tog sig an Felice Herrig (#9) i en match mellan två erfarna och duktiga fighters. Båda två är wellrounded med strikingbakgrund. De bjöd på en ganska jämn men ensidig fight med mycket clinch. I andra ronden fick Waterson en nedtagning och jobbade med bra kontroll och ground-and-pound. I tredje ronden fick Herrig topposition men uträttade inte mycket. Matchen avslutades med att de utbytte knän i clinch. Måttligt underhållande. Waterson fick segern hos alla tre domare, men siffrorna var minst sagt märkliga.

265 lbs.: Derrick Lewis vs. Alexander Volkov 

Derrick Lewis (#2) är en stor tungviktare  (265,5 lbs.) med brutal kraft i nävarna. Han ställdes mot den tekniske strikern Alexander Volkov (#5). Kraft mot teknik i en fight mellan dessa topprankade fighters. Det hade hettat till rejält på invägningen så vi såg fram emot att det skulle smälla i buren. Det gjorde det också. Volkov träffade tidigt med hårda kroppssparkar och vred upp tempot. Han skakade Lewis rejält men amerikanen visade tuffhet och höll sig kvar i matchen. I andra ronden sjönk tempot en aning och Lewis såg trött ut, men det var fortfarande skapligt underhållande. Tredje ronden bjöd på en tröttkörd Lewis och ryssen som tilläts prickskjuta från distans. Precis ALLT tydde på en bergsäker poängseger för Volkov. Ända fram tills dess att Lewis samlade sina sista krafter och skickade iväg en överhandshöger som fällde ryssen med sekunder kvar av matchen. Han vann via KO vid 4.49 av rond 3. En grymt imponerande vändning av Derrick Lewis som i vanlig ordning var härligt frispråkig och ärlig i oktagonintervjun.

205 lbs.: Ovince Saint Preux vs. Dominick Reyes 

Ovince Saint Preux (#7) ställdes mot talangen Dominick Reyes (#12) i en fight mellan två utpräglade avslutare. Båda två har KO-kraft och ett giftigt submissiongame. Det fanns alltså mycket som talade för att detta inte skulle gå tiden ut. Reyes inledde starkt och dominerade första ronden med utsökt striking. Den erfarne OSP såg stundtals rejält vilsen ut. Han lyckades dock överleva ronden. I rond 2 sjönk tempot och det blev något jämnare. Sista ronden påminde om den andra. I slutändan var det inget snack. Dominick Reyes tog en klar seger hos alla tre domare. Han gjorde en mycket stark insats när han besegrade sin hittills tuffaste motståndare. Reyes är fortfarande obesegrad och fortsätter sin klättring mot toppen.

155 lbs.: Tony Ferguson vs. Anthony Pettis 

Tony Ferguson (#2) var tillbaks från knäskada och tog sig an den f.d. mästaren Anthony Pettis (#8). El Cucuey inledde starkt och satte hård press på Pettis. Han tvingade Pettis bakåt under hela ronden. I inledningen av rond 2 träffade Pettis hårt och skakade Ferguson som snart föll till marken. Pettis hamnade i El Cucueys guard men fick inte mycket uträttat. I slutet av ronden tog Ferguson tillbaka initiativet och pressade stenhårt. Pettis stod upp bra och vi bjöds på vild och underbar underhållning. Publiken njöt av vad de såg och stämde upp i sång.

Till allas stora besvikelse avbröts fighten i rondpausen efter rond 2 pga att Pettis hade brutit handen. Det var Pettis tränare Duke Roufus som meddelade domaren som inte hade något annat val än att blåsa av fighten. Därmed gick segern till Tony Ferguson. Pettis kunde ändå glädja sig åt att ha medverkat i Fight of the night vilket gav båda fighters $50,000 i bonus.

155 lbs.: Khabib Nurmagomedov vs. Conor McGregor 

Så hade det äntligen blivit dags för kvällens huvudmatch mellan den obesegrade Khabib Nurmagomedov (C) och Conor McGregor (#1). UFCs bäste grappler mot UFCs bäste striker. Regerande mästare mot f.d. mästare. Conor satte omedelbar press men efter en minut hade Khabib fått sin första nedtagning. Därefter fick vi se fyra minuter av toppkontroll och en rondvinst för örnen. I andra ronden träffade Khabib med en stenhård höger som skakade McGregor. Därefter tog han ner irländaren och avlossade elak och blytung ground-and-pound. McGregor visade prov på stort hjärta och lyckades överleva ronden. Tredje ronden blev huvudsakligen en jämn strikingaffär. McGregor såg dock förhållandevis långsam ut efter all grappling. I fjärde ronden tog Khabib omedelbart ner McGregor jobbade med sitt tunga toppgame. Han jobbade sig fram till att ta rygg och satte in en tight rear-naked choke som tvingade irländaren att klappa.

Imponerande insats av Khabib som firade segern genom att hoppa ut ur oktagonen och starta slagsmål i publiken. Kaoset ledde i sin tur till att några från Khabibs team attackerade Conor McGregor inne oktagonen. Det är svårt att veta exakt vad som utlöste bråket så vi kanske ska avvakta lite med att döma alltför hårt innan vi vet mer. Ett mycket tråkigt efterspel till en enastående insats av den obesegrade dagestaniern. Vi får hoppas att förövarna – inklusive mästaren – straffas för sitt beteende. Det skadar sporten när sådana här saker inträffar inför en idrottsvärld som redan är aningen skeptiskt inställd till mma.

SAMMANFATTNING

Vi fick uppleva en mycket underhållande gala med bra underhållningsvärde och många avslut. Vi var nöjda helt enkelt. De drygt 20,000 åskådarna på plats bör ha gjort UFC nöjda.

Derrick Lewis visade än en gång att han har usel kondition och brutal kraft i sin högerhand. Än en gång lyckas han vända en fight och avsluta sin motståndare efter att ha legat under klart på poäng. Han är sannerligen en underhållande karaktär. Han blev dessutom $50,000 rikare tack vare sin insats.

Dominick Reyes förlängde sin obesegrade svit genom att ta en solklar seger mot veteranen OSP. Den unge Reyes ser alltmer ut som en framtida mästare.

Tony Ferguson gjorde comeback och lyckades besegra Anthony Pettis i en galet underhållande match. Han befäste därmed sin position som näste utmanare om lättviktstiteln.

Khabib Nurmagomedov tog en mycket imponerande vinst och därefter skämde både han och teamet ut sig genom att attackera medlemmar av McGregors team, både i oktagonen och i publiken. Ryktet säger att Islam Makhachev och Zubaira Tukhugov kommer att stängas av från UFC – kanske på samma sätt som engelsmannen Paul Daley som aldrig mer satt sin fot i oktagonen igen efter att ha misskött sig i oktagonen. Det är således med blandade känslor vi summerar en i övrigt härlig mma-kväll.

Läs mer
+4
Dana Sad
Dana Happy
bellator

Bellator 206: Breakdown – Gegard Mousasi vs. Rory MacDonald

Breakdown – ’Mousasi vs. MacDonald’

Den 29 september kommer Bellator att besöka San Jose i Kalifornien. Det är ett högprofilerat och intressant kort man bjuder på. I synnerhet huvudmatchen är en riktigt spännande tillställning mellan två fighters som länge tillhört den yttersta världstoppen. Mellanviktsmästaren ställs mot welterviktsmästaren i vad som måste betecknas som en supermatch. Gegard Mousasi mot Rory MacDonald i en match mellan två mycket erfarna och meriterade fighters. Nedan tittar vi närmare på kombattanterna.

185 lbs.: Gegard Mousasi vs. Rory MacDonald

Gegard Mousasi (44-6-2)
Ålder: 33 år
Längd: 185 cm
Reach: 193 cm
Stance: ortodox

Mousasi föddes i Iran men vid fyra års ålder flydde familjen till Nederländerna och bosatte sig i Leiden. Hans första kontakt med kampsport var när han vid åtta års ålder började träna judo. När han var 15 år började han med boxning. Han bytte efter några år till kickboxning och tog sedermera steget över till mma. Han följde i sin äldre brors fotspår och brodern ägnade sig åt mma. Mousasi gjorde professionell debut redan 2003 och varit mästare i bl.a. Dream och i Strikeforce. Han har en imponerande vinstsvit på 7 raka matcher och i sin senaste match tog han mellanviktsbältet genom att besegra Rafael Carvalho via TKO i rond 1. Av Mousasis 44 vinster har 36 kommit via avslut – 24 KO och 12 submissions. Med sammanlagt 52 mma-matcher på sitt record får Mousasi sägas vara en extremt erfaren fighter.

Styrkor:
+ strikingteknik
+ erfarenhet (lugn)
+ ’killer instinct’
+ underskattad grappling

Svaghet:
– ’slow starter’

Rory MacDonald (20-4)
Ålder: 29 år
Längd: 182 cm
Reach: 193 cm
Stance: ortodox

Rory MacDonald började träna mma redan vid 14 års ålder. År 2005, vid 16 års ålder, gjorde han professionell debut. Efter att ha samlat ihop ett record på 9-0 signades han av UFC och gjorde debut i organisationen 2010. Redan i sin andra UFC-fight ställdes han mot den högt rankade Carlos Condit. Han förlorade matchen men belönades, tillsammans med Condit, för Fight of the night. Efter förlusten flyttade han till Montreal och anslöt till Tristar Gym och blev träningskamrat med Georges St-Pierre. MacDonald samlade ihop ett record på 9-4 i UFC innan han, något överraskande, valde att skriva på för Bellator år 2017. I sin första match i Bellator besegrade han den erfarne brittiske strikern Paul Daley och i sin senaste fight vann han welterviktsbältet genom att besegra Douglas Lima. Av hans 20 vinster har 14 kommit via avslut – 7 KO och 7 submissions.

Styrkor:
+ wellrounded
+ erfarenhet
+ fight-IQ
+ psyke

Svaghet:
– näsbenet

Rory MacDonald seger!

Matchning

Det här är som sagt en ytterst intressant match up mellan två världsklassfighters. Det finns dessutom en hel del intressanta likheter mellan dessa fighters. Båda två är erfarna och mycket wellrounded. De har ett flertal liknande styrkor, bl.a. bra fight-IQ och god förmåga att anpassa sin taktik till motståndarens stil. Det innebär att detta är en ytterst svårtippad match.

Trots etablerat stående – ett väldigt fint submission-game

Mousasi har väldigt teknisk striking och jobbar alltid bakom en mycket fin jabb. Han är bra på att variera sin jabb och att mixa den med finter vilket gör honom svårläst. Bakom jabben använder han främst precisa raka slag och vältajmade sparkar. Hans fina teknik gör att han har fin balans och alltid är tät i sin defensiv. Han har ett väldigt brett game, bra ’shotselection’ och en otrolig förmåga att anpassa sin taktik till motståndarens ’skill set’. Han har bakgrund inom judo och på senare år har han även förbättrat sin brottning avsevärt. Han har bra trips men jobbar främst med ’double legs’ mot buren. Hans förmåga att diktera var fighten utspelas är ett viktigt vapen. Han har dessutom ett starkt nedtagningsförsvar. Väl på marken har han ett starkt toppgame och en bra och aktiv guard. Han jobbar aktivt med sweeps – ofta från butterfly guard – från rygg. Med 12 vinster via submission får han sägas vara ett hot även i detta avseende.

Utnyttjar gärna sin räckvidd

MacDonald är i likhet med sin motståndare en mycket wellrounded fighter med bred repertoar och han är även en vass taktiker. En av hans styrkor är att han har ett anpassningsbart game som kan varieras med tanke på motståndet. MacDonald bygger, även han, sitt game på sin fina jabb. Han har bra räckvidd och bra kraft i slaget. Ofta kommer en stenhård rak höger bakom jabben, men han använder den även för att sätta upp sitt fina sparkgame. Han är stark i clinch och är giftig i pocket men föredrar att fightas långt och utnyttja sin räckvidd. En viktig del i hans game är press. Han gillar att stalka sina motståndare och pressa dem bakåt mot buren. Där letar han öppningar för powerstrikes eller sina effektiva nedtagningar.

MacDonald är en kompetent brottare med varierade nedtagningar och ett mycket starkt toppgame. Han har dessutom mycket bra nedtagningsförsvar. Han är svartbälte i bjj och mot Demian Maia visade han hur stark hans defensiva grappling är. Han har i likhet med Mousasi en effektiv butterfly guard. Han är även fysiskt stark och är bra på att ta sig upp till stående.

Summering

Båda dessa herrar använder sin utmärkta jabb som en central del i sitt game. De har båda lång reach och mycket fin teknik. De använder jabben bl.a. för att styra avståndet och för att sätta upp sina attacker. De har bra balans och tight defensiv. Det tyder på att vi står inför en ”jabbarnas duell”, en schackmatch. Den som lyckas bäst i denna duell kommer troligen att ha ett klart övertag.

Mousasi är den naturlige mellanviktaren av de två och han har dessutom tävlat en hel del i lätt tungvikt. Han kommer därför att ha ett storleksövertag. Detta kan inverka om han får topposition men även i tex clinchsituationer. MacDonald är van vid att vara stor för sin viktklass men här kommer han att ställas mot en man med större frame än han själv. Det ska bli intressant att se hur han klarar av uppgiften.

Kan MacDonald överraska nu på lördag?

Mousasi gillar inte när han blir hårt pressad och tvingas fightas medan han rör sig bakåt. MacDonald har sannolikt fysiken och de verktyg som krävs för att kunna sätta press på den holländske eleganten. Frågan är om han lyckas implementera sitt pressgame. Om han skulle lyckas trötta ut Mousasi ökar hans chanser en hel del.

Oddssättarna håller Mousasi som klar favorit inför fighten men MacDonald har definitivt vad som krävs för att stå upp mot den erfarne mellanviktsmästaren. Frågan är om det är tillräckligt för att lyckas överraska och knipa bältet i 185 pounds. På lördag får vi svaret.

Läs mer
+3
Dana Sad
Dana Happy

UFC Sao Paulo: Eftertankar – Oliveira är en ’scary dude’

UFC hade för tredje gången i år tagit med sig oktagonen och begett sig till Brasilien. Närmare bestämt till Ginásio do Ibirapuera i tolvmiljonersstaden Sao Paulo. Det nya regelverket – Unified rules – hade implementerats av den brasilianska kommissionen.

Det var en på förhand skadedrabbad gala, en som räddats av en rad sistaminutenlösningar. Därför var våra förväntningar inte våldsamt höga. Ansvaret för att kommentera hade denna gång tilldelats Jimmy Smith och Brendan Fitzgerald.

Underkort

115 lbs. Alex Chambers vs. Livia Renata Souza 

Livia Renata Souza är f.d. Invicta-mästarinna. Hon matchades mot den mediokra 39-åriga Alex Chambers. Förmodligen för att UFC ville att hemmafightern skulle få en seger i sin UFC-debut. Oddssättarna hade satt Chambers odds på nära 9 gånger pengarna vilket innebar att de trodde lika mycket på henne som en snöboll i helvetet. De fick rätt. Souza öppnade hårt och pressade med sin kraftfulla striking. Sen tog hon enkelt ner Chambers och säkrade snabbt en tight ’mounted guilliotine’ som fick Chambers att klappa vid 1.21 av rond 1. Strålande debut av Souza.

170 lbs. Elizeu Zaleski dos Santos vs. Luigi Vendramini  

Elizeu Zaleski dos Santos är en underhållande striker med 5 raka segrar. Han skulle ha mött Belal Muhammed men får istället möta den 22-årige debutanten Luigi Vendramini (7-0) som är en lättviktare klev upp en viktklass och tog fighten på kort varsel. Han stod upp bra och var nära att sätta en rear-naked choke i första ronden. Det kunde dock bara sluta på ett sätt. I andra ronden avlossade dos Santos ett brutalt hoppknä och följde snabbt upp med några snabba slag. Domaren steg in och avbröt matchen vid 1.20 av rond 2. Dos Santos inkasserade ytterligare en KO-vinst och sin sjätte raka seger. Därefter utmanade han Robbie Lawler.

185 lbs. Thales Leites vs. Hector Lombard 

Leites och Lombard är två veteraner i slutet av sina karriärer. Leites hade 2 raka förluster och gjorde sin sista mma-fight. Den kubanske sluggern Lombard hade 6 raka matcher utan vinst. Frågan var om flytten till All Stars skulle kunna vända trenden för KO-artisten. Matchen inleddes förvånansvärt avvaktande och Lombard jobbade metodiskt med stenhårda bensparkar. I andra ronden satte Leites press och tog över initiativet. Tredje ronden såg ungefär som den andra. Leites utnyttjade sin erfarenhet och sitt övertag i räckvidd för att säkra poängsegern i sin sista match i karriären. Lombard gjorde en ganska platt match och inkasserade ytterligare en förlust – hans sjunde raka fight utan vinst. Vi gratulerar Thales Leites till segern och till en imponerande karriär.

125 lbs. Marya Bueno Silva vs. Gillian Robertson 

Gillian Robertson är lovande ung fighter med två raka vinster i UFC. Hon ställdes mot en obesegrad brasiliansk debutant i Marya Bueno Silva (5-0). Vi bjöds på en intensiv första rond. Silva inledde aggressivt i det stående och Robertson jobbade bra från toppkontroll. Så såg ronden ut ända till slutet då Silva överraskade med att sätta en mycket fin armbar som tvingade kanadensiskan att klappa. Silva vann via armbar vid 4.55 av rond 1 i UFC-debuten – inför sin hemmapublik dessutom. Bara att gratulera.

170 lbs. Sergio Moraes vs. Ben Saunders  

Sergio Moraes är en hårdslående herre med riktigt giftig bjj. Ben Saunders är en veteran med bra bjj och stabil striking. Detta hade alltså förutsättningar att bli en spännande drabbning. Första ronden blev en intressant schackmatch på marken och Moraes var mycket nära att få in en armbar i slutet av ronden. Andra ronden inleddes som den första. Moraes säkrade en tidig nedtagning och jobbade effektivt från topposition. Han passerade Saunders guard till ’full mount’ och därifrån jobbade han in en mycket tight armtriangel. Saunders tvingades klappa vid 4.42 av rond 2. Moraes mycket starka bjj gav honom segern.

265 lbs. Augusto Sakai vs. Chase Sherman 

Augusto Sakai är en 27-årig UFC-debutant med erfarenhet från bl.a. Bellator. Han tog sig till UFC genom att delta i den brasilianska versionen av Dana White’s Tuesday Night Contender Series. Han ställdes mot amerikanen Chase Sherman, som kom från 2 raka förluster. Fighten inleddes i bra tempo för att vara två så stora killar. Det var underhållande med en hel del slagväxling och usel defensiv. Efter två jämna ronder vred Sakai upp tempot i sista ronden och satte hård press med slag och knän. Shermans haka höll honom kvar i fighten men till slut tvingades Marc Goddard kliva in och avbryta misshandeln. Sakai vann via TKO efter 4.03 av rond 3. Stark insats i debuten och han gjorde troligen Sherman arbetslös.

205 lbs. Luis Henrique vs. Ryan Spann

Brassen Luis Henrique klev ner från tungvikt och tog sig an debutanten Ryan Spann. Den långe amerikanen (195,5 cm) tog sig till UFC via Dana White’s Tuesday Night Contender Series. Själva matchen då? Ja, det var inte någon högkvalitativ mma vi fick se. Henrique är stark som en oxe. Problemet är att han även är ungefär lika teknisk som en oxe. Det gör att hans fightingstil är raka motsatsen till energieffektiv. Spann gjorde en godkänd insats i sin debut. Han visade att han är hyfsat wellrounded och att kondition är bra att ha. Det räckte till seger i UFC-debuten.

155 lbs. Evan Dunham vs. Francisco Trinaldo  

Veteranen Evan Dunham hade deklarerat att han skulle sluta med mma efter denna fight. Han ställdes mot den 40-årige brasilianske strikern Francisco Trinaldo. Dessa erfarna herrar bjöd på en jämn och småtrevlig första rond. Andra ronden såg ut ungefär som den första. I slutet av ronden träffade Trinaldo med ett knä mot levern och Dunham föll omedelbart ihop på golvet och domaren avbröt matchen. Det var en perfekt tajmad kontring av den kraftfulle brassen som tog en fin KO-seger på hemmaplan. I oktagonintervjun bad han Dana White om en rematch mot Kevin Lee.

155 lbs. Christos Giagos vs. Charles Oliveira  

Christos Giagos gjorde comeback i UFC efter några år i mindre organisationer. Han ställdes mot hemmafightern, den mycket giftige, Charles Oliveira. Giagos stod upp förvånansvärt bra och det blev en jämn fight i bra tempo. Fram tills dess att brassen, i andra ronden, fick en nedtagning och snabbt satte en närmast perfekt rear-naked choke och gav hemmafansen valuta för pengarna. Vid 3.22 av rond 2 fick Oliveira sin elfte UFC-vinst via submission – det är nytt rekord.

Huvudkort

115 lbs. Randa Markos vs. Marina Rodriguez 

Den tuffa kanadensiska brottaren Randa Markos (#13) var ute efter revansch efter poängförlusten mot Nina Ansaroff. Hon tog sig an den obesegrade brasilianska nykomlingen Marina Rodriguez (10-0) som tagit sig till UFC via DWTNCS: Brazil. Markos inledde bra i första ronden. Hon fick topposition och kontrollerade därifrån sin motståndare. Andra ronden gick till Rodriguez som visade sin fina striking. Tredje ronden blev jämn men brasilianskan avslutade starkare och borde ha tilldelats segern. Istället ansåg domarna att det var korrekt med ett oavgjort resultat. Det ska Markos vara mycket nöjd med.

135 lbs. Renan Barao vs. Andre Ewell 

Renan Barao, den f.d. mästaren, missade vikten grovt med nästan 6 pounds. Han ställdes mot en intressant UFC-nykomling i Andre Ewell. Amerikanen, den 180 cm långe Ewell, fick i sin debut chansen mot minst sagt meriterat motstånd. Barao åkte på en tidig nedslagning men fick en tidig nedtagning och jobbade effektivt från topp under resten av ronden. Andra ronden dominerade Ewell i det stående under 4 minuter. Sista minuten fick Barao topposition men fick inte särskilt mycket uträttat. I tredje ronden var det inget snack om saken. Ewell kontrollerade det stående och prickade gång på gång med poänggivande kombinationer. En stark debut av amerikanen som presenterade sig för den breda mma-publiken genom att ta en fin skalp.

205 lbs. Sam Alvey vs. Antonio Rogerio Nogueira 

Veteranen Antonio Rogerio Nogueira har hunnit bli 42 år gammal – men ålder är ju bara en siffra. Han tog sig an den erfarne och hårdslående amerikanen Sam Alvey. Detta var en intressant match up mellan två southpaw-strikers. Efter en trevande inledning tog det sig och tempot ökade i andra halvan av första ronden. I andra ronden fick Nogueira träff med en fin överhandsvänster som rockade Alvey. Han följde upp med att stänga avståndet och låta slagen regna. Snart träffade han igen och amerikanen föll handlöst. Då klev domaren in och avbröt matchen. Imponerande vinst för den gamle strikern som vann via KO vid 1.00 av rond 2. För den något överraskande KO-segern belönades han med $50,000 extra i bonus.

170 lbs. Alex Oliveira vs. Carlo Pedersoli 

Alex Oliveira (#14), den vrålstarke Muay Thai-strikern, ställdes mot den unge italienaren Carlo Pedersoli som klev in och tog fighten på kort relativt varsel. Det var ett rejält kliv uppåt i svårighetsgrad för ynglingen. Cowboy var storfavorit inför fighten och han visade att det var en korrekt bedömning. Det blev nämligen en kort dag på jobbet för brassen. Efter att tidigt ha träffat med en hård kort höger följde Oliveira upp med ground-and-pound och domaren tvingades avbryta matchen vid 0.39 av rond 1.

205 lbs. Thiago Santos vs. Eryk Anders 

I den otursförföljda huvudmatchen fick vi se två atletiska och kraftfulla mellanviktare ställas mot varann i lätt tungvikt. Thiago Santos (#12), den brasilianske power-strikern, tog sig an amerikanen Eryk Anders. Den senare klev in på blott en veckas varsel. Med tanke på förutsättningarna och vilka som möttes väntade vi oss en explosiv tillställning. Anders stängde tidigt avståndet och tvingade den explosive och muskulöse Marreta att arbeta med ryggen mot buren. Han föreföll ha stor respekt för brassens ’stand up’. Andra ronden bjöd på högre tempo, aggressiv striking och bra underhållning. Santos hade övertaget men Anders visade tuffhet och bra haka. Tredje ronden bjöd på mer svängig underhållning, såväl på marken som stående, och de utbytte hårda slag. I slutet av tredje ronden kämpade Anders för nedtagning och Santos svarade med åtskilliga hårda armbågar mot huvudet på amerikanen. Efter gonggongen kunde Anders inte ta sig tillbaka till sin hörna utan kollapsade i mitten av oktagonen. I och med det tilldömdes Santos segern via TKO. Anders visade stort hjärta och lika stor tuffhet när han uthärdade en mängd stenhårda träffar från den kraftfulle brassen. Anders kan trösta sig med $50,000 för Fight of the night. Santos fick såklart lika mycket.

Sammanfattning

Vi kan summera en ganska trevlig kväll i Sao Paulo. Även publiken på plats torde vara glada efter att många hemmafighters gjorde fina insatser. Vi bjöds på stundtals riktigt trevlig underhållning och flera fina avslut.

Charles Oliveira tog sin elfte submissionvinst i UFC och satte därmed nytt rekord. En imponerande bedrift av ”Do Bronx” som efter fighten meddelade att han hade för avsikt att åter gå ner en viktklass till 145 lbs. Han fick dessutom prestationsbonus på $50,000 för submissionvinsten.

Cowboy Oliveira förväntades vinna sin match mot den unge italienaren Carlo Pedersoli. Det gjorde han också, på 39 sekunder. Han är en ’scary dude’.

Thiago Santos tog en fin seger mot den tuffe amerikanen Eryk Anders. Det blev en svängig och underhållande huvudmatch som till publikens stora glädje vanns av hemmafightern. Det blev en fin avslutning på denna kväll (natt) i Sao Paulo.

________________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
+2
Dana Sad
Dana Happy
Jon Jones med UFC-bälte

Krönika: The Champ is back

I onsdags nåddes mma-världen av nyheten att Jon Jones inom kort kommer att kunna återuppta sin mma-karriär. Den förväntade långa avstängningen visade sig bli endast 15 månader lång och med retroaktiv verkan. Detta innebär att Jon Jones skulle kunna gå match efter den 28 oktober när avstängningen upphör. Många är nog förvånade över domslutet från skiljedomaren och kritiken har inte låtit vänta på sig. Många är besvikna över det förhållandevis korta straffet. UFC tillhör dock inte de besvikna. De har all anledning att fira Jones tidiga återkomst. Efter ett tufft år för organisationen, med sviktande tittarsiffror, kommer det lindriga straffet närmast som en skänk från ovan.

En aldrig tidigare skådad talang

Jonathan Dwight Jones debuterade på kort varsel mot Andre Gusmão på UFC 87 den 9 augusti 2008. Det dröjde inte alltför länge innan han slog igenom och i mars 2011, vid endast 23 års ålder, vann han titeln i lätt tungvikt och blev den yngste UFC-mästaren genom tiderna. Han kom sedermera att ses som sportens största talang någonsin. Han försvarade sin titel hela åtta gånger och var under åtskilliga år rankad som nummer ett på pound-for-pound-listan. Idag ses han av många som, i bästa fall, en lögnare och fuskare. Kanske värre än så. Trots det kommer han inom en ganska snar framtid att göra comeback i oktagonen. Flertalet fans, även hans hårdaste kritiker, kommer dock med stor sannolikhet att bänka sig framför tvn när han åter kliver in i buren. Sådan är hans dragningskraft den kontroversielle f.d. mästaren. Men låt oss kort titta på hur han hamnade där han idag befinner sig.

Ett trist mönster

På morgonen den 19 maj 2012 greps den unge Jon Jones för rattfylleri i Binghamton i delstaten New York. Han hade kraschat sin Bentley Continental in i en stolpe och greps av polis i samband med det inträffade. Han erkände sig skyldig till rattfylleri och tvingades bl.a. betala böter samt installera alkolås på sina fordon.

Inför Jones möte med Daniel Cormier på UFC 182 den 3 januari 2015 florerade en hel del rykten om att mästaren skulle vara dopad. Detta efter att det framkommit att han bl.a. hade onormala testosteronvärden. Det hela stannade emellertid vid just rykten. Några dagar före själva matchen på UFC 182 lämnade Jones ett dopingprov som visade spår av kokain. I intervjuer berättade Jones att han inte hade något problem med kokain, tvärtom så tyckte han inte alls om det, och han hade bara testat en gång och råkat bli påkommen just denna enda gång. I samband med att det blev offentligt känt att Jones hade haft kokain i blodet skrev han in sig på en rehabklinik, där han stannade en (1) natt innan han skrev ut sig själv. UFC – sannolikt rädda för att svärtas ned av den negativa publiciteten – straffade Jones med böter på $25,000 för att ha brutit mot UFC’s Athlete Code of Conduct.

Hit and run

Den 27 april samma år meddelade polisen i Albuquerque att man hade efterlyst Jon Jones. Anledningen var att han hade kört på en gravid kvinna och därefter flytt från platsen. Han hade dock sprungit tillbaka till sitt fordon och hämtat bl.a. pengar innan han återigen flydde olycksplatsen. Han bemödade sig inte att kontrollera hur det hade gått för den gravida kvinna som körde det andra fordonet. På grund av det inträffade valde UFC att frånta Jones dennes titel. Man meddelade emellertid att man skulle stötta Jones under den kommande rättsprocessen. Straffet för bilolyckan och för att ha flytt från olycksplatsen blev 18 månaders villkorlig dom samt samhällstjänst. Han kom alltså väldigt lindrigt undan den gode Jones.

Jones, som vid tidpunkten hade blivit interimmästare genom att besegra Ovince St. Preux i april 2016, bokades in som main event på UFC 200. Där skulle han utmana Daniel Cormier om det riktiga bältet. Det var en högprofilerad gala som skulle gå av stapeln under international fight week i Las Vegas. Endast tre dagar före galan blev Jones bortplockad efter att det blev känt att han flaggats av USADA för dopingöverträdelse. Den 18 juli meddelade Nevada State Athletic Commission att Jones hade testat positivt för två dopingklassade ämnen. Han fick sedermera ett straff på 1 års avstängning av USADA för överträdelsen som bedömdes vara “försumlig, men inte avsiktlig”. Det var alltså Jones berömda “dick pills-försvar” som hade räddat honom från en längre avstängning.

När man inte trodde att det kunde bli värre

I augusti 2017 var det dags igen. Jones flaggades av USADA kort efter att ha besegrat Daniel Cormier i en match om UFCs lätta tungviktsbälte. Det framkom snart att han hade lämnat ett positivt dopingprov den 28 juli 2017. Efter att även B-provet visade sig vara positivt valde UFC att, ännu en gång, frånta honom bältet. Dana White gjorde vad han alltid gör i liknande situationer. Han uttryckte sin besvikelse och underströk hur allvarligt han såg på situationen. Vi visste dock innerst inne hur Mr. White egentligen såg på saken.

För en andragångsöverträdelse riskerade Jones upp till 4 års avstängning, vilket i praktiken hade inneburit att hans karriär hade varit över. Hela mma-världen har väntat spänt på att få veta Jones öde. Vissa har önskat att han skulle stängas av på livstid medan andra har haft en mer förlåtande attityd och hoppats på att supertalangen skulle komma lindrigt undan och komma tillbaka till UFC. Det visade sig att de senare fick rätt. USADA gav initialt Jones en 18 månader lång avstängning. Detta efter att man dragit av 30 månader från det potentiella straffet pga hans samarbete under utredningen och hans leverans av “substantial assistance” – han har lämnat information om andra fighters som kan hjälpa USADA i jakten på fuskare. Därefter valde Jones ändå att ta ärendet vidare till en skiljedomare, detta var den inom dopingvärlden erkände Richard H. McLaren. Denne valde att ge Jones en 15 månader lång avstängning vilket innebär att hans avstängning upphör i slutet av oktober månad i år.

Som en del i uppgörelsen med USADA har alltså Jones, utifrån vad som rapporteras, förbundit sig att samarbeta med organisationen i jakten på andra dopinganvändare. Han kommer alltså att tillhandahålla information i utbyte mot strafflindring. Frågan är hur detta kommer att bemötas bland andra mma-fighters. Det är något framtiden får utvisa.

Förnekelsen

Jones har under hela processen vidhållit att han är oskyldig och att han än en gång har fått i sig en förbjuden substans av misstag. Bevisen förefaller, till mångas förvåning, stödja denna uppfattning. Utöver detta kommer Richard H. McLaren fram till en del ögonbrynshöjande slutsatser. I synnerhet när han kommer fram till att Jones gett ett mycket ärligt och trovärdigt intryck. Samt att han närmast är att betrakta som ett offer för olyckliga omständigheter. Detta trots att Jones erkänt för USADAs utredare att han, både före och efter det positiva dopingprovet från den 28 juli förra året, har använt kokain och andra droger. Nu är kokain förvisso inte förbjudet av USADA, när man inte tävlar, men det är en illegal drog och det säger något om Jones förhållningssätt till förbjudna substanser. Jones har även, under processen, erkänt att han struntat i att över huvud taget sätta sig in i USADAs regelverk eller genomföra de obligatoriska moment som alla UFC-fighters förväntas genomgå.

Slutsatser

Vilka slutsatser kan vi dra av allt detta? Ja, den första slutsats vi kan dra är att Jon Jones har nio liv. Han har lyckats krångla sig ur knepiga situationer tidigare men denna gång såg det riktigt mörkt ut för den forne mästaren. Många trodde att hans karriär var i fara. Såväl CSAC, USADA som skiljedomaren förefaller dock ha svalt Jones berättelser förvånansvärt okritiskt. Han har förvisso tvingats bli tjallare för USADA, men faktum kvarstår att han än en gång har lyckats komma förvånansvärt lindrigt undan från en mycket komplicerad situation .

En annan slutsats vi kan dra är att USADAs trovärdighet, i mångas ögon, har fått sig en rejäl smäll. Att Jones, med tanke på hans historia, tillåts komma undan med en 15 månader lång avstängning sänder ut, minst sagt, dubbeltydiga signaler. USADA och allt antidopingarbete förutsätter en hög grad av trovärdighet. Jones straff kastar tveklöst skugga över mycket av det arbete som USADA och andra organisationer utför i kampen mot dopning inom idrotten.

UFCs trovärdighet har i dylika frågor länge varit under all kritik och därför hade nog ingen förväntat sig något annat än att de skulle stå med öppna armar den dag Jones eventuellt var fri att återuppta mma-karriären. Organisationen har länge visat att om du heter Conor McGregor, Brock Lesnar eller Jon Jones så är man ytterst snabba att förlåta även allvarliga försyndelser. Detta trots att man initialt uttalat sin besvikelse, ilska eller till och med avsky gentemot dessa herrars beteende. Det kan tyckas orättvist, som hyckleri, men sådan är väl den värld vi lever i.

_____________________________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
-2
Dana Sad
Dana Happy
Eryk Anders möter Thiago Santos i Sao Paulo

UFC Sao Paulo: Breakdown – Eryk Anders vs. Thiago Santos

I huvudmatchen i Sao Paulo skulle engelsmannen Jimi Manuwa ha mött den brasilianske veteranen Glover Teixeira. Oturligt nog ådrog sig brassen en skada och tvingades dra sig ur fighten. Härvid inleddes jakten på en värdig ersättare – någon med stark koppling till Brasilien, för att blidka den kräsna hemmapubliken. Valet föll på Thiago ”Marreta” Santos som tog klivet upp från mellanvikt för att ta sig an den tuffe strikern. Blott en vecka före matchen skadade sig även Manuwa och därför föll valet på Eryk Anders som ersättare. Med tanke på omständigheterna är det definitivt ingen dålig inhoppare. Detta är en ’match up’ mellan två kraftfulla och mycket hårdslående herrar. Det kan alltså bli underhållande, så länge det varar.

205 lbs. Eryk Anders vs. Thiago Santos

Eryk Anders
Eryk Anders (11-1)

Ålder: 31 år
Längd: 185 cm
Reach: 190,5 cm
Stance: southpaw

Eryk Anders är en f.d. amerikansk fotbollsspelare som hade en framgångsrik karriär vid University of Alabama. Han lyckades dock aldrig etablera sig i NFL och valde sedermera att lägga ner fotbollskarriären. Istället började han träna kampsport. Anders gick hela 22 amatörmatcher innan han 2015 gjorde professionell debut.

Han är en mycket atletisk och explosiv fighter som har rejäl kraft i slag och sparkar. Han är dessutom f.d. Golden Gloves-vinnare (amatörboxning) i Alabama vilket vittnar om skaplig teknik med händerna. Han har ett record på 3-1 i UFC och i sin senaste fight lyckades han, efter en i övrigt ganska blek insats, avsluta Tim Williams via KO i sista ronden.

Styrkor:
+ Fysik
+ Bra cardio och uthållighet
+ KO-kraft
+ Bra takedowns
+ Underskattad grappling

Svaghet:
– Oerfaren
– Lättläst


Thiago Santos (18-6)

Ålder: 34 år
Längd: 183 cm
Reach: 193 cm
Stance: ortodox

Santos har kampsportsbakgrund inom capoeira och thaiboxning, vilket man kan se i hans fightingstil. Han är mycket kraftfull och har rejäl KO-kraft – 12 av 18 vinster via KO. Santos tog sig till UFC 2013 via deltagande i The Ultimate Fighter Brazil. Han har sedan dess samlat ihop hela 15 matcher i UFC och har ett record på 10-5. Han har 5 vinster på sina 6 senaste matcher och den enda förlusten har kommit mot den högt rankade David Branch. Han hade dessförinnan fina vinster mot kvalitetsmotståndare som Jack Hermansson och Anthony Smith.

Styrkor:
+ Striking
+ KO-kraft
+ Fysik
+ Aggressivitet
+ Clinch

Svaghet:
– Stryktålighet
– Psyke (ojämn)

Eryk Anders möter Thiago Santos i Sao Paulo
Matchning

Som vi nämnde ovan är denna matchning något av en ”sista-minuten-lösning”. Det är trots det inget dålig match up. Det är två kraftfulla och hårdslående fighters som brukar bjuda på sevärd mma. Det är dessutom två fighters på väg uppåt i sina karriärer. Låt oss titta lite närmare på dessa kämpar och vad de har att erbjuda.

Eryk Anders starka toppgame

är som sagt en aggressiv och kraftfull fighter. Han har ett lugn i buren som är vanligt hos riktigt erfarna fighters. Han använder gärna sin fysik och kraft för att stalka och sätta press på motståndaren. Han är atletisk och väldigt explosiv. Anders har en fin jabb och bra feints, vilka han använder för att locka fram reaktioner från sina motståndare. Han jobbar metodiskt för att hitta öppningar för sin stenhårda vänster, eller så mixar han in nedtagningar. Han har ett starkt toppgame och farlig ground-and-pound.

Thiagi Santos i media
Thiago Santos utpräglad striker

Santos är som nämnt en utpräglad striker. En mycket kraftfull sådan med brutal kraft i såväl slag som sparkar. Han har bra teknik och fint fotarbete. Han är väldigt duktig på att fightas från båda stances – han byter gärna till southpaw för att avlossa sin brutala vänsterspark. Santos gillar att jobba från distans och prickskjuta med stenhårda tekniker. Han har även ett starkt clinchgame med farliga knän och armbågar. Santos hade tidigare i karriären ganska stora hål i sitt markgame men förefaller har åtgärdat dessa på senare tid. Han är långt ifrån någon supergrappler, men han har en stabil defensiv och ett tungt toppgame.

Anders visade i matchen mot Machida att han kan hantera en erfaren och tekniskt duktig striker. Detta mycket tack vare sin fysikalitet och konstanta press. Frågan är dock hur han förmår hantera en utpräglad powerstriker som är lika atletisk som han själv. Detta kan mycket väl sluta med att någon somnar i första ronden.

Vikten av distansen

Amerikanen har fin teknisk boxning och kommer därför sannolikt vilja hålla fighten på boxningsdistans. Där har han troligen ett litet övertag. Santos å sin sida gillar att ligga på lite längre distans och jobba med sina brutala sparkar. Därifrån kliver han sedan in och avlossar hårda slag. Den av de två som kan hålla fighten på sin favoritdistans kommer sannolikt att ha ett övertag. Santos gillar inte att bli hårt pressad och måste försöka straffa Anders tidigt för att bromsa dennes framfart.

Anders har troligtvis bättre brottning än Santos men brassen har förbättrat sitt nedtagningsförsvar avsevärt och kan själv då och då växla in en nedtagning. Han måste alltså vara på sin vakt så att han inte fastnar under Santos som har otäck ground-and-pound. Om Anders kan ta ner brassen har han ett fint toppgame som kan skapa rejäla bekymmer för Santos.

Vem är favoriten?

Då detta är en femrondersmatch borde det innebära ett övertag för den konditionsstarke amerikanen. Han tar dock fighten på en veckas varsel och därför får vi nog säga att det är helt jämnt på denna punkt. Vi har alltså två mycket hårdslående och offensiva herrar som ställs mot varandra. Santos är mer erfaren, har publiken på sin sida och har haft mer tid att förbereda sig. Allt detta talar till hans fördel. Anders tar en fight i fel viktklass, på bortaplan och med en veckas varsel – man skulle kunna se det som att han egentligen inte har något förlora. Det kan tala till hans fördel. Inatt får vi svaret på våra frågor.

_____________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
+1
Dana Sad
Dana Happy