Francisco

Näste titelutmanare i lättvikt

Ingen torde ha missat turbulensen i lättviktsdivisionen på senaste tiden. Det är UFCs mest talangfyllda division och i toppen har vi ett veritabelt getingbo. En rad riktigt vassa fighters har blandat sig i titeldiskussionen. Problemet är att det, på grund av olika omständigheter, inte finns någon enskild tillgänglig fighter som kvalificerar sig som självklar näste titelutmanare. Det finns alltså, vid första anblick, inte någon självskriven titelkandidat. Det finns en rad fighters som ligger bra till och har starka argument för sin sak. De senaste veckorna har vi fått se dessa fighters argumentera för varför just de förtjänar nästa titelchans. Vi har dessutom en helt nybliven mästare som vann bältet genom att besegra nummer #10 på rankingen, vilket påverkar hur man uppfattar mästarens legitimitet. Det kommer alltså troligen krävas ett titelförsvar mot topprankat motstånd – topp 5 – för att de som ifrågasätter Khabibs legitimitet ska bli nöjda.

Vi på Kimura tänkte göra ett försök att bringa lite klarhet. Det finns som vi ser det en handfull namn som förtjänar att vara med i titeldiskussionen. Vi tänkte rangordna dessa för att utröna vem som kan anses ha starkast anspråk på en titelfight. Det handlar alltså om att utse vem som är mest värdig. Vid bedömningen bortser vi från vem som är tillgänglig. Om den mest värdige inte är tillgänglig går titelchansen till näste man på Kimura-rankingen.

Vid vår bedömning värderar vi varje fighter utifrån tre parametrar:

1. Sportsliga meriter (sport)
2. Känslomässiga skäl (känsla)
3. Kommersiella skäl (komm)

Varje fighter ges en poäng mellan 1 och 5 för var och en av dessa tre parametrar – alltså maximalt 15 poäng. Det hela är mycket enkelt. Den som får högst sammanlagd poäng är mest värdig titelchans.

Conor McGregor
”The Notorious” vann bältet på ett spektakulärt sätt genom att fullständigt utklassa Eddie Alvarez. Han var mästare men blev fråntagen bältet pga inaktivitet. Det bör nämnas att han endast hade en vinst när han fick titelfight. Nu står han på två (2) vinster. Att inte försvara bältet, låsa upp divisionen och dessutom ägna sig åt allvarlig misskötsamhet, det drar ned poängen när det kommer till den sportsliga biten.

Conor är trots allt Conor, vilket innebär att det finns starka känslomässig skäl att vilja se honom mot Khabib. Hans fightingstil utgör ett mycket intressant hot mot mästaren. Hans personlighet gör honom självfallet till ett lockande val och få lämnas oberörda av hans personlighet och hans upptåg. Det kommersiella behöver vi inte ens gå in på – han är Mr. Money.

Sport: 2 (mycket svårbedömd)
Känsla: 5
Komm: 5


Tony Ferguson
”El Cucuey” har ett UFC-record på 13-1 med osannolika 10 raka vinster. Han har besegrat en rad rankade fighters och vann dessutom interimbältet. Hans sportsliga meriter är alltså utmärkta. Ingen kan ifrågasätta legitimiteten i hans anspråk på titelchans.

Ferguson erbjuder, genom sin vilda och oortodoxa stil, en mycket intressant utmaning för mästaren. Efter att de har bokats in för fight hela fyra gånger finns det, minst sagt, en uppdämd längtan efter den fighten. Själv grät jag som ett litet barn – där jag satt på tunnelbanan – när jag nåddes av nyheten om Fergusons knäskada. Kommersiellt är det såklart inte lika stort som McGregor, men det är heller inte någon förlustaffär. Ferguson är inte karismatisk på det sätt som McGregor och Lee kan sägas vara. Han har ändå någon sorts märklig, aningen obehaglig, utstrålning som gör honom intressant som fighter.

Sport: 5
Känsla: 5
Komm: 3


Eddie Alvarez
”The Underground King” var inte särskilt underground när han, trots mycket snack om att han skulle vara redo att hoppa in på UFC 223, ändå inte tog chansen. När möjlighet till titelfight väl dök upp skyllde han på vikten och tackade nej. Alvarez har en vinst och en No Contest sedan förlusten (förnedringen) mot Conor McGregor. Att han vägrat en rematch mot Poirier stärker inte direkt hans sportsliga meriter.

Han är en tuff fighter och visst kan hans starka bas inom brottning vara ett intressant inslag i en fight mot Khabib. Någon stark längtan efter att få se honom mot mästaren kan jag dock inte påstå att jag känner. Han är f.d. mästare och det kan UFCs marknadsavdelning säkert bygga en story kring, men det hela känns ganska ljummet om vi ska vara ärliga. Kommersiellt är det alltså, på sin höjd, en okej matchning inte mer.

Sport: 2
Känsla: 3
Komm: 2


Dustin Poirier
”The Diamond” har samlat ihop 3 vinster och en No Contest sedan hans senaste förlust. Han har ställts mot bra motstånd, om än inte i nivå med Fergusons motståndare. En intressant omständighet är att han visar fin utveckling från match till match och han börjar bli en väldigt komplett fighter.

Vi måste ändå vara ärliga och erkänna att vi inte suktar efter att få se honom mot Khabib. Man kan så klart aldrig räkna ut någon på förhand men få ser nog honom som ett reellt hot mot den dagestanske örnen. Marknadsvärdet är inte heller särskilt starkt. Poirier är en duktig och underhållande fighter. Men han väcker inte starka känslor.

Sport: 3
Känsla: 3
Komm: 2


Kevin Lee
”The Motown Phenom” är en ganska underhållande och mycket kaxig ung man. Han visade dessutom, i matchen mot Barboza, att han är en sju helvetes fighter. Han har en mycket imponerande vinst sedan sin senaste förlust. Det var en förlust mot Tony Ferguson vilket har betydelse för hur den bör värderas. Innan dess hade han fem raka vinster mot bra motstånd.

Lees stil gör honom till en intressant utmaning för mästaren. Det vore intressant att se hur hans amerikanska fristilsbrottning skulle stå sig mot Sambo-mästaren. Han har dessutom utmanat Khabib vid otaliga tillfällen de senaste åren vilket skänker extra krydda. Lee är kaxig och har inte dragit sig för att dela med sig av sina åsikter om ’allt’. Han har karisma och är rapp i käften. En ung kaxig amerikan mot en stoisk ryss, det kan nog sälja en del. Jag är övertygad om att UFCs marknadsavdelning kan koka ihop en kommersiellt gångbar anrättning med dessa ingredienser.

Sport: 3
Känsla: 4
Komm: 4

Summering
Sådär, då har vi poängsatt de fem fighters som vi anser bör vara med i diskussionen. När vi räknar samman poängen får vi följande resultat:

1. Tony Ferguson – 13 poäng
2. Conor McGregor – 12 poäng
3. Kevin Lee – 11 poäng
4. Dustin Poirier – 8 poäng
5. Eddie Alvarez – 7 poäng

Den fighter som kan anses ha starkast argument för sin sak är alltså Tony Ferguson. Tätt följd av den irländske vildingen. På en hedrande tredjeplats återfinner vi Kevin Lee, ungtuppen med den stora käften. En bit bakom dessa tre hittar vi Dustin Poirier och Eddie Alvarez. Vem som i slutändan faktiskt får nästa titelchans är en annan femma. Med tanke på knäskador och potentiella avstängningar är det svårt att sia. Men för det fall att någon är förhindrad att gå match om titeln mot Khabib så har vi nu gjort jobbet åt UFC. Det är bara att köra på näste man på listan.

Hur ser er ranking ut, vem anser ni vara mest värd nästa titelchans mot Khabib Nurmagomedov?
________________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
+11
Dana Sad
Dana Happy

UFC Fight Night 128: Eftertankar – Kevin Lee imponerar och Barboza visar stort fighterhjärta

UFC och oktagonen hade denna gång tagit sig till Boardwalk Hall i Atlantic City, New Jersey. Det var ett småtrevligt kort som vi hade haft att se fram emot. Tyvärr förlorade vi några matcher kort före galan. Den hypade flugviktaren Magomed Bibulatov skulle ha mött japanen Ulka Sasaki men en ryggskada satte stopp för mötet. Veteranen Leslie Smith skulle ha mött talangen Aspen Ladd. Efter att Ladd missade vikten uppstod en märklig situation. UFC, som inte brukar betala ut ett enda cent i onödan, valde att betala show och winmoney till Smith för att därigenom kunna avsluta hennes kontrakt. Hon är inte längre en UFC-fighter. Av en slump är detta samma Leslie Smith som är engagerad i försöken att dra igång en ’fighters union’. Vilket sammanträffande!

Kevin ”den förste att kritisera andras fel och misstag” Lee missade vikten och under ett antal timmar var det oklart om huvudmatchen skulle bli av. Barboza visade att han är en sann idrottsman och accepterade att möta tjockisen med den stora truten. Han fick givetvis 20% av Lees lön för besväret. Låt oss släppa eländet och istället fokusera på galan.

170 lbs.: Tony Martin vs. Keita Nakamura

Martin klev upp från 155 lbs och gjorde sin första UFC-fight weltervikt. Det var inte den mest underhållande fight vi sett, men han gjorde en stabil insats mot den erfarne japanen. Det räckte till en enhällig domslutsseger. Den endimensionelle Nakamura är dock ingen bra värdemätare utan vi får vänta och se hur Martin står sig i weltervikten.

205 lbs.: Corey Anderson vs. Patrick Cummins

Anderson (#10) tog tidigt kommandot med sin striking. Han har snabbare och mer teknisk boxning än Cummins (#11) – det har i och för sig samtliga i viktklassen. Anderson, som själv är en duktig brottare, försvarade Cummins nedtagningar och stängde därigenom ned hans enda egentliga vapen. Ju tröttare Cummins blev desto fler nedtagningar fick Anderson som dominerade såväl stående som i brottning och grappling. Dominant seger för tionderankade Corey Anderson.

170 lbs.: Siyar Bahadurzada vs. Luan Chagas

Bahadurzada inledde i vanlig ordning aggressivt. Han fick en tidig nedtagning och jobbade från topp. Den 24-årige Chagas behöll lugnet och fick sedermera rygg varifrån han kontrollerade återstoden av första ronden. I andra ronden såg båda två trötta ut men det innebar bara att de pressade på och bytte slag. Riktigt underhållande. Ungefär halvvägs in i ronden träffade Bahadurzada med en frontkick mor levern. Han klev in och träffade med en stenhård uppercut när Chagas var på väg ned. Han avslutar den unge brassen via knockout vid 2.40 an rond 2. Bahadurzada fick dessutom $50,000 extra för besväret, vilket inte är så illa.

135 lbs.: Merab Dvalishvili vs. Ricky Simon

Dvalishvili inledde inledde aggressivt och satte ett galet tempo. Simon stod upp hyfsat men blev skakad och nedtagen ett flertal gånger i den mycket underhållande första ronden. I rond 2 kom Simon tillbaka och ronden blev mycket jämn. Dvalishvili fick många nedtagningar men lyckades inte etablera kontroll. Svårbedömd rond. I tredje ronden sjönk tempot en aning. Dvalishvili pressade hårt och fick några nedtagningar utan att få toppkontroll. Simon fick en nedtagning och etablerade kontroll. I slutet av ronden fick Simone in en djup giljotin som såg ut att sitta men den stentuffe Dvalishvili uthärdade ca 45 sekunder utan att klappa. Vi tittare trodde att georgiern hade klarat sig tiden ut trots att han var rejält groggy.

Domaren bedömde att Dvalishvili hade ”somnat” just efter att gonggongen ljöd och fattade därför beslutet att Simon skulle tilldelas segern via TKO. Mycket märklig situation. Dvalishvili fick åtminstone $50,000 för Fight of the night som plåster på såren. Med hans fightingstil lär han inte heller bli arbetslös.

170 lbs.: Ryan LaFlare vs. Alex Garcia

Vi fick se en jämn och något avvaktande första rond. LaFlare fightades smart och tvingade den explosive och muskulöse Garcia att jobba. I andra ronden fortsatte LaFlare med samma strategi. Vi fick se mer grappling men utan att någon tog emot skada. Det blev en ganska tråkig rond. Tredje ronden blev ännu tråkigare. Det hela blev inte bättre av att Marc Goddard var inkonsekvent i sina bedömningar. Ryan LaFlare tilldelades segern med siffrorna 30-27 hos samtliga domare. Gäsp.

155 lbs.: Jim Miller vs. Dan Hooker

Hooker inledde starkt och satte press på hemmasonen. Miller fick, halvvägs in i första ronden, en nedtagning som lyckades bromsa pressen tillfälligt. Det dröjde dock inte länge innan Hooker återigen satte press på Miller med sin striking. Efter 3.00 av första ronden träffade Hooker med ett stenhårt knä som sänkte motståndaren. KO. Imponerande insats av Nya Zeeländaren som tar en (åtminstone på pappret) tung skalp.

I oktagonintervjun passade han på att, mycket respektfullt, utmana Paul Felder (som höll i mikrofonen) till en fight. Felder hade inget att invända utan verkade snarare välkomna att bli utmanad.

135 lbs.: Aljamain Sterling vs. Brett Johns

Aljamain Sterling (#8) och Brett Johns (#14) bjöd på underhållande mma. Vi fick se en jämn första rond där båda fighters hade sina stunder. I andra ronden tog Sterling över matchen och tog en klar rondvinst. I tredje ronden kom Sterling ut med stort självförtroende och fortsatte sätta press på Johns. Han såg avslappnad ut och kontrollerade ronden med en kombination av erfarenhet och stark brottning. Det var inget snack om vem som tog hem segern. Funkmaster imponerade när han gav Walesaren hans första förlust.

185 lbs.: David Branch vs. Thiago Santos

I inledningen av första ronden fick vi se Marreta som såg mycket avslappnad ut medan Branch tvekade – det syntes att han hade stor respekt för Santos striking. Brassen hade full kontroll på vad som skedde i oktagonen. Han rörde sig fint och träffade med många bensparkar som störde Branch rytm. Halvvägs in i ronden gjorde Branch sitt första försök att stänga avståndet. Han pressade Santos mot buren och slängde samtidigt iväg en looping överhandshöger. Denna träffade Santos på käken och han föll till marken. Branch klev in och avslutade med ’gnp’ tills domaren avbröt. Mycket fin vinst för David Branch som fick $50,000 i bonus för sin lyckosamma höger.

265 lbs.: Justin Willis vs. Chase Sherman

Första ronden inleddes i bra tempo och Willis pressade med hårda slag. Halvvägs in i ronden träffade Willis med en rak vänster som sänkte Sherman. Därefter följde han honom till marken och avlossade ’gnp’. Den tuffe Sherman lyckades dock överleva attacken och ronden. Andra ronden blev jämnare. Sherman drev på och Willis var trött men kontrade då och då. I slutet av ronden fick Willis en turlig nedtagning vilket sannolikt säkrade rondvinst. Sista ronden kom Sherman tillbaks men det berodde till stor del på att ”Big Pretty” var dödstrött och stapplade runt i ringen. Domarna gav ändå segern till Willis med siffrorna 29-28.

Willis är förvånansvärt snabb med tanke på hans kroppskonstitution – ölmage XXXL. Han har dessutom bra kraft i nävarna. Sherman är tuff men hans striking defense är nybörjarmässigt. Det var sannerligen inga framtida mästare vi fick se.

145 lbs.: Frankie Edgar vs. Cub Swanson

Första ronden inleddes avvaktande. Swanson (#4) var defensiv och väntade på tillfällen för kontringar. Edgar (#3) var mer lite aktiv och gjorde som han alltid gör – han studsade in och ut. Andra ronden såg ut ungefär som den första. Edgar pressade på och Cub kontrade men fick inte mycket uträttat. Tredje ronden blev ingen överraskning. Stabil poängseger för Frankie Edgar som vinner med 30-27 hos samtliga domare.

Cub som vanligtvis är en dynamisk och mycket underhållande fighter fick inte igång sin offensiv och kom aldrig in i sitt flow. Rädsla för Edgars takedowns var troligen förklaringen till hans bleka insats.

155 lbs.: Edson Barboza vs. Kevin Lee

Lee (#6) kom ut i southpaw och satte genast press på Barboza (#5). Det dröjde inte länge innan Lee fick en takedown och jobbade med fin toppkontroll och mycket tung ground-and-pound. En mycket dominant första rond av Lee. I andra ronden satte Lee hård press i det stående och efter ca 1 minut betalde det sig i form av en nedtagning. Återstoden av ronden blev total dominans från topposition.

I inledningen av tredje ronden skickade Barboza iväg en överraskande snurrspark som träffade hårt och Lee, som knappt kunde stå upp, paniksköt in för en nedtagning. Lee lyckades få toppkontroll och överlevde. Slutet av ronden blev en tuff strikingaffär. Mycket underhållande rond. I fjärde ronden fick Lee en tidig nedtagning och etablerade toppkontroll. Resten av ronden blev total kontroll och ’gnp’ från Lee. I femte ronden hade Lee kontroll på det son skedde i oktagonen. Efter ungefär halva femte ronden beslutade domaren, Keith Peterson, att konsultera läkaren. Denne tittade på Barbozas sargade ansikte och blåste av matchen. Matchen avbröts vid 2.18 i rond 3 och Lee tilldelades segern via TKO.

Sammanfattning
De två som fått i uppdrag att vägleda oss genom natten var Brendan Fitzgerald och Paul Felder. De två gjorde i vanlig ordning en stabil insats.

Kommissionen i New Jersey har ännu inte infört det nya regelverket. Publiken i New Jersey har ännu inte infört ”folkvett”, och bjöd på de underbara amerikanska fylletjuten redan från första fighten på kortet.

Frankie Edgar gjorde vad som krävdes och gnetade till sig en tråkig vinst mot Cub Swanson. Det är imponerande inte minst med tanke på omständigheterna. I oktagonintervjun sa han att han i sin nästa match vill möta vinnaren av Max Holloway och Brian Ortega. Det vetefan om det är möjligt att motivera efter den här insatsen.

Kevin Lee tog en imponerande seger mot den otroligt tuffe Edson Barboza. Han var, för en kort stund, illa ute i tredje ronden när han träffades av snurrsparken. Men han tog sig igenom det och återtog snabbt initiativet. I övrigt var det total dominans från start till mål. Man måste ändå Barbozas hjärta. I denna fight fick han ungefär lika mycket stryk som mot Khabib. Än en gång blev han totalt dominerad från topposition. Trots det ger han aldrig upp.

Med de orden rundar vi av genomgången av en småtrevlig gala. Nu tar UFC en liten paus och återvänder den 12 maj med UFC 224 från Rio de Janeiro.

_______________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
+5
Dana Sad
Dana Happy

Kimura matchmaker – UFC on Fox 29

Dustin Poirier vs. Eddie Alvarez

Dustin Poirier (#5) besegrade den stentuffe Justin Gaethje och cementerade sin plats i toppen av divisionen. I och med segern befinner han sig nära en titelchans. Vi anser dock inte att han är riktigt framme än. Med tanke på den kaotiska situationen i toppen av lättvikten (knäskada och eventuell avstängning) är det inte helt enkelt att peka ut en självklar titelutmanare. Som vi ser det finns det två fighters som befinner sig nära titelchans. Det är Dustin Poirier och Eddie Alvarez (#3). Dessa två herrar har dock oavklarade affärer sinsemellan – den avbrutna matchen måste få en värdig upplösning. Finns alltså bara ett sätt att lösa det på. Poirier vs. Alvares II – och vinnaren får titelchans.


Alex Oliveira vs. Dong Hyun Kim

Alex ”Cowboy” Oliveira besegrade veteranen Carlos Condit via submission i rond 2. Han tog dessutom fighten på två veckors varsel vilket gör det hela än mer imponerande. I och med vinsten tar han troligen över Condits tolfteplats på rankingen. Han har gjort sig förtjänt av en rankad motståndare men i stort sett samtliga rankade motståndare – på plats 7-15 – är uppbokade. Den ende som inte har någon motståndare är Dong Hyun Kim (#15) . Den erfarne koreanen förlorade senast mot Colby Covington, men dessförinnan hade han tre raka vinster. Han kan vara en rimlig utmaning för Oliveira.


Israel Adesanya vs. Uriah Hall

Supertalangen Israel Adesanya gjorde vad som krävdes för att ta sig förbi italienaren Marvin Vettori. Hans nedtagningsförsvar såg okej ut men hans markgame behöver fortfarande utvecklas innan han är redo att ta sig an riktigt duktiga brottare eller grapplers. Vi vill inte heller ställa honom mot en ung talang som Paulo Costa. Vi vill hellre se honom mot en duktig ’stand up’-fighter – gärna ett hyfsat etablerat namn. Uriah Hall (#10) vore enligt vår uppfattning ett intressant test för Adesanya. Det har dessutom potential att bli en underhållande fight.


Michelle Waterson vs. Felice Herrig

Michelle Waterson (#7) lyckades besegra Cortney Casey via ett mycket tight delat domslut. Det var inte tal om något rån, men domslutet hade lika gärna kunnat gå till Casey. En seger är dock en seger och nu ska vi hitta en rimlig motståndare för karatekan. Före segern mot Casey hade Waterson två raka förluster mot högt rankat motstånd. Därför ser vi gärna att hon inte ställs mot en topprankad fighter. Felice Herrig är rankad 8 i viktklassen och hon är en tuff fighter som alltid bjuder upp till dans. Hon förlorade i sin senaste fight mot Karolina Kowalkiewicz men dessförinnan hade hon fyra raka vinster. Herrig vore en bra matchning för Waterson.

Nå, kan dessa matchningar funka eller vill ni hellre se några andra motståndare till helgens vinnare?

_________________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

UFC on FOX 29: Genomgång av huvudmatchen

Breakdown – Poirier vs. Gaethje

Dustin Poirier (22-5)
Ålder: 29 år
Längd: 175 cm
Reach: 183 cm
Stance: Southpaw

Poirier har ett UFC-record på 14-4 1 NC och besegrade i sin senaste match Anthony Pettis. Han är en mycket erfaren fighter som kom till UFC redan 2011, och som dessförinnan hade fightats i WEC. Av hans 22 vinster har 17 kommit via avslut – 11 T/KO och 6 submissions. Från 2011 till 2015 tävlade Poirier i fjädervikt men efter förlusten mot Conor McGregor valde han att ta klivet upp till lättvikt. Sedan dess har han varit väldigt framgångsrik och endast ådragit sig en förlust på 8 matcher. Han har även utvecklats en hel del som fighter, något som avspeglats i hans prestationer i buren.

Styrkor:
+ KO-kraft
+ Bra boxning
+ Erfarenhet
+ Wellrounded
+ Solid grappling

Svagheter:
– ’Träffbar’ – främst i pocket
– Tar stundtals stora risker

Justin Gaethje (18-1)
Ålder: 29 år
Längd: 180 cm
Reach: 180 cm
Stance: ortodox

Gaethje är en relativt erfaren fighter och spenderade merparten av sin mma-karriär, innan han kom till UFC, i WSOF där han var lättviktsmästare. Han har ett record på 1-1 i UFC och förlorade senast mot Eddie Alvarez i en galet underhållande fight. I sin debut besegrade han den tuffe Michael Johnson via TKO i en match som av många ansågs vara årets match – samme Johnson som gav Poirier dennes senaste förlust. Gaethje är en fighter med aggressiv och mycket publikvänlig fightingstil. Den är inte särskilt gynnsam för hans långsiktiga hälsa, men för oss fans är det första klassens mma-underhållning. Av hans 18 vinster har hela 16 stycken kommit via avslut – 15 T/KO och 1 submission.

Styrkor:
+ KO-kraft
+ Tempo och intensitet
+ Bra bensparkar
+ Psyke
+ NCAA Division 1 All-American brottare

Svagheter:
– Lättläst (aningen ensidig)
– Tar mycket skada

Matchning
Två aggressiva och riskbenägna fighters ställs mot varandra i vad som, för oss åskådare, helt säkert kommer att bli en underhållande fight. Två tuffa och hårdslående herrar med brottningsbakgrund, men som föredrar att hålla det stående. Gaethje är hemmafighter och kommer därför ha publiken på sin sida, något som skänker extra krydda till en redan lovande anrättning.

Gaethjes game bygger helt och hållet på press och intensitet. Han är som farligast när han pressar på framåt och avlossar tunga tekniker. Han varierar effektivt mellan hårda krokar, uppercuts och raka slag. Han jobbar både mot huvud och mot kropp och avslutar gärna med hårda bensparkar. När Gaethje pressar framåt skyddar han sig oftast genom att hålla upp underarmarna framför ansiktet (”shelling”) i en sorts hög guard. Det är ett riskabelt sätt att försvara sig och en del slag tränger igenom guarden. Det kan bli extra riskabelt mot en hårdslående southpaw-boxare som jobbar från olika vinklar. Trots brottningsbakgrund har vi inte sett Gaethje gå för nedtagningar. Han använder sin brottning främst för att försvara mot nedtagningar och hålla matcher stående. Han skulle dock tjäna på att åtminstone hota med takedowns för att motståndaren inte ska kunna slappna av. Han har starkt clinchgame och effektiv ’dirty boxing’ som han bör använda för att göra detta till en ’dirty fight’ mot den mer tekniske motståndaren.

Det finns ett frågetecken för Gaethje och det är att han aldrig har gått 5 ronder. Med tanke på det tempo och den press han sätter i sina matcher brukar det räcka med 10-15 minuter att knäcka motståndarna. I den senaste fighten lyckades Alvarez rida ut den initiala stormen och då såg Gaethje högst mänsklig ut – han var rejält sliten i tredje ronden. Nu är han inbokad för 5 ronder och det är oklart hur Gaethjes intensiva stil fungerar om han måste sänka sin output för att orka 5 ronder.

Poirier har de senaste åren utvecklat sitt mma-game avsevärt och han är idag en komplett fighter. Hans striking och fotarbete har utvecklats och anpassats så att han ska kunna använda sin slagstyrka mer effektivt. Det har resulterat i ett flertal fina avslut. Han har även utvecklats tekniskt och har en bredare repertoar med ’stance shifts’ och effektivt rörelsemönster. Han har även vässat sina kontringar. Mot Gaethje kommer har troligen försöka jobba en hel del från distans – utnyttja sin räckvidd och använda sparkar. Han har en fin vänster kroppsspark och även bra bensparkar. Poirier har förbättrat sin defensiv men eftersom att han gillar att kliva in i pocket och avlossa bomber är han också möjlig att träffa.

Han är inte känd som någon brottare men han har solid brottning med fina takedowns och ett stabilt försvar. Han använder ofta nedtagningar som en del av sitt pressgame. Han är ingen teknisk brottare utan använder snarare styrka för att få nedtagningar. Han har en fin reaktiv ’double leg’ som kan bli nyttig mot en pressfighter som Gaethje. Om han lyckas ta ned motståndaren har han fin grappling med ett bra toppgame. Han är wellrounded på marken och är känd för en farlig ’d’arce choke’.

Poirier är sannolikt den bättre grapplern av de två men Gaethje är otroligt svår att ta ned och hålla kvar på marken. Därför kommer matchen sannolikt utspelas i det stående – på distans och i clinch. Om Poirier kan överleva Gaethjes hårda press de första två ronderna har han stor chans att ta över fighten och ta hem detta. Han kan såklart även träffa med en hård vänster och sänka motståndaren men Gaethje har bra haka och det torde krävas en klockren träff.

Gaethje kommer att jobba med hård press och hög intensitet för att bryta ned motståndet. Han kommer vandra framåt och stalka motståndaren. Han kommer käka en hel del slag när han söker öppningar för sina kombinationer. Om Poirier visar minsta tecken på att ge vika kommer Gaethje stärkas av detta och vrida upp tempot ytterligare. Det är få fighters som överlever när han kommer in i sitt flow. Men om han inte lyckas avsluta motståndaren kan han krokna / tröttna.
Jag håller med oddsmakarna om att Poirier bör ses som favorit. Inte med stor marginal dock. Poirier är på pappret en mer teknisk och lite mer wellrounded fighter. Gaethje är den tuffare av de två och har lite bättre psyke. Han har bra haka och ger sig inte förrän han blir KO-ad – vilket vi fick se i matchen mot Alvarez. Gott folk, vi får helt enkelt hålla oss till lördag natt. Då får vi svar på våra frågor.

____________________

Fransisco

Läs mer
+13
Dana Sad
Dana Happy

MMA-världen: Det som hänt i veckan

Då var det än en gång dags för Kimuras nyhetsgenomgång från mma-världen. I detta segment lyfter vi de viktigaste händelserna inom sporten under den gångna veckan. Vi vill passa på att varna känsliga läsare. Texten innehåller såväl ironi som dålig humor och om man vet med sig att man inte uppskattar detta bör man sluta läsa här.

Ronda Rousey

Ronda Rousey har nu på allvar lagt mma bakom sig. Hon gjorde i söndags debut i WWE:s WrestleMania 34 där hon segrade inför en publik på över 75 000 i New Orleans. Hon hade följande att säga efter matchen:

”I feel absolutely ecstatic. After my wedding day, this is my favorite day of my life I think.”

Alltså inte dagen när hon vann OS-medalj. Inte dagen när hon vann VM-silver. Inte dagen när hon vann UFC-titeln. Inte någon av de dagar då hon faktiskt vunnit pga talang och att hon visade att hon var bättre än sin motståndare. Istället väljer hon alltså dagen för hennes första koreograferade låtsasvinst. Grattis!

Class acts

Att Conor McGregor flög till New York den gångna helgen har nog inte undgått någon. Han reste inte till UFC 223 i egenskap av föredöme eller ambassadör för sporten. Tvärtom gjorde han bort sig rejält när han, beväpnad med en säckkärra, ledde en grupp-attack mot en buss.

Att han i efterhand dessutom har försvarat sitt agerande (”it had to be done”) är en aning svårsmält.

Dana White – moralens väktare – gick omedelbart efter bussattacken ut och fördömde det inträffade. Han sade följande: “What happened today was criminal, disgusting, despicable, makes me sick.”

– På presskonferensen efter UFC 223 lät det helt annorlunda. Då påpekade han snabbt att det finns en ömsesidig respekt (!) mellan Conor och UFC. Vi kan konstatera att Dana har en annorlunda definition av ”ömsesidig respekt”. Men det är sånt som händer när man har rätt till ca 10 % av UFCs intäkter, då blir moral och principer väldigt flexibla.

Floyd Mayweather – allas vårt manliga föredöme – passade på att ge sin syn på Conors beteende utanför buren. Han sade bl.a:

“I feel that when you have reached such high status, you have to carry yourself in a classy way.”

”outside the ring, you’ve got to carry yourself like a gentleman.”

Melissa Brim, Herneatha McGill, Kaara Blackburn, Josie Harris, m.fl. kan intyga vilken förträfflig gentleman Mayweather är.

Viktiga budskap

En ny trend har observerats i UFC det senaste halvåret. Det handlar om fighters som i sina segerintervjuer i oktagonen väljer att framföra humanitära och politiska budskap.

När Rose Namajunas besegrade Joanna Jedrzejczyk på UFC 217 valde Rose, i oktagonintervjun, att tala om vikten av att vara en bra människa – av att människor måste vara snälla mot varandra. Brian Ortega använde sin oktagonintervju, efter vinsten mot Cub Swanson på UFC Fight Night 123, till att prata om vikten av att ge tillbaka till samhället. Han berättade om sina planer på välgörenhetsprojekt. Efter sin vinst på UFC 218 valde Francis Ngannou att rikta uppmärksamhet mot människohandel och slaveri i Libyen. Han berättade om afrikanska flyktingars stundom omänskliga situation i Libyen.

Efter att ha vunnit lättviktsbältet på UFC 223 hakade Khabib Nurmagomedov på trenden. Han valde att, i oktagonintervjun, gratulera Vladimir Putin till valsegern. Han vädjade samtidigt om att Putin skulle hjälpa den fängslade oligarken och mångmiljardären Ziyavudin Magomedov – som nyligen greps misstänkt för ekonomisk brottslighet och inblandning i grov organiserad brottslighet.

Vi på Kimura värderar inte olika budskap – vi nöjer oss med att rapportera om dem. Vi väntar emellertid med spänning på att få höra Conor McGregor, i sin nästa oktagonintervju, tala om vikten av vara ett föredöme och god representant för sporten. Vi ser även fram emot att få höra Colby ”One Love” Covington tala om sitt nya välgörenhetsprojekt mot ’cyberbullying’.

Offentliga ursäkter

Conor McGregor tog som bekant privatflyget till New York och ställde till med ett helvete för såväl kollegor som arbetsgivare. Han ledde en grupp arga män i en attack mot en buss. En attack som skadade flera fighters och skakade om andra. Det hela filmades dessutom och hela världen kunde bevittna hur världens mest kände mma-utövare beter sig utanför oktagonen. Man kan lugnt konstatera att hans agerande svärtar ned hela sporten.

– Någon offentlig ursäkt har han emellertid inte presterat.

En som däremot tvingades till en offentlig ursäkt var UFCs mångårige kommentator Joe Rogan. Han hade fräckheten att, under pågående match, kritisera Khabib Nurmagomedovs boxningsteknik och det var något som inte gick hem hos ryssens fans. Att Rogan hade helt rätt i sina synpunkter – vilket i praktiken bekräftades av Khabibs egen tränare som tillstod att ryssen har en hel del att jobba på i sin striking – det var av underordnad betydelse.

Rogan som är en erfaren säljare och vet att kunden alltid har rätt hade inga problem med att be om ursäkt för sin analys av Khabibs striking. Han gjorde således vad varje god UFC-medarbetare gör och gav folket vad folket ville ha. För i slutändan handlar det ändå om att se till så att farbror Dana tjänar mer pengar, mycket mer pengar.

Nick Diaz

Mma-journalisten Brett Okamoto meddelade i veckan att Nick Diaz och USADA har enats om ett lämpligt straff för Diaz regelbrott. Han hade underlåtit att meddela USADA var han befann sig, vilket är ett brott mot USADAs regelverk. För sitt brott fick han ett års avstängning med retroaktiv verkan och han är således fri att tävla från och med den 19 april.

– Diaz, som inte har tävlat på drygt tre år, kan nu fortsätta röka gräs och tacka nej till matcherbjudanden. Diaz har inte vunnit sedan hann besegrade BJ Penn i oktober 2011. Trots det sägs han vägra han stiga upp från soffan för mindre än $1,000,000. – That’s some gangsta’ shit.

Med de orden tackar vi för den här veckan. Vi hoppas att ingen tog illa upp av vår ytterst objektiva nyhetsrapportering. För det fall att någon trots allt tog illa upp ber vi om ursäkt – förlåt oss, ”but it had to be done”!

_________________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
+10
Dana Sad
Dana Happy

Krönika: Joanna Jedrzejczyk – Sista resan

Inatt kliver Joanna Jedrzejczyk in i oktagonen för att försöka återta det bälte hon, mycket överraskande, förlorade till Rose Namajunas den 4 november förra året. Innan förlusten hade Jedrzejczyk samlat ihop hela 8 raka vinster. Många av dessa var rena uppvisningar i striking och under sina fem titelförsvar var hon aldrig ens illa ute. Inte minst matchen mot den duktiga Jessica Andrade var ett exempel på total dominans. Alla vi som uppskattar den polska strikern bör passa på att njuta för det kanske inte kommer att vara möjligt så länge till.

Jedrzejczyk har hunnit bli 30 år gammal och börjar snegla på livet efter fighting. Hon har i ett flertal intervjuer berättat om sina tankar på framtiden. Tankar på föräldraskap och familjeliv, att hon inte vill vänta för länge med att bilda familj. För kvinnliga fighters är det av naturliga skäl svårt att kombinera professionellt idrottsutövande med föräldraskap. Den familjeorienterade Jedrzejczyk vill alltså inte vänta för länge med att bilda familj och det innebär att vi fans får räkna med att hennes dagar som mma-fighter börjar närma sig sitt slut.

Fightern
Joanna Jedrzejczyk föddes den 18 augusti 1987 i Olsztyn i Polen. Hon började i tonåren träna Muay Thai som ett sätt att komma i form. Från början syftade träningen till att gå ned i vikt men hon märkte snabbt att hon funnit mer än så. Hon kände att hon hittat något som hon verkligen ville syssla med. Hon kom därefter att, i praktiken, dedikera sitt liv och sin tillvaro åt Muay Thai och kickboxing. Hon vann, under en 10-årsperiod, över 60 matcher och plockade hem åtskilliga titlar.

Hennes 168 cm till trots – hon var den minsta av UFCs mästare – är Joanna en av de våldsammaste och mest skräckinjagande fighters UFC har att erbjuda. Hon är aggressiv och har en sorts naturlig elakhet i sig som bidrar till att göra henne till en fruktad fighter. Lägg därtill närmast fulländad teknik så har vi receptet på en riktig mardrömsmotståndare. Hennes striking håller yttersta världsklass. Hennes nedtagningsförsvar är otroligt starkt och tillåter henne att hålla matcher stående där hon dominerar med sin överlägsna striking. Sedan flytten till American Top Team i Florida har hon dessutom utvecklat många delar av sitt redan excellenta game.

De allra flesta blev sannolikt överraskade av utgången i matchen mot Rose Namajunas. Vi visste att Rose var en duktig fighter men med tanke på Jedrzejczyks tidigare prestationer var det få som gav utmanaren en chans. Om Rose skulle lyckas störa mästarinnan var det mest troliga att det skulle ske med hjälp av Rose fina grappling. Att hon skulle utmanövrera mästarinnan i det stående var det nog ingen som ens kunde föreställa sig. Så blev det dock. Namajunas visade med en gång i matchen att hon inte hade något emot att stå upp och byta slag med mästarinnan. Efter en andra nedslagning klev hon in och avslutade via ground-and-pound. Det var en mycket imponerande insats av Namajunas som fick mästarinnan att se högst mänsklig ut.

Nu ställs det på nytt mot varandra i vad som har alla förutsättningar att bli en spännande fight. Nu vet vi att Namajunas är ett hot även i det stående. Vi vet att hon har bra slagkraft och att det i kombination med Jedrzejczyks något känsliga haka är en riskabel kombination. Vi visste sen tidigare att Namajunas grappling är ett mycket farligt vapen. Nu har hon demonstrerat att det inte är hennes enda väg till seger. Det kommer alltså krävas av Jedrzejczyk att hon har en mycket bra game-plan när hon kliver in i buren. En plan som hon troligen måste följa mycket noggrant för att kunna återta bältet.

Att slåss för sitt legacy
Trots hennes dominans och underhållande stil har Jedrzejczyk haft svårt att slå igenom på allvar. Hard core fans har följt hennes karriär och lojalt bänkat sig för att se varje fight. Den bredare publiken har inte varit lika lättcharmad. Med tanke på hur dominant hon var som mästare, samt hennes fightingstil och attityd, borde hennes genomslag ha varit större. UFC har satsat hårt på att exponera henne och göra henne till en stjärna. Hon har tex fått matcher på flera riktigt stora matchkort. Hon fick stor exponering på såväl UFC 205 i New York, som på UFC 211 i Dallas.

Före förlusten av bältet pratade Jedrzejczyk om att ta klivet upp till flugvikt och utmana om titeln. Dubbla bälten hade sannolikt kunnat ge henne viss hjälp i hennes strävan att nå ut till den bredare publiken. Det hade möjligen kunnat vara det där lilla extra som gav henne den knuff hon behövde. Att samla ihop många titelförsvar är uppenbarligen inte tillräckligt. Det är något som Demetrius Johnson kan intyga.

Före förlusten mot Namajunas framstod hon som närmast oövervinnerlig. Hon hade en aura av att vara ostoppbar, en aura som gav hennes utmanare rejäl uppförsbacke redan innan de ens klev in i oktagonen. Stora mästare som Georges St. Pierre, Ronda Rousey och Anderson Silva hade, när de stod på toppen av sina karriärer, samma aura. När man väl har förlorat auran är det dock svårt – kanske omöjligt – att återskapa den. Det innebär att även om Jedrzejczyk skulle lyckas återerövra titeln kommer hennes resa som mästarinna sannolikt att bli betydligt tuffare än tidigare.

Avslutande funderingar
Som vi nämnde i inledningen har Jedrzejczyk uttryckt förhoppningar om att, inom en snar framtid, bilda familj. Hon planerar att flytta hem till Polen och sin fästman. Hon är djupt troende och går i kyrkan så ofta hon kan. Hennes tro och katolska värderingar har bidragit till att forma hennes syn på familjen och dess betydelse. Hennes önskan för framtiden, har hon berättat, är att öppna ett litet kafé i sitt hemland. Det i kombination med familj är vad hon önskar.

Hennes mma-karriär har inneburit mycket stora uppoffringar. I synnerhet när man ska hålla sig kvar på toppen krävs att man är 100 procent dedikerad uppgiften. Det är något som kräver oerhört stark motivation. Detta är något Georges St. Pierre kan vittna om. Han har i intervjuer berättat om att han blev utbränd av den stress och press som kommer av att befinna sig på toppen. Han tröttnade, tappade kärleken till mma och blev tvungen att lämna sporten, på höjden av sin karriär. Det säger något om vad som krävs av en mma-utövare i världseliten. Sedan flytten till Florida består Jedrzejczyks tillvaro i stort sett enbart av mma. Hon har inte familj eller vänner där så träningen på American Top Team är alltså vad hennes tillvaro består av.

Om Jedrzejczyk skulle förlora lördagens match hamnar hon i ett mycket besvärligt läge. Efter två förlorade titelfighter skulle det sannolikt krävas 3-4 vinster mot topprankat motstånd innan det kan bli aktuellt med ny titelchans. Det är tveksamt om hon, mot bakgrund av vad hon har sagt om sina förhoppningar inför framtiden, har den motivation som krävs för att ta sig tillbaka. Vi kan så klart endast spekulera om detta men det finns en del som talar för att Joanna Jedrzejczyks mma-karriär i så fall snart är över. Tills dess har vi åtminstone att se fram emot att hon på lördag ska försöka återta titeln i vad som mycket väl kan bli en underhållande fight mellan två mycket kompetenta fighters.

____________________

Kimuraredaktionen

Läs mer
-1
Dana Sad
Dana Happy

UFC 223: Breakdown – Nurmagomedov vs. Iaquinta

Khabib Nurmagomedov (25-0)
Ålder: 29 år
Längd: 178 cm
Reach: 178 cm
Stance: ortodox

Den obesegrade Nurmagomedov har ett record på 9-0 i UFC. Han besegrade i sin senaste match Edson Barboza. Det var en mycket imponerande vinst där han totaldominerade den duktige brassen. Med bakgrund inom fristilsbrottning, dubbla VM-guld i Combat Sambo och svart bälte i judo har Khabib en mycket gedigen kampsportsbakgrund. Han har dessutom lyckats konvertera sina kunskaper och anpassa dem till mma på ett sätt vi aldrig tidigare bevittnat. Han är en veritabel grappling-fantom och har fått åtskilliga högt rankade motståndare framstå som nybörjare när han implementerat sitt brutala topp-game. Ännu har ingen lyckats hitta ett effektivt motmedel mot hans grappling.

Styrkor
+ Nedtagningar
+ Toppkontroll
+ Ground-and-pound
+ Råstyrka
+ Intensitet

Svaghet
– Striking defense

– Fotarbete

Al Iaquinta (13-3-1)
Ålder: 30 år
Längd: 175 cm
Reach: 178 cm
Stance: ortodox

Iaquinta är en intressant herre som tyvärr inte har varit särskilt aktiv de senaste åren. Faktum är att han endast har gått en match på 3 år. Hans senaste fight var en imponerande KO-vinst över Diego Sanchez i april förra året. Det bör dock påpekas att Khabib bara har gått 3 matcher sedan april 2014 och förra året gick han bara en match. Iaquinta tog sig till UFC genom att komma tvåa i The Ultimate Fighter: Live. I finalen förlorade han mot Michael Chiesa men sedan dess har det gått betydligt bättre. Han har ett UFC-record 8-2 och kommer in med 5 raka vinster (4 via avslut). Iaquinta har sin bakgrund inom brottning och boxning. Han är en tuff och mycket hårdslående fighter. Totalt har han 7 vinster via T/KO  och 1 submission.

Styrkor
+ Boxning
+ Slagkraft
+ Tuffhet
+ Brottning
+ Fotarbete

Svaghet
– Inaktivitet

– Aningen lynnig  

Matchning

När vi analyserar matchen måste vi inleda med att lyfta fram de olyckliga förutsättningarna. Iaquinta hoppar alltså in på mycket kort varsel och har förberett sig för en helt annan typ av motståndare. Han har tränat för en trerondersmatch mot en utpräglad Muay Thai-striker men ställs nu mot UFCs farligaste brottare/grappler. Khabib är inte en motståndare man vill ta sig an med ett dygns varsel. En fördel är dock att ingen förväntar sig att Iaquinta ska lyckas besegra Khabib så han kliver in i buren utan förväntningar. Bara genom att acceptera fighten förbättrar han sin relation till UFC avsevärt. Med tanke på den minst sagt problematiska historiken mellan honom och hans arbetsgivare säger det en hel del.

Iaquinta är en duktig boxare med mycket bra grundteknik. Han är en duktig ’counter puncher’ med bra fotarbete och balans. Han är effektiv i sin striking även när han rör sig bakåt vilket han kan få nytta av i denna fight. Han har bra jabb som han använder effektivt för att hitta avståndet. Han är bra på att variera sina slag – bl.a mot huvud och kropp och han växlar även in hårda bensparkar. Han besitter dessutom rejäl KO-kraft och får sammantaget sägas ha ett riktigt bra stående game. Iaquinta har lilabälte i bjj under Matt Serra och är en hyfsat solid grappler. Som mångårig student under Serra har han ett effektivt grapplinggame anpassat för mma. Det kan bli viktigt i den förestående fighten. En annan viktig faktor är brottning, framförallt defensiv brottning. Iaquinta har solid brottningsbakgrund som collegebrottare. Han använder ofta sin brottning för att hålla matcher stående där han kan använda sin boxning, speciellt sin högerslägga. Nu har han förvisso inte ställts mot brottare av Khabibs kaliber men det är det inte många som har. Iaquinta har ändå visat upp fin ’counter wrestling’. Han är dessutom fysiskt stark och bör kunna bjuda på skapligt motstånd mot ryssens outtröttliga nedtagningsattacker.

Khabib är som sagt inte någon genomsnittlig brottare. Han har många olika alternativ för att ta ned motståndaren och är dessutom avsevärt mycket starkare än de fighters Iaquinta tidigare har ställts mot. Khabib är en fantastisk brottare och grappler. Det kräver dock ytterligare förklaring för att klargöra vari hans styrkor ligger. Yoel Romero är en fenomenal fristilsbrottare – troligen den bäste i UFC. Khabib är en duktig fristilsbrottare. Han är dessutom en duktig grekisk-romersk brottare, något som ger honom fler alternativ i buren. Han är därutöver även duktig på stilar som skulle kunna jämföras med amerikansk ’folk style’ – det är en viktig del i hans fenomenala toppgame. Som om detta inte vore nog så har han svart bälte i Judo. Han har alltså även en rad svep och kast som han kan ta till om brottningen inte räcker. Slutligen är han dubbel världsmästare i Combat Sambo. Det är bredden i hans brottnings- och grapplingrepertoar som gör honom unik. Han har en verktygslåda långt större än en genomsnittlig brottare eller judoka. Khabibs strategi känner vi alla till. Den går ut på att stänga distansen, ta ned motståndaren och etablera toppkontroll. När han väl har gjort det är det närapå omöjligt för motståndaren att ta sig loss. Hans toppkontroll och ground-and-pound är fantastiska. Han knäcker stundtals motståndare med sin totala dominans.

Khabib har, som vi nämnde ovan, förbättrat sin striking. Han är aggressiv och har hyfsad slagkraft. Hans defensiv har blivit bättre och lite tätare. Han jobbar aktivt med finter för att få motståndaren att agera. Hans striking syftar dock främst till att hitta öppningar för att kunna ta fighten till marken. Khabib kommer vilja stänga avståndet och pressa Iaquinta mot buren. Därifrån sätter han samman serier av nedtagningar som förr eller senare resulterar i att han får topposition. När han väl har hamnat på topp är han mycket svår att rubba. Han har total kontroll och är duktig på att passera motståndarens guard. Detta öppnar för hans fina ground-and-pound. Det är från denna position han bryter ned sina motståndare mentalt.

Iaquinta måste till varje pris undvika att fastna under Khabib. Han kommer garanterat att bli nedtagen men då gäller det att vara smart och ta sig upp utan att ta alltför mycket skada. Det är dock något som mycket få har lyckats med hittills. Iaquinta bör i första hand använda sin fina boxning för att straffa Khabib på väg in. Träffa hårt och åtminstone få honom att tveka. Om det inte räcker (vilket det helt säkert inte gör) måste han gå till sin defensiva brottning för att stoppa nedtagningar. Om även det misslyckas har han skaplig grappling och kan möjligen hota med submissions eller skapa utrymme för att ta sig upp. Iaquinta är dessutom en riktig tuffing och kommer inte att ge upp utan en fight. Han kommer bjuda hårt motstånd, det är något som är till hans fördel. Vi vet vilket monster Khabib är men Iaquinta är inte någon duvunge.

Det sena bytet av motståndare påverkar självfallet även Khabib. Omställningen är dock inte alltför dramatisk. Han byter (något förenklat) ut en striker mot en annan. Det centrala är ändå att Khabibs stil och gameplan inte förändras nämnvärt beroende på motståndare. Han gör det han gör – utifrån samma strategi – oavsett vem som står mittemot honom i buren. Efter att ha fått vara skadefri en längre tid och med nyfunnen disciplin avseende bantning ser han starkare ut än någonsin. Lägg till ett fullt fight camp så ser det inte ljust ut för hans motståndare. Oddssättarna har satt Iaquinta till 5.25 i odds. De ser alltså detta som en relativt enkel matchning för Khabib och jag är nog beredd att instämma. Men detta är fullkontakt och handskarna är tunna. Amerikanen har dessutom rejält krut i nyporna. Man kan alltså aldrig fullständigt räkna bort en fighter på förhand.

Allt vi kan göra är att hoppas på en underhållande fight.

_______________________

Kimuraredaktionen

Missa inte supererbjudandet från Unibet där ni får 10x pengarna och en Khabib T-shirt. Erbjudandet gäller endast via denna länk.

Läs mer
-1
Dana Sad
Dana Happy

UFC 223: Breakdown – Namajunas vs. Jedrzejczyk II

Rose Namajunas (8-3)
Ålder: 25 år
Längd: 165 cm
Reach: 165 cm
Stance: ortodox

Namajunas har ett UFC-record på 5-2 och i sin senaste match tog hon bältet från Joanna Jędrzejczyk. Hon har sin kampsportsbakgrund inom Taekwondo och Karate, inom vilka hon innehar svartbälte. Hon har dock utvecklats till att bli en aggressiv och opportunistisk mma-grappler. Hon har hela 5 submissions på 8 vinster. Hennes mma-striking har utvecklats rejält på senare tid. Det såg vi prov på när hon besegrade Joanna i höstas. Sammantaget är hon en wellrounded fighter som dessutom visat prov på stark utveckling från match till match.

Styrkor
+ grappling
+ mental styrka
+ förbättrad striking
+ slagkraft
+ wellrounded

Svagheter
– aningen ojämn
– relativt oerfaren

Joanna Jędrzejczyk (14-1)
Ålder: 30 år
Längd: 168 cm
Reach: 165 cm
Stance: ortodox

Joanna har ett UFC-record på 8-1 och förlorade i sin senaste fight stråviktstiteln till Rose Namajunas. Innan förlusten, som var den första i hennes karriär, hade hon försvarat bältet 5 gånger. Joanna är en fullständigt formidabel mma-striker. Hon är f.d. femfaldig Muay Thai-mästarinna och har gått över 60 matcher i thai- och kickboxning. Hon kombinerar sin livsfarliga striking med ett mycket stabilt nedtagningsförsvar. Troligen det bästa i viktklassen – det har dessutom blivit ännu bättre sedan hon flyttade till American Top Team i Florida. Detta gör att hon kan hålla matcher stående och dominera med sin fina striking.

Styrkor
+ striking
+ fotarbete
+ nedtagningsförsvar
+ erfarenhet (fighting)
+ bra kondition

Svagheter
– tveksam haka
– aningen ostadig psykisk

Matchning
Detta är enligt min mening de två bästa stråviktarna i UFC just nu. De är wellrounded och mycket duktiga. Båda två är tuffa och har underhållande fightingstil. Det är alltså upplagt för bra mma. Efter Namajunas något överraskande vinst i deras första möte förändras dynamiken inför returen. Då var Joanna den ostoppbara och mycket kaxiga mästarinnan. Hon använde gärna ’mind games’ och mycket attityd för att försöka störa sina motståndare. Det var ett framgångsrikt recept tills hon mötte Namajunas. Man kan lugnt säga att Joanna i och med förlusten fick äta upp sina ord. Sånt svider.

Det finns frågetecken kring Joanna inför fighten. Hon har visat sig vara ganska känslomässig och aningen instabil efter förlusten. Tidigare red hon på en våg av momentum och starkt självförtroende. Hon var obesegrad och körde över alla sina motståndare. Om hon skulle förlora en andra gång hamnar hon i ett mycket prekärt läge. Frågan är om hon då har motivationen som krävs för att ta sig tillbaka – hon har på senare tid pratat mer och mer om livet efter fighting, om längtan efter att flytta hem till Polen och bilda familj. Auran, hon tidigare hade, av att vara ostoppbar, är nu borta och hon slåss helt plötsligt ur en sorts psykologiskt underläge. Det ska bli mycket intressant att se hur hon hanterar detta.


Namajunas är en mer mångsidig fighter än Joanna. Hennes grappling håller hög nivå. Hon har ett stabilt toppgame och farliga submissions. Hon har dessutom utvecklat sin offensiva brottning vilket öppnar för att styra matchen dit hon vill. Hennes striking har utvecklats avsevärt de senaste åren. Hon visade dessutom i det förra mötet att hon har bra kraft i slagen. Tillsammans med sin coach Trevor Wittman har hon utvecklat ett mycket effektivt strikinggame. Hon har bra jabb, förbättrat fotarbete och jobbar aktivt med feints, något som framkallar reaktioner hos motståndaren. Det var utifrån dessa reaktioner hon satte upp sina slagkombinationer i förra mötet med Joanna. Kombinationer som slutligen ledde till seger mot den tidigare oslagbara mästarinnan. Hon lockade effektivt ut Joannas högerhand och kontrade sedan med en precis vänsterkrok som rockade Joanna. Om hon kan bygga vidare på dessa framsteg kommer hon att ha goda chanser att upprepa sin bedrift. I den förra matchen använde hon över huvud taget inte sin grappling. I den här fighten får man förmoda att Joanna har tätat till de defensiva luckorna och då kommer Namajunas troligen behöva mixa in sin grappling för att få matchen dit hon vill.


Det Joanna saknar i mångsidighet tar hon igen med råge genom sin expertis inom striking. Hennes striking-teknik är den överlägset bästa i viktklassen. Hon bygger mycket av sitt stående game på sin utmärkta jabb. Hon har en snabb, träffsäker och väldigt mångsidig jabb. Hon använder den främst för att sätta upp långa tekniker – raka slag och sparkar – från distans. Joanna har mycket bra fotarbete och utmärkt balans. Hon är även duktig på att kontrollera avstånd. Kombinationen av fotarbete och avståndskontroll – samt att hon rör sig i vinklar – gör att hon är svår att träffa. Tidigare i hennes karriär var hon, likt många strikers, väldigt fokuserad på att undvika att bli nedtagen. Det gjorde henne ganska statisk och obenägen att använda sparkar. Numera tillåter hennes excellenta nedtagningsförsvar henne att agera friare och hon använder nu sparkar i större utsträckning.

Mot Namajunas blir det viktigt att vara mycket noggrann i nedtagningsförsvaret. Hon måste hålla sig i konstant rörelse, söka vinklar och röra sig i sidled. Då är hon svårast att träffa och att få tag på. Hon bör använda sin patenterade strategi där hon styr matchen genom att sätta högt tempo och press med sin striking. Få motståndare klarar av att stå emot det i längden. Namajunas kommer försöka använda sin förbättrade striking för att stänga avståndet och söka nedtagningar. Här gäller det för Joanna att röra på fötterna, eller att använda sin starka clinch för att låsa upp motståndaren. Bra ”head position” blir här en nyckel för att inte hamna på rygg. Skulle hon trots allt hamna där gäller det att så snabbt som möjligt ta sig upp.

Vi vet hur duktiga dessa två fighters är. Tekniskt och fysiskt håller de absolut världsklass. Vi vet på ett ungefär vad de kommer att försöka göra i oktagonen. Vi vet även att de kommer bjuda på högklassig mma-underhållning. Den mest svårbedömda komponenten är psykologin – dvs. hur respektive fighter klarar av att hantera de psykologiska faktorerna. Vi har alltså en spännande fight att se fram emot. Det är vi extra tacksamma för efter en vecka som denna.

______________________

Kimuraredaktionen
Missa inte supererbjudandet från Unibet där ni får 10x pengarna och en Khabib T-shirt. Erbjudandet gäller endast via denna länk.

Läs mer
-1
Dana Sad
Dana Happy

Krönika: The McGregor Show

Conor McGregor har gjort det igen. Han har skapat enorm massmedial uppmärksamhet, kring sig själv och kring sporten mma, av helt fel orsaker. Vi har sett det tidigare men den här gången tog han det till en ny nivå.

McGregor och en grupp av hans entourage dök oannonserat upp vid Barclays Center i Brooklyn kort efter att UFC 223:s mediadag hade avslutats. Väl på plats sökte de efter Khabib Nurmagomedov och de fann honom sittande i en buss tillsammans med en rad andra fighters från lördagens kort. Det hela ska ha varit en hämndaktion för att Khabib och hans grupp konfronterade Artem Lobov häromdagen.

Dana White intervjuades under torsdagskvällen och berättade då att han och UFC var; ”disgusted with Conor McGregor”, och att det var det värsta som har hänt i UFC’s historia. Dana säger i vanlig ordning det han måste säga utifrån ett PR-perspektiv och därför är det svårt att värdera det som sägs. UFC beslutade omgående att plocka bort Artem Lobov från matchkortet på grund av att han deltog i attacken mot bussen.

Michael Chiesa befann sig i den attackerade bussen och fick skärsår i ansiktet av glassplitter. Därför har kommissionen beslutat att inte låta honom tävla och matchen har plockats bort från matchkortet. Detsamma gäller för Ray Borg som även han träffades av splitter. Borg har dessutom fått påverkan på synen pga det inträffade och även han har plockats bort av medicinska skäl. Båda dessa matcher ställs alltså in och sammanlagt är det tre matcher som har gått om intet på grund av bussattacken.

En arresteringsorder utfärdades för McGregor på torsdagen, vilket sedermera ledde till ett anhållande. Enligt uppgift ska Conor McGregor frivilligt ha överlämnat sig till de rättsvårdande myndigheterna och har därefter anhållits. Den preliminära brottsrubriceringen sägs omfattar flera åtalspunkter – tre fall av ”assault” och ett fall av ”criminal mischief”. Dessa två juridiska begrepp går inte att översätta rakt av till svenska då de inte har någon exakt motsvarighet i svensk rätt. Assault, det amerikanska begreppet, innebär ett olagligt hot om våld, eller försök till våld riktat mot person. Det kan alltså sägas inbegripa två olika svenska brottsrubriceringar: olaga hot och försök till misshandel. Criminal mischief kan närmast likställas med skadegörelse. Assault är ett relativt allvarligt brott och klassificeras efter svårighetsgrad. Första och andra graden kan under vissa omständigheter leda till hårda straff – 3 till 25 års fängelse. Assault av tredje graden ses som mindre allvarligt och kan ge fängelse upp till ett år. Tidiga mediauppgifter gör gällande att det i McGregors fall rör sig om tre fall av ”misdemeanor assault”, vilket i så fall betyder att det rör sig om den mindre allvarliga varianten.

Vad innebär det inträffade?

Incidenten i sig kommer på kort sikt leda till ökad medial uppmärksamhet för eventet. Det betyder ökad publicitet och att UFC kan sälja fler ppv’s. Det är alltså positivt för UFC. Det finns emellertid även negativa konsekvenser – för UFC och inte minst för sporten mma. Den här sortens incidenter (huliganliknande beteende) kan få sponsorer – befintliga och potentiella – att inte vilja förknippas med UFC eller sporten. Det kan alltså få ekonomiska konsekvenser för organisationen alla som på ett eller annat sätt ägnar sig åt mma.

Det kan bli en kostsam historia för McGregor. Det är rimligt att anta att han kan se fram emot att bli stämd av personer som anser sig drabbade av det inträffade. Det blir då fråga om civilrättsliga processer som kan bli såväl utdragna som mycket kostsamma. Nu drabbar det i och för sig inte någon fattig, men det skulle nog svida att behöva betala någon miljon i skadestånd pga ett pinsamt och onödigt tilltag som bussattacken.

Om McGregor fälls för de brott han står anklagad för kommer det med stor sannolikhet innebära svårighet att få inresevisum till USA i framtiden. Även det vore ett hårt slag mot UFC som är beroende av sin största stjärna för att sälja sin produkt på sin viktigaste marknad, dvs. den amerikanska. McGregor är i synnerhet viktig för UFC just nu då de under inga omständigheter vill, eller har råd att, förlora sin största stjärna när man förhandlar om ett nytt tv-avtal värt hundratals miljoner dollar. Conor kan alltså lugnt räkna med att Dana White och WME-IMG kommer att använda allt sitt inflytande och alla resurser som krävs för han ska kunna fortsätta gå matcher i USA.

Kommissionen kommer helt säkert att agera mot bakgrund av det inträffade. Det kan bli fråga om böter och möjligen även en avstängning. Även här kan vi anta att UFC, likt vad som gäller vid eventuella visumbekymmer, kommer att använda allt sitt inflytande för att säkerställa att en eventuell avstängning inte blir alltför lång, det skulle bli alltför kostsamt för organisationen.

Efter incidenten på Bellator 187 i Dublin gick UFC ut och fördömde McGregors agerande. De sade rätt saker, men i slutändan gjorde man ingenting för att bestraffa beteendet. Detta trots att deras ’Code of Conduct’ ger dem möjlighet att straffa fighters som beter sig olämpligt – i eller utanför oktagonen. De kunde alltså ha vidtagit åtgärder men valde återigen att inte göra det. Det var inte första gången. Efter kaoset som uppstod i samband med presskonferensen inför UFC 202, när McGregor och Nate Diaz kastade vattenflaskor på varandra, bötfälldes McGregor av NSAC. Han dömdes att böta 5 procent av sin lön från matchen vilket uppgick till $150,000. UFC fördömde beteendet och meddelade att de var mycket besvikna på McGregor. När det väl kom till kritan vidtog man dock inga egna åtgärder trots att man hade kunnat göra det. UFC har alltså upprepade gånger valt att låta McGregor slippa undan utan straff när han agerat på sätt som klart strider mot UFCs egen ‘Code of Conduct’. Man kan inte göra annat än att konstatera att organisationen, genom sin undfallenhet, bidragit till att skapa situationen den befinner sig i.

Varför händer detta?

Även om detta är den överlägset allvarligaste incidenten så är det alltså inte första gången McGregor hamnar i trubbel på grund av sitt agerande. Det har spekulerats en hel del kring om han möjligen har någon form av missbruksproblem. Av hans beteende att döma kan det mycket väl vara så. Än så länge rör det sig dock endast om spekulationer. Om vi skulle få trovärdig information om att det faktiskt finns en missbruksproblematik kan det ändå svårt att värdera sådan info. Det är nämligen inte ovanligt att kändisar, efter att ha trampat i klaveret, skyller sitt agerande på missbruk. Det är en väl beprövad PR-strategi. En viss Jon Jones skrev in sig på rehab efter att ha testat positivt för kokain. Han spenderade sammanlagt en (1) natt i rehab innan han skrev ut sig igen – botad och full av insikt. Om det är missbruk, omogenhet eller “fuck-you-pengar” som ligger bakom McGregors beteende kan vi inte veta. Det skulle kunna vara en kombination av alla tre. Lägg därtill UFCs oförmåga (ovilja) att sätta gränser så har vi receptet på ett garanterat misslyckande.

Avslutningsvis kan vi konstatera att UFC och McGregors intressen i allt väsentligt sammanfaller. Därför kan vi anta att UFC, trots hårda ord, kommer att göra vad som krävs för att inte förlora sin största stjärna. Vi har sett det förr – med Jon Jones och Brock Lesnar – hur UFC, i skarpa ordalag, fördömer deras beteende. Det hindrar dock inte att man, gång på gång, välkomnar dem tillbaka med öppna armar. Samma sak kommer ske med McGregor. Det kan jag sätta samtliga mina besparingar på. Det rör sig inte om några ”fuck-you-pengar” på mitt sparkonto, men sedan jag slutade snusa har det blivit en liten slant. Så mycket tror jag på att UFC ännu en gång kommer göra sitt bästa för att inte straffa McGregor.

________________

Fransisco

Missa inte supererbjudandet från Unibet där ni får 10x pengarna och en Khabib T-shirt. Erbjudandet gäller endast via denna länk.

Läs mer
-1
Dana Sad
Dana Happy