kimura

kimura

Nate Diaz – Allt du behöver veta om UFC-stjärnan

kimura

Nathan Donald ”Nate” Diaz, 33, är en amerikansk MMA-utövare som tävlat i UFCs lättvikts- och welterviksdivision. Han är en av de fighters som fått flest bonusvinster i UFC, 15 stycken. Han har ett record på 19-11. Han har besegrat sina motståndare på följande sätt; fyra via knockout, tolv via submission och tre via domslut. Innan han började i UFC har han tävlat i World Extreme Cagefighting, Strikeforce och Pancrase. Han har tävlat i UFC sedan han vann The Ultimate Fighter 5. Sedan december 2018 rankas Nate som nummer tio i UFCs officiella rankning. Hans fightingstil består av en blandning av boxning och brasiliansk jiu-jitsu. Nates äldre bror, Nick Diaz, som också är MMA-fighter, har varit welterviktsmästare i Strikeforce och WEC.

Nate föddes och växte upp i Stockton i Kalifornien. När han var elva år började han träna kampsport med sin bror Nick.

Innan UFC tävlade Nate i organisationen World Extreme Cagefighting (WEC). 2006, på WEC 24, mötte han Hermes Franca i en strid om titeln i lättvikt. Nate förlorade i andra ronden, på grund av submission.

UFC

Nate var en av de tävlande i The Ultimate Fighter 5. I försöksomgången besegrade Nate Rob Emerson via submission. I kvartsfinalen vann han mot lagkamraten Corey Hill redan i första ronden, genom submission på grund av triangle choke. I semifinalen besegrade Nate Gray Maynard, också det via submission, vilket innebar att Nate gick vidare till finalen. I finalen ställdes Nate mot armen-amerikanen Manvel Gamburyan. Nate förlorade den första ronden, men i den andra fick han övertaget. Gamburyan klappade i golvet på grund av en vrickning i hans högra axel som han åsamkat sig vid ett nedtagningsförsök. Det medförde att Nate vann via submission och blev vinnaren av The Ultimate Fighter 5.

Åren 2008-2009

Efter att Nate besegrat Alvin Robinson och Junior Assunção via submission letade han efter tuffare motståndare. På UFC Fight Night 13 ställdes Nate mot amerikanen Kurt Pellegrino. Nate vann via triangle-choke submission i den andra ronden. Och på UFC Fight Night 15 besegrade Nate veteranen Josh Neer via delat domslut.

Därefter mötte Nate den forna Strikeforcemästaren i lättvikt, Clay Guida. Matchen ägde rum på UFC 94: St. Pierre vs. Penn 2. Guida använde sina brottningskunskaper och lyckades få ner Nate flera gånger. Nate försökte vända Guida med judokopplingar men lyckades inte. Efter tre ronder tog Guida hem segern, efter ett delat domslut. Det blev Nates första förlust i UFC.

Nate mötte därefter Ultimate Fighter-vinnaren och den forna welterviktmästaren i King of the Cage, Joe Stevenson. Mötet ägde rum på The Ultimate Fighter 9 Finale. Stevenson hade kontrollen på marken, tack vare sina överlägsna brottningskunskaper. Stevenson fick ner Nate och fick in många fördelaktiga positioner under de tre ronderna. Nate förlorade via enhälligt domslut.

På UFC Fight Night 19 ställdes Nate sedan mot amerikanen Melvin Guillard. Bara några sekunder in i striden blev Nate knockad av en högerkrok. Men han återhämtade sig fort och fick ner Guillard med ett judokast (harai goshi). Nate blev, allt eftersom matchen fortgick, effektivare med sin boxning, vilket fick Guillard att backa. Guillard backade så att han gick in i en sida av buren och försökte få ner Nate. Nate utnyttjade situationen och låste fast Guillard i en modifierad guillotine choke, med sitt högra ben. Guillard klappade och Nate vann två minuter och trettio sekunder in i andra ronden.

Welterviktsdebut

Den elfte januari 2010 gick Nate en match mot Gray Maynard. Nate Diaz förlorade efter ett omdiskuterat delat domslut.

Efter att ha förlorat tre matcher av fyra bestämde sig Nate för att gå upp till 77 kilo och börja slåss i weltervikt istället. Han gjorde sin welterviktsdebut i mars 2010, på UFC 111, i en match mot Rory Markham. Matchen fick ändras till catchvikt, eftersom Markham vägde för mycket. Nate vann matchen via teknisk knockout i första ronden.

Efter vinsten mot Markham sa Nate att han hade för avsikt att tävla i både lättvikt och weltervikt. Hans nästa match blev i weltervikt och mot boxaren Marcus Davis. Nate pepprade Davis med slag som gjorde stor skada. Nate avslutade Davis med en guillotine choke i den sista ronden.

2016

På UFC 196 bokades Nate in som ersättare för Rafael dos Anjos, i en match mot Conor McGregor. Striden hölls inom weltervikt eftersom Nate bara fick elva dagar på sig att förbereda sig och inte skulle hinna göra sig av med så mycket vikt.

McGregor inledde matchen aggressivt  men Diaz kunde hålla honom på avstånd och till slut ta ner irländaren på marken. Diaz vann matchen via submission (rear-naked-choke) i andra ronden. Matchen blev tilldelad Fight of the Night-bonusen och slog UFC-rekordet för annat PPV-försäljningar.

Irländaren ville efter detta ha revansch och det som följde var en UFC:s mest omskrivna media-fejder vilket skapade stor efterfrågan och hype om en rematch.

På UFC 202 möttes de därför igen, även det inom weltervikt, och den gången blev utfallet annorlunda; McGregor vann då via enhälligt domslut och matchen fick återigen Fight of the Night-priset och slog PPV-rekordet från den förra matchen.

Nate Diaz invägning

Snar återkomst?    

I augusti 2018, efter två års ledighet, tillkännagav man att Nate skulle komma tillbaka. Återkomsten skulle ske den tredje november 2018, i en lättviktsmatch mot Dustin Poirier. Men Dustin drog sig ur på grund av en skada, vilket resulterade i att matchen ställdes in. Vi får se om Nate kommer tillbaka snart.

Läs mer
+1
Dana Sad
Dana Happy

Allt du behöver veta om Nick Diaz

kimura

Nickolas Robert ”Nick” Diaz, 35, är en amerikansk MMA-utövare och en av de mest kända utövarna. Just nu har han ett avbrott från fightingen och jobbar istället med att undervisa i brasiliansk jiu-jitsu. Han har tävlat i UFC, PRIDE, Strikeforce, EliteXC, World Extreme Cagefighting (WEC), DREAM och Shooto. Han har varit welterviktsmästare i både WEC och Strikeforce. Nick har ett MMA-record på 26-9. Han har besegrat sina motståndare på följande sätt; 13 via knockout, 8 via submission och 5 via domslut. Hans boxningsrecord är på en vinst och noll förluster. Hans lillebror Nate Diaz håller också på med MMA.

Nick Diaz föddes och växte upp i Stockton i Kalifornien. Han började träna karate och aikido redan som ung och som tonåring deltog han i brottningstävlingar. Som sextonåring började han träna sambo, med den nationella mästaren Valeri Ignatov som lärare. 2007 fick han svart bälte i brasiliansk jiu-jitsu.

Tidig karriär

Nick gjorde sin professionella kampsportsdebut 2001, precis efter sin artonde födelsedag. Hans första match blev på IFC Warriors Challenge 15 och Nick ställdes mot Mike Wick, som Nick besegrade med en triangle choke.

Redan i sin andra professionella strid tog Nick hem en titel. Han besegrade Chris Lytle på IFC Warriors Challenge 17 och blev därmed deras mästare i weltervikt.

Efter det blev Nick erbjuden att delta i turneringen Ultimate Athlete’s King of the Mountain. Han vann sina två första strider men förlorade mot Jeremy Jackson i finalen. Och 2003, på WEC 6, försvarade Nick sin mästartitel mot Joe Hurley. Nick vann via submission, tack vare av en kimura.

Nick återvände till IFC för att försvara sin titel mot mannen som besegrat honom ett år tidigare, Jeremy Jackson. Matchen gällde titlarna i IFC United States Welterweight Championship, Jacksons IFC Americas Welterweight Championship och den vakanta ISKA-MMA Americas Welterweight Championship. Nick vann returmatchen vi teknisk knockout i första ronden.

UFC

Organisationen UFC, som hade lagt märke till Nicks framgång, skrev kontrakt med honom. Nicks UFC-debut blev på UFC 44, den 26:e september 2003 mot Jeremy Jackson. Nick vann via en armbar i den sista ronden.

Hans nästa match blev på UFC 47, mot den blivande mellanviktsmästaren i EliteXC,  Robbie Lawler. Nick var offensiv och jagade runt Lawler i oktagonen större delen av matchen. I den andra ronden hånade Nick Lawler, som svingade vilt och missade. Lawlers svingar gav Nick chansen att träffa Lawler med en högerkrok som knockade honom.

Därefter gick Nick en match mot judoutövaren Karo Parisyan och förlorade via delat domslut. Men han kom tillbaka genom vinster mot Drew Fickett och Koji Oishi. Efter det kom hans andra förlust inom UFC, mot UFCs mästare i mellanvikt, Diego Sanchez. Nick förlorade via enhälligt domslut. Nästa match förlorade han också. Nick mötte då Joe Riggs på UFC 57. Riggs vann även han via enhälligt domslut. Nicks tredje förlust i rad blev mot Sean Sherk.

En blixtvisit i UFC

Nick återvände därefter till sin hemstad Stockton och deltog i Cage Fighting Organizations invigningsevenemang och besegrade Ray Steinbeiss via enhälligt domslut. Nick skulle egentligen ha gått fler matcher i evenemanget, men UFC ringde honom och bad honom ersätta Thiago Alves som var sjuk. Nick tackade ja till erbjudandet och vann mot Josh Neer via submission.

Det verkade som om Nick var tillbaka i UFC och han vann även sin nästa match mot nykomlingen Gleison Tibau. Men trots sina vinster och UFCs försäkran att de skulle ge honom fler matcher, valde Nick att lämna UFC och skriva kontrakt med Gracie Fighting Championships.

PRIDE FC

Nicks första match i den japanska stororganisationen PRIDE blev mot Takanori Gomi på PRIDE 33, i februari 2007. Gomi hade en stark inledning och lyckades knocka omkull Nick en gång. Men i slutet av första ronden var Gomi överväldigad, på grund av sin dåliga kondition. I den andra ronden fick Nick till en gogoplata på honom, vilket fick Gomi att klappa i mattan.

Men efter matchen visade det sig att Nick testat positivt till marijuana och då ändrades resultatet till no contest. Han blev dessutom avstängd i sex månader och dömdes att böta 20 procent av det han tjänat på matchen mot Gomi.

Elite XC, Strikeforce och DREAM

Diaz skrev härnäst på för Elite XC och gjorde där sin debut i september 2007 där han vann en jämn match mot Mike Aina genom delat domslut. Efter detta mötte Diaz KJ Noons om den vakanta lättviktstiteln. Där slutade det dock med TKO efter att doktorn fått gå in och bryta matchen.

Diaz gjorde därför ett kort besök (1 av 2) i japanska DREAM där han mötte Katsuya Inoue och vann genom TKO. Detta blev starten för Diaz längsta vinstsvit i karriären där han vann 11 gånger i rad. Diaz besegrade först MuhSin Corbbrey och Thomas Denny inom Elite XC, bda genom TKO. Sedan valde Diaz att gå över till Strikeforce.

I sin Strikeforce-debut, i april 2009, mötte han MMA-legenden Frank Shamrock där han vann genom TKO i andra ronden. Diaz besegrade sedan Scott Smith genom submission innan ha fick äran att fightas om Strikeforce första welterviktstitel.

Diaz vann titeln i januari 2010 när han besegrade Marius Zaromskis genom TKO i första ronden. Detta blev Diaz största bedrift hittills i karriären. Efter ett ytterligare lyckat besök i DREAM försvarade han sin Strikeforce-titel tre gånger. Först revancherade han sig mot KJ Noons där han vann genom enhälligt domslut i oktober 2010. Under 2011 besegrade han sedan Evangelista Santos genom submission och Paul Daley genom TKO innan han avsade sig titeln för att göra en ytterligare återkomst till UFC.

Återkomst till UFC

Nick Diaz återvände till UFC i oktober 2011 där han ställdes mot den tidigare lättviktsmästaren B.J. Penn, en math Diaz vann genpm enhälligt domslut. Matchen blev utsedd till Fight of the Night.

I sin nästa match var han planerad att möta welterviktsmästaren Georges St-Pierre. Denne tvingades dock att hoppa av matchen på grund av skadas och istället ställdes Diaz mot Carlos Condit i matchen om interim-titeln i weltervikt. Detta slutade dock med förlust genom enhälligt domslut.

Titelmatch

Efter att ha förlorat mot Carlos Condit på UFC 143, i februari 2012, visade det sig att Nick hade använt droger. Han testade positivt till marijuana-metaboliter. Nick blev avstängd i ett år och dömd att böta 30 procent av det han tjänat på Condit-matchen.

Diaz fick dock återvända till oktagonen i mars 2013 vid UFC 158 och fick då äran att gå sin första titelmatch inom UFC. Han ställdes där mot den dåvarande welterviktsdominanten Georges St-Pierre. Matchen gick tiden ut men St-Pierre fick till slut segern genom enhälligt domslut.

Silva & framtiden

På UFC 183 mötte Nick Anderson Silva. Nick förlorade matchen, som är hans senaste, via enhälligt domslut. Några dagar senare visade det sig att Nick, än en gång, hade testat positivt för marijuana-metaboliter. Resultatet av deras match ändrades till no contest. Nick blev avstängd i fem år och dömdes att böta nästan en och en halv miljon kronor. Men efter ett överklagande sänktes hans avstängningstid till arton månader och hans bötessumma till 900 tusen.

I nuläget är det mycket osäkert om eller när Nick Diaz kommer återvända till oktagonen. Under den senaste tiden har Anderson Silva försökt att få till en ny match medan en del källor påstått att Diaz lagt handskarna på hyllan. Nick Diaz själv har dock sagt att han kan tänkas återvända om rätt erbjudande presenterar sig.

Läs mer
-3
Dana Sad
Dana Happy

Video
Anthony ”Lionheart” Smith – allt du behöver veta om UFC-stjärnan

kimura
  • Födelsedatum: 26 juli 1988
  • Nationalitet: Amerikan
  • Längd: 191 cm
  • Räckvidd: 193 cm
  • MMA Record: 31-14

Anthony Smith, 30 år, är en amerikansk MMA-utövare som för tillfället tävlar i UFCs lätta tungviktsklass. Smith har tävlat som proffs sedan 2008 och har ett record på 31-14. Han har tävlat främst som mellanviktare och besegrat sina motståndare på följande sätt; 17 via knockout, 11 via submission, 2 via domslut och en av okänd orsak. Tidigare har han tävlat i Bellator och Strikeforce. Sedan den fjärde mars 2019 är han på nummer fyra i UFCs officiella rankning i lätt tungvikt. Han är idag 191 centimeter lång och väger 93 kilo.

Bakgrund

Smith föddes i Corpus Christi i Texas och växte upp i Nebraska City. Han uppfostrades av en ensamstående mor och sin morfar, eftersom fadern var frånvarande. Smith hoppade av high school i mitten av sitt sista år. Han började jobba heltid som betongarbetare, vilket han fortsatte med till 2016.

Början av MMA-karriären

Smith inledde sin MMA-karriär 2008. Han gjorde sin professionella debut mot Dave Moran, 29 februari 2008. Matchen arrangerades av Victory FC 22: Ascension. Smith vann via submission, armlås, i andra ronden.

Hans nästa match blev mot Jeremy Shephard. Mötet ägde rum i Lincoln Nebraska, den 22 mars. Smith vann i den andra ronden via submission choke.

Den första förlusten kom när han mötte Chuck Parlemee. Matchen ägde rum 14 juni 2008 och Smith förlorade via teknisk knockout på grund av slag.

Returmatchen mot Parlemee gick bättre. Det skedde 20 september 2008 och Smith vann via submission i den andra ronden.

Nästa match blev mot Charley Lynch på Brutaal: Fight Night den sjätte november. Smith förlorade via teknisk knockout i den första ronden.

Smith fortsatte därefter att tävla i fler lokala organisationer i nordvästra USA. När han gick vidare till Strikeforce var det med ett record på 13-7.

Anthony Smith

Strikeforce

Smith gjorde sin Strikeforce-debut den 22 juli 2011 på Strikeforce Challengers: Bowling vs. Voelker III. Han ersatte då Louis Taylor i en match mot Ben Lagman. Smith vann via knockout i den andra ronden.

Nästa match blev mot Adlan Amagov. Mötet ägde rum den 18 november 2011 på Strikeforce Challengers: Britt vs. Sayers. Smith förlorade via knockout i första ronden.

18 augusti 2012 ställdes Smith mot Lumumba Sayers på Strikeforce: Rousey vs. Kaufman. Smith vann via submission på grund av en triangle choke redan i första ronden.

Smiths sista match i organisationen blev mot den välkände jiu jitsu-utövaren Roger Gracie. Mötet ägde rum den tolfte januari 2013 på Strikeforce: Marquardt vs. Saffiedine. Smith förlorade i andra ronden, genom submission. Efter Strikeforce började Smith att tävla i UFC.

UFC-debut

Smith gjorde sin UFC-debut den åttonde juni 2013 med en match mot den brasilianska MMA-utövaren Antônio Braga Neto. Smith förlorade matchen via kneebar submission i den första ronden. Efter den matchen fick Smith sparken från UFC.

Bellator MMA

18 april 2014 gjorde “Lionheart” sin debut i Bellator MMA. Smith mötte Victor Moreno på Bellator 117. Smith vann matchen via triangle choke submission i den andra ronden.

Den 17 oktober senare samma år ställdes han mot Brian Greene, på Bellator 129. Smith vann matchen via enhälligt domslut.

volkan screaming

Återkomst till UFC

16 februari 2016 skrev Smith nytt kontrakt med UFC. Den 21 februari 2016 ersatte han den skadade Trevor Smith och ställdes mot nykomlingen Leonardo Augusto Leleco på UFC Fight Night 83. Smith vann matchen via enhälligt domslut.

Det var tänkt att Smith skulle möta Scott Askham den åttonde juli 2016 på The Ultimate Fighter 23 Finale. Men Askham drog sig ur matchen och ersattes med den brasilianska MMA-utövaren Cezar Ferreira. Smith förlorade matchen via enhälligt domslut.

Därefter ställdes Smith mot Elvis Mutapcic. Matchen ägde rum den tredje december 2016, på The Ultimate Fighter 24 Finale. Han vann matchen via teknisk knockout i den andra ronden. Dessutom belönades Smith med en bonus för Performance of the Night.

Under 2017 gick Smith två matcher där han vann båda matcherna via TKO i den tredje ronden. Det var dels mot Andrew Sanchez och dels mot veteranen Hector Lombard.

Den tredje februari 2018 ställdes Smith mot Thiago Santos på UFC Fight Night 125. Smith förlorade matchen via teknisk knockout. Både Santos och Smith fick bonus för att de hade varit med och skapat kvällens bästa match.

Anthony Smith och Jon Jones möts vid UFC 235

Byte av viktklass

Den nionde juni 2018 gick Smith en match mot den forna mästaren Rashad Evans. Matchen ägde rum på UFC 225 i Chicago och var Smiths debut i lätt tungvikt. Smith vann via knockout redan i första ronden.

Smith ersatte Volkan Oezdemir med kort varsel och mötte ännu en förre detta mästare, Maurício Rua. Matchen ägde rum 22 juli 2018, på UFC Fight Night 134. Smith vann matchen via knockout redan i den första ronden. Den vinsten gjorde att han även vann en bonus för kvällens bästa prestation.

I sin tredje match på fem månader mötte han Volkan Oezdemir. Mötet ägde rum 27 oktober 2018 på UFC Fight Night 138. Smith vann matchen via submission i den tredje ronden. Den här vinsten gjorde även att han vann sin tredje bonus för kvällens bästa prestation.

Den andra mars 2019 mötte Smith Jon Jones, den mest högprofilerade matchen hittills i Smiths karriär. Matchen gällde bältet i lätt tungvikt. Smith hade inte mycket att sätta emot Jones och förlorade matchen via enhälligt domslut efter fem ronder

Härnäst ska Smith möta Alexander Gustafsson UFC Fight Night 152, den första juni 2019.

Alexander The Mauler Gustafsson Anthony Smith

Läs mer
-3
Dana Sad
Dana Happy
Dana White presskonferens

Dana White – Allt ni behöver veta om UFC-bossen

kimura

Dana White, 49, är en amerikansk affärsman och den nuvarande verkställande direktören av Ultimate Fighting Championship (UFC), som idag är världens största MMA-organisation. Han är CEO och delägare i företaget som driver UFC. Under Whites ledarskap har företaget växt till ett globalt känt företag värt flera miljarder. Han är gift med Anne White och har fyra barn. White föddes i Manchester i Connecticut och bor idag i Las Vegas, Nevada.

  • Födelsedatum: 28:e juli 1969
  • Nationalitet: Amerikan

White började boxas när han var 17 år och tävlade i amatörboxning. Han öppnade även några gym där han skapade träningsprogram som kombinerade boxning och aerobics. Under sin tid på gymnasiet blev han vän med Lorenzo Fertitta, som också var intresserad av boxning. Genom att Lorenzos äldre bror följde med på boxningsevenemang blev även han intresserad av sporten.

UFC

När White jobbade som manager åt Tito Ortiz och Chuck Liddell träffade han Bob Meyerwitz, ägaren till moderbolaget för UFC. Meyerwitz ville sälja UFC, som gick dåligt ekonomiskt. White kontaktade då sin vän Lorenzo Fertitta, som var företagsledare på Station Casinos. Lorenzo och hans äldre bror Frank köpte UFC i januari 2001. UFC blev ett dotterbolag till Zuffa LLC och White utsågs till organisationens ordförande. White blev därmed organisationens ansikte utåt, ledde presskonferenser med mera.

Tre år efter att Zuffa hade köpt UFC hade det ett underskott på 30 miljoner kr. De nya ägarna trodde att företaget skulle gå med vinst om det syntes mer på TV, så de skapade dokusåpan The Ultimate Fighter. Zuffa betalade Spike TV flera miljoner kr för att produktionen skulle få sändningstid. TV-serien producerades 2004 och sändes 2005. Den blev en succé som hjälpte UFC att växa.

I mars 2011 köpte Zuffa Strikeforce och de skrev ett treårskontrakt med organisationens CEO Scott Coker. I många år sa White att kvinnor inte skulle tävla i UFC, eftersom det inte var tillräckligt många kvinnor som tävlade i MMA för att starta en kvinnlig division. De kvinnliga striderna fortsatte i Strikeforce. Ronda Rousey dominerade i bantamwikt och fick White att ändra sig, på grund av hennes popularitet inom och utanför sporten. 2012 blev Rousey den första kvinna som fick kontrakt för att tävla i UFC.

2014 nådde UFC en överenskommelse med Reebok som innebar att alla UFC-fighters skulle bära deras kläder under tävlingar och vissa utvalda marknadsföringsevenemang. Vissa fighters klagade att de skulle gå miste om pengar om de inte hade egna sponsorer och andra tyckte att det var en bra idé, eftersom det skulle innebära att de inte skulle behöva leta efter sponsorer innan sina matcher. Jacob Duran, en “cutman” i UFC, klagade i en intervju och sa att den nya överenskommelsen skulle innebära att han skulle gå miste om massor av pengar. Efter det sparkade White honom.

I juni 2016 såldes UFC till ett konsortium av investerare som leddes av WME-IMG. UFC såldes för fyra miljarder dollar. White ägde nio procent av företaget när det såldes och fick fortsätta som ordförande efter uppgörelsen.

I maj 2017 tillkännagavs det att White skulle vara värd för Dana White’s Tuesday Night Contender Series. TV-serien ger nya fighters möjligheten att visa sina färdigheter, för att sedan möjligen få tävla i UFC. Serien går bara att se på UFC Fight Pass, som är kampanjens streamingservice.

Boxning

White kom in på boxningsscenen i och med att han hjälpte till att marknadsföra matchen mellan Floyd Mayweather och Conor McGregor. I oktober 2017 sa White till personer på Freddie Roachs Wild Card West boxing club att han gav sig in i boxningen till 100 %. White säger att han vill inkorporera boxning till UFCs portfolio.

Sjukdom

I maj 2012 fick White diagnosen Ménières sjukdom, en neurologisk sjukdom som beror på en störning i vätsketrycket i örat. White säger att han har fått sjukdomen för att han var med i ett stort slagsmål när han var ung. UFC on Fuel TV 3: Korean Zombie vs. Poirier 2012 var det första evenemanget han missade av medicinska skäl. White får Orthokine-behandling för sjukdomen och den har dragit ner på symtomen.

Pressen

White har blivit känd som en aggressiv, frispråkig och sträng person som inte sällan kritiserar sina egna fighters. Ett exempel på hans frispråkighet var när han kallade Showtimes sportmanager Ken Hershman för en idiot. Ett annat att han och Tito Ortiz i flera år var på varandra i media under Ortiz tid i UFC. White kritiserade även Josh Barnett som hade testat positivt för droger.

White har kritiserats för sitt agerande mot pressen. Loretta Hunt och Josh Gross förbjuds från att få presskort eftersom de hade skrivit historier som White inte tyckte om. Han la upp en video på internet, fylld med svordomar, där han läxar upp Hunt för hennes berättelse om managers som portats från UFC. Ken Pavia visade sig vara Hunts källa och Zuffa stämde honom. Den välkända MMA-journalisten Ariel Helwani säger att White lät eskortera ut honom under UFC 199 och stoppade honom från att få presskort i fortsättningen. Det berodde på att White blev upprörd över att Helwani skrev att Brock Lesnar skulle återvända till organisationen, trots att de bett honom att inte skriva om det. Bannlysningen hävdes några dagar senare.

Skådespeleri och filantropi

White har även jobbat lite som skådespelare. I TV-serien It’s Always Sunny in Philadelphia spelade han sig själv och i TV-serien The League spelar han karaktären Goon.

2011 donerade White 100,000 dollar till den gymnasieskola han gått på. Pengarna skulle användas till att renovera deras idrottsanordningar.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
Tyron Woodley UFC belt

Tyron ”The Chosen One” Woodley – allt du behöver veta om UFC-stjärnan

kimura

Tyron “The Chosen One” Woodley

  • Födelsedatum: 7 april 1982
  • Nationalitet: Amerikan
  • Längd: 175 cm
  • Räckvidd: 188 cm
  • MMA Record: 19-4-1

Tyron “T-Wood” Woodley, 36, är en amerikansk MMA-utövare som tävlar i UFCs welterviktdivision. Han är UFCs nuvarande mästare i weltervikt. Tidigare har han även tävlat i Strikeforce. Sedan januari 2019 rankas han som nummer sex i UFCs officiella P4P-rankning. Han har ett record på 19-3 och har besegrat sina motståndare på följande sätt; sex via knockout, sex via submission och sju via domslut. Hans fightingstil är en blandning av boxning, brottning och brasiliansk jiu-jitsu. På fritiden jobbar han som skådespelare och är involverad i TMZ Sport. Han är bland annat med i filmerna Straight Outta Compton, Kickboxer: Vengeance och Sultan.

Bakgrund

“T-Wood” föddes och växte upp i Ferguson i Missouri. Han blev den elfte av Sylvester och Deborah Woodleys tretton barn. Han blev uppfostrad av sin mamma, eftersom hans pappa stack när Woodley var ung. I highschool tävlade han både i amatörbrottning och amerikansk fotboll. Efter highschool började han på University of Missouri och gick med i deras brottningsprogram. Under den här tiden blev han all-american två gånger, 2003 och 2005. 2005 blev Woodley blev klar med sina studier och lämnade universitetet med en examen i ekonomi.

Början av karriären

Woodley gick sin första professionella match i februari 2009, mot Steve Schnider. Woodley vann via submission, redan i första ronden. Hans andra proffsmatch skedde 30 april 2009 och var mot Jeff Carstens. Också den matchen vann Woodley via submission i första ronden.

Strikeforce

Hans Strikeforce-debut blev mot Sal Woods på Strikeforce: Lawler vs. Shields. Woodley vann matchen genom submission sent i den första ronden. Efter den vinsten skrev han ett längre kontrakt med Strikeforce. Hans nästa match blev på Strikeforce Challengers: Kennedy vs. Cummings. Där mötte han Zach Light, som han besegrade via submission i den andra ronden.

I sin tredje Strikeforce-match, på Strikeforce Challengers: Woodley vs. Bears, besegrade han Rudy Bears genom arm-triangle submission.

Därefter ställdes han mot Nathan Coy och vann via delat domslut. Därnäst besegrade Woodley André Galvão via knockout i första ronden. Woodley mötte även Tarec Saffiedine, som Woodley vann över via enhälligt domslut.

Nästa motståndare, kanadensaren Jordan Mein, mötte han på Strikeforce: Rockhold vs. Jardine. Woodley vann via delat domslut.

Sedan kom Woodleys första titelchans, när han på Strikeforce: Rockhold vs. Kennedy skulle möta Nate Marquardt för att göra upp om den vakanta welterviktstiteln. Men Woodley blev knockad i den fjärde ronden. Men det var hans enda förlust i Strikeforce. Av sina nio matcher i organisationen vann han åtta.

UFC

Woodley gjorde sin UFC-debut på UFC 156, den andra februari 2013 mot Jay Hieron. Den matchen vann “T-Wood” via knockout efter 36 sekunder. Därefter ställdes han mot Jake Shields, på UFC 161. Woodley förlorade matchen via delat domslut.

Nästa match blev mot Josh Koscheck, på UFC 167, 16 november 2013. Woodley vann via knockout i första ronden. Vinsten gjorde även att han vann “Knockout of the Night”-bonusen. Därnäst mötte han Carlos Condit på UFC 171. Woodley vann via teknisk knockout efter att Condit skadat knät i den andra ronden, mycket tack vare en välplacerad spark av Woodley.

På UFC 174 gick han en match mot Rory MacDonald men förlorade via enhälligt domslut. Han skulle studsa tillbaka mot Dong Hyun Kim på UFC Fight Night 48. Woodley vann via teknisk knockout redan tidigt i den första ronden efter att Kim misslyckats med en spinning back fist. På UFC 183 vann hann en catchviktsmatch mot Kelvin Gastelum.

Mästerskapet i weltervikt

30 juli 2016, på UFC 201, gick Woodley en match mot welterviktsmästaren Robbie Lawler. Woodley vann via knockout halvvägs genom första ronden och blev då mästare. Vinsten gjorde även att han vann “Performance of the Night”-priset.

Woodley försvarade sin titel för första gången på UFC 205, en match mot Stephen Thompson. Matchen slutade med i ett så kallat ’majority draw’, oavgjort. Två domare gav poängen 47–47 och den tredje 48–47, med flest poäng till Woodley. Båda fick “Fight of the night”-bonusar.

Returmatchen mot Thompson skedde den fjärde mars 2017 på UFC 209. Det blev också en jämn match, men den här gången vann Woodley via domslut.

Hans tredje titelförsvar blev mot brasilianen Demian Maia. Matchen ägde rum på UFC 214, 29 juli 2017. Woodley vann via enhälligt domslut. Efter matchen sa Woodley att han hade skadat sin högra axel i första ronden. Senare skulle Woodley få skadan reparerad genom operation.

Nästa titelförsvarsmatch blev mot engelsmannen Darren Till. Matchen ägde rum på UFC 228, den 8 september 2018. Woodley vann matchen via submission i andra ronden. Den vinsten gjorde att han också tog hem “Performance of the Night”-vinsten. Efter vinsten fick Woodley dessutom svart bälte i brasiliansk jiu-jitsu, som Din Thomas överräckte till honom inne i buren.

Woodley mötte Kamaru Usman den 2 mars 2019, på UFC 235, och förlorade matchen via enhälligt domslut. Usman dominerade matchen från start till slut.

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy

Jon ”Bones” Jones i ständigt blåsväder

kimura

Jon ”Bones” Jones, den yngste UFC-mästaren någonsin, sänkte Alexander ”The Mauler” Gustafsson i titelmatchen i Los Angeles i december 2018. Men det var en ganska kontroversiell seger, eftersom matchen var planerad att hållas i Las Vegas men flyttades till Los Angeles efter att Jones fastnat i ett dopingtest igen. Jones testade positivt för 33 picogram av samma långvariga metabolit av den anabola steroiden turinabol som han fällts för tidigare.Han testades positivt för samma ämne i USADAs dopingtester i augusti, september och december.

Mängden doping i blodet var dock inte tillräckligt för att det skulle bli sanktioner. Men det var tillräckligt för att UFC 232 skulle flytta matchen från Las Vegas till Los Angeles i sista minuten, när NSAC vägrade att licensiera honom. U.S. California State Athletic Commission beviljade dock en licens förJones. Enligt CSAC:s verkställande direktör, Andy Foster, var det tydligt att resultatet i Jones testresultat kom från det tidigare positiva drogtestet från juli 2017. Det testet resulterade i att Jones stängdes av i 15 månader.

Tävling trots positivt resultat

Det betydde alltså att matchen Gustafsson vs Jones hölls trots resultatet i dopingtestet. Gustafsson kom till matchen iförd en T-shirt med ordet ”doping” överkryssat. Men det blev tyvärr en klar förlust för ”The Mauler” mot Jones. Senast de möttes, år 2013, förlorade svensken med minsta möjliga marginal. Nu höll ”The Mauler” sig upprätt i två ronder, och han fick in väldigt få träffar. I nummer tre var det kört. Jones förklarades som vinnare och återigen innehavare av mästarbältet han förlorade efter dopingskandalen år 2017. Bara minuter efter att han segrat mot ”The Mauler” fick Jones nya anklagelser om doping riktade mot sig. Jones var glad efter matchen, och uppmanade den förre mästaren Cormier, som numera tävlar i tungvikt, att komma tillbaka till lätt tungviktsklassen så att de kunde mötas. Cormier twittrade då att det är klart att Jones borde vinna, eftersom han startar med ett försprång varje gång.

Inkonsekvens och kontrovers

Det är många som anser att det finns en känsla av inkonsekvens i hur UFC bedriver sina dopingtest. Mängden steroider i Jones system må vara liten, men många hävdar fortfarande att han får förmånsbehandling. Och hur kan det vara möjligt att bli nekad licens av en utfärdare på grund av resultatet från ett dopingtest, men inte av en annan?

Inte överraskande är Gustafssons lag bland tvivlarna om vad som händer. ”The Maulers” manager Nima Safapour har utfärdat ett uttalande till MMA Fighting som hävdar att Jones i huvudsak fått tillåtelse att använda vad han vill. För honom är det helt enkelt en röra. Jon Jones har en ny match på gång om ett par veckor. Han kommer att slåss mot Anthony Smith vid UFC 235 i Las Vegas den 2 mars, så länge han får en licens beviljad. Så här sa UFCs president Dana White:

”Senare denna månad kommer Jon Jones att lämna in en licensansökan hos NSAC för att tävla på UFC 235 i Las Vegas, Nevada den 2 mars. Med förbehåll för att licensen beviljas, kommer Jones att försvara sin Light Heavyweight-titel mot Anthony Smith i  5 ronder som huvudevenemang på T-Mobile Arena.”

Läs mer
-13
Dana Sad
Dana Happy

Georges ”Rush” St-Pierre – allt du behöver veta om MMA-legendaren

kimura

Georges ”Rush” St-Pierre

  • Födelsedatum: 19 maj 1981
  • Nationalitet: Kanadensare
  • Längd: 179 cm
  • Räckvidd: 193 cm
  • MMA Record: 26-2

Georges “Rush” St-Pierre, 37, är en kanadensisk MMA-utövare som tävlade i UFC. Han är trefaldig welterviktmästare och kallas ofta för den bästa MMA-fightern genom tiderna. Sherdog har i flera år rankat honom som nummer ett och Fight Matrix listar honom som den mest fulländade MMA-utövaren någonsin. St-Pierre har ett record på 26-2. Han har besegrat sina motståndare på följande sätt; åtta via knockout, sex via submission och tolv genom domslut.

GSP föddes i Quebec i Kanada. Han hade det svårt i skolan, där de andra barnen mobbade och stal från honom. Som barn spelade han hockey, åkte skridskor och deltog i många andra sporter. När han var sju år började han lära sig kyokushin-karate av sin pappa och senare av en karatemästare för att kunna försvara sig mot en mobbare. När hans karatemästare dog började St-Pierre även träna brottning, brasiliansk Jiu-Jitsu och boxning. När han som tjugoettåring blev professionell hade han redan svart bälte i karate.

UFC – tidiga år

St-Pierre gjorde sin UFC-debut 2004 på UFC 46, där han mötte Karo Parisyan. St-Pierre vann via enhälligt domslut (29–28, 30–27 och 30–27). I sin nästa match mötte han Jay Hieron, som han besegrade via teknisk knockout redan i första ronden.

Därefter mötte han Matt Hughes på UFC 50, i en match om den vakanta titeln i weltervikt. St-Pierre gjorde bra ifrån sig med tanke på att han stred mot en mycket mer erfaren fighter, men ett armlås gjorde att han klappade i golvet med tio sekunder kvar av den första ronden.

Matchen mot Dave Strasser på TKO 19 (en match utanför UFC) gick bättre. GSP vann redan i första ronden genom en kimura.. Efter det återvände han till UFC och ställdes mot Jason Miller. St-Pierre vann genom enhälligt domslut (30–27, 30–27 och 30–27).

Sedan gick St-Pierre en match mot topputmanaren Frank Trigg på UFC 54. St-Pierre kontrollerade matchen och lyckades smyga in en rear naked choke i första ronden.

På UFC 58 besegrade St-Pierre den forna welterviktsmästaren B.J. Penn och blev därmed den främsta utmanaren för titeln. St-Pierre vann via domslut. En returmatch mot Matt Hughes, som då var mästare i weltervikt, bokades in, men St-Pierre blev tvungen att dra sig ur på grund av en ljumskskada. UFC meddelade att St-Pierre skulle få chansen att genomföra fighten när han var återställd.

Vinst och förlust av titeln i weltervikt

Returmatchen mot Matt Hughes blev 2006 på UFC 65. Matchen stoppades nästan i slutet av första ronden, efter att St-Pierre träffat Hughes med en superman punch och en vänsterkrok, men Hughes lyckades överleva första ronden. I den andra ronden fick St-Pierre in en spark i Hughes huvud och störtsjö av armbågar och slag. St-Pierre via teknisk knockout.

På UFC 69, 2007 förlorade St-Pierre titeln till The Ultimate Fighter 4-vinnaren Matt Serra. Serra bad domaren att komma in efter serie obesvarade attacker i den första ronden. Serras vinst är mycket omtalad och är en av de största skrällarna i MMA-historien.

Titeljakt

St-Pierre ville ta tillbaka titeln i weltervikt. 25 augusti, på UFC 74, mötte han Josh Koscheck, fyrfaldig All-american i division ett och brottningsmästare i NCAA. St-Pierre visade sig vara den bättre brottaren i mötet och vann via enhälligt domslut (30–27, 29–28 och 29–28).

Vinsten över Koscheck gjorde att St-Pierre hamnade på första plats av utmanarna för welterviktstiteln. Den matchen skulle bli mot vinnaren av Matt Hughes och Matt Serra. Men Matt Serra blev tvungen att dra sig ur på grund av en ryggskada. Istället blev det ett tredje returmöte mot Hughes för welterviktstiteln. Hughes lyckades inte få till några ordentliga anfall mot St-Pierre som återigen visade upp sina brottningskunskaper. GSP undvek Hughes försök att få ner honom och lyckades själv få ner Hughes.

St-Pierre försökte sig på en kimura på Hughes högra arm men bytte sedan till ett rakt armlås. Hughes gav upp fyra minuter och 55 sekunder in i den andra ronden. Nu var St-Pierre mästare igen.

På UFC 83, den 19 april 2008 möttes sedan St-Pierre och Matt Serra för att avgöra vem som skulle bli den oomtvistade mästaren i weltervikt. I den andra ronden träffade St-Pierre sin motståndare med flera sparkar. Nära slutet av andra ronden avbröts matchen för att Serra inte kunde försvara sig (brutala knän mot revben och mage).

Vakant titel och återkomsten till UFC

I december 2013 sa St-Pierre att han behövde ledigt från MMA. Han valde då att lämna sin mästartitel vakant.

Återkomsten till UFC började förhandlas 2016, men försenades på grund av skador. Ungefär fyra år efter att avbrottet valde GSP att komma tillbaka. På UFC 217 i november 2017, möttes St-Pierre och mästaren i mellanvikt, Michael Bisping. St-Pierre besegrade Bisping genom rear-naked choke i den tredje ronden och blev därmed UFCs nya mästare i mellanvikt.

Sjukdom & pension

Men efter att ha haft titeln i 34 dagar valde St-Pierre att ge upp den. Han led av ulcerös kolit och kunde inte försvara sin nyvunna titel. Lättviktsmästaren Khabib Nurmagomedov utmanade honom men St-Pierre sa att han inte var frisk nog för att slåss. I december 2018 berättade GSP på podden La Sueur att han nu är helt återställd från den ulcerösa koliten.

21 februari meddelar en av de bästa genom alla tider att han inte längre kommer fightas. Georges St-Pierre lägger handskarna på hyllan, och han gör det på topp. Det är få fighters som faktiskt kan göra det, men GSP är en av dem.

 

Läs mer
+5
Dana Sad
Dana Happy

Video
MMA-PANELEN: UFC 235 – JON JONES VS ANTHONY SMITH

kimura

I helgen är det äntligen dags!

En av årets bästa galor, UFC 235,  äger rum där vi bjuds på två titelmatcher. Jon Jones försvarar lätta-tungviktsbältet mot Anthony Smith. Tyron Woodley försvarar welterviktsbältet mot Kamaru Usman. Ben Askren gör sin efterlängtade UFC-debut och han möter den forne welterviktsmästaren Robbie Lawler!

Vi pratar även UFC Prag som ägde rum nu i helgen där det tyvärr inte gick hela vägen för vår svenske Daniel Teymur. Vi diskuterar även Thiago Santos fina knockout-vinst mot Jan Blachowicz.

Kvällens gäst är ingen mindre än Iman Darabi. Hon skrev historia som första kvinna att någonsin gå som huvudmatch i Sverige. Darabi stod även i Elin Öbergs ringhörna under senaste Superior Challenge-galan där Öberg sänkte sin motståndare efter ett fåtal sekunder i rond ett. Vi snackar framtidsplaner i MMA och hur hon ser på sin MMA-karriär.

LIVE 18:00

Läs mer
0
Dana Sad
Dana Happy
utmaning

Luke Rockhold utmanar Thiago Santos: ”Sloppy Santos ha easy money”

kimura

Den forne mellanviktsmästaren Luke Rockhold har tagit klivet upp till lätt-tungvikt och är redo för sin nästa utmaning.

Rockhold förlorade två av sina tre sista matcher i mellanvikt och valde därefter att kliva upp en viktklass då bantningen tärde på amerikanen. Nu hoppas han att hans nästa motståndare blir vinnaren efter helgens huvudmatch, Thiago Santos. Genom Twitter skriver Rockhold följande.

Sloppy Santos ha easy money. Let’s go

Rockhold gick sin senaste match mot den forne titelutmanaren i mellanvikt, Yoel Romero. Han blev knockad av Romero i mitten av rond tre under UFC 221, sin fjärde förlust i karriären. Rockhold har ett MMA-facit på 16-4 och har besegrat sina motståndare på följande sätt, sex genom knockout, åtta genom submission samt två vinster genom domslut.

Knockoutmaskin

Santos gick som tidigare nämnt match i helgen. Han ställdes mot polacken Jan Blachowicz i en match där bettingbolagen såg det väldigt jämt, 1.90x ggr pengarna på båda herrar. Santos gjorde det han är bäst på, att knocka folk. I den tredje ronden lyckas Santos träffa polacken och matchen avslutas genom teknisk knockout. Santos har ett MMA-facit på 21-6 och har besegrat sina motståndare på följande sätt, 15 genom knockout, 1 genom submission samt 5 vinster genom domslut.

Läs mer
+5
Dana Sad
Dana Happy

Video
UFC Face Off: Darren Till vs Jorge Masvidal

kimura

Den 16 mars kliver två welterviktare i UFCs toppskikt upp och möter varandra. Den forne titelutmanaren Darren Till ställs mot Jorge Masvidal som huvudmatch för UFC London.

Inför galan lanserar BT Sport något de kallar för ”UFC Face Off”. De båda utövarna sitter ansikte mot ansikte mot varandra med forne UFC-fighter och numera MMA-analytiker i mitten, Dan Hardy. Inte helt olikt Mohammad Babadivand vs Martin Fouda och med Kimuras chefredaktör i mitten, Jaser Davari. Det är ett av vårat mest visade klipp någonsin. Har ni missat det kan ni ta del av det klippet nedan.

Fouda vs Babadivand

Läs mer
+7
Dana Sad
Dana Happy