Den tyske proffsboxaren och före detta världsmästaren i supermellanvikt, Felix Sturm (40-5-3), kan ha förändrat kampsportsvärlden för alltid. Men kanske inte på det sätt han drömde om tidigt i karriären. Tysken testade positivt för den anabola steroiden hydroxi-stanozolol i samband med matchen mot Fjodor Chudinov 2016, då han erövrade WBA-bältet i viktklassen via seger på majoritetsdomslut.
Åklagarmyndigheten i Köln har nu väckt åtal mot Sturm för bland annat ”tillfogande av farlig kroppsskada”, ett brott ungefär motsvarande misshandel, och boxaren riskerar upp till tio års fängelse.
Det finns många förvecklingar i ett ärende av det här slaget. För det första: kan en boxare verkligen åtalas för misshandel? Båda kombattanterna är ju rimligen medvetna, när de går in i ringen/buren/oktagonen, att det är kontrollerat och reglerat våld på gång. Samtycke finns alltså mellan såväl utövare som domare och övriga funktionärer. Så långt inga konstigheter – men otillåtna, prestationshöjande medel ställer saken i ett annat ljus. Så som det uttrycks i åtalet, har Chudinov gått upp i ringen under intrycket att förutsättningarna är jämlika. Detta medan Sturm ”medvetet och hänsynslöst förhöjt sin egen farlighet, till nivåer Chudinov inte rimligen kunnat förväntats förutse” – och därmed alltså inte heller kan anses ha samtyckt till. Och om våld utövas mot någon annan utan dennes samtycke, är det misshandel. Ungefär så, menar den tyska åklagaren.
Just denna anledning till åtal har beröringspunkter med ett fall i Malmö Tingsrätt från 2017, där en ishockeyspelare dömdes för misshandel för något som skett på isen. Den aktuella händelsen var dock enligt den svenska domstolen så långt utanför regelverkets ramar att samtycke till visst våld inom ramen för de idrottsliga reglerna inte kan anses räcka till för att stävja övergreppet. Principiellt inte helt långt från Sturm-fallet.
Sturm åtalas på samma gång också för själva dopningsbrottet – men dessutom för ungefär motsvarande matchfixning. Detta då åklagaren menar att boxaren på otillåtet vis förändrat de grundläggande förutsättningarna för renhårig kamp. Detta – såklart – helt utan vetskap för de personer som satsade pengar på matchen.
Frågan har väckt stort intresse i kampsportsvärlden och många tycker att det är bra att saken prövas i civil, snarare än bara idrottslig, domstol. För visst är det inte samma sak att dopa sig för att springa snabbare – som att göra det för att kunna tillfoga en motståndare hårdare fysiskt trauma?
Det tyska boxningsförbundet (BDB) är dock inte alls med på tåget. Förbundsordförande Thomas Pütz uttalade sig i tyska Bild Sport och befarar att åtalet kan få stora konsekvenser för sporten i framtiden:
Det är absurt, jag förstår inte alls [vad det här har i domstol att göra]. Jag är naturligtvis för att dopningbrott ska bestraffas, men för att väcka åtal för kroppskada utifrån det är lite… märkligt.
Även i MMA finns det en hel uppsjö fall där ”förhöjda” eller dopade proffs tillfogat sina motståndare allvarliga skador, i vissa fall oåterkalleliga. Bland de mer kända är såklart Michael Bispings ögonskada efter match mot den testosteronbehandlade Vitor Belfort. Eller varför inte Jon Jones, som trots 15 månaders oktagonfrånvaro besegrade Daniel Cormier via TKO, dopad på steroider?
Vad tycker ni? Är det rimligt att ta dopade kampsportare till civil domstol, eller ska idrotten sköta dopningsstraff själva utan rättssamhällets inblandning?
