Inför UFC 302 där Dustin Poirier mötte Islam Makhachev spekulerades det mycket om skulle bli Poiriers sista match vid en förlust. UFC-stjärnan uttryckte matchen själv som sin sista chans att ta hem bältet. Efter förlusten återstår frågan om han kommer stanna kvar i UFC.
Dustin Poirier vilsen men inte klar för pensionering
Efter sin förlust om lättviktstiteln tidigare denna månad lutar Dustin ”The Diamond” Poirier mot pensionering. Under titelmatchen på UFC 302 avslutade Islam Makhachev Poirier i 5:e rundan genom submission. I och med sin förlust ser Poirier inga fler chanser på att kamma hem titeln och vet därmed inte riktigt vad han slåss för längre.
I still don’t know,
I can’t say I’ll never fight again, but I just don’t know the reason. What am I going to fight for? To get into a battle? I love that, but I’ve taken some lumps over the years. It has to be for something. And maybe that’s something I’ll realize in the coming weeks, but I’m just taking it one day at a time.
I’m leaning towards being done. For sure. Especially with getting the title fight, how many more times would I need to fight to put myself back in position to fight for the world title? I don’t know. And like I said, I’m not going to do it again, I’m not going to fight five more times to try and earn another title shot. I’m in a weird spot and I don’t know how to explain it or what decision to make. I’m just taking it day by day and seeing what comes with my mind changing and just to see how I feel.
Poirier har, som du kan se i ovan citat, inte bestämt sig om han ska pensionera sig eller inte. Det som håller honom kvar är dock hur duktig han fortfarande är. Han kan fortfarande tävla med sina motståndare men vet inte om det är dags att ge mer eller kasta in handduken.
The only thing that makes me not want to walk away is because I know I can still compete with these guys and I feel like I’m still getting better,
It’s not like I’m slowing down that much or age is catching up with me. My reaction time is still good, I feel good, and I know I can beat these guys. And say I do leave, a year from now, it might not be the same if I ever try to come back. I’m scared to miss what I have left to give, but also I don’t want to give too much of myself. … I want to give more because I know that I have a short window to give the best of myself, but also I’ve given so much of myself to the sport for so long, it’s just, where do I draw the line? That’s a battle I have to figure out with myself.
Med detta sagt är det bara för MMA-världen att vänta in Poirier och se vart han landar. Förhoppningsvis ser vi mer av honom, men oavsett vad gjorde han en grym insats på UFC 302.
