Sällan uppmärksammade, men ofta kritiserade. I den här artikelserien ställer Kimura coacherna i rampljuset. Denna gång möter vi Omar Bouiche på Pancrase Gym, huvudtränare åt toppfighters som Zebaztian Kadestam, Nico Musoke, Karl Albrektsson, Oliver Enkamp och många fler.
Ni kan läsa del 1 här.
Inför och under match
MMA är en sport som hela tiden är i utveckling. Tekniker och taktiker utvecklas löpande. Tittar man på 20 år gamla matcher kan det rentav vara svårt att förstå att det tekniskt är samma sport. I mer etablerade sporter som fotboll är dagens matcher rätt identiska med äldre sådana. I MMA är skillnaden svår att ta miste på. Men i en värld av föränderliga strategier är grundtekniken konstant viktig, enligt Omar. Den är allra högst prioriterad vid förberedelser inför match.
– Hela grejen är att dina grundtekniker ska vara perfekta. Du måste kunna röra dig i alla riktningar och förstå alla de vanliga situationerna. Ovanpå det lägger man sedan en strategi. Att de på Pancrase lägger mycket tid på tekniker märktes tydligt under träningspasset. Men en del tid spenderas också på taktik vid utformningen av en gameplan, åtminstone vid proffsmatcher. Instruktörer och fighter studerar motståndaren och finner svar på flera frågor: Ortodox eller southpaw-ställning? Vad finns för tendenser? Slår motståndaren många overhand?
All ska sedan kunna kokas ned till en simpel taktik som är beprövat effektiv.
– Mot thaiboxare har vi många gånger lockat fram låga sparkar för att gå på nedtagning. Thaiboxarna har det så inpräntat att sparka tillbaka om man retar dem med en egen låg spark. Så fort de svarar kan man dyka och få nedtagningen. Vi har fått det att funka i match efter match, säger Omar.
Han understryker igen vikten av att taktikerna inte kan vara för komplicerade, så att fighters kan komma ihåg dem även under press. Simpla, men ändå detaljrika. Mer specifika än ”han är en dålig grappler, ta ned honom på marken”. Den tekniska vägen dit måste vara utstakad, och där kommer Omar tillbaka till hans mantra om att en bra fighter alltid har en bra arsenal av grundtekniker.
– Det är svårt att göra en gameplan om du inte kan sprawla eller försvara en strypning, konstaterar han.
Även om tekniken är på plats kan det mentala spela stor roll för prestationen under match, säger Omar. Ett antal olika klyschor finns som beskriver detta, såsom ”90 percent of fighting is mental and the rest is in your head”. Omar ser inte riktigt poängen med att försöka uttrycka det i procentandelar, men gör ändå ett försök att formulera hans syn på det med siffror.
– Jag brukar säga att 100 procent är teknik och 70 procent mentalt. Den mentala biten bygger på den fysiska och tekniska. Man kan liksom inte bara separera på dem.
På Pancrase lägger Omar vikt vid det mentala. Med sina fighters går han igenom kommande matcher och jobbar med visualisering. Men en specialiserad mental coach på Pancrase finns inte, utan fighters måste ta tag i sådana bitar själva.
– Alla har sina egna metoder. Fighting är i hög grad en resa man måste göra ensam. Jag kan öppna vissa dörrar, men mina fighters måste själva ta beslut om de vill jobba med en mental coach eller inte. Man kan i stort sett aldrig tvinga någon till att göra något med bra resultat.
Det har funnits gånger då Omar fått kliva in när saker och ting inte verkade stå rätt till med hans fighters. Den forne världsmästaren i thaiboxning och obesegrade mma-fightern Jörgen Kruth hade precis fått kontrakt med UFC, men Omar fick ringa hans manager och förklara att det var över.
– Det var mycket som hände privat för Jörgens del då, och jag kände att han inte var närvarande. Han var där, men gnistan fanns inte. När jag ringde honom och förklarade var han besviken, men förstod till sist. Dagen efter ringde han tillbaka och tackade. I och med att han är så duktig tekniskt tror jag till och med att han hade vunnit den inbokade matchen, men vill man inte så vill man inte.
Med Jörgen har Omar också ett av favoritminnena från tränarkarriären. De var i Slovenien och skulle gå match. På hotellet dagen innan passade de på att utöva lite psykologisk krigsföring när motståndarteamet passerade.
– Jag stod och höll mittsar och bad Jörgen ta i för kung och fosterland. Han sparkade så hårt att man såg hur hela deras team kom av sig helt och stannade, stirrande. Tränarna blev helt chockade, säger Omar.
Väl under matchen träffar Jörgen motståndaren med en spark i första ronden, varpå coacherna skriker i förtvivlan och slänger in handduken.
– Deras fighter var inte i någon särskild fara då, men det hade satt sig i deras huvud helt enkelt. Det här är något jag kan tänka tillbaka på och skratta åt.
Vissa andra minnen kring vad som hänt under matcher är betydligt jobbigare. Uppladdningar och matcher som gått åt skogen. Skador under träning, tekniker och slag som inte fungerat under match. Dåliga dagar på jobbet helt enkelt.
– Problemet i fighting är att det blir riktigt jobbigt om man har en dålig dag på jobbet. Går man till ett kontor och underpresterar en dag är det inte ens säkert att någon märker det, påpekar Omar.
Sen kan man göra rätt, men ändå råka ut för oförutsedda olyckor. Ett mardrömsminne från match var när en av Omars adepter sparkade av skenbenet.
– Jag blev helt lamslagen, det var så obehagligt. Cuts, knockar och allt sådant hade jag sett tidigare. Men det här var helt nytt. ”Skenbenet är av, what the fuck gör jag nu?” var allt som dök upp i hjärnan. Strax efter kom läkaren, som blev helt hysterisk och ropade på oss att ringa efter ambulans. Jag ville bara att han skulle ta tag i situationen, men han kanske också hade en dålig dag på jobbet, säger Omar och skrattar förlåtande.
Som coach finns bevisligen många stressmoment kring och under matcher, men Omar trivs bra i den rollen. Han gillade aldrig att stå i rampljuset som fighter på högsta nivå.
– Det är skönt att inte ha all uppmärksamhet på mig. Nu i Japan med Kalle [Albrektsson] var det ändå så att många ville ta foton med mig. Jag försöker undvika det, det är inte intressant att synas längre. Det är mina fighters som ska synas, jag vill hålla mig i bakgrunden och fundera ut strategier.
Mer än grepp, sparkar och slag
Trots att Omar konstaterat att han gärna håller sig i bakgrunden och funderar ut strategier, betyder det inte att hans sätt att coacha och instruera är något annat än mycket kroppsligt närvarande. Han delar tidigare nämnda stjärncoachen Firas Zahabis åsikt om att man fysiskt måste kunna visa tekniker för att kunna sägas förstå dem.
– Jag säger aldrig åt någon att göra tekniker jag själv inte bemästrar. Allt jag lär ut kan jag. Om man försöker instruera något man inte kan göra missar man detaljer, helt enkelt. BJJ kan man till viss del förstå utan att göra fysiskt, men för att få en djupare förståelse behöver man själv ha varit i situationerna och ha sett de små variationerna. Du behöver inte vara expert, men måste kunna grunder och ha känsla för BJJ, brottning, boxning och så vidare. Annars tror jag inte att du blir en bra MMA-instruktör.
Men instruktörsrollen kan inte vara för evigt. Åtminstone inte om man fysiskt ska vara med hela tiden. Till slut kommer tiden ikapp. Omar är en 50-åring som verkar vara i exceptionellt god form, men han medger ändå att han ser sig själv övergå mer och mer i en coachingroll.
– Visst blir jag nog mer och mer av en coach snarare än instruktör, men jag kommer nog alltid vilja vara med och träna under passen. Jag älskar att röra på mig och motionera. Jag springer, cyklar, paddlar kajak och gör yoga utöver kampsport.
Om det värsta skulle hända då? Jag minns en intervju med Zahabi där han förklarar sin bakomliggande personlighet och vad han gjort om han blivit totalförlamad. Omar konstaterar snabbt:
– Min styrka är att jag alltid kunnat se och kopiera rörelser, så att bli handikappad hade inte fungerat bra för mig!
Han minns tillbaka till tiderna där teknikerna var hemliga och hölls inom dojon på ett helt annat sätt än idag. Nu kan man enkelt finna massvis med teknikinstruktioner från många toppatleter och tränare på Youtube. Då brukade Omar och Bas Rutten smyga in på träningspass och titta, för att sedan gå in i rummet bredvid och öva samma tekniker.
– Bas var likadan, han kunde se en teknik och sen kopiera den direkt. Jag har alltid kunnat förstå och memorera rörelser, men däremot kan jag aldrig minnas telefonnummer exempelvis. Man får en förmåga och sen tas något annat ifrån en som kompensation, säger Omar och skrattar.
MMA:n och kampsporten i stort har genomgått en enorm utveckling och vuxit explosionsartat. Att nya tekniker och synsätt delas i mycket högre utsträckning är förr är ett tecken på detta. Man brukar säga att MMA är världens snabbast växande sport. Det ser Omar både stora möjligheter och problem med. Att världen överlag kan förväntas bli en bättre plats genom att kampsport blir mer utbrett är han inte helt säker på.
– Både ja och nej. Ledarna har ett stort ansvar mot de som kommer och tränar. Det krävs mycket av instruktörerna och många har fel inställning.
Det vanligaste problemet Omar säger sig se är machokulturen som ibland kan frodas på kampsportsgym.
– Nu låter jag säkert väldigt politiskt korrekt, men jag ser verkligen ingen mening med machokulturen bland kampsportsakademierna. Du ska kunna komma hit och träna med din dotter, syster, eller mamma utan att någon ska behöva känna obehag över saker som sägs.
Omar vill bygga en sund idrottskultur. Något annat alternativ finns inte om man vill att kampsporten ska bidra positivt till omvärlden.
– En dålig ledare kommer ha folk som uppför sig som idioter. En bra tränare kommer fostra bra ungdomar, och där har man ett särskilt ansvar. Ta en 18-årig kille som tränar MMA, han kan ställa till riktig skada ute på gatan om han kastar någon på huvudet. Så det kräver ju något från dig som instruktör, du måste se till att medlemmarna på klubben har moral.
Men lite av den moraliska inlärningen kan man få på köpet. Omar tror på idén att det finns vissa moraliska lektioner inbyggda i kampsport.
– Framför allt i BJJ tror jag, det är så närgånget. Jag kan inte komma ned och spela tuff, eller det hjälper inte om du är mycket bättre och snabbt stryper ut mig. Man får sanningen serverad hela tiden.
I stående kamp behöver man ha bättre koll på idioter, enligt Omar. I boxning och thaiboxning kan det finnas mer utrymme för dem, menar han. Det finns en större marginal för ursäkter i stil med ”hade jag tagit i så hade jag kunnat sänka dig där”, eller liknande. Då måste man kunna hantera konfliktlösning.
Omar har sett hur det kan gå när inte konfliktlösningen sköts rätt och machokulturen tar över. Killar som var översittare och alltid ville sparras hårt. En hittades medvetslös på Centralen efter att ha drabbats av hjärnblödningar på fyra ställen. En trettiofemåring som hade hela framtiden för sig. Ett jäkla människoöde. I samtalet med Omar har jag nu igen påminnts om varför kampsport är så fascinerande. Just för att det handlar om människoöden. Allt ifrån de just beskrivna trista exemplena till mer positiva varianter. Tonåringen som hittar en hobby och förbättrar sitt självförtroende, den ensamstående mamman som kommer i form. Kampsport är mer än handskar och benskydd. Mer än grepp, sparkar och slag.
Jag tackar för mig och ger mig ut i det bländande dagsljuset. Efter att ha umgåtts och diskuterat kampsport med Sveriges kanske främsta MMA-instruktör, hoppas jag nu på att också kunna ge andra en inblick Omar Bouiches filosofi kring fighting.
