Omtyckt av många, ogillad av vissa och avskydd av andra. Så är det att vara UFCs mästare i lätt tungvikt, Daniel Cormier. Han buas ofta ut av fans när han tävlar och på sociala medier får han mer än sin beskärda del av skit från mma-fans. Han säljer inte heller jättemånga pay-per-views. Han rör onekligen upp känslor den regerande mästaren.
Vad är det som gör honom så kontroversiell i fansens ögon? Ja, det är verkligen inte någon enkel fråga att besvara. Sett till hans bakgrund och hans person borde han vara en omtyckt, kanske t.o.m. folkkär, mästare. Men så är inte fallet. Cormier är en hårt arbetande kille som har representerat sitt land inom en riktig arbetarklass-idrott. Sådant brukar vanligtvis innebära att man går hem hos de amerikanska fansen. Om något brukar det leda till starka sympatier, men av någon anledning är det inte riktigt så för Cormier. Visst finns det många som gillar honom men det är samtidigt förvånansvärt många som verkligen ogillar honom. Han är uppenbarligen en polariserande person.
Personen
Cormier syns ofta i media pga sitt jobb för FOX sports. Medial exponering brukar vara en tydlig fördel när det kommer till att bygga en bred “fan base”, men det är oklart om det är det för Cormier. Där sitter han i Fox-studion, med sitt breda leende, iklädd kostym och levererar underhållning på bästa sändningstid. Det skriker inte direkt arbetarklasskille. Cormier är en intelligent, vältalig och välutbildad herre. Han har humor, viss självdistans och bjuder ofta på sig själv. Han passar troligen inte in i den stereotypa bilden av en den typiske brottaren. Kanske inverkar detta på hur han uppfattas.
Han skulle kunna sägas vara en aning motsägelsefull. Han är som sagt både intelligent och kvicktänkt. Han är rapp i käften och samtidigt otroligt tävlingsinriktad. Han är ganska vass på trash talk. Dessa egenskaper funkar alldeles utmärkt för en fighter som Conor McGregor, som ju är en person som minst sagt väcker starka känslor – och genererar mer intresse än någon annan inom sporten. Cormier är dock väldigt långt ifrån karaktären “The Notorious”, både utseendemässigt och personlighetsmässigt.
Delar av Cormiers personlighet, men kanske framförallt hans utseende, passar inte riktigt in på den trash-snackande mästare han stundtals försöker vara. Instoppad polotröja, khaki-shorts och vita tubsockor, det är ganska långt ifrån minkpälsar och guldkedjor. Sanningen är att Cormier stundtals ser mer ut som en golfspelande turist än en mma-fighter. Det kanske är så enkelt som att man inte kan se ut som Charlton i “Fresh Prince in Bel Air” och samtidigt vara trovärdig i rollen som mma-mästare.
Tyron Woodley är en annan mästare med “church going” look och självpåtagen helylle-framtoning som inte heller går hem hos mma-publiken. Kanske är det så att man inte – åtminstone inte i fansens ögon – kan vara trovärdig om man påstår sig vara helylle och en bad ass mma-fighter samtidigt. Frågar man Tyron Woodley själv anser han att hudfärg är en delförklaring till varför han inte vinner massornas kärlek. Det är sannolikt en mycket förenklad förklaringsmodell men det kan inte uteslutas att vissa fans fäster vikt vid en persons hudfärg. Jag har dock svårt att tro att detta skulle vara någon stor grupp.
Man kan definitivt vara en tystlåten arbetarklasskille och en bad ass fighter – det går hem hos fansen. Att vara tystlåten är inte nödvändigtvis något oöverstigligt hinder. Inte heller att vara förhållandevis okarismatisk. Se bara på herrar som Dan Henderson, Chuck Lidell, Randy Couture och Robbie Lawler. De skötte sitt snack i buren och alla som har sett, eller lyssnat till, en intervju med Henderson eller Lawler vet att det kan vara en tämligen plågsam upplevelse.
Jon Jones är inte bara en exceptionell naturbegåvning rent sportsligt, han är dessutom en riktig bad boy. Visst får han också otroligt mycket kritik, men pga hans person ställer fansen inte särskilt höga krav på honom. Trots otaliga skandaler och det uppenbara hyckleriet är det häpnadsväckande många fans som förlåter hans ständiga snedsteg. Att det går att vara en bad boy och samtidigt en firad stjärna vet vi dock av erfarenhet – se bara på fighters som Tito Ortiz, Chael Sonnen, m.fl.
Det faktum att Cormier aldrig har besegrat Jon Jones spelar troligen in i hur fansen betraktar honom. Många anser fortfarande att Jones är den rättmätige mästaren – doping är inte nödvändigtvis något som amerikanska idrottsfans ser på med samma avsmak som flertalet svenskar. Tvärtom har det varit frekvent förekommande i flera av de stora amerikanska sporterna. Därför anser många att Cormier är något av en bedragare när han kallar sig för mästare utan att ha vunnit bältet genom att besegra Jones.
Bakgrund
Cormiers introduktion till brottning är på sätt och vis kännetecknande för hans liv. En dag hamnade han i slagsmål på skolans parkeringsplats och brottningscoachen på skolan var den som avstyrde bråket. Han sa till de två bråkstakarna att de borde hitta ett mer produktivt sätt att använda sin energi. Detta ledde till att Cormier anslöt sig till skolans brottarlag. Det var ett beslut som skulle komma att förändra den arge ynglingens liv för alltid.
Cormier är en utpräglad “hard worker”. Han inte naturligt atletisk eller välsignad med överjordisk talang, som Jon Jones. Tvärtom har han fått kämpa stenhårt för allt han har uppnått i livet. Hans liv har heller inte varit enkelt. Tvärtom har har genomlevt en rad traumatiska händelser. Händelser som skulle ge de flesta allvarliga men för livet. Cormier växte upp under fattiga omständigheter i Lafayette Louisiana och när han var sju år gammal blev hans far mördad. Han sköts ihjäl av en släkting på Thanksgiving Day. Det var ett mycket hårt slag mot den unge Cormier.
När han gick i high school förlorade han en nära vän i en bilolycka och drygt ett år senare omkom hans kusin, även denna gång var det en bilolycka med dödlig utgång. Några år senare, när han studerade vid Oklahoma State University förlorade han ännu en vän. Denna gång var det en flygplanakrasch. År 2003, drabbades Cormier av sitt livs allra värsta motgång. Hans tre månader gamla dotter, Kaedyn Imri, omkom i en bilolycka vilket av naturliga skäl tog Cormier mycket hårt. Han har i efterhand berättat om hur brottningen hjälpte honom att ta sig genom krisen som drabbade honom efter förlusten av dottern. Den stenhårda träningen blev ett sätt att kanalisera smärtan och den bottenlösa sorgen efter tragedin. Ännu en gång blev brottningen en räddningsplanka för Cormier. Brottningsmeriter var inte det enda han fick med sig från Oklahoma State University. Han tog även en examen i sociologi.
Cormier behåller ett starkt band till sporten i hans hjärta. Han driver idag ett brottningsprogram för barn mellan 5 och 12 år – Daniel Cormier-AKA Wrestling team. Hans brottningsprogram är ansett som ett av de bästa i delstaten Kalifornien.
Slutord
När jag tänker på Cormiers liv, hans bakgrund och vad han har lyckats uppnå är det för mig obegripligt att det finns fans som ogillar honom så starkt som de gör. Personligen ser jag honom som en genuint sympatisk person och dessutom en mycket kompetent fighter. Det han har uppnått inom sporten mma är beundransvärt. Han var obesegrad som tungviktare, och tungviktsmästare i Strikeforce, innan han signades av UFC. I UFC har han blivit mästare i lätt tungvikt och man kan nog konstatera att han är den bäste lätta tungviktaren någonsin, förutom Jon Jones. Det är en enorm bedrift. Men allt det räcker uppenbarligen inte. Han väcker ändå starka känslor och ogillas av många. Annars skulle inte så många fans häckla honom eller bua ut honom under invägningar och i samband med matcher.
På lördag försvarar han återigen sin titel. Denna gång mot den relativt okände schweizaren Volkan Oezdemir. De flesta experter håller Cormier som klar favorit inför matchen. Jag tror att han kommer att besegra Oezdemir, men jag tror inte att det kommer ha någon större inverkan på hur han betraktas av de fans som ogillar honom. Han får nog fortsatt finna sig i att vara en polariserande figur. Älskad av vissa, men hatad av andra. Orättvist kan tyckas, men sådan är sporten vi följer – den väcker känslor.
__________________
Text: Fransisco
