Om du letar efter Francis Ngannou bör du börja ditt letande i Las Vegas, det är där han bor numera. Du finner honom på UFC:s Performance Institute, där han spenderar sina dagar. Det är en toppmodern träningsanläggning i hundramiljonersklassen där man har samlat en lång rad experter inom olika områden. Allt för att bistå och hjälpa UFC:s viktigaste tillgångar, deras fighters. Enligt Dana White bor praktiskt taget Ngannou på institutet. För en idrottare är det en förmån och något av ett privilegium att ha tillgång till de faciliteter och all den expertis som finns samlad under ett tak. Ngannous tillvaro har dock inte alltid sett ut som den gör idag.
Hemlandet
Kamerun är på många sätt ett bra land att leva i om man jämför med andra afrikanska länder. Landet, som tidigare bestått av en fransk del och av en brittisk del, erhöll självständighet från den tidigare franska kolonialmakten år 1960 och ett år senare slog man sig samman med f.d. brittiska Kamerun och bildade Federala republiken Kamerun. Jämfört med t.ex grannländerna är Kamerun politiskt och socialt stabilt, vilket har möjliggjort utveckling inom en rad områden såsom jordbruk, vägar, järnvägar och olje- och träindustrier. Trots detta lever väldigt många kamerunier i svår fattigdom.
En av dessa mycket fattiga kamerunier var Francis Ngannou. Han föddes den 5 september 1986 i byn Batié, belägen i den bergiga västra delen av Kamerun. Att gå i skolan som barn är inte någon självklarhet i Kamerun. Barnarbete är mycket vanligt förekommande och över hälften av barnen i åldrarna 5 till 14 år måste arbeta. Det är helt enkelt en fråga om överlevnad i ett land där den genomsnittliga årsinkomsten ligger på motsvarande ca 11,000 kronor.
Vid 12 års ålder tvingades Ngannou börja arbeta i ett stenbrott. Det var tungt fysiskt arbete dagarna i ända. Några år senare arbetade han med att lossa och lasta frakt på lastbilar, även det var ett fysiskt väldigt krävande arbete. Oavsett hur hårt han slet var det svårt att överleva på den lön han erhöll. Så såg hans liv ut under många år – ett liv i svår fattigdom och en kamp för överlevnad.
Ngannou var 22 år första gången han snörade på sig ett par boxningshandskar. I den stunden föddes en dröm, en vision, om att han en dag skulle komma att bli professionell boxare. De kommande åren ägnade han mycket tid till träning, ensam eller tillsammans med kompisar i byn. Han visste dock att han saknade möjligheter att förverkliga sina drömmar i hemlandet och därför beslutade han att ge sig av. Vid 26 års ålder, efter att under lång tid sparat så mycket som över huvud taget var möjligt, hade han de medel som krävdes för att kunna lämna hemlandet. Han skulle bege sig till Paris i jakt på möjligheter för att förverkliga sin dröm.
Jakten på en dröm
Tillvaron i Paris var långt ifrån okomplicerad. Han hade kommit till ett land, en storstad, där han inte kände en enda människa och inte heller hade några pengar. Under tre månader kom han att leva som hemlös på Paris gator. Han hade lämnat sitt hemland med en dröm om att bli professionell boxare men nu var han hemlös på Paris gator och fick smita in på olika gym om dagarna för att kunna träna. Så en dag kom han till MMA Factory i Paris, detta var 2013. Vid den tidpukten visste Ngannou inte vad mma var för något. Han hade sökt sig till gymmet för att boxas. Gymmets ägare, Fernand Lopez, lyckades övertala honom att testa mma. Ngannou hade från början inga planer på att ägna sig åt mma utan såg det som en möjlighet att få boxas bara han också tränade övriga discipliner. Det var alltså en sorts utbyte, mma-träning i utbyte mot boxning.
Efter det första mma-passet frågade han ägaren om han fick lämna sina saker på gymmet över natten. När Lopez förstod att Ngannou var hemlös erbjöd han honom att sova på gymmet. Detta var inledningen på vad som skulle komma att bli en stark vänskap, den mellan tränare och elev. Ngannou lyckades snart få ett jobb som dörrvakt på en nattklubb. Det var helgarbete och gav honom möjlighet att träna i veckorna, något han gjorde med glädje och stor motivation. I november 2013 gjorde han professionell mma-debut och därmed tog han första steget på vad som skulle visa sig bli en kometkarriär.
I sin andra mma-match åkte han på sin hittills enda förlust när han förlorade via domslut mot en tuff motståndare vid namn Zoumana Cissé. En fighter som vid tidpunkten för matchen hade ett record på 7-0. Efter förlusten radade Ngannou upp fyra raka vinster via avslut, vilket ledde till att han år 2015 signades av UFC. Efter sex raka vinster i UFC, samtliga via avslut, står han inför sina drömmars mål.
Blott fyra år efter att han för första gången klev in i ett mma-gym står han nu inför sitt livs match. Han kommer inom kort, som favorit ska tilläggas, ta sig an den regerande mästaren Stipe Miocic. Om han lyckas besegra Miocic kommer han att ha åstadkommit någonting fullständigt makalöst. Att på endast fyra år ha gått från fullständig nybörjare till världsmästare i en av de svåraste sporter man kan tänka sig. Det vore en otrolig bedrift.
Ngannous ambitioner stannar dock inte där – inte på långa vägar. I oktagonintervjun efter vinsten mot Alistair Overeem tog han sig tid till att belysa den fruktansvärda situationen för migranter i Libyen. Att många hamnar i modernt slaveri och utsätts för fullständigt omänsklig behandling. Det hör sannerligen inte till vanligheterna att UFC-fighters ägnar sina sekunder vid mikrofonen till att belysa angelägna samhällsfrågor. Detta var en liten inblick i personen Francis Ngannou – en person som redan när han först kom in i UFC och tjänade en bråkdel av vad han tjänar idag, började investera i välgörenhetsprojekt i hemlandet Kamerun. Hans vilja att använda sin nyvunna framgång till att hjälpa människor i hemlandet har sedan dess snarast ökat i takt med att hans möjligheter att hjälpa har vuxit.
Tack vare hans framgångar och hans osannolika historia, har han blivit en förebild för unga i såväl Kamerun som i Frankrike. Hans historia är en berättelse om hur man kan övervinna även till synes oöverstigliga hinder. Den tjänar som inspirationskälla för otaliga unga som önskar sig förändring och ett bättre liv. Däri ligger sannolikt hans största bidrag och hans allra största bedrift – han skänker hopp.
___________________
Text: Kimuraredaktionen
