I början av december 2014 meddelade UFC via en presskonferens att ett stort samarbete med Reebok skulle ta sin början. De två företagen hade skrivit på ett sexårigt avtal där Reebok fått uppdraget att förse alla fighters med kläderna som skulle bäras under matchveckorna.
Låt oss börja med en snabb genomgång av vad Reebok-dealen egentligen innebär:
● Fighters får inte bära något annat än Reebok på matcherna och under “fight week”.
● Reebok designar unika uniformer för alla fighters under kontrakt med UFC med deras namn på shorts och tröja.
● Fighters får mer betalt beroende på hur många matcher man gått inom organisationen. Själva tabellen lyder:
– 1-5 matcher = 2500 $
– 6-10 matcher= 5000 $
– 11-15 matcher= 10 000 $
– 16-20 matcher= 15 000 $
– 21 eller fler matcher= 20 000 $
– Titelutmanare= 30 000 $
– Mästare= 40 000 $
– (Dessa summor är det lägsta Reebok behöver betala ut)
● Tanken med avtalet är att få fighters att se mer professionella ut, på samma sätt som NBA jobbade med Adidas tidigare, numera Nike.
● Fighters får 20 % av alla produkter som säljs med deras namn på.
Avtalet har sedan det undertecknades mottagits med blandad kritik, även om majoriteten av synpunkterna varit negativa. De flesta fighters ser negativt på Reebok-dealen och beskriver situationen som orättvis eftersom de kommer att förlora oerhörda sponsorpengar på avtalet.
Sponsorers konkurrens
Är kritiken rättmätig? En aspekt att ha i åtanke är det faktum att fighters inte längre får möjlighet att visa upp andra sponsorer under matchveckan. Uniformerna får visserligen sporten att se mer professionell ut, men för mindre sponsorer inom kampsport försvinner möjligheten att synas i det stora rampljuset. Detta påverkar direkt företagets förmåga att utvecklas. Fighters får fortfarande teckna avtal med andra sponsorer men inte visa det på något sätt under själva matchveckan. Självklart är det inte lika lockande för företag att ingå avtal när de inte längre kommer att synas på matchen, då när allas ögon är på fightern. Fördelen med Reebok-dealen är att mindre kända fighters nu slipper leta sponsorer. Utan bra management kan sponsoravtal vara svåra att teckna men den bördan lyfts nu från nykomna fighters axlar.
Nolltolerans mot andra sponsorer känns som fel väg att gå. I en intervju i samband med att avtalet presenterades pratade Dana White om att alla pengar från Reebok skulle gå till de som tävlar. Det låter såklart positivt men trots det har de flesta förlorat stora pengar. Därför behöver nolltoleransen ses över.
Jämför vi med sporter som exempelvis basket finns det där möjlighet för proffs i NBA att teckna speciella sponsoravtal med skoföretag som kan resultera i stora intäkter. Varför inte göra något liknande i UFC? Ge fighters möjlighet att bära andra sponsormärken under invägningen men enbart Reebok vid själva matchen. Det känns orättvist mot både fighters och andra företag att ta bort möjligheten till ytterligare sponsorer. Jag förstår behovet av att se mer professionell ut men andra sporter har mer trygghet att falla tillbaka på. NBA spelare har även andra förmåner vad gäller fackförbund som kan se till deras rättigheter på ett annat sätt. Därför är en jämförelse mellan de två sporterna svårare än vad det kan låta.
Identitet
Det är omöjligt att tänka på den tidigare lätt-tungviktsmästaren Chuck Liddell utan att se hans blå fighter-shorts. “The Iceman” hade alltid sina blå shorts med isbitar på sidorna precis som Tito Ortiz hade sina eldsflammor. Många fighters har en speciell koppling till sin utrustning som i och med Reebok-dealen försvinner. George St Pierre kommer inte kunna gå in med sin klassiska GI overall utan måste, precis som alla andra, möta publikens jubel i Reeboks utstyrsel. Variationen på de kläder som Reebok erbjuder fighters kommer dock att utvecklas vidare, något som man redan nu kan se. När dealen började gälla fanns enbart svarta och vita shorts som nu har utökats till flera andra färger, ofta för att spegla nationaliteten hos utövaren. Om Reebok tar detta på allvar finns garanterat utrymme för utveckling så identiteten hos fighters inte behöver försvinna. Varför inte tillverka en speciell GI till GSP så han inte behöver ge upp en tradition han associerats med så länge?
UFC tjänar alla pengar
På presskonferensen sa Dana White att UFC inte skulle tjäna några pengar på avtalet, alla pengar från Reebok skulle gå till fighters direkt. Hur stor sanningshalten i det påståendet är vet jag inte men oavsett låter uttalandet bättre än vad verkligheten har visat. Även om det White säger stämmer måste man ha i åtanke att alla sponsorer som vill synas i samband med UFC inte längre kan använda sig av fighters utan måste nu ta kontakt med företaget direkt, vilket gör att pengasumman också hamnar i nävarna på UFC. När man ser en gala avbryts det kontinuerligt för reklam. Bruce Buffer behöver alltid nämna ett par sponsorer innan han presenterar de som ska göra upp och näst intill alla funktioner i sändningen, som repriser och dylikt, presenteras av någon form av sponsor. Detta får fighters inte en krona för. Så även om Reebok betalar de tävlande är det tydligt vilka som verkligen tjänar stora summor på avtalet när alla andra sponsorer måste teckna avtal med UFC istället för med individuella fighters.
Det är inte första gången UFC visar ett slags förakt mot atleternas tidigare sponsorer. Innan Reebok-dealen började gälla införde företaget en sponsorskatt som innebar att alla företag som ville visa upp sitt varumärke på atleternas utstyrsel först måste betala en summa till UFC. För att inte se sig omsprungna av andra MMA-organisationer i framtiden måste UFC börja se till sina fighters rättigheter. Företaget kommer inte ha problem med sponsoravtal även om reglerna blir mindre strikta. Därav kommer också en stor frustration över att alla pengar som kan tjänas hamnar i orätta händer.
Nöja sig med lite
Trots att de flesta mött Reebok-avtalet med stark kritik finns det även en annan sida som menar att fighters borde nöja sig med det de får. Flera UFC fighters talar om en tid när de tävlade gratis och menar att det nu har blivit en klar förbättring. Däremot ser jag situationen som högst problematisk. Jag tycker absolut inte att fighters bör nöja sig utan alltid se till att de blir kompenserade på rätt sätt. Många av de som valt att gå över till Bellator har pratat om Reebok-avtalet och hur orättvist det är. Även om UFC fortfarande med råge är nummer ett kan de behöva tänka om för att säkra sin förstaplats i framtiden.
Reebok startade med misstag
Med tanke på att detta är den största sponsorsatsningen i MMAs historia, så tycker jag att Reebok verkligen borde ta detta på allvar. Tyvärr fick man motsatt känsla när företaget till en början gjorde några ordentliga slarvfel. Vissa namn på fighters var felskrivna och de tröjor som delades ut till polska fighters var prydda med en svart örn, en symbol som var känd i forna Sovjetunionen. Reebok fick snabbt rätta till sitt misstag och förändra färgen på örnen till vit vilket de borde gjort från början. Visst, misstag kan alltid ske men flera misstag i början av ett stort avtal gav en känsla av nonchalans.
Reebok kommer säkerligen växa in i rollen och mycket kommer att förbättras. Däremot är det stor sanningshalt i den kritik som avtalet fått och UFC kommer behöva se mer till fighters bästa i framtiden. Personligen anser jag det vara viktigare att fighters trivs inom organisationen och bjuder på många bra matcher, istället för att de ska tas ifrån sina sponsorer och förlora pengar bara för att se mer professionella ut.
Vad tycker ni? Var Reebokdealen bra för MMA?
