Krönika Nyheter

Fredagskrönikan: Matt Brown – det sista slaget

När UFC i mitten av augusti meddelade att Matt Brown skulle möta Diego Sanchez den 11 november var det många mma-fans som började längta efter att det skulle bli höst. Den här typen av matchningar, mellan två ärrade krigare, är ovanliga men högst uppskattade. Det är sådana som får riktiga mma-fans att bli som barn på nytt – förväntansfulla och otåliga. Matt Brown meddelade dessutom för en tid sedan att matchen mot Diego skulle komma att bli hans sista. Att han efteråt skulle pensionera sig, oavsett utgång i matchen. Den 11 november blir alltså sista gången vi får se “The Immortal” kliva in i oktagonen. Han har under nio års tid i UFC, underhållit mma-fans och bjudit oss på oförglömliga krigarinsatser. Brown är, på grund av sin attityd och inställning, av många ansedd som en av de mest underhållande kämpar UFC har gett oss.

Mot Sanchez kliver han in i oktagonen för 24:e gången, vilket är en respektingivande siffra. Beträffande själva matchen har Brown sagt att man vet vad man som mma-fan kan förvänta sig från honom och Sanchez. De kommer båda att gå framåt, de kommer mötas i mitten av buren och där kommer de utväxla slag – mer komplicerat än så är det inte. Beskrivningen är kännetecknande för Browns syn på fighting och ger en hint om varför han genom åren kommit att bli vår favorit-brawler.

Bakgrund

Matthew Burton Brown föddes den 10 januari 1981 och växte upp i ett litet samhälle som heter Jamestown i delstaten Ohio. Han hade en trygg och ganska genomsnittlig uppväxt och redan vid tidig ålder började han arbeta i sin fars mekaniska verkstad. Han var en skärpt unge och hade det lätt för sig i skolan. Oavsett vad han företog sig hade han inga problem att bemästra uppgiften. Under tonåren kom avsaknaden av utmaningar, tillsammans med tristess, att få den unge Matt att fatta en del mindre bra beslut.

Han var, likt flertalet tonåringar i amerikanska småstäder, uttråkad och sökte efter spänning i tillvaron. Därför beslutade Brown att börja langa droger. En kompis övertalade honom sedermera att testa heroin, vilket ledde till en överdos som höll på att kosta honom livet. Brown var kliniskt död under några minuter innan läkarna lyckades återuppliva honom. Efter denna händelse var han drogfri några dagar innan han började missbruka igen – denna gång smärtstillande tabletter. Det kom att dröja ytterligare en tid – och en rad drogrelaterade dödsfall i hans omgivning – innan Brown till sist insåg att han var tvungen att förändra sitt liv.

En tid därefter såg han en mma-match på tv och det var detta som väckte hans intresse för sporten. Mma, visade det sig, var inte så enkelt som Brown först trott. Tvärtom insåg han snabbt att det skulle krävas omfattande arbete för att bli bra på mma. Detta gav den tidigare så lättuttråkade Brown ett långsiktigt mål att sträva efter. Det var sannolikt vad han behövde för att inte trilla tillbaka i gamla vanor.

Fightern

Sitt smeknamn, ”The Immortal”, fick Brown pga att han hade överlevt överdosen – den som var mycket nära att ta hans liv. Smeknamnet kan sägas överensstämma väl med hans attityd och inställning till fighting. Han är en otroligt intensiv och tuff fighter. Han går framåt och attackerar, försöker skada och avsluta sin motståndare, oavsett vad som händer i matchen.

Tidigt i sin UFC-karriär blandade Brown vinster och förluster. Vid ett tillfälle var han, efter att ha gått 1-4, mycket nära att få sparken från UFC. Han lyckades dock få rätsida på sin karriär och hade samlat ihop 7 raka vinster när han, den 26 juli 2014, förlorade ett regelrätt krig mot Robbie Lawler. Matchen var en no 1 contender-fight och Lawler, som vid tidpunkten var i det närmaste ostoppbar, gick vidare och vann i sin nästa match welterviktstiteln. På senare tid har Brown haft det tufft med 3 raka förluster. Den senaste var en otäck KO via huvudspark mot Cowboy Cerrone.

Matt Brown har beskrivit sig själv som en “teknisk brawler”. Han är i första hand en striker med en fightingstil som har sin grund muay thai. Han har en bra rak höger och en effektiv vänsterkrok. Han är bra på att välja slag och växlar effektivt mellan slag mot kropp och huvud. Han har bra sparkar som han effektivt växlar in i sin breda striking-arsenal. Mycket av hans effektiva striking bygger på att han pressar motståndaren och successivt nöter ned dennes försvar. Hans intensitet och obevekliga attacker har visat sig vara mycket svåra att stå emot.

När han väl kommer in på motståndaren använder Brown sig av sin otäcka muay thai clinch för att tillfoga skada. Han har sylvassa armbågar och stenhårda knän, dessutom har han mycket bra balans och kontroll i clinchen. Sammantaget kan det sägas att det gör ont att hamna i clinch med Brown – väldigt ont. Han är mästerlig och elak på en och samma gång.

Brown har inte någon brottningsbakgrund men är ändå en okej brottare. Han har hyfsade nedtagningar som kompletterar hans fina svep och fällningar från thai-clinch. Han har ett skapligt topp-game men fokuserar mer på att göra så mycket skada som möjligt, än att kontrollera motståndaren och hålla honom kvar på marken. Brown är brunbälte i bjj och har visat prov på farlig offensiv grappling. Han är både aggressiv och opportunistisk på marken. Han har dock en del hål i sitt defensiva game, vilket hans 10 submissionförluster vittnar om.

Avslutning

Den idag 36-årige Brown har enligt egen uppskattning drabbats av åtskilliga hjärnskakningar under sin långa karriär. Han diagnostiserades första gången år 2015 och då var det ganska illa. Han hade problem med minnet, svårt att avsluta meningar och vid ett tillfälle ramlade han ihop på marken. Därefter tvingades han göra en rad förändringar i tillvaron – bl.a avseende träning – för att minska risken för bestående men. Med tanke på att han är familjefar, kan det vara ett mycket klokt beslut att avsluta karriären i tid.

Han har på senare tid ägnat allt mer tid åt coaching. Det är något han uppger sig vilja ägna sig åt. Brown vill helst ägna sig åt mma, vara involverad i sporten, under resten av sitt liv. Det säger något om hans hängivenhet och om hans känslor inför sporten.

När Brown och Sanchez kliver in i oktagonen den 11 november är det alltså sista gången vi får se “The Immortal” vandra ut till buren med fullständigt fokus och karakteristiskt stenansikte. Det kommer vara sista gången vi får se honom bjuda på sin brutala tekniska brawl.

Två respekterade veteraner med liknande karriärer i UFC – även Sanchez sjunger på sista versen – ska tillsammans fira den enes förestående pensionering. De ska göra det med en våldsam och vacker föreställning. Jag kan inte tänka mig ett mer passande avsked.

Matt Brown – Highlights

_______________________

Text: Kimuraredaktionen

Föregående artikel

Från ett fan till världsmästare – här är Irman Smajic

Nästa artikel

UFC Fight Night 120 – genomgång av underkortet

Skriven av

Vicktor Winquist

Relaterade Artiklar

Sök