Krönika Nyheter

Har UFC blivit mer spektakel än sport?

I sviterna av att Alexander “The Mauler” Gustafsson pensionerade sig efter sin senaste match så blev jag återigen påmind om hur snabbt saker förändras inom den galna MMA-världen. Jag tänkte också tillbaka på hur mycket MMA har förändrats sedan jag började följa det på allvar runt 2009 och än mer hur hela kampsportsvärlden har förändrats sedan jag stapplade in på en liten karateklubb i Linköping 2004.

Att gå igenom MMAs historia är ett ämne jag gladeligen diskuterar men det får vänta till en annan dag. Någonting som slog mig efter Alexanders pension var hur UFC har förändrat under hans karriär och det fick mig att undra, har MMA blivit ett skal av vad det en gång var?

MMA och inte minst UFC har gått igenom några olika faser under årens gång och då måste man ändå stanna upp och fundera, har vi rusat förbi toppen? Har vi tagit det för långt och i processen missat själva kvintessensen av kampsport?

Ständigt växande sport

Att MMA är en världens snabbast växande sporter är vida känt vid detta laget. Under de senaste tio åren har det verkligen trappat upp, inte minst i Sverige.

Om vi ser till UFC så har de gått från en liten turnering i colorado 1993 till att sälja ut Madison Square Garden 2016, världsturnéer, dokumentärfilmer och gränsöverskridande boxningsmatcher. Den typen av utveckling gör att man någonstans kommer att behöva förändra vad man är, alternativt att man förändrar vad man är och förändringen kommer som ett resultat av sagda förändring.

En gång i tiden…..

1993 fanns en idé om att göra upp den uråldriga frågan , “vilken kampsport är den bästa”. Karate, brottning, boxning, bjj, vilken var den ultimata kampsporten? Hur det utspelade sig vet vi redan men vad jag siktar på här är att där och då var kärnan att undersöka den frågan. Det var inte en sport för allmänheten, det var inte packat med kändisar och det i det närmaste förkastades av gemene man. Vad det däremot var, var en jakt på något större, präglad av stolthet och heder med atleter som ville visa att sin stil var det ultimata sättet att bemöta någon i obeväpnad konflikt.

Det var rått och det var brutalt, det var långt ifrån perfekt men det var i sin kärna en fråga om kampsport och inget annat. Det var varken mer eller mindre än en sport.

Från sport till spektakel

Att 2019 kalla UFC för blott en sportorganisation vore fel. UFC och i mångt och mycket även One och Bellator är 2019 i underhållningsbranschen. Även om One har en mer traditionell syn på hur kampsport ska tävlas i.

Att missta MMA i UFC för wrestling är nog ingenting någon gör men det finns likheter mellan de två organisationerna. UFC har blivit wrestling fast på riktigt. UFC är ett spektakel med en riktig tävling i botten, och det behöver inte vara något dåligt.

Att bygga ett narrativ kring matcher och skicka fighters på världsturné är ett spektakel men det är också extremt underhållande jämfört med att bara ha två atleter som går in i oktagonen och gör upp.

Orättvist?

I en organisation som en gång i tiden matade sina fighters med mantrat “Fortsätt vinna så kommer du att få din chans” göra hype-matcher och ge lite till ingen uppmärksamhet till rankningen i vissa avseenden kanske inte är det mest rättvisa, det kan vi nog vara överens om.

Däremot skulle jag vilja påstå att det bidrar till mer underhållande matcher. Det ger ett incitament till atleterna att inte bara vinna utan att vinna och samtidigt ge fansen en show. Det borde falla ut väl hos fansen i teorin. Verkligheten ser dock lite annorlunda ut.

Jag och många med mig kan nog anse att det gått lite väl långt åt underhållningshållet och kan längta tillbaka till en tid då en vinst var lika med ett pinnhål närmare en chans till att få bältet.

There’s no going back…eller?

Även om det har pågått under en lång tid så skulle jag vilja säga att UFC gick 100% in i underhållningsbranschen under “Conor-eran” och toppen av det hela måste ändå ha varit May V Mac 2017. Älska eller hata det, det var ett spektakel som kommer bli ihågkommet länge.

Det skulle gå att argumentera för att UFC tappat sin riktning och att det aldrig mer kommer kunna gå tillbaka till att vara mer sport med styrd rankning och mindre spektakel men jag tror inte att det stämmer. Om vi ser till nya up and coming finns det atleter som är mer intresserade av att verkligen testa sig själva mot de bästa i världen och är endast intresserade av bältet. För att göra en metafor; det börjar återigen bli fler träningsoveraller och färre Brioni-kostymer.

Vem vet hur UFC kommer se ut om fem eller tio år. Det kommer förmodligen vara ett spektakel av rang men jag tror att vi har passerat toppen av kullen. Jag tror att det kommer dala ner mot en mer traditionell tävlingsstruktur och mindre wrestling.

Älska eller hata det, förringa det inte

Oavsett om du älskar spektaklet UFC blivit eller om du hatar det så kan ingen säga att det inte betytt och betyder oerhört mycket för sporten. Att UFC blivit den behemoth det idag är har spritt sporten till alla världens hörn och alla vi som älskar och utövar sporten borde vara tacksamma. Det har öppnat upp dörrar som inte hade funnits om det varit blott en kampsportstävling.

Om inte UFC blivit vad det är idag och genom det spritt MMA som underhållning så hade jag förmodligen inte skrivit detta. Jag hade förmodligen inte kunnat jobba alls med sporten jag älskar.

Så på ett sätt tack UFC för spektaklet du är, på ett sätt tack UFC men nu får vi ta ett steg tillbaka.

Föregående artikel

Kampsportsprofilen Samuel Ericsson signad av First Round Management

Nästa artikel

Wolf Fight Promotion anordnar sin andra gala den 27 juli

Skriven av

Simon Alvhed

Relaterade Artiklar

Sök