Igår lyssnade jag på när Chael Sonnen diskuterade kring Jon Bones Jones. Han tog b.la. upp att Jones ofta pratar om att han vill känna att fansen “erkänner hans storhet”. Diskussionen gick lite fram och tillbaka och Sonnen vägde in lite olika faktorer i det hela. Hur som haver så kom han in på att Jones är envis med att alla ska “erkänna hans storhet” men att han faktiskt inte har gjort lika anmärkningsvärda saker som andra fighters. Några exempel han tog upp var att Jones faktiskt fuskat sig igenom en hel del matcher samt att han aldrig bytt viktklass, något som t.ex Daniel Cormier gjort.
Att Chael Sonnen inte är Jon Jones största fan är ingen nyhet. Om man dock bortser från den uppenbara partiskheten så tycker jag ändå att han är något på spåren.
Sonnen pratade också om Santos-matchen och det är här det börjar bli intressant.
Sprickor i rustningen
Alla ni som såg matchen såg samma sak som jag; Jon Jones hade det tufft, inte så lite tufft heller. Jag har inte sett en Jones-match där jag inte känt mig 100% säker på hans vinst sedan hans första möte med Alexander Gustafsson. Den här gången var det annorlunda än Bones tidigare matcher. Det var inte en dominant Jones som körde över sitt motstånd. Värt att nämna är att Thiago Santos var en stor underdog i matchen, ingen trodde att han skulle ha en chans.
Att bryta ned matchen finns det andra som är bättre än mig på att göra så jag tänker stanna där och gå vidare till vad jag tycker är intressant med detta; i och med att Jones inte dominerade som han borde så blir han helt plötsligt mer intressant. Helt plötsligt så kan en Jon Jones-match vara spännande igen.
Att se Jones har alltid varit en upplevelse. Han gör saker som ingen annan gjort, han dominerar och ser näst intill oövervinnerlig ut. Detta är kul ett tag men efter en stund så kan man det vilket resulterat i att Bones aldrig varit ett stort dragplåster i sig själv utan vad som sålt med hans matcher har varit motståndaren. Även det har på senare år fungerat sämre och sämre eftersom att ingen verkar kunna rå på honom.
Det är en bra grej att Jones inte dominerade
Varför är det här en bra grej då? Jo, det är ju inte bra för Jon Jones per se men det är bra för affärerna. Att Jones nästan förlorade gjorde honom spännande igen, både för fighters och för publiken. Fighters i LHW såg matchen och börjar känna “jag kan nog eventuellt vara den som får Jones på fall”. Fans såg matchen och känner “Jones kan förlora, jag vill se det”.
Så som jag har förstått det så har de flesta i LHW inte velat möta Jones, de har blivit mer eller mindre tvungna att möta honom. Detta skulle eventuellt kunna förändra det beteendet och leda till att up and coming fighters blir hungriga på att försöka sig på att knäcka Jones. Det skulle bli spännande.
Vi får dock inte glömma att Jones fortfarande är en av, om inte den bästa fightern genom tiderna. Med eller utan prestationshöjande substanser. Men att se lite mer “hets” i brist på bättre ord i LHW vore välkommet. Jag tror att det skulle göra Jones kul att se igen.
Inte den första som lider av att vara ”oövervinnelig”
Jones är inte ensam med problemet att hans matcher inte säljer sig själva. Vi kan se problem med Khabib Nurmagomedov och kunde se liknande problem med Mighty Mouse och tidigare med José Aldo. Att vara helt och hållet oövervinnerlig säljer inte helt enkelt. Även om man håller på den obesegrade mästaren så behöver man som publik bli given en anledning att tvivla. Publiken vill få den lilla kittlande nervositeten tror jag.
Så med allt sagt och gjort så tror jag att ur ett affärsmässigt perspektiv var nagelbitaren mot Santos det bästa som kunde hända Jon Jones.
Jag vet iallafall att jag tidigare inte varit så intresserad av Jones matcher men nu tycker jag ändå att det är lite spännande. Helt plötsligt vill jag se hur Jones står sig mot till exempel Johnny Walker, tidigare var jag bara lite intresserad av att se hur Johnny Walker stod sig mot Jon Jones.
Jon Jones är spännande igen.
