Justin Gaethje är född och uppvuxen i Safford, Arizona. En liten gruvstad med knappt 10,000 invånare, belägen i öknen nära gränsen mellan Arizona och New Mexico. Det är en ogästvänlig plats, och en tuff miljö att växa upp i. Gaethje kommer från en arbetarfamilj och både hans far och bror arbetar i koppargruvan i staden. Han själv arbetade vid gruvan en sommar. Hans familjebakgrund och även uppväxtmiljön har format den han är. Det har troligen även bidragit till att skapa den tuffhet han bär med sig in i oktagonen.
Gaethje började brottas vid 4 års ålder och har i praktiken levt hela sitt liv med sporten. I high school blev han delstatsmästare två gånger och gick därefter vidare och brottades på universitetsnivå vid University of Northern Colorado. Under sin tid vid universitetet började han träna mma och tävlade som amatör. Han samlade ihop sju raka vinster innan han, i augusti 2011, gjorde professionell debut.
Döm inte hunden efter håren
Justin ser ut som en ganska ordinär person. Han ser inte ut som den typiske fightern. Han har inte någon exceptionell fysik. Han har inte Dan Hendersons käkparti och är inte heller särskilt muskulös eller atletiskt byggd. Men utseendet säger inte allt. Ibland säger det faktiskt ingenting om personen, eller i det här fallet om fightern.
Om man ser till Justin som fighter är han kompetent och well-rounded, men han är inte bäst – eller ens riktigt giftig – inom någon enskild del av mma. Han är inte den bästa strikern – han slår inte hårdast och har inte snabbast händer. Han är inte den vassaste grapplern och även om han i grunden är en mycket kompetent brottare använder han sällan sig av brottning i sina matcher. Han är inte heller den mest atletiske, starkaste eller mest explosive fightern.
Det psykologiska övertaget
Vad har han då som gör honom speciell – som har gett honom ett record på 18-0 och ett rykte som en av de våldsammaste som någonsin äntrat oktagonen? Justins främsta styrka ligger på det psykologiska planet. Han har bl.a. en ytterst ovanlig förmåga att hantera psyke och känslor.
Fighters är inte som människor i allmänhet. Det krävs en speciell person för att utsätta sig för allt vad det innebär att stiga in i buren. Mma är en extrem sport och den är definitivt inte för alla. Att välja att tävla i mma innebär att frivilligt utsätta sig för oerhörda fysiska påfrestningar och minst lika stora psykiska sådana. Man försätter sig i en situation präglad av mycket stark stress och ofta även för intensiv rädsla. Stress och rädsla som skulle ha en fullständigt förlamande effekt på de flesta av oss. Även erfarna och härdade fighters påverkas av denna stress.
När en fighter presterar bra och en match går hans väg, när han upplever sig ha kontroll över skeendet i oktagonen, då är stresspåslaget oftast fullt hanterbart. Det är vid motgång det blir tufft. Vid motgång, när motståndaren dominerar och man känner att man håller på att förlora då stiger stressnivåerna. Man blir både känslomässigt och fysiologiskt påverkad av detta. Trötthet blir mer påtaglig, smärttröskeln sänks och tilliten till den egna förmågan kan snabbt förändras. Det är i dessa situationer som en fighters mentala styrka sätts på prov. Vissa viker ned sig i dessa situationer, medan andra uthärdar och lyckas kämpa sig igenom den extrema påfrestningen.
Det finns dock en tredje, mycket ovanlig kategori. Det är de som trivs och växer när påfrestningen är som allra störst. Det är här vi återfinner Gaethjes och förklaringen till hans ovanliga förmågor. Han inte bara trivs under dessa omständigheter, han excellerar och behärskar dem så väl att han kan använda sig av dem som ett vapen mot sina motståndare. Han pressar på och vrider upp volymen till max – han skapar en sorts kaos i buren och förlitar sig på att han kommer att förmå hantera kaoset bättre än mannen framför honom.
Att behärska kaoset
Vad innebär denna fullständigt kaotiska miljö i vilken han glänser? För att besvara den frågan måste vi titta på hans fightingstil och hans strategi i buren. Man skulle, grovt förenklat, kunna säga att han kliver utanför ramarna för vad mma vanligen är. Det finns en rad grundläggande principer som kan sägas för all fighting. Principer som styr vad som är effektivt och gångbart i oktagonen. Principer som alla följer och utgår från. En fighters tekniska och strategiska val – ofta hela deras föreställning om fighting – bygger på sådana underliggande principer. Ett exempel på en sådan är; försök alltid undvika att bli träffad. En annan är; sträva alltid efter att minimera risker. Det finns fler men dessa kan tjäna som exempel.
I och med att alla (nästan) fighters utgår från samma grundläggande principer vet man ungefär vad man kan vänta sig från en motståndare i fråga om dennes agerande i buren. Ju större erfarenhet man har desto bättre blir man på att förutse och hitta motmedel. Problem uppstår när det dyker upp en fighter vars hela förhållningssätt till de grundläggande principerna går emot allt man har fått lära sig och allt man någonsin upplevt. En fighter som inte bara är beredd att ta vissa risker utan som medvetet försöker skapa en situation, en miljö, präglad av mycket hög risk. Risk är nämligen förenat med stresspåslag och de flesta fighters vill instinktivt undvika alltför stora risker. Faktum är att de flesta är så bra på att minimera risk att de blir ganska vilsna och obekväma när de plötsligt hamnar i extrema högrisksituationer.
Nästan alla fighters är programmerade att undvika att bli träffade. Att bli träffad innebär fara att förlora matchen. Alltså kan man som fighter räkna med att en motståndare kommer att agera på sätt som syftar till att alltid undvika att bli träffade. Det innebär att när man ställs inför en fighter som inte bara är beredd att ta en smäll eller två, utan är beredd att gå rakt igen 20-30 stenhårda slag (med ett leende på läpparna), då hamnar man i en situation man inte är van vid. Denna obekanta situation skapar stress och osäkerhet. Med osäkerheten kommer inte bara stress utan även tvivel. Som i sin tur skapar mer stress.
Gaethjes fightingstil, som är oerhört riskabel och medför allvarlig fara för hjärnskador, innebär att han går rakt framåt oavsett vad som sker. Han käkar mängder med slag för att ta sig till en position där han kan vrida upp pressen till max. Där han kan börja bryta ned motståndaren med tunga slag mot huvud och kropp – varvat med stenhårda bensparkar.
Gaethje är inte immun mot känslor av stress och osäkerhet. Han har dock väldigt hög stresstolerans, sannolikt högre än de flesta. Han har dessutom mycket hög smärttröskel och förmåga att ta emot stryk. Hans strategi bygger på antagandet om att han är bättre än sina motståndare på att uthärda stress och stryk – i brist på bättre formulering. Det han framförallt ägnar sig åt är att sätta mental press på sin motståndare. Han pressar dem och leder dem in i hans värld av kaos. Väl där förlitar han sig på sin tuffhet, mentala lugn och förmåga att hantera situationen bättre än hans följeslagare.
Strategin har visat sig framgångsrik vid 18 tillfällen så här långt. Mot högre kvalitet på motståndet ökar risken att en riktigt kompetent fighter släcker lyset innan han hinner implementera sin taktik – sitt “ultra-brawl”. Det är något han är väl medveten om och accepterar. Att han accepterar det, att han har förlikats med tanken på att bli KO:ad och förlora inför miljontals åskådare, är en viktig förklaring till hans förmåga att hantera stress i oktagonen.
På lördag ställs han mot Eddie Alvarez, “the Underground King”, vilket kommer bli det tuffaste testet hittills. Alvarez har vad som krävs för att stoppa Gaethje. Men det går åt båda hållen. Det är vad som gör denna match så spännande. Oavsett hur matchen slutar vet vi att vi kommer att bjudas på högklassig och intensiv mma-underhållning från start till mål. Vi hoppas därför att matchen inte tar slut alltför tidigt.
________________________
Text: Kimuraredaktionen
