Ska börja med att gratulera min vän Nico. Så fruktansvärt roligt och häftigt att han vann på ett sådant sätt också.
Trots att jag vetat länge att jag inte ska gå matchen. Så kände jag ändå en tomhet när jag gick hem efter att ha tittat på matchen. Väldigt konstig känsla. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva den. Kände en tomhet, den tomheten jag kan känna efter jag har gått en match. På något sätt hade jag blickat framåt mot denna match och så när jag inte kunde gå den och Nico fick den så kände jag mig ändå delaktig i den på något sätt.
Kände hur sugen jag är själv på att gå match. Tyvärr är revbenet fortfarande kasst. Har börjat komma igång lite med att slå plattor och liknande men är en bra bit ifrån att kunna köra för fullt. Jag hoppas på match i feb typ. Sjukt sugen känner att jag vill ha den motivationen. Nästa år ska jag gå 3 matcher och vinna dom alla 🙂
Skrivit 2 nya inlägg på Jycken.com gå gärna in och läs och kommentera
[contentblock id=10 img=html.png]
