Alexander Gustafsson har äntligen fått en fight. Den 4 augusti, i Los Angeles, tar han sig an nummer 2-rankade Volkan Oezdemir. Det är en synnerligen intressant matchning mellan två duktiga strikers. Oezdemir var egentligen planerad för ett möte med Mauricio ”Shogun” Rua på UFC Fight Night 134 i Hamburg. UFC valde att plocka bort schweizaren och istället matcha denne mot vår svenske stjärna. Med tanke på att det kommer att ha passerat ca 14 månader sedan Alex senaste fight är det hög tid att svenska mma-fans får njuta av vår största stjärna i oktagonen.
Inaktivitet
Alex gick sin första UFC-fight i november 2009. Efter att i sin andra match i organisationen ha åkt på sin första förlust i karriären vände trenden. Alex tog inte mindre än 6 raka segrar i den vid tidpunkten tuffa divisionen. Vi svenska mma-fans visste vid det här laget att Alex var en blivande stjärna, men den amerikanska och internationella mma-publiken hade ännu inte fått upp ögonen för den svenske supertalangen.
Det skulle komma att dröja till den 21 september 2013 innan den breda internationella publiken lärde känna ”The Mauler”. Paradoxalt nog skedde det i samband med en förlust. Det var efter matchen mot den vid tidpunkten oövervinnerlige Jon Jones som Alex slog igenom på allvar. Många ansåg att Alex vann matchen och att han borde ha tilldelats segern, men tyvärr var det inte en bedömning som poängdomarna delade. Oavsett utgången så har matchen gått till historien som en av de bästa någonsin. Det är en skaplig merit att ha på sitt CV.
Sedan matchen mot Jones, som innebar det stora publika genombrottet, har Alex endast gått fem matcher. Inaktivitet, oavsett bakomliggande anledning, är negativt för en fighters karriär. För att hålla sig aktuell, kommersiellt och sportsligt, krävs det att man går match regelbundet.
Sin senaste fight gick Alex den 28 maj 2017. Han ställdes mot den giftige brasilianske veteranen Glover Teixeira. Det var en strålande insats av svensken och han total-dominerade den erfarne strikern med sin fina boxning. Det var en uppvisning i mma-striking som varade i drygt 20 minuter – tills dess att Alex avslutade Teixeira via KO. Efter den fina insatsen var Alex tillbaks i mma-rampljuset igen, och det med besked. Det talades om honom i mma-medier och UFC var mycket nöjda med hans insats.
Lyckan, Alex och de svenska fansens, blev tyvärr inte långvarig. Plötsligt blev det helt tyst från Alex sida. På sociala medier var det närmast total tystnad. Det spekulerades friskt men ingen – åtminstone inte någon utomstående – visste vad som hade inträffat. Det kom att dröja till i november innan Alex gick ut och berättade om den skada han hade råkat ut för. En allvarlig nyckelbensskada var orsaken till den plötsliga tystnaden. Alex var 1-rankad och den självklare utmanaren om titeln. På grund av skadan smet Oezdemir före i kön och gavs chansen att utmana Cormier om bältet på UFC 220 i januari i år.
En division i kaos
När Alex, i vintras, hade återhämtat sig från axelskadan och började bli redo för återkomst till buren hade nya hinder dykt upp på horisonten. Cormier hade bokats in för en supermatch mot tungviktsmästaren Stipe Miocic. Alex var topprankad och hade redan besegrat de flesta i toppen av divisionen. Den enda riktigt logiska matchningen var en fight om titeln mot Cormier. Någon sådan var emellertid inte möjlig vilket placerade Alex i en sorts limbo.
Den lätta tungviktsdivisionen är inte vad den en gång varit. Idag är det en mycket tunn division och det råder svår brist på värdiga titelutmanare. Under våren har namn som Luke Rockhold och Yoel Romero nämnts. Det är bl.a. Dana White som har uttryckt intresse för dessa matchningar mot högt rankade mellanviktare. I slutändan föll ändå valet på Oezdemir. Det är en tuff fight men den är inte helt självklar utifrån Alex perspektiv. När nu titelmatch inte är något alternativ är det kanske ändå rimligt att Alex tar en fight mot en högt rankad motståndare. Det ger honom en lönecheck och förnyad aktualitet. Båda två är viktiga för karriären.
Nu kommer vi till den knepiga biten. Om Alex besegrar Oezdemir är han, än mer än idag, den självklare titelutmanaren. Det finns dock väldigt lite som tyder på att Cormier, som planerar för fullt inför sin pensionering, skulle vara beredd att möta Alex. Han har sagt att det skulle krävas något spektakulärt av Alex för att Cormier ska vara beredd att överväga att gå ned till lätt tungvikt och försvara titeln. Cormier som klivit upp till tungvikt har förmodligen fullt fokus på sitt planerade möte med Brock Lesnar, så snart USADA ger jätten grönt ljus. Om Cormier inte vill möta Alex kan det möjligen bli aktuellt med ett interimbälte. Alternativt så lämnar Cormier ifrån sig bältet. Oavsett vilket alternativ det skulle bli så är Alex självskriven i en titelmatch. Frågan är bara vem Alex skulle möta. Bortsett från Ilir Latifi, som är Alex vän och träningspartner, har Alex redan besegrat alla i toppen som skulle kunna vara aktuella för en titelfight. Kanske blir det ändå någon storvuxen 185-pounder som får chansen.
Summering
Allting är trots allt inte nattsvart. Ilir Latifi har, som tur är, kunnat glädja oss under Alex frånvaro. Den explosive malmöiten har, tack vare två fina vinster, klättrat hela vägen till plats nummer 4 på rankingen. Det är oerhört positivt för svensk mma och det är svårt att inte glädjas för en genomsympatisk kille som Ilir.
Trots oklarheter i divisionen och en högst oklar titelsituation så är vi ändå glada över att snart få se Alex i oktagonen igen. Det var alltför länge sedan sist. Om ca 3 veckor är det dags – måtte ingenting komma emellan bara. Efter Ilirs skada – som tvingade honom att dra sig ur matchen mot Glover Teixeira – klarar vi inte av fler svenska besvikelser. Därför ber vi till alla gudar vi kan komma på, för att Alex ska kunna kliva in i buren, i Staples Center, den 4 augusti.