Den stora vinnaren efter UFC 155 är givetvis nye tungviktsmästaren Cain Velasquez. Han såg till och med nästan glad ut på den efterföljande presskonferensen. Men lika glada för resultatet var nog Dana White och UFC. Inte för att matchen levererade eller för att Velasquez är en bottenlös skattkista, för det är han inte. De är lyckliga på grund av att Velasquez kan bli en strategiskt viktig variabel för expansionen av UFC till Latinamerika.
Vi börjar med att gå tillbaka till oktober 2010 och UFC 121 i Anaheim, Kalifornien. Megastjärnan Brock Lesnar ska precis försvara sitt bälte mot en hungrig Cain Velasquez. Det är på förhand delade läger mellan de som tror på Velasquez och de som i sin tur tror på Lesnar. Matchen i sig blir dock inte alls så delad, den är faktiskt väldigt rak och tydlig. Lesnar får efter några beundransvärda piruetter se sig besegrad av den nykrönte mästaren Velasquez. Det som är intressant att ta med sig härifrån är president Dana Whites sura min när Bruce Buffer ropar, ”And now… The new UFC undisputed heavyweight champion of the world…”. Att Brock förlorade och tappade den aura som fanns runt honom innebar för UFC mindre pengar. Men väldigt snart insåg UFC-ledningen att det fanns en helt annan typ av fördel med Cain. Stora grupper mexikanska fans fanns på plats i Anaheim för att heja fram sin landsman, och även om det finns många topprankade fighters med mexikanskt påbrå i UFC har ingen tagits till mexikanernas hjärtan lika mycket som Velasquez. Nu skulle Cain bli UFC:s ansikte i Mexiko och i övriga Latinamerika.
Men det dröjde lång tid innan Velasquez skulle kunna gå match igen en. En axelskada satte honom ur spel fram till november 2011. Under samma period vässade tungviktsutmanaren Junior ”Cigano” dos Santos sitt game ytterligare. De två herrarna bokades sedan in som enda match i UFC:s debut på den stora tv-kanalen Fox. Galan hölls återigen i Anaheim, mycket på grund av det stora mexikanska stödet som återfinns där. Det var upplagt för den starke brottaren Cain att göra slarvsylta av den på marken helt otestade Junior. Men UFC och Dana Whites planer gick återigen inte i lås. Brassen dos Santos kunde efter bara 64 sekunder sänka Velasquez med ett slag och årets största antiklimax blev därmed ett faktum. Det var ingen spektakulär knockout på något sätt, utan tämligen ljummen dessvärre. Detta var inte vad UFC hade räknat med, i första gala för den breda publiken var man ju desperata av att få glänsa. Trots att man slog rekord med 8.8 miljoner tittare raljerade en besviken Dana White efter fighten om att Velasquez valt helt fel matchplan. White tyckte att Velasquez borde ha gått för nedtagning omedelbart. Det som få kände till då var att Velasquez var knäskadad och inte hundra procent.
Utan Cain som mästare blev Mexiko-planerna plötsligt lite svårare att genomföra. Istället satt UFC där med Junior som ny mästare i tungviktsklassen. Man skulle kunna hävda att de hade tur att dos Santos ändå behärskar engelska i tal, att han precis tagit sig igenom TUF med Lesnar och att han, framför allt, oftast avslutar sin match via knockout. Det är en i varje fall en duglig mästare rent marknadsmässigt. ”Cigano” är dock inte mexikan, och brasilianska stjärnor har man redan gått om.
När det då äntligen var dags för rematch mellan dessa två tungviktare på UFC 155 var i alla fall undertecknad säker på vem Dana White hoppades på skulle vinna. Junior försvarade inledningsvis nedtagningsförsöken väldigt väl, till den grad att det nästan såg komiskt ut varje gång Cain störtdök mot brassens fötter men ändå bara lyckades krama luft. Men 30-årige Cain visade aldrig tecken på tvivel, utan han fortsatte pressa och hota med nedtagning i ett otroligt högt tempo för män i den här bastanta storleken. Detta gjorde att ”Cigano” började skyffla över allt mer fokus på att just inte bli nedtagen, vilket slutligen resulterade i att Cain prickade mästarens oskyddade haka och nästan kunde avsluta. Att fighten skulle bli som den blev och pågå i fem hela ronder trodde nog väldigt få på. Flertalet experter gissade inför galan på vinst för JDS i rond ett till två och Cain som vinnare om det blev tre eller fler ronder. Nu var istället den mexikanske bulldozern bäst från början till slut.
Dana såg märkbart nöjd ut i buren direkt efter matchen och på presskonferensen, som i sin tur handlade en hel del om UFC i Mexiko. I dagarna ska man enligt presidenten skicka ner folk som ska scouta talanger för en kommande TUF: Mexiko. Han fällde även en kommentar i stil med ”Tänk om vi haft den här matchen förra gången”. Ja, tänk om Dana.
Till sist…
Tungvikten blir efter lördagens titelskifte genast mer intressant. En tredje match mellan lördagens kombattanter är för mig personligen inte det mest attraktiva i dagsläget. Jag ser hellre Alistair Overeem och sedan möjligen Fabricio Werdum, förutsatt att Cain fortfarande är mästare. Men en trilogi går fortfarande att sälja in, om man spekulerar fritt om vad som skett ifall dos Santos inte hade blivit träffad i första ronden. För fram till dess var trots allt hans anti-brottning så gott som felfri, samtidigt som Cain också blev ganska trött.
