I lördags, den 2 december, i Detroit tog David Teymur sin fjärde raka seger i UFC. Det är den hittills bästa starten i organisationen för en svensk fighter. På 1 år och 9 månader har David samlat ihop fyra fina vinster i världens främsta mma-organisation, det är oerhört imponerande. I intervjuer efter vinsten mot Drakkar Klose har David uttalat att han vill ha en motståndare rankad på topp 10 – detta i lättvikt som troligen är UFCs djupaste division. Det är positivt att David visar hunger och höga ambitioner. Det sänder ett tydligt budskap till såväl arbetsgivare som potentiella motståndare. Man måste göra lite väsen av sig i mma, syns man inte så finns man inte.
Det har sedan i lördags förts väldigt intressanta diskussioner i kommentarsfälten på Kimura. Det är inspirerande att läsa alla kloka och initierade synpunkter som förts fram. Det finns mycket mma-kunskap bland Kimuras läsare. Den fråga som har diskuterats är om David är redo för motståndare på topp 10 eller om han bör avvakta och successivt jobba sig uppåt med sikte mot toppen. Vissa menar att David är redo, att han har vad som krävs för att besegra fighters i toppen. Andra menar att David inte riktigt är framme än, att han är en stor talang men skulle behöva ytterligare tid på sig att mogna som mma-fighter. Detta är vad vi tänkte titta närmare på i denna text.
David fightern
Om vi kikar lite på vem David är och hur han är som fighter så kan vi snabbt konstatera att han är en mycket begåvad sådan. David är 28 år och har gedigen kampsportsbakgrund. Fram till 2013 tävlade han i thai- och kickboxning och samlade ihop ett record på 39-2. I oktober 2013 gick han sin första mma-match, en fight han dessvärre förlorade via domslut. Därefter har det gått bättre, betydligt bättre. På fyra år har han gått sammanlagt 8 matcher vilket kan ses som en rimlig takt när man ska lära sig en så komplex sport som mma.
David är southpaw och har mycket teknisk striking. Han har snabba händer och bra precision i slagen. Hans knän och armbågar är “text book” muay thai. Han är dock främst känd för sitt spark-game som håller världsklass. Teknik, kraft och snabbhet – allting finns där. Fotarbete, avståndskontroll och oförutsägbarhet är utmärkande för Davids striking. Hans kontringar är blixtsnabba och oerhört träffsäkra. Tack vare sin bakgrund har han även en mycket starkt clinch.
David har visat prov på starkt nedtagningsförsvar och i matchen mot Lando Vannata tog han ner amerikanen flera gånger, något som bidrog till att säkra segern i den jämna matchen. David visar alltså fin utveckling avseende sin brottning. När det kommer till hans grappling är det svårt att säga något. Mycket beroende på hans fina nedtagningsförsvar och förmåga att snabbt ta sig upp från marken har vi inte fått se prov på hans mark-game. Det finns dock inga skäl att anta att hans grappling inte skulle ha utvecklats på liknande sätt som hans brottning. Om vi kortfattat ska sammanfatta David som mma-fighter kan vi konstatera att han är en otroligt duktig thaiboxare/kickboxare som på kort tid har gjort mycket fina framsteg inom såväl brottning som grappling. Han är en mycket erfaren och meriterad stående fighter men har förhållandevis kort (räknat i tid) mma-erfarenhet. Han har bra attityd och vinnarmentalitet. Nu är vi förvisso inte helt opartiska i vår bedömning av David – men faktum kvarstår att detta är en väldigt duktig och enormt talangfull fighter.
Nästa steg
Vad är då ett rimligt nästa steg i Davids karriär? Det är en mycket intressant fråga. David har själv, som vi konstaterade inledningsvis, sagt att han vill möta fighters på 10-i-topp. Det är en bra inställning som visar på hunger och ambitioner. Det visar att han tror på sig själv, på sin förmåga och på sin potential – och potential är något han absolut har, därom råder det inga tvivel. Att en talangfull och hungrig ung fighter vill ta sig till toppen så fort som möjligt är inget konstigt, det är snarare ett sundhetstecken.
Det är dock inte nödvändigtvis så att detta är det optimala för hans karriärutveckling. Här vilar ett tungt ansvar på coacher och rådgivare som ska hjälpa till att skapa bästa möjliga förutsättningar för en bra och långsiktigt gynnsam karriär. Detta inom en sport som tar tid att bli bra på och där man har relativt få år på sig att åstadkomma sportslig och ekonomisk framgång. Det gäller alltså att planera noga och verkligen överväga sina alternativ innan man fattar karriärsbeslut.
Jämfört med andra idrotter har man förhållandevis få år i toppen som mma-utövare. En ishockeyspelare kan ha 15 år på sig att spela (och tjäna pengar) på toppnivå. En mma-fighter har kanske 4-5 år på toppen – åtminstone om man lyssnar till vad en f.d. fighter som Brendan Schaub säger. Enligt honom är det ungefär så lång tid man har på sig. Han menar vidare att det är svårt att nå toppen, men ännu svårare att hålla sig kvar när du väl nått dit. Således är det viktigt att verkligen ta vara på och vårda de möjligheter som ges.
Utrymmet för misstag är litet i en sport som mma. Ju högre upp i rankingen du kommer desto mindre blir det utrymmet. Varje litet misstag blir dessutom mer kostsamt då dina motståndare är bra på att straffa även små misstag. Det blir även kostsamt såtillvida att man kan förlora mycket pengar och karriärmöjligheter genom att förlora viktiga matcher. Därför är det viktigt att göra sina karriärsval med omsorg.
Alternativ
Man skulle, något förenklat, kunna tänka sig två huvudsakliga spår framåt. Det ena är ett expresspår till toppen – vilket tveklöst har en rad fördelar, såväl sportsliga som ekonomiska. Det andra är en långsammare, stegvis approach, där man siktar på att bygga steg för steg för att komma till toppen med optimala förutsättningar för att få ut så mycket som möjligt av det. Båda alternativen är förenade med risker och fördelar ska tilläggas.
Snabbspåret skulle kunna sägas syfta till att så snabbt som möjligt ta sig till och etablera sig i toppen. På topp 10 får man mer exponering, högprofilmatcher och därigenom möjlighet att stärka sitt marknadsvärde. Riskerna är höga men det är även de möjliga belöningarna. Tänkbara motståndare för att snabbt ta sig till toppen skulle kunna vara namn på topp 15 – såsom tex: Anthony Pettis # 13, Beneil Dariush # 12, Al Iaquinta # 10, Michael Chiesa # 9, Kevin Lee # 8, Dustin Poirier # 7. David är för dagen rankad som nummer 31 på rankingmma och på samma sätt som att David vill möta högre rankade motståndare vill även fighters på topp 15 möta högre rankade motståndare. Därför är sannolikheten att David skulle få en match mot någon på topp 15 i nuläget liten.
Långsamma spåret ser lite annorlunda ut. Det är en strategi som syftar till att successivt närma sig toppen. Att höja kvaliteten på motståndet stegvis, lite långsammare, för att ges tid att utveckla sitt mma-game. Att om möjligt plocka några kända namn på vägen och därigenom stärka sitt eget, utifrån detta förhandla sig till ett bättre kontrakt och få upp sin lön. David har idag sannolikt en grundlön på $15,000-20,000 per match. Det är inte särskilt mycket om man ställs mot någon som Kevin Lee. Tänkbara motståndare enligt denna strategi skulle kunna vara: Jim Miller, Clay Guida, Joseph Duffy, Charles Oliveira, Paul Felder, Leonardo Santos, Fransisco Trinaldo. Det är inte ofarliga fighters vi talar om, men inte lika vassa som topp 10-15. Om jag skulle gissa vem som blir Davids nästa motståndare så tror jag att det blir någon rankad runt nummer 20 på rankingen. Jag skulle gärna se honom mot någon känd fighter, tex Clay Guida eller Jim Miller, men tror tyvärr att UFC har andra planer. Det finns några riktigt tuffa ryssar runt nummer 20 och med tanke på UFCs förestående inträdet på den ryska marknaden skulle det inte förvåna mig om näste motståndare för David blir någon av Rashid Magomedov eller Rustam Khabilov.
Vilken av de två strategierna – snabb eller långsam – som är bäst för David kan vi inte veta med säkerhet. Vad vi dock vet är att mma är en mycket svår sport. En som tar lång tid att bli riktigt bra på. Ni lite äldre mma-entusiaster kanske minns Alexander Gustafssons förlust mot Phil Davis. Det var förvisso bara hans andra match i UFC, men det var en lärorik match som Alex förlorade pga att han behövde utveckla sin grappling och brottning. Förlusten kom 2010, dvs 4 år efter att Alex började träna mma. Efter denna match började han träna på Alliance MMA, bl.a tillsammans med Phil Davis och idag har Alex otroligt bra defensiv brottning och grappling. Precis som David är Alex från början en mycket vass striker, som har fått lära sig de andra delarna av mma längs vägen. David är idag ca 4 år in på sin mma-karriär. Kanske finns det en nyttig lärdom att dra av klubbkamratens förlust mot Davis. I en tuff division som lättvikt får man inte många chanser och det gäller därför att ta väl vara på de som ges. Å andra sidan kanske David är längre kommen i utvecklingen av sitt mma-game än vad Alex var efter 4 år. Det vet bara han själv och hans omgivning.
Summerande tankar
Vi tror stenhårt på David och vill inget hellre än att han ska få en lång och framgångsrik karriär. Oavsett vilka karriärsval han gör kommer vi att stötta och heja på honom – i vått och torrt. Han själv och hans rådgivare vet självfallet vad som är bäst för honom. De känner till och har insyn i Davids situation på ett sätt som vi av naturliga skäl inte kan ha. Det hindrar dock inte oss – fans, kommentatorer och tyckare – från att spekulera och framföra våra synpunkter. Det gör vi mer än gärna. Vi gör det därför att vi brinner för sporten och för att vi vill att det ska gå bra för våra svenska mma-hjältar. David är definitivt en svensk mma-hjälte och sådana behöver vi.
________________________
Text: Kimuraredaktionen
