På ena väggen i styrelserummet hänger en stor tavla med inglasade och blodstänkta MMA-handskar. Vid sidorna av tavlan hänger förstorade fotografier på pensionerade legender med svullnader och omplåstrade jack i sina ansikten från tidigare krig i oktagonen. I mitten av rummet står ett röd-brunfärgat glänsande mahognybord i väntan på att styrelsemedlemmarnas möte skall påbörjas. En punkt på dagordningen ska speciellt diskuteras – och det handlar om Georges St. Pierres ”GSP” mediala utspel om: ”UFC förlorar trovärdighet genom att de gör alldeles för lite för att stoppa användandet av dopning”.
Efter åtskilliga titelförsvar beslöt welterviktaren Georges St. Pierre att dra sig tillbaka efter en hård kamp mot Johny Hendricks. Om inte för alltid, så i alla fall under en period. GSP lämnar dock inte rampljuset helt – utan under de senaste månaderna har den sedvanliga och intensiva matchträningen bytts ut mot verbal media-grappling. GSP vill berätta om något som stört honom över en längre period – frågan om dopning inom MMA.
RUSH eftersöker en förändring för att återskapa legitimitet och mer rättvisa för fighters inom organisationen. I sina argument jämför han MMA med globala sporter som exempelvis ishockey, fotboll och baseball. Han anser att det görs alldeles för lite att stoppa dopningens spridning samt att testerna är för dåligt utförda och straffen för låga. För att MMA ska bli en fortsätta expandera med trovärdighet som idrott måste kontrollerna bli mycket bättre.
Samtidigt måste man inse att dopning förekommer överallt och kommer aldrig gå att stoppa helt. Det finns exempelvis svårupptäckta tillväxthormoner (HGH) som både höjer prestationen och återhämtningsförmågan, något som är extremt tacksamt efter skador eller intensiva träningsveckor. Dock är det enklare att spåra anabola androgena steroider (AAS) genom till exempel förhöjda testosteronvärden över det godkända snittet, samt att även upptäcka vilken form av AAS som använts – men inte alltid, det finns både lång och kortverkande former som kan slinka igenom testerna genom driftiga kemister och farmakologer. En ytterligare faktor handlar om att användaren påbörjar eller avslutar sin dopnings-kur i rätt tid inför en match för att undkomma eventuella positiva resultat i testerna.
Hur som helst har säkerligen RUSH rätt i sin syn som idrottsman att testerna kunde vara effektivare samt hårdare straff, i likhet med de andra globala sporterna han nämner. Därigenom kan utökad legitimitet skapas på grund av att systemen runt MMA i alla fall gör sitt yttersta för att upptäcka och straffa användandet av dopning.
I samband med att GSP gick ut medialt berättade han i Michael Landsbergs program ”Off The Record” att många aktuella fighters har kontaktat honom via samtal och sms där de berättat att de uppskattar hans kritik – fast att de själva inte skulle våga göra samma sak då de skulle riskera problem med sina kontrakt – även om förändringar är ett måste.
RUSH:s kritik har även skapat en ”whistleblower-effekt” där andra tidigare UFC-fighters som Nate Quarry, Tito Ortiz och Ken Shamrock med flera tagit upp andra brister med MMA i media som rört allt från orättvisa löner till hanteringen av fighters hälsa efter tunga matcher. Alla fighters som har gått ut i media under den senaste tiden har fått medialt utrymme för att diskutera sina synpunkter. GSP:s dopningskritik har garanterat skänkt ljus till Nevadas atletiska kommissionens (NSAC) beslut om att förbjuda testosteron-ersättningsterapi (TRT) inför MMA-matcher.
UFC och även andra organisationer som exempelvis Bellator samt Invicta är väldigt färska i förhållande till de väletablerade organisationerna NFL, NBA eller NHL – som formats genom närmare hundra år av både kommunikation med spelare, rättsliga tvister, lönekrav, nya säkerhetsåtgärder, pensionsavtal, kritik från fans och mer därtill. Här finns det många organisationsfrågor för MMA-organisationer att undersöka och ta lärdom utav.
Sedelbuntarna kan aldrig räknas före fighters hälsokalkyler och eventuell kritik är avhandlad då det är ett faktum att organisationerna med svaga eller korrupta styrelseutskott går under i förtid. Både PRIDE FC, IFL samt K1:s problem med att betala ut alla löner korrekt vittnar om det här. Eller proffsboxningens korruptions-problematik som ännu inte lyckats återskapa trovärdighet. Det finns även exempel på motsvarigheter i Sverige där löner till fighters uteblivit på grund av bristande omdöme och felaktiga prioriteringar.
Vikten av legitima styrelser samt förmåga att samverka med fighters behov är nyckeln för att kunna expandera MMA-organisationers trovärdighet och framgång. Det är inte omöjlighet att vi skulle kunna få en situation där UFC-fighters får nog och går ut i strejk som exempelvis både skett inom amerikansk och europeisk fotboll och fler sporter därtill. Under ett sådant scenario skulle galor och evenemang ställas in – kanske över längre perioder tills alla parter nått en lösning.
För att uppnå bättre standard krävs att fighters, MMA-förbund samt organisationerna analyserar och diskuterar varandras förslag till förändring för att kunna nå en bättre sportkultur för alla parter i systemet. Samt lära sig av proffsboxningens historiska legitimitets-problem och skälen till att PRIDE gick under samt K1:s dalande förtroende.
Nya riktlinjer och krav från fighters måste därför tas på större allvar innan vi ser nya Don King-figurer som sakta förflyttar sig från läktarnas bakre stolar till MMA-galornas första parkett.
[contentblock id=10 img=html.png]
