Gårdagens gala var på många sätt en riktig bergochdalbana; förluster och vinster, vindar som vände, knockouts och självklart Alexander Gustafssons förlust som också tillsynes är hans sista match.
Slå han på käften!
Låt mig starta med att säga, vilket jävla tryck det var! Publiken var väldigt högljudd och livlig med fina hejaramsor som ”oooh oooh oooh” och ”slå han på käften”. Något som dock besvärade och fortfarande irriterar mig är det faktum att vi verkar vara en nation där det buas relativt ofta, både gällande inaktivitet och när vi ser en utländsk motståndare. Killarna och tjejerna som kommer hit har i vissa fall rest runt halva jorden för att komma hit och underhålla oss.
De har tränat hårt och satt liv och lem på spel för att försörja sig och sina familjer, behöver vi verkligen bua ut dem för att pumpa upp oss själva? Jag tycker att det är respektlöst. Kom igen Sverige, vi kan bättre än så. Ibland så lät det som en kör av kossor. Det var dock roligt att bevittna publikens kärlek till Jimi Manuwa och Makwan Amirkhani som bägge tränat i Sverige och de verkar nu tillsynes vara medlemmar i vår flock.
🇫🇮 🇫🇮 🇫🇮 🇫🇮 #UFCStockholm pic.twitter.com/xkbzP8hAZu
— UFC (@ufc) June 1, 2019
Inspirerade ett land
Detta till trots så fick Anthony Smith en varm applåd efter sin dunderprestation mot Alexander Gustafsson. Det är inte så oväntat dock, jag menar, hör på killen då han pratar! Han är ju typ världens skönaste person och verkar vara en otroligt vänlig själ. En snäll killer, helt enkelt.
Att Alex slutar känns inte helt oväntat, men såklart så känns det ganska trist. Det var han som på många sätt satt Sverige på kartan i MMA-världen, inspirerade ett land och visade att vi kan! Det ska sägas att det här är nog första gången som jag tyckte att det såg ut som att han inte var helt där. Avståndsbedömningen kändes lite halvtaskig och teknikerna såg lite slarviga ut, men man får komma ihåg att färdigheterna kan vara en dagsfärsk vara. Hade det varit samma killar som möttes en annan dag så hade det kunnat se annorlunda ut men det får vi tyvärr aldrig veta. Vi ska heller inte glömma att Smith är bra mycket bättre än vad han har fått cred för.
Jag blev väldigt glad för Bea Malecki och Daniel Teymurs skull. Det var de två matcherna som jag var mest orolig för men bägge två visade prov på att kunna fokusera när det gäller. Extra kul var det också när Daniel fick micken. Han verkar verkligen njuta av uppmärksamheten och är både rolig, charmig och genuin när han får chansen att visa det. Jag missade tyvärr delar av ”kurdimus primes” (världens bästa nickname) match men det jag såg tyckte jag såg bra ut. Han hade lite vild boxning vissa gånger men han hade plattan i mattan större delen av matchen och verkade vara där han skulle mentalt.
Sweden, make some noise!
🇸🇪 @BeaMalecki #UFCStockholm pic.twitter.com/CTc5nkEo74
— UFC (@ufc) June 1, 2019
Kid Dynamite!
🇸🇪 #UFCStockholm pic.twitter.com/HruukYbZkF
— UFC (@ufc) June 1, 2019
Visste inte vilken månad det var
Som jag skrivit tidigare så har jag hållit på med kampsport länge och det jag tränat mest är thaiboxning. Jag har tränat, tävlat och de sista åren så har jag jobbat som coach och instruktör på Frontline Academy i Oslo. Under dessa åren så har jag aldrig någonsin sett en sån skrämmande knockout som den Jimi Manuwa fick erfara. Jag satt bara någon meter från där han blev sparkad till nästa dimension och jag måste säga, vilken satanisk smäll. Jag, tillsammans med andra journalister och kommentatorer runt mig, höll händerna på huvudet med öppen mun. Ingen skrek ”wow”. Det var total tystnad och han låg helt orörlig i flera minuter, helt livlös. Tanken på att hans fru och dotter var där gjorde inte saken bättre. En insatt person bakom kulisserna berättade för mig att Manuwa fortfarande inte visste vilken månad det var när han tagit sig backstage.
UNBELIEVABLE!
OH MY, @RAKIC_UFC!
➡️ https://t.co/9sFxPgQC5a #UFCStockholm pic.twitter.com/bpU0Q7lnbA
— UFC (@ufc) June 1, 2019
Hon tog med sig ett inferno
Den jag personligen blev mest imponerad av var Lina Länsberg. Att vid 37års ålder kunna förbättra ett område i sin arsenal till den grad hon gjorde är häpnadsväckande. Riktigt bra nedtagningsförsvar mot en stor och stark tjej som är van att kötta. Linas slag på backen var ursinniga och hon såg ut att vara i sjukt bra form. Tonya Evinger var inte förbered på det infernot som Lina tog med sig in i buren. Akira och teamet bakom henne har gjort ett otroligt jobb och det ska bli spännande att se Redline produkten i framtida matcher. Det förbättrade nedtagningsförsvaret kan också göra att hon vågar släppa lös mer stående och att hon får visa mer av det hon faktiskt är bäst på.
That's how you end a round!
WOW! #UFCStockholm pic.twitter.com/jMwOiuDp3B
— UFC (@ufc) June 1, 2019
En legends farväl – En ny start
Slutledningsvis så känner jag att det är tråkigt att Alex slutar, men jag förstår varför. Han är en vinnarskalle av rang som inte längre känner att han har drivkraften för att ta titeln, då blir det såhär. Med det sagt så kommer jag att sakna honom i sporten, tack Alex för allt du gjort för MMA-Sverige.
Det som är positivt är att vi har många andra svenskar i UFC just nu. Alla kanske inte tar en titel, men de är alla förebilder för framtidens svenskar i UFC. Sedan så har vi såklart Jack Hermansson som är väldigt nära en titelchans. Så länge han håller sig skadefri så är han en nagel i ögat för alla i toppdivisionen och han är villig att göra allt för att vinna. Det är inte över för svensk MMA, tvärtom, nu kör vi!
