Kimura rekommenderar Krönika Nyheter

Krönika: GSP – superfighten som inte riktigt vill lyfta, del 1

Ja, den får väl ändå klassificeras som superfight. Eller åtminstone som ett försök till en superfight. För att en mma-match ska ses som en verklig superfight torde det krävas att den har det där lilla extra. Att den har så stark dragningskraft att den når ut till hela mma-världen – till såväl hardcore- som casual-fans – att det är en fight som alla vill se.

Är då Bisping vs George St-Pierre en sådan fight, är det en fight som fans verkligen har längtat efter? Låt oss titta närmare på den saken.

Sommaren – hösten 2016

Dana White hävdade länge att han inte trodde på att Georges St-Pierre ville återvända till mma. Dana hävdade att han pga sin stora erfarenhet kunde avgöra när en fighter vill fightas i UFC och när det bara är tomt prat. George, menade han, ville inte längre vara en mma-fighter.

Georges å sin sida bedyrade att han var seriös med att återvända till UFC och att enda hindret var pengarna. Detta då han satt på ett gammalt kontrakt från tiden före Reebok-avtalet. Dana stod på sig och hävdade att George bara var ute efter medial uppmärksamhet, att han innerst inne inte ville fightas. George själv insisterade på att han var seriös i sina planer och mer motiverad än någonsin. Det enda som krävdes var “shit loads” med pengar, sen skulle han vara redo att kliva in i buren igen. I september 2016 rapporterades det att George testades av USADA, vilket gav trovärdighet till hans påståenden om en stundande comeback.

Vid den här tidpunkten nämnde Georges tre motståndare som han var intresserad av att möta. Tyron Woodley, Demian Maia and Nick Diaz namngavs som potentiella motståndare. Fans och media började successivt vänja sig vid tanken på att få se George i oktagonen igen. Detta var under upptakten till UFC 205 – det episka kortet från UFCs första besök i Madison Square garden – och det hela kom därför att överskuggas rejält av en viss irländare.

Bokad – avbokad – ombokad

Det spekulerades länge och väl kring vem George skulle kunna tänkas möta i sin återkomst. Många trodde på ett supermöte i lättvikt mellan Conor McGregor och GSP. Det var “the money fight” och därför en logisk matchning. Det pratades även om en match mot Tyron Woodley om welterviktsbältet. Valet kom dock till sist, efter minst sagt krångliga turer, att landa på Michael Bisping.

Den 1 mars 2017 meddelade UFC att GSP, senare under året, skulle utmana Michael Bisping om mellanviktsbältet. Något datum meddelades inte utan man sa bara att matchen skulle ske under andra halvan av året. Många blev överraskade och beskedet mottogs inte enbart med öppna armar.

George meddelade därefter att han inte skulle kunna gå match förrän tidigast i oktober. På grund därav – samt omfattande klagomål från fans och fighters – valde Dana White att skrota matchen. Dana White gjorde sitt bästa för att övertyga alla parter om att “the ship had sailed”, vilket innebar att en match mellan dessa två herrar aldrig skulle komma att genomföras. Men som så många gånger tidigare när det kommer till Herr White så är det en bra tumregel att inte ta det som kommer ur hans mun som några absoluta sanningar.

När matchen avblåstes gick Bisping och GSP samman i en sorts tvåmannafackförbund och kampanjade aktivt för att matchen skulle genomföras trots allt. De dök upp, var för sig och ibland samtidigt, i diverse sammanhang och argumenterade för att matchen skulle genomföras. De framstod som två trogna affärskompanjoner som ville sälja sin förträffliga produkt – som två gamla polare som tappert kämpade mot samma mål. Mysigt! – Men inte optimalt för att bygga hype inför fighten.

När de till sist – tack vare Robert Whittakers skada och Tyron Woodleys sömnpiller till titelförsvar – fick Dana Whites välsignelse var lyckan fullständig. Allt som behövdes nu var att de två kämparna – de gamla polarna som kämpat sida vid sida – skulle övertyga fans om hur mycket de egentligen ogillar och föraktar varandra.

Bisping var någorlunda trovärdig men mest pga att han, när han vill, kan vara riktigt dryg och provokativ. GSP däremot har alltid, kanske pga hans något bristfälliga engelska, haft svårt att sälja matcher genom att snacka. Sällan blir det så tydligt som när GSP försöker leverera trash talk.

GSP som stjärna

Man kan lugnt konstatera att 2017 har varit ett tufft år för UFC. UFC 214: ‘Jones vs. Cormier 2’ sålde uppskattningsvis 860,000 ppv-köp. Det är en helt okej siffra. Det har dock gått betydligt sämre för flertalet stora galor på senare tid. UFC 213, UFC 215 och UFC 216 sålde alla under 200,000 ppv-köp vilket täcker UFCs kostnader för galorna, men inte mycket mer.

Det är alltså ingen slump att man storsatsar på UFC 217 och toppar kortet med 3 titelmatcher. Högst upp på superkortet finner vi alltså George St-Pierre. Det säger något om UFCs förväntningar på den gamle ppv-kungen. George är fortfarande en stjärna i Kanada. Den korta mediaturnén – med flera stopp i Kanada – visade att den kanadensiska publiken fortfarande betraktar George som en stjärna. Men hur det är i resten av världen är mer osäkert.

GSP var ppv-kung av sin era – en superstjärna, kassako och UFCs kelgris. Han var även en fantastisk fighter och mästare. Men det var länge sedan och i mma-världen är minnet kort. George var stjärna när många av dagens “casual fans” (de som köper ppv’s) ännu inte hade börjat följa mma och UFC. Fyra år är i dessa sammanhang praktiskt taget en hel generation.

För gamla fans och för hardcore-fans är GSP ett stort namn. Vi minns hans makalösa bedrifter i buren. Men för många av de fans som anslutit sig under McGregor-eran är GSP bara ännu en veteran med imponerande meritlista, en som man inte har någon närmare relation till. Frågan är om veteranen kan förmå denna generation fans – en generation av förhärdade fulstreamare – att köpa ppv för ca 500 kronor.

Det har dessutom gått 14-15 månader sedan George meddelade att han var på väg tillbaka till oktagonen. Det har varit en långdragen väntan, kantad av motstridiga uppgifter och återkommande förseningar. Alla turer, avbokningar och ombokningar, har tyvärr gjort att mästarens återkomst har förlorat en del av sin lockelse.

Bisping är en smart och synnerligen rappkäftad kille. Han är en ökänd trash-talker och har visat god förmåga när det kommer till att reta upp såväl motståndare som fans. Hans personlighet, provokationer och upptåg kommer säkerligen att öka intresset för fighten under fight-week. Han kan dock inte förvänta sig någon hjälp från George. Trots tappra försök från Bisping kommer den här matchningen nog dessvärre inte att leva upp till de högt ställda ekonomiska förväntningarna. Intresset från media och fans är alltför ljummet.

Det innebär inte att själva fighten kommer att vara ointressant – tvärtom kan den bli riktigt spännande – men det betyder sannolikt att tittarsiffror och ppv-försäljning inte kommer att slå några rekord.

Fightern GSP kan ni läsa mer om här på Kimura imorgon i del 2 av denna krönika. Matchen kan ni läsa mer om hos vår samarbetspartner, MMA Betz, som har grymma breakdowns och analyser av varje fight på huvudkort och underkort på UFC 217. Där kan man bl.a läsa om matchen mellan George St-Pierre och Michael Bisping.   
__________________

Text: Kimuraredaktionen

Föregående artikel

Video: Michael Bisping och Jorge Masvidal ryker ihop

Nästa artikel

UFC 217: Inside the Octagon – Garbrandt vs Dillashaw & Jędrzejczyk vs Namajunas

Skriven av

kimura

Relaterade Artiklar

Sök