Nyheter

Krönika: Ilir Latifi – på väg mot titeln

Ilir Latifi – på väg mot titeln

Inom kort kommer vi ha två svenskar på topp 5 i lätt tungvikt i UFC. På plats nummer #1 i rankingen återfinner vi Alexander Gustafsson och på plats #5 kommer vi ha Ilir Latifi. Efter vinsten mot femterankade Ovince St. Preux är det högst sannolikt att Ilir tar över OSPs plats på rankingen. Att ett förhållandevis litet land som Sverige har två fighters på topp 5 i en och samma viktklass är fantastiskt. Att Allstars Gym har tre fighters på topp 5 är minst sagt imponerande. Att de tre är träningskompisar och vänner är dock en komplicerande faktor. I synnerhet i en tunn division som lätt tungvikt ställer det till med bekymmer om 2-3 fighters på topp 5 inte kan eller vill mötas i oktagonen.

ilir latifi vs alexander gustafsson

”The Sledgehammer”

Ilir gjorde UFC-debut den 6 april 2013 när han hoppade in på kort varsel och tog sig an Gegard Mousasi. Han förlorade tyvärr matchen men gavs ändå möjlighet att fortsätta tävla i organisationen. Det var en möjlighet han tog vara på och han har idag ett UFC-record på 7-3. Ilir har under de gångna 4 åren etablerat sig som en mycket duglig fighter. En som har en given plats i UFC. Hans UFC-karriär har haft några olyckliga motgångar. I sin fjärde fight, efter två raka vinster, åkte han på en något oturlig leverspark mot polacken Jan Blachowicz – TKO-förlusten blev hans andra förlust i UFC. Därefter samlade Ilir ihop 3 raka vinster och gavs chansen mot topp-rankat motstånd i form av den duktige amerikanen Ryan Bader. Det slutade dessvärre med ytterligare en TKO-förlust. Efter förlusten mot Bader var det en del fans och tyckare som hävdade att Ilir inte har vad som krävs för att nå toppen. Man menade att han var en duktig fighter men inte tillräckligt bra för att nå hela vägen. Förlusten mot Bader placerade onekligen Ilir, åtminstone för en tid, i någon sorts ingenmansland av karriärmässig ovisshet. Hans två senaste segrar – mot bra motstånd – har brutit dödläget, och det med råge.

UFC Stockholm 2013: Mousasi v Latifi

Ilir har hunnit bli 34 år gammal och har ett mma-record på 14-5 (1 NC). Till sommaren fyller han 35 år och det är rimligt att anta att han så smått börjar närma sig slutfasen av mma-karriären. Vid 34 års ålder, med 10 år i sporten, är det nog ofrånkomligt att åtminstone börja fundera på slutet. Det är verkligen inte så att jag förespråkar att Ilir bör fundera på att sluta – inte över huvud taget. Men det återstår gissningsvis 3-5 år av karriären och då gäller det att verkligen ta vara på den tid som återstår. Vid 34 års ålder är det viktigt att fatta kloka karriärsbeslut. En möjlig titelchans vid 34 års ålder kan mycket väl vara sista chansen.

Vinsten mot OSP var viktig på flera sätt. Inte minst visade den tvivlarna att Ilir har stor potential och att han har kapacitet att slå alla i viktklassen. Än viktigare är att den visade UFC att Ilir är en spelare att räkna med, en som hör hemma i toppen. Det är oerhört viktigt för hans fortsatta karriär. Ilir är en ödmjuk och tämligen karismatisk person. Han är vältalig och har bra utstrålning. Hans fysik – hans ‘pansarvagnsliknande’ kroppshydda – gör dock honom extra spännande för fans. Han är kompakt och muskulös på ett sätt som närmast påminner om en action-figur.

ovince saint preux vs ilir latifi

Hans officiella smeknamn är ”The Sledgehammer”, men jag har vid flera tillfällen sett att han informellt (i kommentarsfält och stundtals på Twitter) kallas för ”Thing”, efter seriefiguren. Smeknamnet har sannolikt uppkommit pga att Ilirs exceptionella fysik som gör att han påminner om ”Thing”, som ju är byggd på liknande vis. Detta är ur marknadsföringssynpunkt något mycket positivt. I en tidsera när det gäller att sticka ut för att synas, är det värdefullt med egenskaper som gör att fans och media lägger märke till en fighter och minns vem han är. Annars kan man bli tvungen att ta till mer desperata knep – se tex på Colby Covington som ständigt måste bete sig provokativt för att synas. Att ha en ’superegenskap’, likt den Ilir besitter, är betydligt mer gångbart.

Sista steget – titelchans

Efter den fina segern mot OSP befinner sig Ilir sannolikt endast en vinst från titelchans. Men en seger i oktagonen är troligen inte tillräckligt. En titelchans är inte enbart något man gör sig förtjänt av baserat på sportsliga prestationer. En titelchans är för UFC en investering. Det är en sportslig och ekonomisk satsning på en fighter och då vill det till att UFC anser sig få valuta för pengarna. Jag tror att Ilir, förutom att vara en duktig fighter, har egenskaper som gör att UFC kan tänka sig att ge honom en titelchans. Kombinationen av karisma, vältalighet och att påminna om ”Thing”, gör honom säljbar. Det är nog så viktigt när det kommer till att få möjlighet att utmana om titeln. Att Demian Maia fick vänta otroligt länge på sin titelchans mot Tyron Woodley berodde inte på att han inte var en tillräckligt bra fighter. Det handlade om att UFC inte ansåg honom vara tillräckligt ”marketable”.

Daniel Cormier – som enligt egen uppgift är nära slutet av sin karriär – är inbokad för ett möte med Stipe Miocic. De två gör upp om tungviktstiteln den 7 juli i Las Vegas. Vad som sker därefter är högst oklart. Ingen vet med säkerhet om D.C. kommer att gå fler mma-matcher. Om han trots allt gör det vet man inte i vilken viktklass det blir. Förutom ovissheten kopplad till D.C. har vi även Jon Jones som, beroende på USADAs beslut, kan komma att blanda sig i leken på nytt. Det är många frågetecken kring vad som kommer att ske i den lätta tungvikten.

Det gäller alltså för samtliga på topp 5 att positionera sig och synas så mycket som möjligt. Allt för att bättra på sina chanser till titelchans. Min gissning är att Ilir behöver ytterligare en fin vinst för att befästa sina anspråk på titelchans. Alex behöver troligtvis också ytterligare en vinst, men kanske främst pga tidigare inaktivitet i kombination med att det sannolikt dröjer till hösten innan titelmatch kan bli aktuell.

Oavsett vad som sker i lätt tungvikt är det otroligt spännande att ha två svenska fighters som är inblandade i titeldiskussionen. Det ökar sannolikheten att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan få vår första svenske UFC-mästare och det är något vi ser fram emot.

_________________________

Kimuraredaktionen

Föregående artikel

Så här borde matchen mellan Jeremy Stephens och Josh Emmett ha dömts

Nästa artikel

Frankie Edgar svarar McGregors utmaning – tror inte att irländaren var seriös

Skriven av

Vicktor Winquist

Relaterade Artiklar

Din önskelista

My wishlist

    Din önskelista är för närvarande tom. Lägg till något och kom tillbaka igen.

Sök