I onsdags nåddes mma-världen av nyheten att Jon Jones inom kort kommer att kunna återuppta sin mma-karriär. Den förväntade långa avstängningen visade sig bli endast 15 månader lång och med retroaktiv verkan. Detta innebär att Jon Jones skulle kunna gå match efter den 28 oktober när avstängningen upphör. Många är nog förvånade över domslutet från skiljedomaren och kritiken har inte låtit vänta på sig. Många är besvikna över det förhållandevis korta straffet. UFC tillhör dock inte de besvikna. De har all anledning att fira Jones tidiga återkomst. Efter ett tufft år för organisationen, med sviktande tittarsiffror, kommer det lindriga straffet närmast som en skänk från ovan.
En aldrig tidigare skådad talang
Jonathan Dwight Jones debuterade på kort varsel mot Andre Gusmão på UFC 87 den 9 augusti 2008. Det dröjde inte alltför länge innan han slog igenom och i mars 2011, vid endast 23 års ålder, vann han titeln i lätt tungvikt och blev den yngste UFC-mästaren genom tiderna. Han kom sedermera att ses som sportens största talang någonsin. Han försvarade sin titel hela åtta gånger och var under åtskilliga år rankad som nummer ett på pound-for-pound-listan. Idag ses han av många som, i bästa fall, en lögnare och fuskare. Kanske värre än så. Trots det kommer han inom en ganska snar framtid att göra comeback i oktagonen. Flertalet fans, även hans hårdaste kritiker, kommer dock med stor sannolikhet att bänka sig framför tvn när han åter kliver in i buren. Sådan är hans dragningskraft den kontroversielle f.d. mästaren. Men låt oss kort titta på hur han hamnade där han idag befinner sig.
Ett trist mönster
På morgonen den 19 maj 2012 greps den unge Jon Jones för rattfylleri i Binghamton i delstaten New York. Han hade kraschat sin Bentley Continental in i en stolpe och greps av polis i samband med det inträffade. Han erkände sig skyldig till rattfylleri och tvingades bl.a. betala böter samt installera alkolås på sina fordon.
Inför Jones möte med Daniel Cormier på UFC 182 den 3 januari 2015 florerade en hel del rykten om att mästaren skulle vara dopad. Detta efter att det framkommit att han bl.a. hade onormala testosteronvärden. Det hela stannade emellertid vid just rykten. Några dagar före själva matchen på UFC 182 lämnade Jones ett dopingprov som visade spår av kokain. I intervjuer berättade Jones att han inte hade något problem med kokain, tvärtom så tyckte han inte alls om det, och han hade bara testat en gång och råkat bli påkommen just denna enda gång. I samband med att det blev offentligt känt att Jones hade haft kokain i blodet skrev han in sig på en rehabklinik, där han stannade en (1) natt innan han skrev ut sig själv. UFC – sannolikt rädda för att svärtas ned av den negativa publiciteten – straffade Jones med böter på $25,000 för att ha brutit mot UFC’s Athlete Code of Conduct.
Hit and run
Den 27 april samma år meddelade polisen i Albuquerque att man hade efterlyst Jon Jones. Anledningen var att han hade kört på en gravid kvinna och därefter flytt från platsen. Han hade dock sprungit tillbaka till sitt fordon och hämtat bl.a. pengar innan han återigen flydde olycksplatsen. Han bemödade sig inte att kontrollera hur det hade gått för den gravida kvinna som körde det andra fordonet. På grund av det inträffade valde UFC att frånta Jones dennes titel. Man meddelade emellertid att man skulle stötta Jones under den kommande rättsprocessen. Straffet för bilolyckan och för att ha flytt från olycksplatsen blev 18 månaders villkorlig dom samt samhällstjänst. Han kom alltså väldigt lindrigt undan den gode Jones.
Jones, som vid tidpunkten hade blivit interimmästare genom att besegra Ovince St. Preux i april 2016, bokades in som main event på UFC 200. Där skulle han utmana Daniel Cormier om det riktiga bältet. Det var en högprofilerad gala som skulle gå av stapeln under international fight week i Las Vegas. Endast tre dagar före galan blev Jones bortplockad efter att det blev känt att han flaggats av USADA för dopingöverträdelse. Den 18 juli meddelade Nevada State Athletic Commission att Jones hade testat positivt för två dopingklassade ämnen. Han fick sedermera ett straff på 1 års avstängning av USADA för överträdelsen som bedömdes vara “försumlig, men inte avsiktlig”. Det var alltså Jones berömda “dick pills-försvar” som hade räddat honom från en längre avstängning.
När man inte trodde att det kunde bli värre
I augusti 2017 var det dags igen. Jones flaggades av USADA kort efter att ha besegrat Daniel Cormier i en match om UFCs lätta tungviktsbälte. Det framkom snart att han hade lämnat ett positivt dopingprov den 28 juli 2017. Efter att även B-provet visade sig vara positivt valde UFC att, ännu en gång, frånta honom bältet. Dana White gjorde vad han alltid gör i liknande situationer. Han uttryckte sin besvikelse och underströk hur allvarligt han såg på situationen. Vi visste dock innerst inne hur Mr. White egentligen såg på saken.
För en andragångsöverträdelse riskerade Jones upp till 4 års avstängning, vilket i praktiken hade inneburit att hans karriär hade varit över. Hela mma-världen har väntat spänt på att få veta Jones öde. Vissa har önskat att han skulle stängas av på livstid medan andra har haft en mer förlåtande attityd och hoppats på att supertalangen skulle komma lindrigt undan och komma tillbaka till UFC. Det visade sig att de senare fick rätt. USADA gav initialt Jones en 18 månader lång avstängning. Detta efter att man dragit av 30 månader från det potentiella straffet pga hans samarbete under utredningen och hans leverans av “substantial assistance” – han har lämnat information om andra fighters som kan hjälpa USADA i jakten på fuskare. Därefter valde Jones ändå att ta ärendet vidare till en skiljedomare, detta var den inom dopingvärlden erkände Richard H. McLaren. Denne valde att ge Jones en 15 månader lång avstängning vilket innebär att hans avstängning upphör i slutet av oktober månad i år.
Som en del i uppgörelsen med USADA har alltså Jones, utifrån vad som rapporteras, förbundit sig att samarbeta med organisationen i jakten på andra dopinganvändare. Han kommer alltså att tillhandahålla information i utbyte mot strafflindring. Frågan är hur detta kommer att bemötas bland andra mma-fighters. Det är något framtiden får utvisa.
Förnekelsen
Jones har under hela processen vidhållit att han är oskyldig och att han än en gång har fått i sig en förbjuden substans av misstag. Bevisen förefaller, till mångas förvåning, stödja denna uppfattning. Utöver detta kommer Richard H. McLaren fram till en del ögonbrynshöjande slutsatser. I synnerhet när han kommer fram till att Jones gett ett mycket ärligt och trovärdigt intryck. Samt att han närmast är att betrakta som ett offer för olyckliga omständigheter. Detta trots att Jones erkänt för USADAs utredare att han, både före och efter det positiva dopingprovet från den 28 juli förra året, har använt kokain och andra droger. Nu är kokain förvisso inte förbjudet av USADA, när man inte tävlar, men det är en illegal drog och det säger något om Jones förhållningssätt till förbjudna substanser. Jones har även, under processen, erkänt att han struntat i att över huvud taget sätta sig in i USADAs regelverk eller genomföra de obligatoriska moment som alla UFC-fighters förväntas genomgå.
Slutsatser
Vilka slutsatser kan vi dra av allt detta? Ja, den första slutsats vi kan dra är att Jon Jones har nio liv. Han har lyckats krångla sig ur knepiga situationer tidigare men denna gång såg det riktigt mörkt ut för den forne mästaren. Många trodde att hans karriär var i fara. Såväl CSAC, USADA som skiljedomaren förefaller dock ha svalt Jones berättelser förvånansvärt okritiskt. Han har förvisso tvingats bli tjallare för USADA, men faktum kvarstår att han än en gång har lyckats komma förvånansvärt lindrigt undan från en mycket komplicerad situation .
En annan slutsats vi kan dra är att USADAs trovärdighet, i mångas ögon, har fått sig en rejäl smäll. Att Jones, med tanke på hans historia, tillåts komma undan med en 15 månader lång avstängning sänder ut, minst sagt, dubbeltydiga signaler. USADA och allt antidopingarbete förutsätter en hög grad av trovärdighet. Jones straff kastar tveklöst skugga över mycket av det arbete som USADA och andra organisationer utför i kampen mot dopning inom idrotten.
UFCs trovärdighet har i dylika frågor länge varit under all kritik och därför hade nog ingen förväntat sig något annat än att de skulle stå med öppna armar den dag Jones eventuellt var fri att återuppta mma-karriären. Organisationen har länge visat att om du heter Conor McGregor, Brock Lesnar eller Jon Jones så är man ytterst snabba att förlåta även allvarliga försyndelser. Detta trots att man initialt uttalat sin besvikelse, ilska eller till och med avsky gentemot dessa herrars beteende. Det kan tyckas orättvist, som hyckleri, men sådan är väl den värld vi lever i.
_____________________________________
Kimuraredaktionen
