Julen är för många en tid för eftertanke och reflektion. Oavsett om man är religiös eller inte, har julen för många av oss en speciell betydelse. Den är ofta kopplad till minnen och känslor. Inte sällan från vår barndom. Det kan vara fina och muntra minnen. Sådana som fyller oss med värme. Det kan också vara jobbiga minnen, som tär på oss och tynger våra sinnen. Inte sällan är det en blandning av båda sorter.
Kamp och motgångar är en del av livet. Det är en del av det som det innebär att vara människa. Livet är inte alltid rättvist och en del människor får betydligt mer än sin beskärda del av motgång. Nyligen nåddes vi av beskedet att mma-coachen Robert Follis hade avlidit. Han valde vid 48 års ålder, av orsaker vi inte känner till, att avsluta sitt liv. Det är alltid en fruktansvärd tragedi när en människa inte ser någon annan utväg än att ända sitt liv. Det väcker bådekänslor och tankar.
Det får en onekligen att reflektera kring sin egen situation – kring tillvaron och livet. Att fundera på vad som är viktigt och vad som egentligen inte spelar så stor roll. Att känna tacksamhet och ödmjukhet inför det man har. Men även att man bör försöka vara uppmärksam på sin omgivning. Någon kanske lider i det tysta, mår dåligt men inte förmår be om hjälp. Såsom vi lever våra liv, med oändligt många saker som pockar på vår uppmärksamhet, är det lätt att missa sånt som pågår runt omkring oss.
Vad har då allt detta att göra med mma, kanske någon undrar. Det är en fullt legitim fråga. Jag ska berätta hur jag ser på saken.
När Daniel Cormier gråter hämningslöst i oktagonen efter att ha förlorat mot Jon Jones kan vi relatera till det. Vi berörs av det och förstår hans smärta. Inte för att vi vet vad det innebär att förlora en titelmatch i UFC, det har vi ingen aning om. Men vi vet vad det innebär att drabbas av motgångar. Vi vet hur ont det kan göra och vi har alla någon gång upplevt känslan av maktlöshet det medför.
Omvänt – när Alexander Gustafsson, inför ett fullsatt Globen, sänker Glover Teixeira med en underbar uppercut vet vår glädje inga gränser. Inte för att vi befunnit oss i Alex position, men vi har egna erfarenheter av att lyckas. Av attta oss genom svårigheter. Vi har upplevt vad det innebär, att ta oss förbi till synes oöverstigliga hinder. Vi kan alltså relatera till såväl Cormiers som Alex känslor.
I inledningen av denna text konstaterade jag att livet är en kamp. En kamp fylld av motgångar och utmaningar. Hur vår tillvaro ser ut – hur våra liv utspelar sig, beror till stor del på hur vi bemöter och förhåller oss till de motgångar vi möter längs vägen. Vi kanske kan undvika vissa, men andra kommer vi inte undan. Vissa utmaningar kommer att fälla oss, några näst intill knäcka oss. Men vi reser oss och kämpar vidare.
Mma är just detta. Det är på många sätt ett koncentrat – åtminstone på ett symboliskt plan – av vad det innebär att leva. Det är att utmana sig själv, att utsätta sig för prövningar och att kämpa för att ta sig förbi. Att gång på gång ställa sig inför krävande och riskfyllda utmaningar. Att ta sig an dem, ”head on”, att göra sitt allra yttersta och vara beredd att acceptera utfallet. Det kräver otroligt mycket av utövarna. Det kräver mod, envishet och inte minst ödmjukhet. Karaktärsdrag som alla människor behöver.
Mma-fighters investerar och satsar oerhört mycket – de försakar sådant som vi andra tar för givet. De lägger oändligt mycket tid på att träna sina kroppar och sinnen. När de vinner ses de som hjältar. Som vi ser upp till och beundrar, för deras mod och för deras otroliga prestationer. När de förlorar ser vi deras besvikelse, deras smärta och vi lider med dem. Det skapar engagemang – i såväl sporten som dess utövare.
En del av underhållningsvärdet består självfallet av det vi ser dem prestera i buren. De fantastiska tekniska och fysiska prestationerna. Även de mentala prestationerna, som när de visar hjärta och kampvilja och tar sig igenom svåra situationer. Men det som verkligen engagerar, på ett djupare plan, det tror jag är den underliggande symboliken.
Att mma är en metafor livet. En metafor för vad det innebär att leva och att vara människa. Att vi alla stundtals måstekämpa, att vi ibland faller, men att vi reser oss igen. Mma är alltså någonting som kan skänka inspiration och hopp. Det är åtminstone så jag vill se på det.
Med det vill jag önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!
______________________
Text: Fransisco
