När det vankas tungvikt på menyn vattnas det ofta lite extra i munnen. Slagkraften. Förväntningarna. Och tydligen också oändliga möjligheter till riktiga sömnpiller när allt går fel.
En bra tungviktsfight är oftast tempostark, kort och ganska brutal. Men det generellt sämre flåset än i de lättare viktklasserna och de tävlandes fokusering på att få in ”det där” slaget, kan en dålig tungviktsmatch vara det sämsta MMA har att erbjuda sin publik.
De tre ronder ”arga leken” mellan Derrick Lewis och Francis Ngannou som UFC 226 ”bjöd” på, påminde oss om detta på ett ganska smärtsamt sätt. Många menade att det var ”den sämsta tungviktsmatchen någonsin”. Men var den verkligen det? Vi har listat några matcher som utan tvekan är med och tävlar om den titeln.
Utan inbördes rangordning – här är fem tungviktsmöten som samtliga skulle kunna vara den sämsta matchen någonsin:
1. Jarijs Danho vs. Christian Colombo
Fight Night 93, 3 september 2016
I ungefär en halv rond fanns intention. Sedan var det som att all kondition som fanns kvar, bara rann ur de båda sluggrarna. Danho må ha vunnit första ronden på poäng, på grund av han snäppet mer försökte stänga avståndet mellan de två. Colombo siktade mer på att stänga ner just de försöken än att själv avancera, inte sällan med knän. Vid ett tillfälle träffade dansken otillåtet med just ett knä mot huvudet, då Danho hade en hand på canvasen (2016 gällde fortfarande de gamla reglerna överallt, och Danho räknades som ”på marken”). En poängs avdrag för Colombo. Trots blod rinnande från huvudet så kom danske ”Godzilla” ut som den mer aggressive fightern i rond 2. Eller, ska vi säga den första halvminuten? Sedan tog flåset slut i båda igen, och fighten hämtade sig aldrig riktigt. Många slag och träffar blev det även i matchens andra halva, men allt gick snudd på i slow-motion. Slagen, sparkarna och knäna var så kraftlösa och så håglösa att ett förskolebarn hade kunnat käka dem. Totalt ungefär tre minuter MMA och tolv minuter sömngångaruppvisning, som dessutom slutade oavgjort.
2. Gabriel Gonzaga vs. Kevin Jordan
UFC 56, 19 november 2005
Vi fick förvisso se ett vackert avslut, i och med Gonzagas Superman Punch-knockout, men resan dit var allt annat än bekväm. I nästan tre hela ronder gjorde vare sig Gonzaga eller Jordan någonting alls. Publiken var mer aktiv än de tävlande. Hur då? De buade. Ringdomaren Herb Dean – samma domare som nästan 13 år senare varnade just Lewis och Ngannou för passivitet – manade kämparna till mer action. Vi kunde nästan höra kommentatorn Joe Rogan sucka djupt i sin mikrofon. Men så vips, med ungefär halvminuten kvar av en fight som kändes som om den pågått i en vecka, blixtrade Gonzaga till och sänkte Jordan med ett enda slag. Tänk bara om exakt samma sak hänt två ronder tidigare. Då hade denna match helt klart undgått den tveksamma äran att vara med på den här listan. Förväntningarna må ha varit lägre än för Lewis-Ngannou och vi fick ändå ett avslut. Men ändå; snark.
3. Frank Mir vs. Mirko Cro Cop
UFC 119, 25 september 2010
Frank Mir har flera matcher som skulle kunna ta en plats på en sådan här lista. Men just matchen mot Cro Cop på UFC 119 var så mördande trist att trots att
a) Mir knockade Cro Cop med ett snyggt knä i matchens sista minut;
b) det var galans enda (!) knockoutavslut,
tilldelades Mir ändå inte någon Knockout of the Night-bonus (från och med mars 2014 delas två stycken Performance of the Night ut, istället för en Knockout… och en Submission…).
Det var ett inte helt subtilt sätt av UFC att bestraffa Mir för att tvinga oss att sitta igenom 14 minuter av absolut ingenting. I en match mellan en ex-mästare och en av Prides största knockout-virtuoser hade det varit rimligt att vänta sig mer. Men, visst, vi fick se ett snyggt avslut. Och matchen pågick ändå ”bara” i 14 och inte i 15 minuter. Vi fick behålla en hel minut av våra liv jämfört med om detta sömnpiller till MMA-match gått tiden ut.
4. Cheick Kongo vs. Shawn Jordan
UFC 149, 21 juli 2012
Clinchfest utan anmärkningsvärda strikes. I tre ronder. Egentligen skulle sammanfattningen kunna sluta där. UFC:s VD Dana White sa att han skämdes för hela huvudkortet på galan. Kvalitetsbristen i övriga fighter var såklart inte Kongos och Jordans fel, men de hjälpte inte direkt till att räta upp skutan. Den sämsta fighten på ett bedrövligt huvudkort.
5. Tim Sylvia vs. Andrei Arlovski III
UFC 61, 8 juli 2006
Tungvikten i UFC hade en rejäl svacka i början/mitten av 00-talet. Just denna match var trilogifighten mellan två stjärnor som under året dessförinnan haft och förlorat titeln med en jojos svängningar. De två första matcherna mellan Sylvia och Arlovski varade i mindre än en hel rond – sammanlagda. Sen kom match nr 3. Pekoralet med stort P. Vi väntade i fem hela ronder på att få se något av underhållningsvärde. Vi väntar fortfarande.
Huvudmatch? Ja. Titelmatch? Yup. Förväntad kulmen på en rivalitet, med snabba avslut i de tidigare mötena? Jajamen. Det fanns så många skäl till höga förväntningar. Men det vi serverades var 25 minuter av absolut ingenting. Lewis-Ngannou pågick ändå bara i 15.
Håller ni med? Någon match vi glömt som ni tycker platsar minst lika bra på denna lista?
