Jag förstår, det börjar vara tröttsamt med de kontinuerliga artiklarna om McGregor vs Mayweather men jag hoppas ni orkar läsa ännu en om dessa två. För jag är orolig, inte för själva mötet men hur detta möte kommer påverka framtiden för MMA och Boxning.
Igår kväll var den sista presskonferensen inför deras möte den 26 augusti och personligen känner jag en stor lättnad. För de sista två konferenserna kunde vi gärna varit utan. Syftet med deras “world tour” var att marknadsföra matchen och sälja fler Pay Per Views. Jag tror det var fler än jag som på förhand trodde att presskonferenserna skulle likna dem vi ser i UFC, där båda utövarna finns tillgängliga för frågor från media och fans. Istället fick vi ett annat format där de turades om att hålla varsitt tal för att sedan bjuda på en “face off”. Hela formatet kändes framtvingat och ibland höll talen så låg nivå så att jag nästan ville stänga av TV:n och bojkotta matchen fullständigt. Jag tror Showtime hade missat i vilka situationer McGregor brukar skina med sitt trashtalk. De hade behövt ta inspiration av uppbyggnaden av Aldo vs McGregor och utformat sina presskonferenser på liknande sätt. McGregor är som bäst när han får frågor som han kan vinkla och använda i sitt trashtalk och det gick vi miste om i formatet som Showtime valt att utgå ifrån.
Jag kunde bara tänka en sak under dessa presskonferenser. Ingenting kändes äkta. Allting som gjordes och sades kändes inövat och förskrivet och det fick mig verkligen inte att längta efter matchen. Men någonstans är dessa presskonferenser en perfekt bild av vad denna match egentligen är, ett spektakel. Det finns inget sportsligt värde i denna matchning och därför finner jag det näst intillt otacksamt att detta ibland nämns som den största matchen någonsin inom kampsport. Inte otacksamt mot mig eller mot fansen, men otacksamt mot alla atleter som tagit sig an stora utmaningar i sina karriärer och kämpat för att hålla sig på topp både inom UFC och boxningen. När det inte finns något sportsligt värde handlar matchen enbart om en sak, pengar. Alla parter vet vilken otrolig summa pengar matchen kommer generera. Det är därför detta är problematiskt, Mayweather kommer få sin största belöning någonsin trots att den sportsliga utmaningen inte finns där, för McGregor kommer förlora, så är det bara. Vi kan prata om “punchers chance” och visst, det finns alltid en möjlighet men han står inför den bästa defensiva boxaren genom alla tider. Chansen är nästintill obefintlig.
Jag vill vara tydlig med att det inte går att kritisera McGregor för att han valt att ta sig an Mayweather. Precis som han själv sa när han medverkade i Conan, “Who wouldn’t like to dance around the ring for $180 million?”. Det går inte att göra annat än lyfta på hatten för den unge irländaren. Tack vare sin vassa personlighet kommer han tjäna en enorm summa pengar och han gjort ett fantastiskt jobb med att få till att matchen blir av. Han har ingenting att förlora, skulle han få stryk går allt som det ska, vinner han chockar han hela världen. Oavsett hur matchen slutar så kommer McGregor att kunna gå skrattandes till banken efter den största ekonomiska vinsten i hans liv.
“Den största matchen någonsin”, isåfall har proffsboxningen och MMA mycket att jobba med. Om en obesegrad mästare med 49-0 tar sig an en motståndare utan någon som helst erfarenhet blir den största matchen någonsin är det dags att se över sin verksamhet. För vi vill inte se mer av dessa matcher, iallafall inte jag. Jag vill se matcher där den sportsliga utmaningen är stor. Där mästare behöver bevisa sin tuffhet för att vinna. Denna matchen må vara den största matchen någonsin rent ekonomiskt, men ifall den sportsliga utmaningen inte speglar den ekonomiska aspekten går kampsporten hand i hand med WWE. Det återstår att se om McGregor får mig att äta upp mina ord. Däremot kommer jag aldrig vara ett fan av teatern, utan ser hellre att de bevisar vad man de går för i ringen då det i slutändan är den sportsliga prestationen man blir ihågkommen för.
