Det är världens snabbast växande sport, amatörnivån är skyhög och tillochmed min mammas vänner vet vem Conor McGregor är. MMA är enormt och det är här för att stanna.
Hur kommer det sig då att MMA inte är en del av det (eventuellt) största sporteventet som finns?
Ner i kaninhålet
Okej, detta är ett snårigt ämne som jag kommer försöka bena ut så gott det går. Så jag varnar er för att det kan bli lite rörigt. Jag har också gjort en intervju med IMMAFs president, Kerrith Brown.Intervjun kommer att publiceras i del två eller tre av denna artikel.
Kriterier
Låt oss börja med den mest basala frågan; vad krävs för att bli en OS-sport?
Först och främst krävs det att aktiviteten i fråga faktiskt är erkänd som en sport. Detta erkännandet ges av The global association of international sports federation (GAISF). GAISF fungerar som en paraplyorganisation för all etablerad sport.
Processen ser i sin korthet ut ungefär såhär: Aktiviteten ansöker om att få bli prövad av GAISF under en period om två år. Under den perioden så guidar GAISF aktivitetens organ och vägleder denna för att forma en fungerande huvudorganisation för aktiviteten. Efter dessa två år görs en bedömning huruvida aktiviteten ska bli fullvärdiga medlemmar under GAISF vilket egentligen kan kallas att aktiviteten blir godkänd som en sport.
Efter att ett sånt erkännande utfärdats så kan sporten ansöka om observationstatus där sporten testas i OS och utvärderas för att sedan antingen bli antagen som fullvärdig sport eller inte.
Avslaget
I februari 2019 fick IMMAF och WMMAF beskedet att MMA inte skulle få något erkännande. Motiveringen var att tidpunkten inte var rätt.
Den exekutiva chefen för IMMAF, Densign White, var inte långsam med att gå ut och säga att detta rörde sig om en “block”, dvs att det finns faktorer som påverkar som inte borde göra det. En av de faktorerna skulle kunna vara personer som har något att förlora på att MMA skulle bli en OS-sport.
Philippe Gueisbuhler , direktör för GAISF vägrade att berätta varför och bemötte aldrig kritiken från White. Däremot sa han att en fortsatt öppen och konstruktiv dialog var välkommen.
White fortsatte:
We’re getting all these walls put up in front of us. Stopping us from gaining any recognition that will allow us to actually regulate the sport properly. We are a long way from getting IOC recognition, but GAISF recognition would actually give the sport credibility.
Problem med standardiseringen
Ett av problemen med att inte vara en erkänd sport under GAISF är att det blir svårt att standardisera regler och förfarande gällande hälsokontroller och program mot doping.
För att uppnå observationsstatus krävs det att sporten kryssar i ett gäng rutor b.la. jämställdhet mellan kön, ungdomsutveckling etc. Ett annat krav är att den sporten som ansöker ( i detta fall mma) inte rivaliserar med någon annan OS-erkänd sport.
I dagsläget så har GAISF 16 erkända kampsporter (alla är inte OS-sporter) och ingen av de sporterna har bemött IMMAFs ansökan eller påstått att det finns rivalitet….åtminstone inte publikt.
Två styrande paraplyorgan
Ett problem som GAISF ofta hänvisat till att en sport inte kan ha två styrande organisationer. I detta fall WMMAF och IMMAF utan det måste enas till ett paraply. Detta har dock mer eller mindre lösts då de under året anordnade VM tillsammans och beter sig som en samlad organisation. Jag kommer inte dyka ner i detta i denna del av artikeln då Kerrith Brown hade mycket att säga om det under vår intervju, så jag låter honom summera det.
“Oskyldiga” regeländringar
Ett “förslag” från GAISF har varit att ta bort slag på marken, dvs hela elementet känt som ground and pound. Detta skulle förändra sporten till någon form av MMA som inte riktigt är MMA (se min krönika om B-klass).
Dock verkar inte det vara vad IMMAF oroar sig för när det kommer till att ta bort slag. Enligt White så är det en fälla att ta bort slagen på marken då det då öppnar upp för andra kampsporter under GAISF att förklara att det finns rivalitet, t.ex. Ju-jitsu.
Om man ska läsa lite mellan raderna kring vad som skrivits kring MMA och OS så målas en ganska tydlig bild upp. En bild som inte är särskilt tilltalande. Det verkar tydligt att inom de råd som bestämmer kring dessa ämnen så finns det högt uppsatta personer som inte vill att MMA ska vara i OS då de ser efter sin egen rygg. Många av de kampsporter som blivit erkända och numera är OS-sporter har väntat flera år på att få sina erkännanden. De fruktar att vad som sker i världen om även ska ske inom OS, nämligen att MMA konkurrerar ut traditionella kampsporter. Det är helt enkelt rädsla att tappa sin egen plats i OS. De skulle då gå miste om de ganska stora pengarna som kommer med det.
Stay tuned
I del två av denna artikel kommer jag publicera min intervju med Kerrith Brown där han tycker till om allt detta. Jag hoppas att den intervjun sprider lite ljus över vad som verkligen pågår för jag, precis som ni tycker att detta verkar vara en enda röra!
