Det vanligaste regelverket i professionell MMA och som egentligen alla stora och mellanstora organisationer utgår från, är de så kallade Unified Rules of Mixed Martial Arts. Alltså, ungefär ”enhetliga MMA-regler” på svenska.
Att sporten, som bottnar i det brasilianska vale tudo (ungefär; ”allt går”) överhuvudtaget har det detaljerade regelverk det har, har mycket med framförallt två faktorer att göra. Å ena sidan en ökad medvetenhet om långsiktiga skadeverkningar samt å andra sidan UFC:s och Zuffas strävan att göra MMA rumsrent och kabel-TV-vänligt under 1990-talet och framåt.
De grundläggande reglerna, som beskriver oväpnad kamp man mot man eller kvinna mot kvinna; attacktekniksbegränsningar, godkänd utrustning samt tidsramar, är antagna av samtliga idrottsliga delstatskommittér (så kallade Athletic Boards eller Athletic Commissions) i USA och används inte minst inom just UFC – vilket mer eller mindre lett till att detta regelverk är MMA:s de facto-regler.
Andra organisationer som haft märkbar påverkan på dagens regler är exempelvis japanska Shooto (1985-) vilka var först att göra det obligatoriskt med handskar med stoppning. Idag är det obligatoriskt i så gott som samtliga mer framträdande organisationer – men också ett av de hetare diskussionsämnena. Det ser betydligt mer idrottsligt ut med uniforma handskar och härdade knogar river inte upp blodiga sår i motståndarens ansikte om det sitter en liten kudde i vägen när slagen träffar. Å andra sidan kan det invändas att slag mot huvuden – det som långsiktigt är det farligaste för MMA-utövare – inte skulle kunna bli lika hårda utan handskar och lindade handleder, då den som avlossar slaget lättare själv bryter handen först.
2000 var ett stort år för vandringen mot moderna MMA-regler. I april röstade den kaliforniska idrottskommittén, California State Athletic Commission (CSAC), enhälligt för en uppsättning regler och begränsningar för MMA. Dock avslogs dokumentets giltighet av en civil domstol som menade att CSAC inte kunde anses ha beslutanderätt över en nationell sport. Det innebar dock inte att reglementet kastades i papperskorgen, utan sedermera kom detta dokument att utgöra en grundläggande byggsten i dagens enhetliga regler.
I september samma började New Jerseys motsvarighet New Jersey State Athletic Control Board (NJSACB) att tillåta ett antal organisationer att arrangera MMA-galor i delstaten, något som tidigare inte tillåtits utanför statens ”spelhuvudstad” Atlantic City. Detta i syfte att observera verkliga matcher och galor för att därigenom dels kunna se om MMA fortsatt borde vara tillåtet i hela staten och dels i syfte att etablera ett rimligt regelverk för den i så fall.
3 april 2001 höll så NJSACB ett möte med flera andra beslutsorgan inom idrott, ett stort antal MMA-arrangörer, jurister med mera, där man lyckades enas om och anta ett regelverk som i viss mån också byggde på det dokument CSAC tagit fram ett år tidigare. Detta dokument blev ramverket för det som idag är standardreglemente över hela Nordamerika. 2009 antogs dokumentet enhälligt av kampsportens högsta organ i USA, Association of Boxing Commissions and Combative Sports (ABC), som regler för MMA och gavs alltså den officiella titeln Unified Rules of Mixed Martial Arts.
Från och med 2016 pågår en process där ABC vill att alla anslutna delstatskommittér ska anta de nya och uppdaterade enhetliga reglerna, där en del förändringar skett främst i fråga om rondpoäng, vad som räknas som liggande motståndare med mera. Dock har långtifrån alla delstater ännu 2019 antagit dessa uppdateringar och vissa har därtill antagit delar av förändringarna men inte alla. Detta gör idag gör de enhetliga reglerna – o-enhetliga, om man ska vara krass. Till största delen är dock regelverket detsamma i alla delstater och då exempelvis desamma under en UFC-gala i Florida, eller en Bellator-gala i samma delstat.
Sidhuvudet från den senaste upplagan av "Unified Rules of Mixed Martial Arts"
De enhetliga reglerna styr följande faktorer kring tävling i professionell MMA:
Ronder och matchtid
Ronderna är fem minuter långa, med sextio sekunders paus mellan ronderna. Tre ronder är standard, medan titelmatcher kan sanktioneras för fem ronder. Även andra matcher kan tillåtas vara fem ronder om fem minuter.
Utrustning
En fighter måste bära shorts av godkänd modell, stoppade lättviktshandskar som möjliggör grappling, tandskydd och suspensoar (för män). Kvinnliga tävlande måste inte bära suspensoar, men däremot godkänt plagg som täcker brösten och samtidigt tillåter full rörlighet för armar.
Skor, eller andra former av absorberande skydd för fötterna, är inte tillåtet. Inte heller tröjor, gi eller långbyxor tillåts.
Bedömningskriterier
Matcher kan avslutas innan full tid, på följande sätt:
- Knockout: en fighter slås medvetslös eller åtminstone försvarslös.
- Teknisk knockout: en fighter kan eller vill inte försvara sig ordentligt mot motståndarens attack och domaren bryter matchen. TKO utdöms också om ringhörna eller läkare stoppar matchen.
- Diskvalificering: en fighter kan diskvalificeras vid grova och/eller upprepade regelbrott (se nedan).
- Submission: en fighter ger upp, antingen genom att muntligen meddela domaren att så är fallet, eller genom gester – vanligtvis att ”klappa ut”.
- Teknisk submission: domaren ”bestämmer” att en fighter som är skadad och/eller medvetslös, det senare exempelvis av ett stryplås, ger upp.
- Tekniskt oavgjort: ringdomaren bedömer båda fighters som ur stånd att fullfölja matchen.
Om inte något av ovanstående inträffar, faller det på de tre poängdomarna att avgöra utfall. Poängbedömning för matcher som går tiden ut, utgår från ett Ten Point Must Scoring-system som ärvts av boxningen. Detta system innebär att den fighter som vinner ronden tilldelas tio poäng och förloraren nio eller färre. Domarna kan faktiskt döma 10-10 vid en extremt jämn rond, men ingen framträdande organisation tillämpar denna undantagsregel i dagsläget. Färre poäng än nio till rondförloraren, ska utdömas om ronden är mycket ojämn. Enligt den nyaste generella tolkningen ska det också automatiskt vara en ”10-8-rond” om den rondförlorande fightern också råkar ut för en knockdown, alltså slås till golvet. Eventuella poängavdrag räknas av från den rond de utdömts i.
Det som bedöms i fråga om vem som vunnit ronden är följande, i följande ordning:
1. Effektiv striking
Vem slår/sparkar mest och bäst? Vem tillfogar sin motståndare mest skada?
2. Effektiv grappling
Vem brottas bäst? Vem har flest lyckade nertagningar? Vem är bäst på att kämpa sig till fördelaktiga positioner på mattan?
3. Aggression
Vem rör sig framåt? Vem ”vill fightas” mest?
4. Burkontroll
Vilken fighter dikterar mest och bäst, var och hur det utspelar sig? Vem täcker skickligast av områden i buren/ringen för en motståndare som vill komma undan lite?
De officiella domarkort som Nevada State Athletic Commission använder, här från UFC 239
När en match som gått sina fulla ronder är slut, och poängsatts efter dessa kriterier, landar avgörandet i något av följande domslut:
- Unanimous Decision (enhälligt domslut): alla tre domare dömer samma fighter som vinnare.
- Majority Decision (majoritetsdomslut): två av tre domare har samma vinnare och den tredje dömer oavgjort.
- Split Decision (Delat domslut): två domare bedömer fighter A som vinnare och den tredje har fighter B som vinnare.
- Draw: Oavgjort.
- Majority Draw (oavgjort enligt majoritet): Två domare dömer oavgjort och den tredje har ena fightern som vinnare.
- Split Draw (oavgjort genom oenighet): Alla tre domare dömer olika; en dömer oavgjort och de övriga har varsin vinnare.
Slutligen kan en match också, exempelvis om båda fighters brutit mot reglerna; den vinnande fightern testar positivt för dopning eller om en skada uppstår till följd av otillåten attack, dömas som en No Contest. Matchen räknas alltså fortfarande som en officiell match, men utan resultat.
Viktklasser
ABC har idag elva viktklasser i MMA. Det förekommer också att dispens ges för fall där båda kämparna och arrangören kommer överens om att lägga gränsen mitt emellan två ordinarie viktklasser. En match anses då arrangeras i så kallad catch-vikt. Vid match utan titel på spel, godkänner samtliga kommissioner och idrottskommittéer i USA att fighters väger in med upp till 1 lb (knappt 0,5 kg) övervikt. När det är titelmatch så är den övre viktgränsen dock absolut.
De ordinarie viktklasserna är följande:
- Atomvikt: maximalt 105 lbs (ca 48 kg)
- Stråvikt: -115 lbs (ca 52 kg)
- Flugvikt: -125 lbs (ca 57 kg)
- Bantamvikt: -135 lbs (ca 61 kg)
- Fjädervikt: -145 lbs (ca 66 kg)
- Lättvikt: -155 lbs (ca 70 kg)
- Weltervikt: -170 lbs (ca 77 kg)
- Mellanvikt: -185 lbs (ca 84 kg)
- Lätt tungvikt: -205 lbs (ca 93 kg)
- Tungvikt: -265 lbs (ca 120 kg)
- Supertungvikt: +265 lbs (ingen övre viktgräns)
Otillåtna tekniker och attacker
Följande utgör regelbrott som kan medföra poängavdrag:
- Skallning
- Ögonpetning, eller att röra utsträckta fingrar i riktning mot motståndarens ansikte/ögon
- Bita eller spotta på en motståndare
- Fish hooking, alltså att ”kroka” motståndarens näsborre eller munhåla med sina fingrar
- Hårdragning
- Spiking, vilket innebär att från luften köra motståndaren rakt ner i golvet med huvudet eller nacken först
- Slag mot halsen eller grepp med handen mot struphuvudet
- Rakt nedåtriktat armbågsslag (så kallad 12-to-6 Elbow, efter visares placering på en klocka)
- Attack mot skrev
- Knä eller spark mot huvud på liggande motståndare
- Stampa på liggande motståndare
- Fasthållning av motståndares kläder eller utrustning
- Greppande av burnät eller rep med fingrar eller tår
- Onaturliga böjningar av mindre leder
- Kasta ut motståndaren ur buren eller ringen
- Medvetet peta i naturlig hålighet (exempelvis öra) eller annan öppning på kroppen (exempelvis sår) med fingret
- Klösande, nypande eller jämförbar attack mot motståndarens kött
- Underlåtenhet att fightas (undvikande av kontakt; medvetet och/eller upprepat tappande av munskydd eller fejkande av skada)
- Bruk av ovårdat språk i buren eller ringen
- Ignorerande av ringdomaren och hens instruktioner
- Osportsligt uppträdande som leder till att motståndare skadas
- Attack på motståndare efter att tiden gått ut
- Attack på motståndaren under rondpaus
- Attack på motståndare då denne samtalar med domare
- Störningar från ringhörnan eller sekonderna
Exempel på regelbrotten "spiking", ögonpetning, burgrepp och "fish hooking"
1. Ringdomare äger rätt att enhälligt besluta om diskvalificering efter grovt regelbrott, eller flera mindre regelbrott i serie eller kombination.
2. Även om felande fighter inte diskvalificeras, kan poängavdrag utdömas mot denne. Det är då tävlingens resultaträknare, inte poängdomarna, som ansvarar för att rätt poäng efter avdrag blir det officiella resultatet.
3. Endast ringdomare kan utdöma foul. Om denne inte dömer och visar eller utropar att bestraffningsbart regelbrott begåtts, ska inte poängdomarna själva avgöra detta – och heller inte låta sin egen bedömning av en situation påverka poängsättningen.
Medicinska begränsningar
Tävlanden måste slutföra samtliga medicinska undersökningar och prov som krävs av respektive sanktionerande organisation.
Den organisation som sanktionerar tävlingen ska utföra eller övervaka invägningar och kan håller eller övervaka ett regelinformationsmöte där närvaro får krävas för alla tävlande och deras sekonder.
Omedelbart efter en kampsportstävling ska varje tävlande undersökas av en i förväg utsedd läkare. Det sanktionerande organet avgör vilka procedurer och/eller prover som är nödvändiga inom ramen för denna undersökning. Målet är att avgöra den tävlandes fysiska status.
En tävlande som vägrar delta i medicinsk undersökning efter avslutad tävling, blir omedelbart avstängd från framtida tävlingar på obestämd tid.
Otillåtna substanser
Ur regeltexten (och fritt översatt av Kimura):
Bruk av något otillåtet preparat såsom drog, narkotikum, onaturlig prestationshöjare, blockerare, smärtstillare eller alkohol av en tävlande före eller under match ska resultera i omedelbar diskvalificering av den tävlande och disciplinär åtgärd ska utdömas i enlighet med sanktionerande organs regelverk.
För att kunna upptäcka otillåtna substanser måste den tävlande såväl under som efter tävling underkasta sig urin-, blod eller annat därvid jämförbar provtagning som sanktionerande organ eller dess utsedda läkare kräver.
Den största MMA-arrangören UFC har dessutom mer långtgående krav än de enhetliga reglerna i och med samarbetet med den amerikanska antidopningsbyrån USADA. Inom ramen för detta samarbete kan UFC-anslutna fighters testas när som helst, var som helst och inte bara i direkt samband med tävlingar. USADA samarbetar också i sin tur med samtliga idrottskommittéer i USA och deras testresultat anses generellt giltiga i alla delstater utan att dessa utser egna testningsläkare för UFC-galor.
En tävlande som vägrar medverka i dopningstest, blir omedelbart avstängd från MMA på obestämd tid. Därefter prövas fallet, precis som vid ett positivt test, hos sanktionerande idrottskommitté och fightern kan då dömas till tidsbegränsad avstängning. Formellt gäller en sådan avstängning endast inom den amerikanska delstat där den utdömts. Samtliga nordamerikanska kommissioner plus de flesta västeuropeiska MMA-förbund har en överenskommelse om att följa varandras rekommendationer och avgöranden. Således är det ändå inte fritt fram att tävla i exempelvis New York eller Sverige, om en fighter döms till avstängning i Nevada.
