Bellator MMA är den eviga tvåan bakom storebror och originalet UFC. Eller? När 2020 övergår till 2021 känner jag ett avsevärt större intresse för vad PFL har att erbjuda under deras kommande säsong, än vad jag har för Bellators framtida galor.
PFL vågar tänka annorlunda
Professional Fighters League (PFL) grundades 2017 ur den nedlagda organisationen World Series of Fighting (WSOF). I samband med pånyttfödelsen valde organisationen att ta sin verksamhet i en helt ny riktning. PFL har frångått mycket av det som ligger till grund för andra MMA-organisationens verksamhet.
Den största skillnaden mellan PFL och Bellator/UFC är att den förstnämnda organisationen helt och hållet utgår från ett turnerings- och säsongsformat. Visst har Bellator anordnat ett antal ’Grand Prix’-turneringar under de senaste åren men det finns inga genvägar till att tituleras som mästare eller mästarinna i PFL.
Det spelar ingen roll vad du har för tidigare meriter eller hur många följare du har på sociala medier. Om du inte tar dig igenom grundsäsongen och slutspelet kommer du inte heller kliva in i buren i samband med säsongens finaler.
PFL har valt vägen med ett mindre stall av fighters, där utövarna förväntas vara aktiva under stora delar av kalenderåret. Tittaren får därmed chansen att lära känna organisationens fighters och följa dessa mot ett utsatt slutmål.
PFL har plockat in tidigare UFC-fighters som Anthony Pettis och Fabricio Werdum, samtidigt som man satsat på nykomlingar som Kayla harrison och Claressa Shields. Harrison och Shields har båda tagit hem dubbla olympiska guldmedaljer.
Bellator cementerar bilden av sig själva
Bellator släppte tidigare under året ett antal fighters som definitivt kan placeras i ”veteran”-kategorin. Roy Nelson, Frank Mir och Rampage Jackson är inte längre än del av organisation. Alla tre är tidigare UFC-fighters som kom till Bellator efter sin storhetstid. I ett uttalande till ’MMA Junkie’ berättade organisations president – Scott Coker – att organisationen var på väg mot någonting nytt.
If you look at the direction the company is head, it’s headed in a different direction
Strax därefter offentliggjorde organisationen att man skrivit kontrakt med UFCs tidigare titelutmanare Anthony ”Rumble” Johnson och Yoel Romero. Två fighters som fortfarande är farliga och som har potential att ta hem bälten i organisationen, men som även har sina främsta år inom sporten bakom sig.
Ett annat av Bellators nytillskott är Darina Madzyuk, som senast kommer från en fight där hon ställdes mot en 240 kg tung man. Om organisationen är på väg mot en ny inriktning kan man hoppas att Madzyk inte är en central del av den.
Bellator tycker om att ge utrymme åt fighters som skapat rubriker eller utövare som organisationen tror har en framtid inom sporten. Aaron Pico, Valerie Loureda och Dillon Danis var alla intressanta namn som inte platsade i UFC, när kontrakten med Bellator skrevs.
Jag misstänker att Coker och organisationens andra beslutsfattare vill ta Bellator i en annan riktning, men att kortsiktiga lösningar känns allt för lockande ur en ekonomisk synpunkt.
Varför ska man köpa kopian?
Bellator har gett sig in i en kamp med UFC som man inte kommer kunna vinna. UFC är den äldsta MMA-organisationen (bortsett från Shooto och Pancrase) och man har i särklass det starkaste varumärket. Vidare har företaget även starkast ekonomi och världens kändaste fighters knutna till sig. För att ta sig an en sådan gigant behöver man erbjuda konsumenterna ett alternativ, någonting som PFL har lyckats med.
Grundkoncept
PFLs vinnande faktorer har alla någonting gemensamt. Säsonger, storslagna finaler och att följa utövare över flera säsonger kan man redan göra. Dock inte inom MMA-sporten. Att en fighter får titelchans direkt efter en förlust låter – förhoppningsvis – ologiskt för någon som framförallt följer andra sporter. Att gå vinnande ur grundsäsongen, samt ta hem kvartsfinalen och semifinalen, för att sedan kliva in i buren under den stora finalkvällen känns nog mer hemmavant för många sportentusiaster. Medan Bellator konkurrerar om UFCs nuvarande konsumenter, kan PFL kännas mer tilltalande för andra sportfantaster.
Talanger och bredd
Samma sak när det kommer till organisations nytillkomna atleter. Bellator vill plocka in unga talanger innan utövarna håller UFC-klass, men för att ge dessa möjlighet att gå matcher behöver man hitta motståndare som även dom är oerfarna inom sporten. Därför håller vissa av organisationens matcher samma kvalité som hos dom minsta MMA-organisationerna runt om i världen.
PFL har valt att bygga upp sitt stall med ett mindre antal fighters och matcherna håller därför också högre kvalité. Istället för att sprida ut sina otestade talanger har PFL samlat dessa i en enda viktklass. Kvinnlig lättvikt är organisationens svagaste division, men samtidigt finns fyra olympiska guldmedaljörer bland viktklassens utövare. Diverse bedrifter inom BJJ kan skapa intresse hos inbitna MMA-fans, men olympiska guldmedaljer är det fler personer som imponeras av.
Bellator verkar vara nöjda med att vara lillebror till UFC, men om man inte vågar sig på någonting nytt är risken stor att flera konkurrenter kommer kliva förbi Coker och hans organisation.
(“På djupet med Alex” är ett artikelsegment på Kimura, där undertecknad genomför en analys av en match eller händelse, som stuckit ut under veckan som gått. Det kan handla om exempelvis ett kontroversiellt domslut, spektakulärt avslut, alternativt ett tvivelaktigt/udda agerande från matchdomare, ‘fighters’ eller sekonder. Åsikter som uttrycks i artikeln är skribentens egna)
