När UFC besökte Cage Warriors-mästaren Paddy ”the Baddy” Pimbletts hemstad Liverpool för första gången i våras, låg han själv i en solstol i Mexiko.
Det hade ryktats en tid innan galan att tiden var kommen för den karismatiske britten att ta klivet över till den största MMA-organisationen. Därigenom skulle UFC också få ett extra dragplåster i den på hemmaplan mycket populäre fjäderviktaren.
Istället var det en annan hemmason, Darren Till, som rev ner jubel och applådåskor efter sin domslutsseger över tvåfaldige titelutmanaren Stephen Thompson – och nu själv är aktuell som titelutmanare i weltervikt vid UFC 228 nästa helg. Om Till besegrar den regerande mästaren Tyron Woodley blir han blott den andra britten någonsin med ett UFC-bälte, efter forne mellanviktsmästaren Michael Bisping.
Pimblett kom inte närmare oktagonen den där majkvällen än då han via en videochatt med en tränare kunde se sin träningskamrat Molly McCann förlora sin UFC-debut. Att framstående fighters i mindre organisationer inte kommer över till just UFC, är i sig ingenting märkligt. Det som skänker historien om Pimblett extra krydda är det faktum att det i hans fall inte handlar om att bara ”inte ha tagit emot samtalet”. UFC ville ha ”Paddy the Baddy”. Ett kontraktsförslag låg på bordet.
Pimblett drog blickarna till sig även utanför Cage Warriors framförallt när han bärgade organisationens då vakanta fjäderviktstitel i september 2016. Den matchen och galan – liksom ”UFC Liverpool” i våras – utspelade sig på en högljudd Echo Arena i hemstaden. Jublet när supertalangen knockade Johnny Frachey i andra ronden visste inga gränser. Kort därefter gavs engelsmannen ett erbjudande av UFC. Men tro det eller ej – Cage Warriors motbud var bättre:
I’ll be honest, the UFC came in with an offer after I won the belt, but I would have been an idiot to refuse the offer Cage Warriors gave me. I had a meal with Graham Boylan (Cage Warriors ägare, reds anm) in London after I won the title, and there were a few offers, but we just picked the one that was best for us in the now. Cage Warriors was better cash, so I would have been stupid to say no.
Det är ingen hemlighet att grundlönerna i UFC inte är fantastiska, särskilt inte i de första kontrakt fighters erbjuds, men UFC hade nog inte förväntat sig att den då 21-årige britten skulle säga ”tack, men nej tack”. Och även om det smärtade lite, lite grann att inte vara i centrum under den första UFC-galan i Liverpool någonsin, så ångrar Pimblett ingenting:
Obviously, I can’t give exact figures, but I came away from my last fight with about three times as much as Molly (McCann) did from hers, and she fought in the UFC. So, I now know the wages aren’t the best, and you taxed bad, depending on where you fight, so I might have to try and find a little tax haven to fight in.
Pimblett menar att han gärna jagar framgångar i UFC senare i sin karriär men att han har andra mål att bocka av först:
At the minute, I’m still young and doing my bits. I always said I’d be a two-weight world champion before I went (to the UFC), and I’m not just going to back out on my goal.
Redan ikväll kan Liverpoolfightern bli mästare i en andra viktklass, då han – än en gång på hemmaplan – möter danske Søren Bak vid Cage Warriors 96. På spel: det vakanta lättviktsbältet.
I april 2017 förlorade engelsmannen fjäderviktsbältet men återvände som lättviktare tio månader senare. I debutmatchen i den nya viktklassen besegrades Alex Savvidis via en imponerande flygande triangel-submission. Och nu står alltså ännu ett vakant bälte på spel. Dess senaste innehavare är Chris Fishgold, också han träningskamrat med Pimblett och McCann vid Next Generation, som avsade sig bältet efter att själv ha genomfört övergången till UFC.
Om Pimblett står som segrare med guld runt midjan när krutröken lagt sig ikväll, blir han den andre Cage Warriors-fightern någonsin med multipla mästerskap. Den förste? En viss Conor McGregor – även om irländaren mäktade med att liksom i UFC erövra fjäder- och lättviktsbältena simultant.
Och trots att han är så nära ett av sina stora karriärsmål, är den 23-årige britten överhuvudtaget inte uppjagad:
Because I’m so young, people forget I’ve been doing this a long time, but at 23, I’m going to be a two-weight world champion. I’m not in a rush to do anything. After this fight, I’ll have achieved what I set out to do, so we’ll see what happens, if the UFC come in with that offer. I don’t like to think I’m up my own ass, but I know what I’m worth. When I get signed, I’m expecting to be on a main card. There’s not going to be no undercard. I’m not expecting an easy fight when I get in the UFC.
Pimblett är också övertygad om att det inte direkt kommer vara svårt att få till en högprofilerad fight med honom själv i ena ringhörnan:
Because of the way I am, I think people will call me out and, if someone ranked wants to fight me, I’ll happily fight them. I know, just like everybody else does, that that contract is coming, so I’m not going to start screaming about it.
Den som vill se om Pimblett till att börja med lyckas besegra ”The True Viking” (10-1, varav sex submissionsegrar) ikväll, kan ratta in UFC:s streamingtjänst Fight Pass, som visar hela Cage Warriors 96.
