Tobias Blixt, Kimura.se: Hej Pannie! Snart kommer du att tävla som den första kvinnliga fightern i Visions historia tillsammans med din motståndare Cheryl Flynn. Men först och främst kan du väl berätta lite om dig själv?
– ”Mitt namn är Pannie ”Banzai” Kianzad. Jag är en 20-årig tjej född i Ahwaz, Iran 1991. Jag är yngst av fyra syskon, och jag är även den i familjen som är annorlundast. Mina syskon är väldigt traditionellt uppväxta. De var äldre när vi kom till Sverige och har gått den traditionella vägen från skola till att gifta sig och få barn. Det var inte riktigt fallet för min del. Fastän att jag är väldigt mån över mina persiska rötter, och ser mig som pers, så hittade jag en annan väg som sedan skulle leda till en proffskarriär inom MMA.
När jag var liten hängde jag mycket med farsan på hans verkstad och lärde mig lackera bilar. Först var det bara en hobby men det utvecklades sedan till att jag läste fordons-lackering på gymnasiet, och jag började jobba på farsans verkstad efter studenten. Efter drygt 2 år kände jag att det var dags att ha en plan B och började plugga igen”.
TB: Du har, om jag inte minns fel, en bakgrund inom boxning. När och varför bestämde du dig för att prova på MMA?
– ”Jag var så jävla virrig som unge. Jag hittade inte ro, var rastlös, ett svart får och den enda utlänningen i klassen. Vad gör man då? Jag började söka efter en idrott att sysselsätta mig med. Jag märkte direkt att lagsporter inte var min grej.
Det är inte kul att dela med sig av vinsten med de 20 andra i laget. Istället var det boxningen som blev min ro. Jag var alltid i lokalen, tränade riktigt mycket och älskade sporten. Sedan började jag gå matcher efter något år, då var jag 13-14 år gammal. Men jag kände att jag inte hade någon ”fire” inom mig, ingen tävlingsinsikt. Jag gjorde det bara för att det var skoj! 30 matcher senare, efter att jag varit någorlunda ok som juniorboxare hade jag hunnit fylla 18 år och var trött på att prestera och försöka göra andra glada”.
TB: Men du fortsatte trots det med kampsport, även om det kom att ske i en annan form. En övergång till MMA, vilket ledde till att du vann SM i shootfighting. Kan du inte berätta lite om övergången till MMA och hur lång tid tog det ifrån övergången till din vinst i shootfighting SM?
– ”Jo, jag tog en paus och ville aldrig mer boxas. Det var tills jag hittade MMA! Jag blev tipsad om Kaisho MMA efter boxningen och tänkte, ja visst! Jag tänkte att jag kunde lära mig brottas lite, det kunde vara kul att tänka på annat. Men jag ville absolut inte boxas! Det gick inte som planerat.
Det tog drygt två månader innan jag gick min första match i submission wrestling, och jag hade skitskoj. Bara några månader senare gjorde jag shootfighting debut, och jag hade aldrig känt mig mer levande. Den känslan minns jag fortfarande, jag hade aldrig innan älskat att gå match som då. Underbart! Ingen äcklig nervositet, bara sånt härligt pirr. Jag ville släppa lös händerna på den stackars tjejen framför mig. Äntligen hade jag ”fire” i mig.
Efter första shoot-matchen tog det drygt ett år innan jag vann SM-guld här på hemmaplan och det är fortfarande min härligaste vinst hittills i karriären. Vid den tidpunkten hade jag brutit ner mina gamla tankar om mig själv, att jag var värdelös som boxare och atlet. Det finns inget bättre än att göra det man älskar, känna sig odödlig i buren och bara släppa loss.
För mig var övergången till MMA ganska jobbig då jag varken är en naturlig brottare eller grappler. Jag har nästan alltid oddsen emot mig när jag ska möta en duktig grappler, men jag tror folk underskattar mitt groundgame då jag under det senaste året har känt mig allt mer självsäker på mattan. Att jag blir underskattad är inget som stör mig, att vara underdog är bättre, det är då man bevisar folk fel”.
TB: En bra start på karriären och det dröjde inte länge efter det innan du gjorde din proffsdebut. Den fjortonde april i år gick du din första proffsmatch och för motståndet stod Helin Paara. Det var en match som du vann på ett övertygande vis. Vad tyckte du själv om matchen och din prestation där?
– ”Ja då kommer vi till pro-debuten mot Helin Paara i Estland. Svinnervös som jag va att möta en tjej som har lila bälte i BJJ visste jag ändå vad jag skulle göra, Punch until she drops. Folk undrade säkert hur jag skulle hantera det och det förstår jag. Jag försökte hålla mig på mina fötter och göra det jag är bäst på. Och när jag hamnade på marken skulle jag fortsätta slå. Den taktiken fungerade! Känslan att gå från amatör till proffs var grym. Träningen blev allt mer grisig och ditt pannben testas. Jag är nöjd med debuten, lite slarvfel gjorde jag, men det är något jag har jobbat på efter matchen. Jag kan bli lite för ivrig när jag får fäste och slår och måste bli starkare i att hålla mina positioner på marken”.
TB: Nu är det snart dags för din nästa proffsmatch. Hur mycket har du scoutat din kommande motståndare Cheryl Flynn inför ert möte på Vision?
– ”Inför nästa proffsmatch mot Cheryl Flynn är jag väl förberedd. Jag har tittat på hennes matcher och studerat henne. Hon är en stillastående fighter, med bra dynga i nävarna. Jag känner att jag har stora chanser och tror att det kommer bli en fin ’sluggfest’. Det lär inte bli en typiskt tråkig ’catfight'”!
TB: Du nämner i din blogg att du oftast får träna med andra killar. Tror du att det har någon positiv eller negativ påverkan på din utveckling? Hade du hellre tränat med bara tjejer?
– ”Jag har lärt mig att bli tuff genom mina träningspartners. Jag tränar nästan alltid med killar och det är inget jag vill ändra på. Ibland händer det att jag får träna med en tjej men om man klarar att träna med killarna och tar deras smällar, så klarar du matchen och du får ett bättre självförtroende. När jag sparrar med killarna här hemma så saftar de på bra. De bryr sig inte riktigt om att jag är tjej och det är skitbra. Vi ger och tar”.
TB: SM-guld i shootfighting och vinst i första proffsmatchen i MMA, efter MMA-debuten tog du även ett SM-silver i submissionwrestling. Nu ska du dessutom, tillsammans med Cheryl Flynn, bli Visions första kvinnliga fighters. Hur ser du på din framtida karriär. Har du några utsatta mål?
– ”Det har varit två hektiska år. Från SM guld i shoot till SM silver i SW, proffs debuten och nu den första kvinnliga fighten med Cheryl på Vison. Jag tror att alla BJJ, SW och K1 matcher jag gått, har hjälp mig att utvecklas som MMA fighter. Jag är inte bara en boxare i en MMA värld. Jag brottas gärna nu och underskattar aldrig en motståndare.
Jag sätter gärna ut små delmål på vägen men jag tar match för match. Jag möter helst jätteduktiga fighters, jag knäcker hellre en svår nöt än en enkel. Jag vill först spöa tjejerna här och bli bäst i Sverige, innan jag går vidare mot större utmaningar. Jag vill såklart bli världsbäst, nothing more, nothing less!
Det finns alltid någon jävel i en by någonstans långt borta som tränar för att spöa dig, försöker träna hårdare än dig och bryta ner dig. Det är precis vad jag gör. När jag har en motståndare framför mig tänker jag att hon är i vägen, hon ska bara ner. Jag vill utvecklas som människa och fighter, bryta ner min motståndare i buren, ta respekten ifrån henne and put on a show”!
TB: Vi hoppas och tror på en bra show i Stockholm när Visions supergala går av stapeln. Tack Pannie för intervjun och lycka till i inför matchen mot Cheryl Flynn.
Vinn en resa till Seattle inkluderat VIP biljetter för att se Alex match här
Spela på Alexander Gustafsson (1,42) vs. Shogun Rua (2,40) på Unibet
