I den här artikelserien blickar vi tillbaka på utvalda ögonblick ur svensk MMA-historia. Först ut är matchen mellan de idag topprankade svenskarna, Pannie Kianzad och Lina Länsberg.
Pannie Kianzad vs. Lina Länsberg på Trophy MMA 1
Det är den 29 december 2012 i Malmö. Trophy MMA anordnar sin första MMA-gala. Pannie Kianzad har nyss fyllt 21 och ska göra siktar på att ta hem sin tredje raka vinst efter sin proffsdebuten som skedde tidigare samma år. Dessförinnan hade ”Banzai” tagit SM-guld i Shootfighting.
I den röda ringhörnan står Lina Länsberg. Vid tidpunkten är hon 31 år gammal och har precis rundat av thaiboxningskarriären. Där hon genom åren tagit hem två VM-guld bland en massa andra fina mästerskapsmedaljer. Nu är hon på jakt efter nya utmaningar och gör sin debut i buren.
Åtta år senare är de idag rankade på plats 11 och 12 i UFCs bantamviktsdivision. En viktklass som vid tidpunkten för matchen precis hade skapats på papper. Ronda Rousey hade några veckor tidigare skrivit kontrakt med organisationen och slogs i februari 2013 mot Liz Carmouche i den första UFC-matchen mellan två kvinnor när hon försvarade sin tilldelade titel genom att låsa ut Liz med sin ökända armbar.
Ronda Rousey banade vägen för kvinnlig MMA
Det var just den stigande UFC-stjärnan, Rousey som var en bidragande faktor till att svenskmötet blev av. Jörgen Segerlind som anordnade Trophy berättar om hur tankarna gick när han satte ihop matchen.
Vi ville ha en tjejmatch. Ronda Rousey hypade kvinnliga MMAn bara året innan vi startade och det var inspirerande för mig. Jag hade träffat både Lina och Pannie tidigare och visste att det fanns kapacitet i de båda.
Jag var faktiskt säker på att det skulle bli en bra matchup, tyckte väl att Linas erfarenhet av stående fighting skulle vara det som avgjorde, även om Pannie absolut inte var någon duvunge på stående, då hon hade sin boxning.
Så vilka människor var våra huvudkaraktärer inför matchen för mer än åtta år sedan? Och hur såg de på varandra inför mötet?
Pannie Kianzad hade som sagt nyss tagit klivet in i proffskarriären och var redo att ta sig an någon med en gedigen meritlista.
”Pannie 2012” skulle jag säga var naiv, otroligt godtrogen när det gällde allt. Väldigt mycket bekräftelsebehov. Men vem har inte det när de är i tidiga 20-års åldern. Då hade jag bara två proffsmatcher i bagaget men med en massa amatör matcher i annat. Slogs som om de vore de sista som fanns och levde för dagen.
Jag var supertaggad och glad att möta någon med en bra meritlista inom thaiboxning. Kände att jag kunde äntligen släppa lös mina händer med.
Lina kom in till matchen med en helt annan synvinkel efter en framgångsrik thaiboxningskarriär.
Vid den tidpunkten var jag var en thaiboxare som kort och gott längtade efter någonting mer och någonting annan. Då ville jag mest bara slåss och jag började träna MMA inför den matchen i princip. Jag hade bara testat ett par pass innan det.
Jag visste att Pannie var tuff och obesegrad och det var därför jag ville möta henne. På den tiden var strategi för att bygga record helt ointressant för mig. Det var bara utmaningar och roliga matcher jag var ute efter.
”En av de bästa kvinnliga MMA-matcherna i Sverige”
Så för lite mer än åtta år sedan var det dags. Jag frågade Pannie och Lina om vad dem minns från det numera klassiska mötet som skedde tidigt i bägges professionella karriär. Pannie berättar.
Det är en av mina absolut bästa minnen från en match. Jag vann första ronden övertygande, nära på att avluta henne på en armbar. I rond 2 fick jag gräva djupt och vi blev lika i ronder skulle jag säga. Inför rond 3 hade jag ett snack med mig själv och de var bara hjärta som gällde och jag visste att jag behövde avsluta henne för att vara som mest övertygande. Så jag bet ihop tandskyddet och jobbade extra hårt.
Lina som gjorde sin MMA-debut fick också vara med om ett nytt tempo i sin nya sport.
Jag minns bara att jag tyckte det var sjukt kul men att det mentalt var stor skillnad från thaiboxningen. Man hade ju helt annan tid på sig att tänka och reflektera än man har i thai. Det var definitivt en omställning. Men jag blev helt klart kär i sporten och det är därför jag är kvar i den än idag.
Även Trophys promotor Jörgen blickar tillbaka på matchen med goda minnen.
Jag minns att det var en grymt bra match där vinnaren inte var klar förrän Pannie avslutade den. En av de bästa svenska om inte den bästa kvinnliga MMA matchen i Sverige.
Nedan finns en play-by-play från matchen följt av en video från mötet.
Rond 1
Matchen inleds med att Pannie direkt sätter press framåt och trycker upp Lina mot buren. Man kan se att Lina reagerar med att försvara lite ur ett thaiboxningsperspektiv då hon hellre jobbar med händerna mot huvudet för att skicka iväg knän än att jobba för underhooks och försvara nedtagning.
Pannie lyckas efter en minut få ner matchen till backen där hon steg för steg avancerar till mount och börjar mata slag. Lina lyckas vända på läget och hamnar på topp i guard, men det tar inte många sekunder innan Pannie jobbar in en armbar som ser ut att sitta tight. Men Lina krigar på och tar sig ur, för att sedan hamna i en ny, ännu tightare armbar. Men Pannie lyckas inte hitta avslutet och får istället avsluta ronden på topp.
Rond 2
Pannie pressar återigen framåt, men denna gång lyckas Lina hålla distansen bättre för att få igång några slagväxlingar. Men Pannie ger sig inte och kastar sig på ytterligare nedtagningsförsök. Här möter hon mer motstånd och Lina lyckas bryta clinchen ett tag för att skicka iväg knän och slagkombinationer.
Pannie fortsätter driva på men man ser att det är skillnad i styrka mellan de två och blodet droppar ner på mattan från Pannies näsa. Lina får bra utdelning med sina knän och hon sätter många rena träffar i både kropp och huvud.
Rond 2 går till Lina som jämnar ut ställningen.
Rond 3
Lina startar starkt i rond tre och får in flertalet knän från clinch ute på öppen matta. Nu börjar hon hitta distansen bättre och får iväg mycket mer volym mot Kianzad, som måste hitta en lösning på situationen.
Lina jobbar på starkt och är nu relativt dominant. Men hon blir lite vårdslös och kommer för nära så att Pannie kan binda upp i clinch mot buren. Med mindre än två minuter kvar finner ”Banzai” en nedtagning när hon krigar ner Länsberg till canvasen. En oerhört viktig nedtagning. Med minuten kvar tar Pannie mount och börjar ösa ner slag på Lina, som gör sitt bästa för att värja sig, men med mindre ork kvar i tanken finner hon ingen väg ut och efter en mängd obesvarade slag kliver domare Bobby Sundell in med fem sekunder kvar av matchen och Pannie Kianzads tredje raka vinst är ett faktum.
Får vi se en returmatch i UFC?
Trots en förlust i debuten blev Lina frälst av sporten. Och med en nyfunnen glöd köttade hon sig igenom den europeiska scenen genom att samla på sig sex raka vinster innan hon fick ta klivet in till UFC för att göra sin debut mot legenden Cris ”Cyborg” Santos.
Pannie fortsatte rada upp segrar och utökade sin streak till åtta raka segrar innan den första förlusten. Efter framträdanden i Cage Warriors, Invicta och The Ultimate Fighter fick Pannie ta klivet på riktigt in i UFC för snart två år sedan på UFC 239.
Idag är bägge topprankade i UFC och jag undrade om det fanns en möjlighet att få se en returmatch på världens största MMA-scen. Det hade i sådana fall blivit det andra svenskmötet i UFC efter att David Teymur mötte Martin Svensson på UFC Fight Night 84 i London för nästan exakt fem år sedan. Pannie är först ut med att berätta sin syn på en eventuell retur samt hennes planer för den närmsta framtiden.
Returmatchen vet jag ärligt talat inte om den kan hända. Jag ville de ett tag sen men sen stannade jag upp och tänkte varför jag försökte få en match jag redan har vunnit igen. Hade jag blivit utmanad hade de varit en annan sak men just nu siktar jag framåt och har en lista på namn som jag gärna vill möta.
Jag kan även glatt säga att nästa match är redan bokad men fortfarande hemligt. Jag tränar på som vanligt och försöker bara bli bättre och lära mig nya saker varje dag. Uppskattar allt stöd jag får av alla och önskar att jag kan fortsätta representera Sverige, Danmark och Iran till mitt fullaste.
En utmaning från Länsberg kanske får vänta då Lina och hennes man Akira Corassani väntar barn.
Just nu är jag fokuserad på att föda barn och komma tillbaka. Hur ställningen ser ut i divisionen efter det får avgöra vem både jag och hon möter. Är det en relevant match när vi kommer dit så tar jag det på precis samma sätt som alla andra matcher.
Jag vill bara tillbaka så fort det bara går. Jag inser att man inte kan styra över allt men jag har ett mål och kommer göra allt jag kan för att nå det. Innan året är slut ska jag gå match igen och inför det har vi, om situationen i världen tillåter, en resa med träningsläger inplanerad för att förbättra det jag känner att jag behöver jobba mest på.
Trophy MMA – Dåtid och framtid
Denna historiska match ägde rum på den första av hittills 9 galor anordnade av organisationen. Genom åren har flera nuvarande och före detta UFC fighters tävlat på galan i södra Sverige. Förutom Pannie och Lina har följande fighters som tävlat på Trophy gått vidare i karriären för att kliva in i den ökända oktagonen.
- Oliver Enkamp
- Artem Lobov
- Martin Svensson
- Rostem Akman
- Mads Burnell
- David Teymur
- Veronica Macedo
Trophys grundare Jörgen Segerlind berättar om tanken bakom organisationen.
Idén till Trophy föddes efter att ha harvat omkring i Sverige i Shootfightingligan. Det fanns ett tomrum i Skåne när det kom till professionella event. Min ambition var att alla skulle synas lika mycket, från Shootfighting, Amatör-MMA till Pro MMA. En plattform för fighters att skapa sig erfarenhet av större event.
Jag tyckte inte att det var så viktigt att alla matcher var professionell MMA, utan det skulle vara öppet för de som blickade framåt mot en proffskarriär. Inramningen skulle vara proffsig och lite rå, närkontakt med publiken och trygghet för fighters. Det spelar ingen större roll för hemmapubliken om det är proffs eller amatör så länge dem får se sin hemmafighter. Några av de bästa matcherna har varit i just amatör. Jag tror att vi lyckades bra, många erfarna fighters hyllade Trophy.
I april 2017 höll organisationen sin senaste gala men kanske inte den sista.
Trophy ligger mig varmt om hjärtat, min vapendragare Mikael Ågren har gjort ett jättejobb och har hållit Trophy levande, dock vilande, men det är inte alls omöjligt att Trophy kommer tillbaka. Vi får väl se helt enkelt.
Oavsett ifall vi får se en återkomst eller ej så har organisationen spelat en roll i svensk MMA-historia.
Kimura vill rikta ett stort tack till Nicolas Dalby som delat med sig av sina foton från den numera klassiska svenska matchen.
