Tänkte skriva om de sista tankarna och känslorna veckan innnan match. Hur man mår psykiskt och fysiskt, hur man förbereder sig för att vakna upp och räkna ner dagarna tills man beger sig till arenan.
Det bästa jag vet är sista veckan. Det låter kanske konstigt med tanke på att den är den jobbigaste mentalt med all deffning, nervösitet och alla förväntningar. Jag blir peppad, riktigt taggad. Jag känner mig som en kung hela den veckan, otorligt stark och tänker: klarar jag denna sista jobbiga veckan klarar jag matchen. Jag har klarat all hårda träning, sparring. Att jag är trött och svag i kroppen just nu spelar ingen roll, jag kommer klara matchen.
Jag vill omge mig runt nära och kära hela veckan för de vet att jag är grining och hungrig. De förstår mig.
Tar en promenad ensam i skogen, skuggar förmig själv, tänker igenom gameplanen,gör precis det jag känner för. Pratar mycket med coacherna om jag känner mig stressad, helt enkelt njuter.
För många år sen var jag rädd att förlora. Även om jag har mer press på mig idag är det det sista jag tänker på när jag fightas. Det ända jag tänker på är den underbara känslan av dominans. Jag bara älskar tanken av att gå match. Det blir som ett prov i skolan. Jag ska bara bevisa för mig själv att jag har pluggat ordenkligt och komma hem med ett MVG. Den magkänslan är inte hemskt eller äcklig, utan den är taggad. Mina fjärilar är on fire på matchdagen.
Det viktigaste är att du har ett bra team bakom dig. Folk som tror på dig, på riktigt. Det finns alltid tvivlare, men då går jag alltid tillbaka och tänker: Ingen trodde jag skulle orka ett boxningspass för 7 år sen. Ingen trodde jag skulle ta ett SM guld. Det är då man säger
Fakk it. Klart jag kommer att klara det, för allt som står framför mig är bara hinder.
Om ni själva är tävlande, känner ni igen er? Hur tänker ni innan match? Ibland har jag upptäckt att ens nära och kära är mer nervösa en än själv, och ser sig själv lugna ner dem istället:)
Ha en underbar fredag!
