“Ska du fortsätta gnälla om weightcuttning nu?”
Nja inte riktigt, även om krönikans dogma må vara av kritisk karaktär.
Innan någon påpekar det så vet jag att Chael Sonnen numera har lagt upp en video där han diskuterar liknande saker. Han hade dock inte gjort det när jag skrev denna krönika och väljer att publicera den ändå.
Inget nytt fenomen
Jag har tidigare skrivit om problemet med weightcutting och jag är absolut inte den första att kritisera det. Det har debatterats fram och tillbaka under många år och av många kända namn. Någonting som jag dock inte sett tidigare har varit beslutet att faktiskt lägga ned cuttandet och att öppet säga “Jag mår inte bra av att cutta så jag kör i min normala vikt istället”. Detta diskursen kring detta har förändrats under det senaste året skulle jag vilja påstå.
Bevisligen går det bra
Conor McGregor slogs förra veckan i 170 pounds istället för 155 och dessförinnan 145.
Vi vet nu att det var en utomordentlig succé!
När det utlystes att matchen skulle gå i 170 så var det många som höjde ett ögonbryn. Men efter att ha lyssnat på McGregors och hans coach John Kavanaghs resonemang så kunde jag inte annat än att känna mig lite nöjd. Deras svar på frågan var alltid “Jag/Conor vill inte cutta, min/hans normala vikt är 170 pounds och det gör hela campet bättre”.
Det fanns inga långa utläggningar om att det är rätt beslut för att ta en till titel etc. Det enda som sades var att Conor mådde bättre av att inte cutta och att det gjorde campet roligare.
Även på micronivå
Jag är väl medveten om att det är svårt att jämföra UFCs största stjärna med amatörutövare i Sverige. Faktum är dock att jag sett lagkamrater och andra klubbars fighters under året gå upp för att de helt enkelt tappar suget att tävla när de måste cutta. De jag ser runt omkring mig som väljer att köra i en högre viktklass har i de flesta fall nästan haft större framgångar i deras nya viktklass. Jag tror detta beror på att de genuint njuter av campet och matchen, något som blir svårare ju mer vikt man måste tappa.
I denna diskussion som jag så ofta och gärna har är jag dock en hycklare. Under mina år som tävlingsaktiv inom kampsport där man delat upp i viktklasser har jag bara klivit upp utan att cutta en enda gång och då förlorade jag (detta kan förvisso berott på att jag då var generellt omotiverad). Hur som haver, det var många år sedan och jag har sen dess cuttat inför varje match, tyvärr.
“Men Simon, du som är emot hela systemet med viktmanipulering, varför slutar inte du cutta som dina lagkamrater du nämner?” I hear you say. Absolut. Det vore ju fantastiskt men faktumet är att de flesta cuttar i vikt vilket generellt ger ett (åtminstone i ens eget huvud) underläge om man inte går ner. Om jag utgår från mig själv så skulle jag säga att den huvudsakliga anledningen till att vi inte kommer bli av med cutting-kulturen är rädsla.
Storleken är skrämmande
Anledningen att jag cuttar är iallafall pga rädsla för storleken på motståndet om jag väljer att inte göra det. Utöver det så intalar jag mig att jag får ett storleksövertag om jag går ner (vilket är fullt möjligt men jag tappar energi, explosivitet och styrka samt att jag inte kan träna lika hårt i slutet av campet). Jag tror att detta är fallet för de allra flesta oavsett nivå.
Förhoppning om förändring
Det för mig tillbaka till min initiala poäng med krönikan; vi står eventuellt för ett paradigmskifte. Allt som krävs för att bryta mönstret är att atleter faktiskt går ut och bryter mönstret. När stora namn som Conor öppet bryter mönstret så tror jag att det kan väcka inspiration hos andra att göra detsamma och som sagt tycker jag mig se det i min närhet.
Det finns regleringar och regeländringar som kan forcera bort weightcutting. Det optimala vore dock om alla atleter valde att sluta med det utan påtryckningar.
Vem vet om det kommer förändras. Det är inte ens säkert att denna mönsterändring jag tycker mig se är verklig, men jag hoppas det.
Att weightcutting skulle försvinna från sporten känns osannolikt. Men kanske är vi lite mer på väg mot det än vad jag tidigare trott.
Problemet ligger dock i att det är en så naturlig del av det. Jag kan med 100% säkerhet säga att jag kommer gå ner i vikt inför min nästa match. Helt enkelt för att jag inte vågar ta risken att inte göra det.
