Per Eklund, UFC-svensken som förlorade allt | Del 1 – Skräckskadan och kampen mot Karolinska
I ett exklusivt reportage berättar den svenska UFC-pionjären Per Eklund för första gången om sitt extraordinära liv och vad han har haft för sig sedan han bröt nacken under ett träningsläger för tio år sedan.
Per Eklunds kaotiska liv – Skadan som förändrade allt
Per Eklund (14-5-1) är en historisk svensk i MMA-sammanhang. Han är den första svensken någonsin att tävla i UFC efter att ha gjort debut mot Sam Stout (20-12-1) på UFC 80 i januari 2008. Men efter att ha blivit släppt från organisationen med ett facit på en vinst och två förluster tog hans liv en olycklig vändning. Under ett träningsläger i USA bröt Per nacken. Det blev katalysatorn som skulle komma att totalt spåra ur Pers liv. Men nu nästan tio år efter skadan är 41-åringen ute efter revansch.
I September förra året gjorde vi en lång intervju med MMA-legendaren Per Eklund. Materialet från intervjun kommer att publiceras i en artikelserie som kommer att göra en djupdykning i Pers liv som tagit honom jorden runt, från bergen i Himalaya, fängelse och buddisttempel i Thailand till att riskera livstids fängelse i Florida. I den första delen kommer vi fokusera på Pers liv efter UFC och olyckan som blev starten på resten av Pers liv.
Tiden efter UFC-kontraktet
Per var en av flera svenskar av de första generationerna som sökte sig utomlands för att träna då nivån i Sverige inte var i närheten av det den var internationellt. Han tränade bland annat i Brasilien med José Aldo och sedan främst på Team Quest i Kalifornien med namn som Dan Henderson, Randy Couture, Evan Tanner och Mayhem Miller för att nämna några få. Och tanken var att fortsätta ha ett liv i USA.
Jag har alltid haft tanken att flytta från Sverige. Jag har aldrig trivts här. Det är ett underbart land på många sätt men jag har aldrig trivts här och kommer förmodligen aldrig göra det. Det är fel land för mig att bo i.
Min tanke efter matchen var att jag skulle flytta till Colorado, USA. Men när jag blev av med UFC-kontraktet så försvann nästan hela livet. Det var inte så kul, det var en jättestor omställning. Sen var jag tvungen att lägga tid på min son. Det är jättesvårt att ha delad vårdnad om en liten underbar kille som hamnar emellan konflikter när mamma och pappa inte kommer överens. Kommer man inte överens och har vårdnadskonflikter så tar det så mycket energi som man skulle kunnat lägga på något produktivt.
Men andra omständigheter gjorde att flytten inte blev av och Per försökte istället hitta ett stabilt läge hemma i Sverige för att ta sig tillbaka till toppen.
Min tanke var att jag skulle flytta dit. Men allting var totalt kaos. Jag kände redan då att mitt liv höll på att totalt krascha. Det var för mycket. Jag hade helt enkelt gjort fel val och sen kom konsekvenserna ett par år senare. Det kan vara tufft. Så det gick inte att flytta dit. Jag kom hem, försökte styra upp så mycket som möjligt och fundera ut vad jag skulle göra.Jag hade inget UFC-kontrakt. Förutsättningarna såg inte så bra ut för att träna, ekonomin var skit. Det är jättesvårt att satsa på en elitkarriär om du vill nå toppskiktet. Det är mycket uppoffring, och du behöver tid och pengar.Jag hade en klubb i Stockholm som jag drog igång, men det skulle jag inte gjort. Det blev för många bollar i ansiktet så det slutade med att jag fick alla bollar i ansiktet och knockade mig själv.
Comeback mot Thomas Hytten
Per var först planerad att möta UFC-veteranen Rob Emerson (20-15) på Rumble of the Kings men var tvungen att dra sig ur efter att ha dragit på sig en hjärnskakning under träning. Comebackmatchen kom istället på Vision Fighting Championship 2 i Karlstad i början av 2011. En returmatch mot norrmannen Thomas Hytten (22-14-2) som Per mött 2003 och slutade i oavgjort bokades in på den svenska galan i Karlstad. Det blev dock en tuff kväll för Per som blev knockad i den första ronden. Efteråt ser Eklund tillbaka på uppladdningen inför matchen och hur den var långt ifrån optimal.
Andra matchen mot Hytten bantade jag 12 kilo på fem dagar, det var alldeles för mycket. Jag kände mig död. Jag har aldrig varit så uttorkad.
Per kände att han inte hade gjort allt han kunnat för att förbereda sig så bra som möjligt och bestämde sig då för att träna ett år för att vara i toppform innan det var dags för nästa match.
Tanken var ju att göra en comeback. Vilket jag fortfarande kommer göra. Min tanke var att träna ett helt år och inte tävla förrän jag var i toppform, vilket jag med handen på hjärtat aldrig har varit. Jag är lite bekväm och ibland lite lat. Och självklart har jag en dos av talang som gör att jag kan låta blir att träna.
Tränar jag för mycket så brukar jag inte alltid prestera så bra. Så ibland presterar jag bättre när jag inte är fullt förberedd. Men är du inte fullt förberedd fysiskt, även för 10 år sedan men framförallt idag så hänger du inte med, du måste vara i toppform. Utvecklingen som jag ser inom MMA så är det framförallt fysiken som folk har fokuserat på. Tekniken tycker inte jag är jätteannorlunda. Det är vissa, som sticker ut, Israel Adesanya framför allt, bland nästa generations MMA-utövare men framförallt är det fysiken.
Så jag dedikerade ett år till att komma i bra form. När jag började träna var jag långsammast av alla när vi sprang. Dagen innan jag bröt nacken så sprang jag snabbast av alla när vi gjorde sprinterna.
”18 november var dagen jag bröt nacken”
I november 2012 var Per iväg med ett gäng svenskar för att träna på Alliance MMA i San Diego. En match mot den finländska toppfightern Joni Salovaara (18-10) var inbokad på Vision FC 5 den första december och de sista förberedelserna skulle göras under campet i USA. Men det som hände på träningen den novemberdagen satte stopp på matchen och blev den händelsen som fick Pers liv att spåra ur totalt.
Jag bröt nacken under träning [på Alliance i San Diego]. Vi tränade kast på tjock gymnastikmatta. Från single leg, koppla nacken, lyfta och sen kryssa. Det kanske inte är det smartaste man kan göra.
18 november var dagen jag bröt nacken. Jag är lite explosiv i rörelserna så jag råkade kasta Myles Jury (19-6) lite för högt och idioten skulle såklart kasta mig ännu högre så jag bröt ju min nacke. Det var inte min tanke att kasta han högt men det var folk som sa det efteråt att han grimaserade. Så han kastade mig medvetet för att hämnas, vilket jag också ska göra. Så mitt mål är att ta mig tillbaka och Myles Jury, om du ser mig, spring.
När jag landade upp och ner på huvudet så hörde jag hur det sprakade, ungefär som om du tar en bunt kvistar och bryter av. Det sprakade i hela nacken och jag kände hur det strålade i hela ryggen, en känsla som jag bara upplevt vid det tillfället. Så jag visste att något hade gått fel. Sen vilade jag, gick till kiropraktor, röntgen. Först var det spekulationer att det bara var en nerv som var i kläm. För jag hade direkt dagen efter nervpåverkan. Nu har jag permanenta nervskador. Tack vare Scripps Hospital, och läkarna på Karolinska så har jag faktiskt fått permanenta nervskador.
Så när jag slog på säcken märkte jag direkt att handen vek sig. Så jag har fortfarande problem med att lyfta handen. Atrofi i triceps och bröst.
Sen visste jag inte att nacken var bruten så jag fortsatte träna i två dagar. Efter det vaknade jag upp mitt i natten i enorm smärta och väckte hela rummet, sen åkte vi till sjukhuset. Otroligt nog tog det dem fyra eller fem dagar innan de märkte att nacken var bruten. Så jag fick gå tillbaka varje dag, de skickade hem mig varje gång. Västerländsk medicin och läkare är en historia för sig men det är riktigt pinsamt att de är så dåliga. Sen vart det operation.
Mer problem efter vården i Sverige och ingen sjukskrivning
Per opereras i USA och åker sedan hem till Sverige. Först får han beskedet att allt ser bra ut men vid en uppföljningskontroll fem månader senare får han dåliga besked.
De hade missat att se att den första operationen var misslyckad. De hade lovat operation inom tre veckor för att jag inte skulle få de här permanenta nervskadorna, det tog dem ett år. Sen får jag en misslyckad operation. Och hur svensk sjukvård fungerar så är det att du är inte människa längre, du är statistik på ett papper som de vill bli av med, de vill bara kryssa av dig och skicka dig vidare. De vill inte ha någonting med dig att göra. Det handlar inte om att de ska hjälpa dig, läka dig, utan att allt ska se bra ut på papper.
Sen fick jag sex veckors sjukskrivning och jag sa att något är fel men nej det var för tidigt att säga om operationen var bra eller inte och då sa en av de värsta psykopaterna inom svensk sjukvård, Annette, att ”kan inte du jobba då kan du gå och leva på socialbidrag”. Men nu sitter jag här i dagsläget och har fortfarande problematik nio år senare.
Om du gör en en misslyckad operation då ska du inte leva på socialbidrag och bli sopad under mattan. Då får du kompensation, ekonomisk, för operationsskada och sen hjälp för att ta sig tillbaka till samhället. Men det läkarna vill göra med tanke på att de är så stolta över att vara läkare och att vara ”friska”, de vill inte erkänna sina misstag så de lyfter på mattan och sopar in dig och hoppas att du dör. Det är inte bara jag som har haft problem med svensk sjukvård. Man kan läsa 15 år tillbaka i tidningarna om sjukvårdskrisen men nu har alla glömt det för att det är den ena krisen efter den andra som aldrig verkar ta slut.
Så efter operationen och allting, det som hände att jag blev utfryst ur samhället. Först fick jag ingen sjukskrivning. Den värsta skammen som svensk inom svensk kultur det var ett fattighjon. ett fattighjon är ett genetiskt avskum som inte kan livnära sig och måste leva som en parasit på andra. Det värsta man kan göra i svensk kultur är att leva på socialbidrag. Det är det värsta misslyckandet man kan göra.
Per förlorar vårdnaden om sin son – ”Det är dig jag saknar mest”
Per har en son som han fick något år innan hans matcher i UFC. Han kunde ofta synas till i träningslokalen på Pers gym kring 2010-2011 och är någon som betyder otroligt mycket för Per.
Jag växte upp utan farsa. När jag fick min son så avgav jag ett löfte både till mig själv och framförallt till honom, jag lovade och svor vid mitt liv att jag ska vara för honom den farsa jag inte hade. Och jag tror inte att det finns många familjer som är helt perfekta, det är vad jag tror. Jag hoppas att det finns jättemånga, men alla familjer har problem. Och i min familj fanns det problem. Det värsta man kan göra mot sitt barn är att dela med sig av sin psykiska ohälsa och lämpa över det på sitt barn. Det är något som har gått i tradition i vår släkt. Det har format mig till den jag är i dagsläget, det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Men när man får ett barn måste man ju uppfostra barnet till något bättre än dig själv. Se till att ditt barn blir den bästa versionen av dig själv.
Under åren efter operationerna börjar problemen ackumuleras och når till sist en bristningsgräns.
Jag fick ju ingen sjukskrivning och jag tänker inte ge min son ett liv på socialbidrag, det är misär. Jag vill ge honom något bättre. Så jag tog första bästa jobb och det var i byggbranschen. Men efter två misslyckade operationer ska du inte jobba i byggbranschen. Det var som rivare, bila med bilmaskin i tack och gjuta betonggolv och blanda betong, det är tungt arbete. Och det är högst olämpligt efter misslyckad operation. Så jag körde på där så länge jag kunde men tillslut tappade jag dygnsrytmen. Det gick inte att sova på grund av smärtor och då kunde jag inte ta hand om min son längre. I slutändan tog hans mamma den enda chansen hon hade i sitt liv att ta ensam vårdnad. Och så fick jag besöksförbud.
Min son är den enda som har älskat mig. hon som födde mig är inte kapabel, hon har inga känslor. Hon vet inte vad kärlek är. Om du då blir älskad av någon och det är en person som älskar dig och den personen tas bort. Det finns inget starkare än kärlek och om du har den starka känslan och de tar den ifrån dig. Det kommer att göra så ont inombords. Kan du inte hantera den då tar du självmord och kan du hantera den, som jag, då mår du inte bra. Sen jag förlorade min son har jag mått så jäkla dåligt. Nu är allt underbart igen. Jag har fortfarande inte träffat honom, och det vill jag göra, det är dig jag saknar mest
Socialsekreterarna hade möten bakom Pers rygg
En vårdnadstvist uppstår om sonen. Och där anser Per att man gick bakom hans rygg för att ta sonen ifrån honom, något som sedan skulle hända.
Jag hade sökt hjälp av familjevårdsteamet där man får skriva kontrakt på vad som sades och sen följer man upp det för att se vem som svamlar och vem som skapar kaoset. Det kan ha att göra med vem som hämtar/lämnar, enkla saker och sen håller man sig till det. Min sons mor vägrade skriva under. Jag var den som ville skriva på, jag var den som tog stödet och gick på möten och sa att jag behöver inte det här men för att vara ett bra exempel så gick jag på mötena.
Jag gick och då säger hon där att jag inte behöver komma hit för att jag inte verkar behöva det. Det är vad hon sa till mig. Men vad hon sa till de andra socialsekreterarna var att jag inte ville komma dit. Det slutar med att socialsekreterarna börjar ha möten med min sons mor bakom min rygg och säger till henne att vi ska hjälpa dig ta vårdnaden om din son från Per.
Min journal när det kommer till min son som förälder är mycket mycket bättre än när det kommer till min sons mor. Men det slutar med att jag får besöksförbud. Där tappar jag det, bägaren rann över.
Ville statuera ett exempel – ”Ta inte ett barn från en bra förälder”
Som Per säger så hade bägaren nu runnit över. Vägskälet han nu fann sig vid gav honom två val, att ”statuera ett exempel” eller börja om på ny kula och försöka starta ett nytt liv på annat håll.
Ska jag säga sanningen så drog jag till USA istället för att bränna ner Karolinska Sjukhuset. Jag planerade att fylla min bil med bensin, köra in genom entrédörrarna, tända eld på bilen och ta en machete och statuera ett exempel. Ta inte ett barn från en bra förälder. En dålig förälder skiter ju i sitt barn, du kan ta barnet ifrån den och den skiter i det. Men vad du än gör rör inte min son. Är det något jag bryr mig om är det min son, han betyder allt för mig. Det var jättejobbigt, det kändes som att mitt hjärta slets sönder.
Hela livet, allting kraschade. Inte bara att hon fick ensam vårdnad. Det blev också en massa falska rykten som började spridas om mig på stan. Inga trevliga rykten, tillräckligt för att du ska få en kula i huvudet. Det här är en person jag har hjälpt enormt mycket och då ska man sätta ett pris på mitt huvud bara för att jag inte vill ha en relation med den här människan.
Sen drog jag till USA och försökte starta ett nytt liv där.
Fortsättning följer
I de nästa del berättar Per om sitt nya liv i USA och om händelsen som ledde till att han skulle komma att finna sig häktad i Florida för bilstöld, stöld från bostad och inbrott med misshandel. Det sistnämnda har livstids fängelse i straffskalan.
