Rami Bladlav är den där människan som alltid strävar efter nya mål i livet. Han startade sin karriär i kampsport och riktade in sig på MMA. Sedan blev det triathlon, tillbaka till MMA. Samtidigt som han studerade till lärare och nu har han satt målen på fridykning.
Starten med kampsport
Redan i tidig ålder kom Rami ”Raminator” Bladlav f.d. Aziz (8-5) in i kampsporten. Det hela började med en skolkamrat som tränade i Sanshou. Rami själv spelade i fotboll, men han ville bli bättre så han följde med skolkamraten för att bättra på fysiken. Sakta men säkert skiftade intresset för fotbollen över till Sanshou.
”När jag ser en grej som jag inte är bra på och många runt omkring mig är bra på det. Då hänger jag inte med i snacket, jag förstår inte begreppen de använder. Då vill jag hänga med, jag vill ha en diskussion så vi kan byta ord med varandra.”
Intresset växte och han ville börja gå matcher. Rami började träna thaiboxning och snart fick han börja tävla. Han började även träna boxning och började tävla inom det också. Det dröjde inte länge innan Rami började göra väsen ifrån sig. Under en helg tävlade han i Submission Wrestling den ena dagen och nästa en thaiboxningsmatch.
”Jesper Gunnarson hade hand om invägningarna på submission wrestlingen och sedan dagen efter hade han hand om invägningarna på thaiboxningen. Så då tittade han på mig bara och sa “Du igen!” Då var jag 15 år och de jag mötte var vuxna. Det gav mig ett självförtroende.”
Debuten i amatör-MMA
Efter tre års amatörtävlande inom olika kampsporter fick han chansen att tävla i amatör-MMA. Han blev bokad på två matcher i Danmark. Men på väg till Danmark får han ett samtal av chefen för organisationen. Chefen hade läst en artikel om Rami.
”Rami, jag läser här att du är inte arton år. Jag har missat det, du får ju inte tävla. Men du har ju bokat två matcher. Jag kan ju inte avboka två matcher. Jag vill ha en underskrift från dina föräldrar.”
Ramis tränare som även kör bilen till Danmark får ringa hem till Ramis moder. Han förklarar, hon skriver under, åker till biblioteket i Frölunda, skannar in underskriften och faxar den till chefen för organisationen. Rami får tävla och han vinner båda matcherna.
Nu började Rami bli uppmärksammad inom MMA-världen. Han får sin första professionella MMA-match. Matchen äger rum i Lisebergshallen, Göteborg. Det var nu som nervositeten började komma. Den hade han inte känt av tidigare. Men nu var det mer som stod på spel.
”Det var fullt. Hela förorten. Folk från gamla Sanshouklubben. Boxningsklubben. Alla var där. Jag tror inte det blir en sådan här gala i Göteborg igen. Det var fullsatt. Då var jag nervös, riktigt nervös.”
Tyvärr så gick det inte vägen för honom. Under andra ronden bryter han armen och förlorar. Men han gav inte upp. MMA-karriären fortsatte. Rami tävlade sex matcher till i Skandinavien innan han skrev på kontrakt för Desert Force, där han blir kvar tills han lägger av med MMA.
Rami skiftar fokus till Triathlon istället
Han började träna i triathlon och målet var att tävla i det. Men bara några månader efter att han lade av med MMA kontaktar organisationen BRAVE CF honom. Han blir erbjuden att slåss mot Abdul-Kareem Al-Selwady (10-3) i huvudkortet. Detta skapar ett intresse hos Rami då han alltid velat möta honom och han hade tidigare världsmästarbältet i Desert Force. Men tyvärr slutar matchen i förlust för Rami.
Depressionen slår till
Efter matchen tröttnar han mentalt på sporten. Rami började bara se alla hinder framför honom och hans väg till UFC. Han lägger av igen med MMA och hamnar i en depression.
”Det kom bara plötsligt. Man har inte ork att gå upp längre. Jag var riktigt utbränd tror jag. Fysiskt kunde jag inte göra någonting. Jag var hela tiden med barnen och ville göra någonting med dem. Men sedan blev det en vecka, två veckor och jag orkade inte. Jag kunde inte vara den pappan jag vill vara. Mannen för min fru. Jag orkade inte med plugget riktigt. Men jag lämnade det aldrig bakom mig. Jag har alltid tanken, lämna aldrig en tenta bakom dig. Så jag gjorde ändå sakerna. Men det blev svart, ingenting kändes som om det hade någon mening. En av mina kompisar sa till mig att gå till en psykolog. Så jag gjorde det.”
Det tog ett halvår innan det försvann. Att bara få prata om det och ventilera hjälpte Rami. Men det var inte första gången han kände av depressionen. Det började smått redan efter första förlusten i Desert Force. Men han var säker på att efter den förlusten var nästa match hans sista. När han är på väg in till buren kollar han runt omkring sig och tar in alltihop som om det skulle vara sista gången.
”Jag brukar inte krama mina tränare när jag går, men det gjorde jag den gången. Jag tittar runt och jag njuter. Lyssnar på musiken och så går jag och fightas.”
Baksidan med mål
Rami tror att detta är baksidan för alla som har mål. Att sätta dem och inte nå upp till dem.
”Jag har fortfarande lite problem, under SM-perioden (fridykning). Också för att det slår mig fysiskt tror jag. Jag kan prata med mig själv, det här är inga problem, det här är inte mentalt. Jag pushar mig men kroppen svarar inte. Jag tror att det har att göra med det lite. Det bildas en inre stress och det skickar fram de här paniksignalerna som finns, att man ska klara av att hålla andan. Det är lite intressant. Lider du av panikångest så ska du inte klara av att hålla andan. Men eftersom jag försökte att bara hantera det så gör jag det.”
Tre år borta från MMA
Under tre år är Rami borta från MMA men han kände att han fortfarande hade tekniken och träningen med triathlon hade hjälpt med hans fysik. Han tar en match i lättvikt mot Bruno ”Caveria” Machado (13-9) med endast sex veckors varsel. Vilket tyvärr slutade i en förlust.
”Detta var den bästa ingången jag haft. Jag kände mig riktigt stark. Problemet var slagen jag blev träffade av. De kändes så färska. Så jag bara viker mig. Jag tror det var ringrostighet. Jag sparrades hårt under träningarna men jag tog inte emot så mycket slag heller. ”
Men Rami var ändå nöjd för han hade precis hittat fridykning.
Starten med fridykning
Inför triathlon så började Rami spendera mycket tid i simhallen för att träna simning. En dag fick han chansen att prova på fridykning, han höll andan i 45 sekunder. Sen kom det sociala in i spelet igen. Rami ville lära sig allt om fridykning och nu ligger hans personliga rekord på 8 minuter och 56 sekunder. Hans mål var att träna för att vara med i SM i fridykning en gång och sen lägga av. Men under första tävlingen dyker han så långt att han kvalar till VM. 189 meter på ett andetag. Men pandemin slog till och VM flyttades fram. Olyckligt nog fick Rami covid-19 vilket påverkade hans lungkapacitet. Men så fort han blev frisk så var han tillbaka på träningen och satte 8 minuter. Hans lungor blir starkare för varje träning och nu tränar han inför kommande VM.
Något Rami tar med sig från sina tidigare sporter till fridykningen är visualiseringen.
”Varenda lite del som jag varit med om ger mig ett verktyg som jag kan använda för att pusha mig lite till. Man har så mycket tankar i huvudet när man håller andan. Jag minns matcher jag gått. Som en boxningsmatch när jag var 16 år. Jag minns inte ens vem jag hade mött och helt plötsligt minns jag allting. Det ger mig liksom en minut till (att hålla andan). Det är rätt nice.”
Inte färdig med MMA
Rami är ibland och tränar. Han har fortfarande formen och presterar fortfarande. Av erfarenhet så vill han inte säga att han är klar då man aldrig vet. Om det är någon han skulle vilja slåss mot så är det Tobias ”Bad Intention” Harila (9-1).
”Det är en väldigt rolig motståndare. Han slår hårt och han avslutar. Samtidigt så är jag en seg motståndare, jag orkar länge och det är den viktklassen (fjädervikt) jag varit dominerande i. Hade jag varit i min bästa form hade det varit drömmotståndaren. Men därför säger jag fortfarande att det är drömmotståndare, för jag ser mig själv fortfarande som en MMA-fighter.”
Nästa sport Rami har ögonen på
Djup fridykning är nog runt hörnet, men om det skulle vara så att Rami inte kan göra något ”fysiskt” så hade han valt schack. En sport han faktiskt även där har tävlat lite i.
”När jag kom till Sverige hängde jag väldigt mycket i biblioteket och läste mangaböcker, böcker med bilder. Där fanns det schack i biblioteket. Så vi kunde möta varandra och vi blev så seriösa i det samtidigt som jag hade fotbollen och allt annat. Vi kollade upp om det fanns någon schackklubb, vi skrev in oss och började tävla i det. Men det varade inte så länge.”
Något viktigt Rami tar med sig i livet efter alla sporter han har hållit på med är att han har alltid vågat avsluta det när han inte har tyckt det varit roligt längre. Att våga släppa sitt mål.
”Det tror jag också är viktigt att många tänker oavsett vad, om det är jobb eller träning. Någonstans har man haft en dröm, man har gjort det, man har lagt mycket tid. Men det är också viktigt att våga släppa. En författare sa till mig en gång. ”Jag skrev många sidor men någonstans började det låsa sig för mig. Då var jag tvungen att ta bort allt och börja om.” Det här med att våga släppa drömmen. Man har gjort en bit in i det, det kanske går, det kanske inte går men det är inte lika kul längre. Våga byt.”
– Rami Bladlav. MMA-fighter, triathlonutövare, fridykare, pappa, lärare och framtida schackmästare?
